Att se kritik som en möjlighet att bli bättre eller att inte lyssna?

Efter ett par dagars snorande slog det till rejält och nu ligger jag nedbäddad för andra dagen i rad. Jag har inte ägnat mig åt så mycket annat än huvudvärk och att snyta mig, hosta och sova.

Samtidigt som jag kanske hunnit med att smitta ner en och annan vän så står det mängder av örebroare ute i regn och kyla och köar för vaccin ute på mässan.

Jag har redan hunnit få till mig en hel del synpunkter på hur det fungerat kring vaccinationerna. Och det är klart att när landstinget inte vet från dag till dag hur många vaccinationsdoser som kommer så är det inte helt enkelt att planera alla delar och att det är en speciell situation som kräver lite av folks tålamod och överseende.

Samtidigt är det ju så att åtskilligt går att göra bättre. Det är inte ofta som något händer eller planeras som berör hela befolkningen samtidigt. Det här är alltså ett gyllene tillfälle att lyssna på människors reaktioner och synpunkter och lära sig inför kriser som är betydligt större än denna.

En av de synpunkter som lyfts fram är att det vore betydligt enklare och smidigare om barn och unga som är den prioriterade gruppen hade kunnat få sina vaccin direkt på skolorna. I de flesta av länets kommuner har man valt att hantera det så. Men inte i Örebro.

Med anledning av det ställde socialdemokraten Peter Dalgren en fråga till Lennart Bondeson (KD), ansvarigt kommunalråd i kommunfullmäktige.

Men istället för att fundera kring frågan och resonera kring hur vi skulle kunnat göra på ett bättre sätt, går Bondeson till angrepp mot alla som har synpunkter på situationen.

Jag tycker alltid att det är obehagligt när människor med makt är rädda för kritik. Det oavsett om det är egna partikamrater eller företrädare för andra partier. För hur ska saker kunna bli bättre om folk inte för fram sina erfarenheter och synpunkter? Och hur ska det kunna bli bättre om människor med makt inte vill lyssna?

När ska snattare stängas av från affärer och småfifflare från telefonabonemang?

Varför inser inte politiker i Europa eller en stor upprörd majoritet av folket hur absurdt det är att kunna stänga av folk från internet även om en rättslig prövning är genomförd.

När andra brott begås, till exempel via mobil eller i en affär, så stängs inte den dömda av från möjligheterna att ha telefon eller att handla i en affär. Utom just då denne avtjänar sitt straff.

Det finns ingen som helst rimlig anledning att hantera brott eller dömda annorlunda bara för att internet är inblandat.

Idag måste tillgången till internet ses som en del av det vardagliga livet, mer fundamentalt än tillgången till telefon.

Jag kan förstå att kritikerna kompromissar för att överhuvudtaget få in någon begränsning och med en garant för rättslig prövning kanske det orimliga i att stängas av från internet framstår tydligt.

Men det är en Phyrrusseger. Det här är värre än både FRA och Ipred och samtidigt en obehaglig men naturlig följd av den utveckling vi ser.

Vad är nästa steg? Jag kan inte gissa, för alla gränser för vad jag trodde var rimligt har redan passerats.

Framgång för ökad integritet och modern upphovsrätt

Det känns stort och omtumlande. Motionerna angående integritetslagstiftning och modern upphovsrätt har i stort sett vunnit kongressens stöd.

Kongressan biföll I30:2 och I30:3.

I30:1 att (S) verkar för ett moratorium för all lagstiftning som kan komma att kränka individens rättigheter och skydd enligt Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

I30:2 att (S) verkar för ett reformarbete i riksdag och departement som syftar till en öppnare, mer för medborgaren begriplig och överblickbar samt mer transparent lagstiftningsprocess.

I30:3 att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

I30:4 att (S) framgent i de fall då riksdagen ska behandla förändringar av principiell karaktär som inskränker offentlighetsprincipen och/eller påverkar den personliga integriteten negativt, inhämtar partistyrelsens utlåtande.

Ulrika Sandberg, Örebro arbetarekommun (motion skriven med fem andra)

Kongressen biföll

I36:1 att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värna den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.

Björn Sundin, Eva-Lena Jansson, Peter Dahlgren och Ulrika Sandberg

Vi slåss för ökad integritet

 På söndag 1 november fattar Socialdemokraternas jobbkongress beslut om nya riktlinjer för ”Kultur i brytningstid”. I det kapitlet finns frågorna om den enskildes integritet, hur kulturskapare ska kunna få ersättning för det de gör och hur dessa frågor ska hanteras i framtiden. Socialdemokraterna i Örebro har under lång tid varit engagerade i frågor som rör exempelvis FRA och IPRED, särskilt i nätverket Sossar mot Storebror. Och med flera inlämnade motioner hoppas nu örebroarna på kongressen på en ny politik.

