En ny kulturpolitik i Tylösand

Jag har nyligen kommit hem från ett soligt Tylösand där jag var på konferens om ”En ny kulturpolitik”. Det var meningen att kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth skulle vara där och redogöra för den nya kulturutredningen/proppens riktlinjer. Nu blev det inte riktigt så eftersom riktlinjerna har skjutits ett par veckor fram i tiden.

Istället fanns Keith Wijkander från kulturdepartementet där och kunde ganska väl redogöra för arbetet. Jag tänkte kort sammanfatta vad Keith lyfte fram:

• Utredaren anser att de gamla nationella kulturmålen inte är tillräckligt styrande och att det åter behövs en tydlig ansvars- och rollfördelning mellan stat, region och kommuner. Målen ska vara mer mätbara och möjliga att luta sig mot när man prioriterar. Utredningen ska formulera sig kring vad 2000-talets uppdrag och projekt ska vara.
• Utredaren förväntar sig att gamla höger-vänster skalan inom kulturpolitiken ska brytas upp lite genom att utredningen trycker på att kulturarvet ska vårdas och ”traderas” så som den traditionella högerpolitiken förespråkar men samtidigt ska det finnas många oberoende arenor för kulturen så som den traditionella vänsterpolitiken värnat.
• Utredaren vill ha en större diskussion om var offentlig finansiering hör hemma, och att det inte ska vara mer status att vara offentligt finansierad än kommersiellt finansierad. Under denna rubrik hör diskussionen om hur mycket människor ska betala för sin egen kultur. Hit hör även den gamla diskussionen om gratis eller subventionerad kultur gör den mindre åtråvärd och om den blir mer eftertraktad om den kostar.
• Utredaren vill att kulturlivet ska ge utrymme för mångfald och pluralitet och ställer sig frågan om systemet svarar upp mot detta?
• Offentliga kulturarenorna ska ha tydliga roller. Institutionerna måste komma vidare och ta sig ur ett förvaltningsskede.
• Utredaren var noga med att det behövs en kamp för folkbildningsidealet och att man inte bör överge den tanken. Han sa även att kulturen ska spridas över hela landet och att förnyelse är nödvändig men att den ska ske på traditionens grund.

Jag tycker att det behövs en översyn av kulturpolitiken och att en del låter sunt. Samtidigt förbehåller jag mig rätten att känna en viss misstänksamhet innan direktiven finns på plats. Den moderata kulturpolitiken har alltid på väsentliga punkter skiljt sig från socialdemokraternas kulturpolitik. Vi ser det inte minst i synen på avgifter, subventionering och finansiering.

Även utredaren lämnade frågan öppen om hur djupt förändringen hos de ”nya” moderaterna går. Det är många som kommer lusläsa direktiven när de väl kommer.

Boende i Oxhagen utvecklar idéer för framtiden

Är nyss hemkommen från ett öppet möte i Oxhagen som (s) bjudit in till. Mötet handlade om västers utveckling och tog sitt avstamp i diskussionen om skolnedläggningarna. Om väster inte ska utarmas ytterligare på barnfamiljer och på skolor, så behövs en långsiktig satsning och utveckling av områdena.

Vi har redan tidigare knackat dörr i området och ställt en del frågor till de boende. För ett par veckor sedan bjöd Jonas Karlsson och Lena Baastad in till ett möte för att fortsätta samtalen om det som kom fram under dörrknackningarna. Kvällens träff var en fortsättning på det mötet, och denna gång var förutom Jonas Karlsson även Carina Dahl med.

De som deltog i kväll kom med många både konkreta och visionära synpunkter om vad som skulle kunna göras för att öka attraktiviteten och kvaliteten för de som bor i Oxhagen.

Bland annat ritades det på kartor och diskuterades hur och var ny bebyggelse skulle kunna planeras. Någon tog även initiativet att rita in en ny skola mellan Oxhagen och Karlslund och strök de gamla. Det drogs streck i kanten på skogen och diskuterades livligt hur mycket av skogen som skulle kunna ge vika för nya bostäder.

Det framfördes en del missnöjda synpunkter om hur Öbo skötte sina uppgifter och man hade kunnat sammanställa en hel lista på saker som skulle behöva åtgärdas.

Det kom också förslag om att den nya familjecentralen som planeras vid centrum, istället borde förläggas till skolan. På så vis skulle man kunna få pluseffekter och fler föräldrar i och omkring skolan.