Under kongressen har jag tillsammans med andra aktivt arbetat för att skapa en politik för kultur och kreativitet som värnar enskilda människors integritet, säger Björn Sundin, ombud på Jobbkongressen.

Det är tydligt att FRA-lagen och IPRED har gått för långt och hotar den personliga integriteten. Jag hoppas på skrivningar i riktlinjerna där FRA-lagen rivs upp och där IPRED kompletteras. Jag hoppas också vi kan bli tydliga med att enskilda bolag inte ska få ha polisiära befogenheter, säger Björn Sundin.

Med några små förändringar skulle Jobbkongressen alltså tydligt kunna markera att Socialdemokratin står på “den lilla människans sida” både gentemot staten och storföretagen. Det vore välkommet, avslutar Björn Sundin.

Pressmeddelande 2009-10-31

Bifall till min och Johns motion om anpassade sexhjälpmedel till funktionsnedsatta

Socialdemokratiska partikongressen biföll sent på torsdagsnatten en enskild motion från John Johansson och Ulrika Sandberg, Örebro, om att alla Sveriges landsting ska ta fram ett sortiment med sexhjälpmedel som är anpassat för människor med olika funktionsnedsättningar.

- Det är glädjande att partikongressen ville bifalla vår motion om att ta fram ett sortiment med sexhjälpmedel för människor med funktionsnedsättning. Många funktionsnedsatta har fysiska hinder som omöjliggör eller försvårar deras möjlighet till att känna sexuell njutning. Rätten till sexuell njutning borde vara självklar och därför är det bra att socialdemokratiska partikongressen biföll vår motion, säger John Johansson, socialdemokrat från Örebro.

Att en enskild motion bifalles på partikongressen är ovanligt. Örebro arbetarekommun ville inte ställa sig bakom motionen utan besvarade den, men socialdemokratiska partikongressen gick längre.

- I vår motion krävde vi att hjälpmedlen ska vara icke hetero-normativa, det vill säga inte utgå från att män och kvinnor är heterosexuella. Vi vet att många människor med funktionsnedsättning skulle känna stor uppskattning över detta och hoppas att Socialdemokraterna i regeringsställning också genomför detta, säger Ulrika Sandberg, socialdemokrat från Örebro.

Örebroarna är mitt i smeten i formandet av svensk politik

Jobbkongressen är inne på sin näst sista dag. En kongress där Örebros ombud varit drivande och stått mitt i alla heta politiska frågor. Det kan låta som ”pravda” men jag är ärligt mycket imponerad och stolt över örebrodelegationen som slagits hårt för politik vi tror på och fått större framgångar i det arbetet än vad jag varit med om på tidigare kongresser.

Vi har många duktiga och drivande personer här, ombud som dessutom är bra på att nätverka och hitta vänner att tillsammans driva igenom frågor med.

I rummen bakom kongressalen där vi sitter och jobbar med media, underlag och annat är trycket högt och även där hörs många imponerade ordalag om örebroarnas ombud och det är ett ivrigt spring till dom för att sy ihop överenskommelser och skrivningar.

Exempel på några av de frågor örebroarna med hårt arbete drivit igenom i våra politiska riktlinjer är att det ska tillföras mer resurser till järnvägen och att staten ska finansiera det inte kommuner och landsting, att utveckla och definiera socialdemokratisk kunskapssyn och att kunskap handlar om mer än mätbara ämneskunskaper  och nationella prov.

Och även i en av kongressens allra hetaste frågor står örebroarna mitt i arbetet, morgondagens stora fråga om integritetslagstiftning och Ipred. Vi har flera avgörande motioner men framför allt är det i de politiska riktlinjerna som slagen står.

Imorgon avgörs det, men redan nu har arbetet kommit långt. Partistyrelsen kommer fram med nya förslag på skrivningar hela tiden som förhandlas och där Björn Sundin och Åsa Westlund är huvudförhandlare från ”vår” sida.

Positionerna har flytttats fram varje dag, och det börjar se hoppfullt ut. Dock saknas fortfarande den viktiga delen om ipred och att polisiär verksamhet faktiskt inte ska bedrivas av privata bolag. Som i all annan lagstiftning så är det polis och åklagarmyndighet som ska arbeta med rättskipning, inte privata företag med egenintressen.

Kongressen beslutar om partiets riktlinjer – riktlinjerna blir den politiska plattform som socialdemorkaterna går till val på och lovar att genomföra om man vinner valet. Och tvärtemot vad många tror så visar all uppföljning och forskning att svensk politik är väldigt bra på att uppfylla sina vallöften och valprogram. Om (s) vinner valer 2010 så är det besluten som tagits här som till stor del kommer att genomföras.

Det mesta av mina kommentarer och uppdateringar på området har skett på www.facebook.com/ullissandberg och på örebrodelegationens kongressblogg.

Det är staten som ska finanisera viktig infrastruktur, inte kommunernas medel för välfärd

[Reviderad: Jobbkongressens viktiga beslut - nej till att kommuner ska tvingas betala nationellt viktig infrastruktur.]

Andra dagen på kongressen rivstartar med frågor viktiga för vårt län, för bara en stund sedan var ombudet Lennart Eriksson från Kumla uppe och pratade om vikten av att det är staten som finaniserar viktiga infrastruktursatsningar och att det inte ska tas från landsting och kommuners medel till välfärd och omsorg.

Det ska inte vara så att det är regionerna med bäst ekonomi som får del av statens satsnignar på infrastruktur, utan att vägar och järnvägar utvecklas där behoven är störst och strategiskt viktigast för hela landet.

Det ligger tungt förarbete inför kongressen för att samla stöder för vår motion, på plats verkar nu partistyrelsen ha landat i att yrka bifall till de väsentliga delarna i Örebro läns motion.

Andra viktiga frågor som kommer att hanteras under dagen är jämställdhetsfrågor och en rättvis värld.

Jobbkongressen är äntligen igång!

Är på socialdemokraternas jobbkongress. Nu stakas politiken ut för kommande mandatperiod. Många efterlängtade vänner och förväntan och energi som vibrerar i luften.

Invigningen börjar bra med bra inslag av ”worrying kind” av Maia Hirasawa, dans  med Bounce och monolog om mödrarna som byggde landet av Eva Fröling.

Mina gamla SSU-förbundskamrater Micke Damberg och Veronica Palm hälsar kongressen välkommen till Stockholm som ordförande för Stockholms arbetarkommun och socialdemokraterna i Stockholms län.

Mona Sahin får stående ovationer när hon kommer in – äntligen är kongressen på riktigt!

Mona håller ett bra politiskt ideologist tal – jobb åt alla och trygghet! Jämlikhet är frihetens förutsättning. Lika möjligheter att välja olika och fortfarande bli behandlad med respekt. Mycket av det som är viktiga i våra egna liv måste vi forma tillsammans med andra. SOLIDARITET!

Vad är priset för skattesänkningarna? Välfärden. De 10% rikaste är det som tjänar ekonomiskt på moderaernas politik, men inte ens dom tjänar i längden på ett samhälle där klyftorna ökar och människor sorteras.

Mona Sahlin håller ett starkt ideologiskt tal – jag blir stolt och glad!

Något som beörde djupt var parentationen där Mona Sahlin särskilt  nämnde vår förra partidistriktsordförande Sören Larsson som inte finns med oss längre.

Rött budgetsamarbete i både majoritet och opposition

[REVIDERAD: Läs pressmeddelande och budgethandlingen här]

Nu formuleras budget för 2010 både i kommunen och landstinget.

Idag är (s) och (v) på Start-centrum och presenterar vår gemensamma budget för Örebro kommun.

I samtal med många medborgare, företagare och företrädare har vi formulerat ett antal förslag för ökade insatser på jobb och en långsiktigt hållbar välfärd.

Samtidigt som den budget som jag arbetat intensivt med de senaste veckorna presenteras, sitter jag på heldags budgetmöte med (s) och (v) i landstinget.

(s) och (v)  lägger gemensamma budgetar i både Örebro kommun och Örebro landsting. Samarbetet mellan oss har varit lätt att komma fram i, haft konstruktiva diskussioner och varit väldigt stimulerande både i landstinget där vi är i majoritet och i kommunen där vi är i opposition.

Det är synd att miljöpartiet i Örebro hellre driver en borgerlig politik än slåss för en rättvis, miljövänlig och långsiktigt hållbar rödgrön politik.

Mental istid – FRA är här

Idag röstar riksdagen igenom FRA. Därmed får staten övervaka dina och mina kontakter på nätet utan misstanke om brott. Det är så sjukt absurdt så det är svårt att hitta orden som når fram, man vill liksom bara skrika rätt ut: Idioter!