Det är väldigt givande att vara ute och träffa folk på det här sättet och diskutera politik och konkreta idéer. Vi får med oss mängder av uppslag och lär oss samtidigt mycket av varandra. Men framför allt är det sådana här möten som måste vara en av byggstenarna i demokratin. Människor som tänker tillsammans och sätter ord på nya tankar.

Som socialdemokrater har vi ett extra ansvar att föra kreativa och politiska samtal i områden där många aldrig annars försöker påverka det politiska systemet och där de boende ofta inte har så stort inflytande över viktiga utvecklingsfrågor. Vi har på allvar bestämt oss för att bättre finnas på plats i de områdena och verkligen föra samtalen öga mot öga.

Jag vet ännu inte vad som konkret faller ut av de möten som varit, eller de som kommer att bli. Men jag ser med spänning fram emot det fortsatta arbetet.

Den här vårens olika möten och dörrknackningar på väster har gett mig mycket energi och en ännu starkare övertygelse om att det går att vända utvecklingen på väster och att det måste göras. Det är bara att bestämma sig.

Länets kulturfrågor är nu åter på banan

Huvudansvaret för kulturen i länet flyttades för ett tag sedan från landstinget till Regionförbundet. Samtidigt är det fortfarande landstinget som hanterar verksamhetsbidrag till kulturföreningar (liksom till andra föreningar).

Regionförbundet har krävt lite tid för att formera sig organisatoriskt och i skarven mellan två organisationer har det blivit otydligt vem det är som har ansvaret i vissa frågor. Det har även rått en viss osäkerhet från både landstinget och från kommunerna i länet om vad som händer med kulturfrågorna framåt.

Igår hade Regionförbundet tagit initiativ till en träff med kulturpolitiker från både landsting och kommunerna för att starta upp ett närmre samarbete.

Träffen var väldigt bra och samtalen utmynnade i ett par konkreta förslag och en del medskick. Det var skönt att få klartecken om att det nu finns en kulturpolitisk samtalspart på Regionförbundet. Det är bland annat Erik Johansson (fp) och Anna Eriksson (s) som blir ansvariga politiker för området den ”Attraktiva regionen”.

Det finns nu även en ansvarig tjänsteman på plats som kan hålla ihop arbetet. Regionförbundet kommer att fortsätta utveckla arenor för möte och disussion, både för politiker, tjänstemän och utövare.

Från träffen skickades det med en önskan om att Regionförbundet ska arbeta fram en länsövergripande kulturstrategi i nära samarbete med sina olika medlemmar och andra intressenter.

Det blev dessutom en del diskussioner och medskick kring de omdebatterade kulturkonsulenterna. Diskussionen kändes både givande och kreativ, och Regionförbundets styrelse får nu med sig olika synpunkter och farhågor innan de fattar beslut.

Jag har ganska färsk erfarenhet av att vara politiker med ansvar för kulturfrågor och för mig var det väldigt givande att träffa andra kulturpolitiker i länet och att fritt diskutera framtidsfrågor och konkreta dilemman att lösa.

Regeringen tar bort stödet till miljövänligare uppvärming.

Förra året kunde de villaägare som ville byta bort sin oljepanna eller sin direktverkande el till mer miljövänliga alternativ så som fjärrvärme, pellets eller bergvärme få stöd för detta.

Det är en av de bäckar små som har bidragit till att Sverige nu ser ut att kunna nå sitt mål att minska utsläppen av växthusgaser med fyra procent till 2010.

Nu tar regeringen bort stödet.

Reinfeldt kan åka runt och prata väder och bli fotogaraferad tillsammans med Bush och Schwarzenegger. Men när det kommer till konkret politik visar den nya regeringen tydligt att de inte är intresserade av några förändringar.

Om man vill att människor ska minska sina koldioxidutsläpp så mycket som möjligt, är det väl också bra om man kan hjälpa till lite så de har råd att göra de investeringar som behövs.

Det handlar om ganska små medel, men inte ens det är regeringen Reinfeldt intresserade av att skjuta till.

Mälartinget 2007

I Västerås igår samlades drygt 300 politiker från Mälardalen för att diskutera infrastrukturfrågor. Det är inte första gången och det är troligtvis inte sista gången som infrastrukturen ståg högt på dagordningen.