Den totala makten den totala kontrollen det totala totalitära

Den nya tiden den kom ju så fort mitt liv fladdrar fort förbi på ett datakort

Mental mental mental istid

Vad är det som gör att inte fler höjer rösten?

Filmer som Des leben des anderes,”V” och Minority report fångar  frågan om övervakning och människors liv på ett tydligt sätt.

Vad är det för människor som gillar principen i att staten ska övervaka människors liv och leverne i förebyggnade syfte? Är det samma folk som tycker det är viktigt att ta fighten om kepsen i klassrummet? Som vill att människor i gemen ska huka inför auktoriteter.

Det finns andra som lyckas formulera sig bättre: Dagens Arena, Björn Sundin, sossar mot storebror, Eva-Lena Jansson.

Oppositionen leder opinionsmätningarna

Borgarna sitter i regeringsställning, det är alltså de som de facto har makten. I alla aktuella opinionsmätningar vill en majoritet av svenska folket ha ett röd-grönt regeringsskifte.

Trots att alliansen har makten och det röd-gröna alternativet har större stöd så är rubrikenpå förstasidan: ”Alliansen knappar in”. I själva artikeln sedan är rubriksättningen aningen justerad ”lyftet för alliansen”.

Är det någon mer än jag som reagerar på logiken i detta?

Skulle annars kunna tycka att det är ett lyft för oppositionen, som faktiskt leder i mätningarna.

Herman Lindqvist: infödda Örebroare har en annan känsla än invandrare

Så nu har själva Herman Lindqvist gett sig in i debatten om Örebro 2010 och på kolumnistplats i Aftonbladet attackerar han vänsterpartiets Murad Artin och varnar för ett politiskt hatmöte.

Måste säga att hans artikel känns mycket märklig och undrar verkligen varför människor fortfarande idag vill särbehandla en institution som borde gått i graven för länge sedan.

Tror folk fortfarande att kungamakten är instiftad av Gud? Eller att de har en annan färg på blodet i sina ådror än gemene man?

Jag tycker om att fira, jag tycker det är trevligt när Örebro kan visas upp från alla möjliga håll och jag tycker att historiska händelser kan få ta plats.

Men jag tycker också att det är fullt rimligt att lokalpolitiker på allvar funderar över vad de kommunala skattemedlen ska användas till och  hur de ska prioriteras.

Att som Herman Lindqvist försöka förlöjliga Murad Artins kritik med att hänvisa till Murads armeniska bakgrund och att han kanske som invandrare inte förstår svensk historia så bra som infödda Örebroare - är riktigt obehagligt.

Att frågan om Bernadotte rör upp så mycket känslor och politiska övertramp är rätt intressant i sig. Att ett 200-års jubileum för en svensk kungaätt idag kan få aktiva politiker att ifrågasätta frågor om mötesfrihet och vill kringgå möjligheten till politiskt opinionsbildning.

Nej, något stinker. Och jag är hoppas att fler tar steget och går med i Republikanska föreningen.

Varför kultur?

Förutom möjlighet till jobb, omsorg och bostad så är det mångfalden i kulturlivet, människomyllret och annat utbud av upplevelser som avgör var människor vill bosätta sig. Vi söker oss till platser med större variation och fler människor.

Som ett led i utvecklingen så tenderar vi att uppleva mer avstånd till varandra och frågor om identitet, synen på samhället och normer blir allt mer differentierade. Jag gillar variation och mångfald.. Samtidigt lever vi i ett samhälle där samhällsskillnaderna ökar, där det finns stor risk för att vi-och-dom-tänkandet tar över och att känslan för solidaritet minskar.

Om vi är rädda för varandra, misstänkliggör varandra eller helt enkelt aldrig möts, är det svårt att gemensamt bestämma vad det här samhället ska bli och hur vi använder de resurser vi har.

Föreningslivet, folkrörelsen och politiken är viktiga för att skapa samtal för vilket samhälle vi vill ha och hur det ska formas. Men det finns en uppsjö andra arenor där vår bild om oss själva, om andra och om normer blir ifrågasatta, bekräftade, får möjlighet att synliggöras eller provocera.

För någon kanske det är mötet med kompisarna på fritidsgården som kanaliserar och beskriver känslan, för någon annan är det mötet med teatern, för ytterligare någon är det gangsta´rappen eller vit-maktmusiken som formulerar samhällsbilden man bär i bröstet. Någon går på konstutställningar för att bli provocerad och få samtala i timmar om analysen av samhället, en annan blir glad av Open-Arts söta apskulptur på Drottninggatan och låter barnen i vagnen klättra ur för att röra och se.

För mig handlar mötet med kulturen om mötet med oss själva och andra. Att spegla, förvränga, förstora, förminska, glädja, uppröra – att reagera och att samtala.

Som med alla andra delar i samhället måste vi diskutera hur mycket saker får kosta och hur vi prioriterar mellan våra gemensamma medel. Och i tuffa tider kan det vara svårt att hävda vikten av kulturen när det samtidigt dras ner på personal i skolor och äldreboenden.

Men samtidigt så handlar det ju om att även den på äldreboendet ska kunna ta del av musikupplevelser eller att barnen ska få hisna vid en teaterpjäs eller själva lära sig att spela ett instrument.

Att du och jag som berikas av olika saker ska känna att det finns en frisk och levande fläkt som gör livet spännande att leva och att även de utan pengar eller musikaliska föräldrar ska få möjlighet att upptäcka vägar vidare för musik, dans, teater, graffitikonst och andra uttryck.

Att via fler medel synliggöra sin bild av världen och samhället och bland fler grupper i samhället.

Man ska inte underskatta konstens möjligheter att synliggöra de ökade klyftorna mellan människor och vilket kraftfullt verktyg det kan vara. Ofta är det ju via bilden, rörelsen eller ljudet som vi kan nå den där insikten som vi inte når via debattartikeln eller ett pressmeddelande.

Det har under många år varit ganska tyst om kulturpolitiken, för att den senaste tiden nästan exploderat. Det handlar om upphovsrätt och spridning, om ny statlig kulturutredning och om Anna Odell och vad konst är. Men för oss i Örebro län handlar det också om att vi håller på och utarbetar en ny kulturstrategi. En strategi för kulturpolitiken som politiker i alla länets kommer och i landstinget ska försöka enas om. I arbetet har det funnits ett 70-tal andra personer med koppling till det regionala kulturlivet med i samtalen.

Just nu är strategin ute på remiss och det vore intressant om fler tog del av den, tyckte, reagerade och tänkte. Den finns på regionförbundets hemsida och jag uppmanar er alla att titta på den, än finns det tid att reagera!

Dagens krönika i Karlskoga-Kuriren.

Apropå bristande Werme

Den ansedda bloggen ”Alliansfritt Sverige” har kommenterar nomineringen av örebros kommunstyrelseordförande Staffan Werme till Folkpartiets partistyrelse.

Det är en dräpande sammanfattning som presenteras. Lite intressant.

Regional kulturstrategi – en kompass men stegen måste tas

Här om dagen skrev fem företrädare för olika kulturinstitutioner och föreningar en debattartikel och efterfrågade en mer aktiv debatt om vad politiken vill med kulturen i Örebro län. Bakgrunden till artikeln är den kulturstrategi som arbetats fram i bred delaktighet och som Regionförbundet nu har ute på remiss.

Fram till årsskiftet 2006/2007 var det Örebro läns landsting som hade det politiska ansvaret för länets kulturpolitik och det fanns ett länsövergripande kulturprogram som tydliggjorde vad politiken ville med kulturen. Under 2007 överfördes det politiska ansvaret för regionala kulturfrågor till Regionförbundet. Efter överlämnandet saknades ett aktuellt kulturpolitiskt program och med anledning av det lämnade undertecknad in en motion i maj 2007 till regionfullmäktige om att ”det i bred delaktighet skulle arbetas fram ett länsövergripande kulturprogram”. Ett program som skulle ge möjlighet till ett samlat grepp och där olika aktörer, offentliga, idéella och privata kan berika varandra i arbetet med ett dynamiskt kulturliv.

Under en längre tid är det just vad som har skett. En mängd kulturutövare, kulturföreträdare politiker och andra har träffats i olika sammanhang för att samtala, lära mer, debattera och utbyta tankar om kulturens betydelse för vår region och vilka utmaningar vi står inför. Arbetet har resulterat i ett förslag till en kulturstrategi ”Levande kultur i en pulserande region – Kulturstrategi för Örebroregionen”. Förslaget är nu på remiss och är öppen för alla att tycka till om. Remisstiden går ut den 15:e November och det går att hitta både strategin och kontaktuppgifter via regionförbundets hemsida.

Den kulturstrategi som är ute på remiss siktar högt och lyfter många viktiga samhällsutmaningar där kulturen har en viktig roll att fylla, både för individen och samhället i stort. Bland annat så får frågor om identitet, mångkultur och förändrade livsmönster får en framträdande roll i strategin.