Det var första gången jag var med på gårdagens Mälarting och dagens Mälardalsråd. Det är en ganska diger samling av kommunal- och landstingsråd och många viktiga diskussioner förs.

Det är inte alltid som innehållet på konferenser känns så spännande, och många gånger är det själva nätverkandet som är det viktiga i träffarna. Givetvis var nätverkandet viktigt även nu, men jag var positivt överraskad över gårdagens Workshops.

Trots att man berörde 11 olika ämnen om infrastruktur – och att det är frågor som man vänt och vridit på under många år – så kände jag att det tillfördes nya dimensioner och att det var väl värt att avsätta en heldag för.

Borgarna försämrar trots urstark ekonomi

Förra året gick Örebro kommun plus med nästan 300 miljoner. I år pekar första prognosen på ett överskott på mer än 130 miljoner. Även kommande år ser det väldigt bra ut.

Förutsättningarna är bättre än vad jag tidigare varit med om.

Under valet pratade jag en hel del om att kommunen nu äntligen hade gott om resurser och att jag önskade att vi verkligen skulle få möjlighet att göra de satsningar som vi ville. Men istället för stora satsningar blev det kraftiga försämringar i verksamheterna.

Borgarna tar bort hemtjänstpatruller och den omtyckta matsalen för de äldre på Sofiagården, man pressar in fler barn på varje avdelning inom barnomsorgen och snålar in på servetter och parkskötsel, dessutom tar man bort viktig verksamhet för funktionshindrade. Detta sker samtidigt som ekonomin är urstark.

Det finns en stor skillnad i synsättet på offentligt finansierad verksamheten mellan höger och vänster. En skillnad som nu är väldigt tydlig i Örebro.

Borgarna gör inte försämringar i verksamheterna för att de måste – utan för att de vill. De pratar inte på nämnderna om vad man vill utveckla och göra bättre – utan undrar vad det är man ”måste” göra.

Jag och andra socialdemokrater menar att kommunen är till för att möta människors behov – och att vi kan göra saker bättre tillsammans än var och en för sig. Kommunen ska använder sina resurser så klokt som möjligt. Vi vill bland annat göra barnomsorgen bättre, göra livet lättare för de äldre och öka livskvaliteten för de som bor i kommunen.

Vad tycker du att våra gemensamma resurser ska användas till?

Nu flyttas förbönerna tillbaks till kyrkan

I slutet på förra veckan blev det känt att det hållits ett antal förböner i Rådhuset av olika frikyrkor. Förutom ett och annat tveksamt fniss, ställdes undrande frågor om det verkligen var rätt att använda politikens finrum till sakrala tillställningar.

Kommunfullmäktiges ordförande, kristdemokraternas L O Molin, har nu tagit sitt förnuft till fånga och förpassat förbönerna tillbaks till kyrkan.

Landstingsbidrag till politiska ungdomsförbund

Idag tar radion upp frågan om landstigets bidrag till de politiska ungdomsförbunden. Sedan några år tillbaka är det så att ungdomsförbunden får bidrag efter moderförbundets mandatfördelning i landstinget. Det innebär att förbund med olika många medlemmar kan få lika stora bidrag.

Det har funnits många fördelar med ett mandatstyrt bidragssystem. En uppenbar är att det minskar krånglet med medlemsredovisningen. Men det finns även problem med det mandatstyrda bidragssystemet.

Det kan ju vara så att något ungdomsförbund är särskilt aktivt och framgångsrika i att engagera ungdomar i det politiska samtalet, men vars moderparti inte varit framgångsrika i valet. Det innebär att ungdomarna får mindre pengar att göra viktig verksamhet för.

Det bidragssystem som finns nu har varit med ett tag och det finns skäl att se över det. Därför har min beredning för tillväxt och bildning tagit initiativ till en översyn av landstingets samtliga föreningsbidrag, där även de politiska ungdomsförbunden ingår.

Översynen har precis påbörjats och ska vara klar under första kvartalet 2008.

Befängt att satsa på arbetslösa ungdomar, säger Littorin.

I ekonomidelen i dagens Na är det en artikel om Eva-Lena Janssons interpellation till arbetsmarknadsmininster Littorin. Bakgrunden till diskussionen är att det i Örebro försvinner 200 av de kommunala feriepraktikplatserna eftersom statsbidraget för dessa försvinner.