Personligen tycker jag att det ska bli väldigt intressant att ta del av reaktionerna och synpunkterna på strategin och det är klart att mycket arbete återstår, både för politiken, medborgare och kulturutövare. En strategi är att peka ut kompassriktningen, visa åt vilket håll vi vill gå och varför. Att sedan gå från idé till verklighet är en stor utmaning som kräver fortsatta ansträngningar. Hur skapas kreativa och tillgängliga mötesplatser och vem ska stimulera det? Hur skapas en offensiv kulturpolitik och en dynamisk debatt om kulturens betydelse, väg och riktning? Vem ska finansiera olika större satsningar och hur ska länets stora aktörer samverka?

Det finns inga färdiga svar på alla frågor. Vi står just nu på en plats där vi har all möjlighet att påverka inriktningen och debatten. Artikeln som våra fem företrädare skrev är ju en del i det, en annan del är de inbjudningar till samtal som går ut via Facebookgruppen ”en levande kultur i en pulserande region”.

Snart kommer politikerna i regionförbundet att ta ställning till kulturstrategin. I regionförbundet finns valda representanter från alla partier, länets tolv kommuner och från landstinget. Att anta en gemensam kulturstrategi med sådan bred politisk uppställning är något nytt och innebär en samlad politisk kraft som vi inte haft förut och som förhoppningsvis innebär en språngbräda mot en framtid med levande kultur i en pulserande region!

Dagens debattartikel i na kulturdebatt

Välfärd för vem

Jag började engagera mig politiskt i SSU när jag började på Teknis i gymnasiet. Den stora drivkraften bakom engagemanget var krocken jag upplevde mellan uppväxten i Brickebacken och de nya kompisarna från olika villaområden i stan.

Jag var sexton år och upplevde tydligt att storleken på föräldrarnas plånbok inte bara påverkade kläder eller semestervanor, utan även vilka framtidsplaner man bar med sig och hur man såg på vägarna dit. Vilken bild man bar med sig av samhället, vad som var problemen i det och vilka möjligheter man hade att påverka sitt eget och andras liv.

Senare i livet har det blivit ännu mer påtagligt. Att som 22 åring och ensamstående förälder satsa på en ordentlig utbildning kräver en hel del vilja och självförtroende. Att leva på studielån som ensamförsörjare är riktigt tufft. Det har varit många frustrerade tårar vid jul, sommarlov och födelsedagar när pengarna inte ens räcker till det mest nödvändiga.

Att under många år vara ekonomiskt sårbar och samtidigt ha ansvar för någon annan än sig själv är en känsla man aldrig glömmer. Och det blir kristallklart hur viktig välfärden är för att sådana som jag och andra ska ha en möjlighet att ta sig vidare och inte fastna i lågbetalda jobb och bristande framtidstro.

Jag har varit tacksam och stolt över att växa upp i ett land där den solidariskt finansierade sjukvården, skolan och dagiset stått stark. Jag har kunnat ta steget ifrån extrajobb på städfirmor eftersom jag litat på att mitt barn kommer att få sjukvård och att jag inte kommer att stå utan bostad eller dagisplats, trots att jag varit fattig under alla studieår.

Nu flera år senare är jag inte lika säker på att den utan pengar kommer att ha samma möjligheter som jag haft. Nu när jag har det bättre ställt än tidigare får jag stora skattelättnader och förmåner medan de som har det riktigt knapert får det värre.

Sjukvården utsätts för konkurrenslagstiftningar som på sikt kommer tvinga fram privata sjukförsäkringssystem, den som blir sjuk eller arbetslös riskerar att gå från hus och hem och tanken på att solidariskt finansiera välfärden blir allt mer ansatt i och med att skattesänkningarna försämrar kvaliteten i den offentliga sektorn.

Vi har en borgerlig regering som för en borgerlig politik. Reinfeldt och hans kompisar använder sig av gamla socialdemokratiska värdeord och försöker framstå som om de slåss för den vanliga människan. Men när man sänker skatter för dom som har det bäst och försämrar för de som har det värst då står man inte för ett samhälle med mindre klyftor och mer solidaritet och jämlikhet.

Det är knappt ett år kvar till nästa val. Jag är riktigt orolig för vad som händer med vårt land om det skulle bli fyra år till med en borgerlig regering. Vi har stora utmaningar att möta. En jobbkris som vi skulle behöva satsa oss ur med investeringar i nya bostäder, utbildning, infrastruktur och forskning. Ett samhälle där klyftorna växer mellan dom som har och dom som inte har och i spåren av ökade klyftor får vi bristande framtidstro, ökad rädsla och ökat våld. En välfärd som riskerar att förblöda genom fria etableringar där vem som helst kan starta skola, förskola eller sjukvård vart som helst, och få den finansierad genom våra gemensamma skattemedel. Fyra år till med borgerlig politik är svårt att reparera.

Det är hög tid att slåss för ett Sverige som ger människor nya chanser i livet!

Veckans ledare i ETC

Inte mer övervakning och högre murar som löser framtiden

Såg att någon kommit till min blogg genom att söka ”Ulrika Sandberg Pakistan”, antar att det var någon som ville veta om jag hade skrivit något om Mehdi – det hade jag inte, och jag är sjuk och för grötig i huvudet för att försöka mig på det just nu.

Men det jag kan skriva är att frågor om demokrati, delaktighet, humanism, integritet och solidaritet är det som jag brinner för.

Att jag vill att människor ska bemötas på lika villkor oavsett bakgrund, sexuell läggning, ekonomisk status, kön, etnicitet eller religion – och att jag menar att det inte är så idag.

Att människor som misstänks för brott ska få en ärlig prövning och att det är viktigt i ett humanistiskt och demokratiskt samhälle att prövning görs på rätt sätt och inte sker godtyckligt. Och att det är ett övergrepp mot oss alla när människor hålls fängslade i flera år utan att jurisisk prövning har gjorts.

Att ökad övervakning inte är rätt väg att gå, oavsett om det gäller fildelning, arga tonåringar, bankrånare eller religiös och politisk aktivism.

Jag tror att ökade klyftor i samhället, både nationellt och globalt, skapar mer motsättningar och ökar alienation, vrede och otrygghet.

Att jag är politiskt aktiv är för att jag på något sätt vill bidra till ett samhälle där fler är med och formar det. Att jag är socialdemokrat är för att jag vill värna solidaritet och jämlikhet och tror att det blir bättre för alla om klyftorna i samhället minskar.

För mig hör frågor om att bygga bort den delade staden, att värna sociala trygghetssystem, integritetsfrågor och vem som har rätt till våra torg ihop med frågor om brinnande bilar i frankrikes förorter, arbetslöshet och vilka som är aktiva i politiken.

Vem har rätt att formulera problemen och vem har makt att göra något åt dem?

Det är bara genom att se varandra och föra en dialog som vi kan lösa framtiden, inte genom större misstänksamhet, ökade klyftor och högre murar.

Staffan Wermes (fp) svar på mitt öppna brev

Ps. Detta är skrivet av samma man som ett av de första kommunfullmäktigena som kommunstyrelsens ordförande med handkraft släpar Ylva Wessman, en ung ledamot från talarstorlen när hon kritiserar honom och som nyligen försöker slå ihop vänsterpartister i Örebro med massmördarideologier.

Öppet svar till Ulrika Sandberg. 

 Frågan om tillgänglighet till de offentliga platser som finns i Örebro kan i förstone tyckas vara en enkel fråga. Alla har naturligtvis rätt att hos polisen och kommunens tekniska förvaltning ansöka om tillstånd för anordnande av olika aktiviteter. Jag kommer, trots denna förmenta enkelhet, som kommunstyrelsens ordförande initiera ett ärende som handlar om hur kommunen ska värna de arrangemang som är kontinuerliga och viktiga för demokratin, många örebroare, staden och kommunen. Det kan handla om publika arrangemang, som ”O Helga Natt”-konserten eller nationaldagsfirandet, kommersiella arrangemang, som Hindersmässan eller Marknadsafton, eller demokratiska arrangemang, som valrörelser till nationella eller internationella parlament. 

Det finns naturligtvis olika sätt att se på Vänsterpartiets agerande i torgfrågan. Oaktat detta har deras förmenta ansökan satt fokus på att det idag är möjligt för en liten grupp att omintetgöra demokratiskt fattade beslut om tillgång till de offentliga platserna. Låt mig exemplifiera: Samtliga partier representerade i Örebro kommunstyrelse, förutom Vänsterpartiet, har ställt sig bakom firandet av Örebro 2010, med den kalender som redovisats av företrädarna för jubiléet vid ett antal kommunstyrelsesammanträden. Det kan finnas skäl att begrunda om ett sådant beslut även ska innefatta en ansökan om upplåtelse av torgen, även om inte det existerar något sådant formellt beslut i en enskild beslutssats. Örebro kommun finansierar helt eller delvis, via exempelvis Örebro Kompaniet AB, eller City Örebro andra arrangemang i kommunen, varav några redovisas ovan. Det är möjligt att även dessa arrangemang ska värnas i så motto att det kalendarium som upprättas i organisationerna också innebär en rätt att använda torg och/eller gator för arrangemanget, inte bara innevarande utan även kommande år. 