Jag satt förra året med i den nämnd i Örebro som hanterar feriepraktikplatserna. I stort sett varje år ökade vi antalet feriepraktikplatser i Örebro för att vi såg att det var väldigt viktigt. Ungdomar som inte tidigare hade haft sommarjobb fick tjäna egna pengar.

Många av dessa ungdomar var barn till föräldrar som inte heller hade arbete och en del hade försörjningsstöd. De ungdomar som tjänade extrapengar kunde kanske för första gången köpa en biljett till en festival, eller en ny cykel eller en stereo – saker som är självklara för många andra tonåringar.

Även om arbetsmarknaden svänger så är det fortfarande en lång bit kvar till det blir gott om sommarjobb för ungdomarna. De sommarjobb som är tillgängliga går i stor utsträckning till anställdas barn eller till vuxenstuderande. Barn till arbetslösa står fortfarande långt ifrån möjligheten att jobba ihop egna pengar under sommaren.

Att arbetsmarknadsministern kallar det ”befängt” att satsa på sommarjobb visar hur lite han intresserar sig för de som står längst ifrån arbetsmarknaden.

Nalin Pekgul vs Veronica Palm

S-kvinnorna i Örebro län kommer att stödja Veronica Palm som ny ordförande för kvinnoförbundet och därmed utmanas den sittande ordförande Nalin Pekgul.

Jag är en av dem som hoppas att Veronica blir vald, helt enkelt för att jag tycker att hon står för en bättre politik och att jag tror att arbetarpartiets kvinnorörelse behöver henne.

Samtidigt väcker frågan motstridiga känslor i mig. Jag är övertygad om att det behövs fler kvinnor med annan bakgrund än svensk på ledande poster, och att byta ut Nalin mot Veronica är ju inte ett steg i den riktningen.

Jag är också kritisk till att kvinnor ofta måste vara ”behagliga” för att nå ledande positioner. Nalin har varit kontroversiell och det är inte många politiker som vågar sticka ut hakan på det sätt som hon vid flertal tillfällen gjort. Det i sig beundrar jag.

Men trots mina motstridiga känslor och ganska aktiva funderingar kring frågan så är det Veronica som jag har störst förtroende för, både som politiker och debattör. Jag är dessutom övertygad om att med Veronica som ordförande skulle jag ha större glädje i mitt engagemang inom s-kvinnor.

Skolor på väster även i framtiden?

Det finns få frågor som upprör medborgare så mycket som när en skola ska läggas ned. En skola har för de flesta människor större betydelse än som en lokal dit våra barn går för att få undervising. De senaste dagarna har vi kunnat följa massiva protester som är exempel på detta.

I Örebro – liksom på de flesta håll i landet – minskar antalet skolbarn kraftigt. I Örebro är det drygt 1500 barn mindre än vad de befintliga skollokalerna är anpassade för. Det betyder att en ganska stor del av kostnaden för varje elev går till outnyttjade lokaler. Pengar som skulle kunna användas till att öka kvaliteten i skolan på andra sätt.

Barngrupperna i skolan fördelar sig inte heller jämt över staden. På öster där det byggs nya bostäder och villor – finns det idag gott om skolbarn och det är ganska trångt på många skolor. På väster har det inte skett någon stor nybyggnation av bostäder och där minskar andelen skolbarn kraftigt. Samtidigt finns det väldigt gott om skolor på väster – både kommunala och friskolor.

Det är ungefär 1000 tomma skolplatser på väster. Det är många som inte tycker att det är rimligt att lägga så mycket pengar på lokaler, underhåll och uppvärmning när de istället skulle kunna användas till ökad kvalitet för alla. Men även om man anser att det är rimligt att lägga ner ett par skolor så är de allra flesta redo att slåss hårt för att just deras skola ska vara kvar.

Det som jag tycker är det svåraste med hela skoldiskussionen är egentligen inte att människor är engagerade för sina skolor och protesterar högt. Det jag tycker är svårast är att se väster tömmas på barnfamiljer, kraft och hopp.

Om hela staden ska kunna leva även om femton år, så är det otroligt viktigt att det tas fram ett stort och långsiktigt program för hela västers utveckling. Med nya bostäder, förändrad infrastruktur, nya vackra parker och goda möjligheter för företagsetableringar.

Om vi inte satsar nu så kommer ännu fler skolor att tömmas de kommande åren.