Vart fjärde år är det val till bland annat kommunfullmäktige i Örebro. Vart femte år är det val till Europaparlamentet. För att ett öppet och demokratiskt samhälle med en livaktig politisk diskussion ska kunna äga rum har partierna hittills ansett sig behöva använda delar av Stortorget till ett så kallat valtorg. Även detta kan omintegöras om reellt antidemokratiska krafter har rätt att boka torget under valrörelsen för andra arrangemang och gör det innan de traditionella partierna ansökt. Det är möjligt att även detta bör diskuteras, och tidpunkten avbokas för andra alternativ än valrörelse. 

Avslutningsvis vill jag beklaga det höga tonläge Ulrika Sandbergs öppna brev håller. Det är ett allvarligt påstående när en ledande socialdemokrat öppet går ut med ett påstående om att kommunstyrelsens ordförande är antidemokratisk. Det är bekymmersamt ur flera perspektiv, men framförallt då just högt tonläge varit en av de frågor som ett antal gånger diskuterats i såväl kommunfullmäktige som i andra kommunala fora.

Även om Ulrika Sandberg är en av de ledande företrädarna för socialdemokratin i Örebro kommun och därmed bort förankra sitt agerande inom partiets ledning, när jag en förhoppning om att detta inte är fallet, och att socialdemokraternas övriga politiska ledning tar avstånd från såväl påstående som tonläge. För demokratins skull, och för Örebro kommuns skull, vore detta det bästa. 

 Staffan Werme

Jag borde tycka att det är humor men egentligen är det nog mest tragiskt.

Öppet brev till Staffan Werme (fp) – antidemokratiskt

Idag attackerar den antidemokratiska ordförande i kommunstyrelsen mötesfriheten. I dagens Na säger Staffan Werme (fp):

Det frågan i grunden gäller är vem som har rätt till våra torg. Ska vem som helst kunna boka dem för vad som helst? Så får det givetvis inte vara och därför ska tekniska förvaltningen se över reglerna för bokningar.

Staffan: en enkel googling hade kunnat gett dig tydlig svar på dina frågor. Ja, vem som helst ska kunna boka dem för vad som helst. Det är reglerat i grundlagen och en av våra hörnpelare i demokratin.

Mötesfrihet är människors frihet att hålla möte och demonstration på allmän eller avskild plats utan ingripande från statsmakten. Mötesfriheten är tillsammans med organisationsfriheten och yttrandefriheten en förutsättning för folkets deltagande i demokratin. I Sverige liksom i många andra demokratiska länder är mötesfriheten skyddad i grundlagen.

Begränsningar i mötesfrihet kan finnas om mötet syftar till planering av brott, våldsamt upplopp eller brott mot lokal ordningsstadga. I Sverige finns lagstiftning avseende mötesfriheten reglerad i Regeringsformen samt i Ordningslagen. I Ordningslagen regleras bland annat krav på tillstånd och/eller anmälan av allmän sammankomst.

Det finns många som kan ha åsikter om att vänsterpartiet har bokat upp Stortorget samma dag som kommunen har planerat ett stort firande där. Men det finns verkligen inget fog för misstänka att det handlar om planering av brott eller våldsamt upplopp.

Att vem som helst har rätt att demonstrera och skapa opinion mot demokratiskt fattade beslut är också en av grunderna i demokratin. Jag känner mig mycket obehaglig till mods över så allvarliga angrepp på demokratins grunder som du ger uttryck för.

Demokratin förutsätter att man har rätt att bilda opinion mot fattade beslut

Att inom lagens råmärken ha rätt att protestera mot och även skapa opinion mot demokratiskt fattade beslut är grunden i det demokratiska systemet.

Detta är något som flera ledande borgerliga företrädare i Örebro allvarligt nog inte verkar förstå.

Den senaste tidens skarpa reaktioner från bland annat Lars O Molin (kd) och kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp) angående vänsterpartiets opinionsbildning mot Örebro 2010 är och tassar i marker som är rätt obehagliga.

Det finns en mycket tydlig praxis när det gäller att boka torg och tillstånd för mötesaktiviteter som alla politiska partier är väl införstådda med. Att försöka kringgå Örebro 2010:s klantighet att inte boka stortorget, genom att ändra i reglementen och säga att kommunen har företräde till mötesfriheten är inte okej.