Frireligiös förbön i Rådhuset för borgerliga majoriteten

Igår eftermiddag ringde radion till oppositionskansliet och frågade vad vi ansåg om de förböner som olika frireligiösa församlingar hade för Örebro kommun i en lokal i Rådhuset.

Det var ingen av de på plats tillfrågade som hade en aning om att det arrangerades dylika tillställningar i kommunens politiska högborg.

Däremot vet vi att den nya majoriteten var mycket tveksam till att hyra ut lokaler åt SSU som under sin kongress ville skapa möjlighet för de kvinnliga ombuden att träna tal- och debatteknik.

Även om den nya majoriteten kan behöva lite hjälp på traven, så tror jag för egen del att det finns en poäng i att skilja kyrkan från politiken.

[Uppdaterad: läs mer om ämnet här och här.]

Har SSU hittat tillbaka till de omöjliga idéerna?

Under arbetarrörelsen framväxt har det funnits en rad stora problem att ta tag i. Det handlade om att skapa drägliga arbetsförhållanden, rösträtt, sjukvård för alla och semester. Bygga bostäder, dagis och äldreboenden.

Man gjorde upp med gamla hierarkier och menade att de som var rika skulle vara med och betala utvecklingen för de som inte hade råd att köpa den själv.

Socialdemokraterna har genom åren drivit och förverkligat både dessa och en rad andra omöjliga idéer.

Idag finns det också stora problem att ta tag i. Har vi slut på de omöjliga idéerna?

Var är de dramatiska förslagen på social reformpolitik som gör upp med vår tids orättvisor och odrägliga förhållanden? Vi har även idag djupa orättvisor, allvarlig bostadssegregation, stora skillnader i möjlighet till inflytande och självförverkligande.

Kanske har vi sossar blivit för mesiga och inte riktigt vågat ta de radikala greppen under senare år?

Efter gårdagens besök i Vivalla har jag haft mycket grubblerier på temat. Därför kändes det befriande att se SSU:s nya kampanj om klimatförändringar.

Populistiska utspel av Reinfeldt om storregioner

Att rita om kartor är aldrig populärt. Att dessutom göra politik, eller gå till val på, hur man ska organisera myndigheter och regioner är nästan dömt att misslyckas. Samtidigt så är de flesta politiker överens om att det behöver göras. Även om man har olika intressen i hur exakt de nya kartorna ska ritas, försöker man resonera och kompromissa och komma fram till förslag som är bra för ”alla”.

Det är få ansvarsfulla politiker som vill göra den nya regionindelningen till en politisk stridsfråga.

Då kliver statsmininstern själv ut på banan och är kritisk mot storregionerna. Han gör det dessutom med argumentet att han är rädd om smådriften. Det känns mycket magstarkt i mitt tycke.

Det är väl känt att frågan om storregioner är en knivig fråga inom det moderata partiet. Men moderaternas tveksamhet har framför allt handlat om att man vill att landstinget ska höra till staten och att man vänder sig mot det fortsatta regionala och direktvalda styret av vård och omsorg. Man vill inte ha mer av småskalighet och regionala sjukhus – man vill ha stordrift eller utförsäljning och privatiseringar.

Men folk vill inte att de lokala och regionala sjukhusen försvinner eller säljs ut, dessutom är människor i gemen ganska skeptiska när gränser ska flyttas och ritas om. Detta vet Reinfeldt. Så i stället för att stå för sin politik säger han tvärt om. Och tar billiga poäng.

Det luktar starkt av populism från statsmininsterns uttalande.

Men det är sådan slags populism som riskerar att slå tillbaka. Den nya regionindelningen är för svår att driva igenom i politisk oenighet och det är troligtvis inget parti som är beredd att ensamt ta politisk strid FÖR storregionerna.

Med en sådan utveckling har Reinfeldt bitit sig i svansen och han kommer för alltid att bli den statsmininster som inte hade kraft nog att ta besluten när de behövde tas.

En av de slutsatser Ansvarskommittén kom fram till är att Sverige behöver delas in i större regioner och att statens myndigheter och verk ska indelas på samma sätt. I praktiken skulle det innebära att dagens län och landsting slås samman och blir geografiskt större. Och att försäkringskassa, länsarbetsnämnden, vägverket med flera skulle ha samma geografiska indelning.

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!