Nästa vecka har SSU förbundet kongress i Örebro. Förutom många engagerade unga socialdemokrater hedras staden med besök av danska gruppen Outlandish.
Jag har åtagit mig att vara ”vuxen” och ska flanera omkring i Stadsparken under musikkvällen. Jag är stolt över att bli tillfrågad och det ska bli kul.
Eftersom SSU jubilerar (90 år) har alla gamla förbundsstyrelseledamöter blivit inbjudna till kongressfesten. En inbjudan som jag glatt tackade ja till.
Jag kommer nog göra fler besök under kongressdagarna. Bland annat vill jag höra Mona Sahlins tal på torsdagen.
Kategorier: Kultur · Outlandish · SSU · arbetarrörelsen · Örebro
Idag startar Pridefestivalen. Jag kommer inte vara där själv men jag är jäkligt glad att den finns. Den spelar roll. Även på ett personligt plan.
För några år sedan hade min ena syster sin första relation med en annan tjej. Vi syskon och nära vänner visste om det, men hon ville inte ”komma ut” riktigt. Framför allt ville hon inte ännu berätta för vår mamma och pappa.
Vårat hem har aldrig präglats av homofoba skämt eller misstro mot människors kärlek. Vi syskon hade svårt att förstå varför det var ett så stort steg och vi visste att våra föräldrar skulle stå bakom henne till 100%.
Trots mycket tjat på henne om att ”komma ut” på riktigt, respekterade vi hennes önskan och höll tyst. Samtidigt blev det svårare och svårare att hjälpa till att dölja något som vi inte för allt i världen kunde förstå varför det skulle behöva döljas.
Det året åkte mina föräldrar och min moster och morbror till Pride för att delta i den stora paraden. Det gjorde de utan att veta om vad vi andra brottades med. Det var den handlingen som gjorde att min syster äntligen vågade ta steget och berättade för dem (och andra). Vilket bemöttes med ganska liten uppståndelse.
Som min mormor sa: ”Det har jag väl alltid vetat.”
För x:te året i rad for syster yster igår iväg till festivalen för att jobba och delta. Hennes tjej passar på att roa sig på annat håll och sonen är hos sin pappa den här veckan. Den tonåriga styvsonen får vara hemma aldeles själv med tillsyn då och då av mostrar och andra. Precis som i hundratals andra familjer.
Det är det här det handlar om. Rätten att få leva sitt liv och sin kärlek, utan skam, hot eller misstro. Vilket fortfarande inte är en självklarhet (även om homosexuell kärlek på ganska kort tid blivit mer accepterat).
Mot den bakgrunden kan jag inte annat än hålla med Anders Selin i dagens DN debatt. Det blir väldigt konstigt när Glen Hysén får en så framträdande roll.
Homofobi har många ansikten och uttryck. Ett av de vanligaste jag som nära anhörig hör är: ”det är väl ok, så länge de inte kladdar på mig.” Som om det vore värre med ett ovälkommet närmande om personen är av samma kön som en själv. Som om ovälkomna närmanden inte är just ovälkomna, om det görs av hetrosexuella personer.
Kategorier: Pridefestival
Jag har sagt det förr: En försvagad fackföreningsrörelse kommer att leda till sämre villkor för de flesta anställda. Det kommer i små doser här och där.
Regeringen gör sin del i utvecklingen. Bland annat genom att göra det dyrare att vara medlem i facket så att många går ur och medlemsantalet sjunker.
Arbetsgivarorganisationerna gör sin del genom aktivt opinionsarbete. Det senaste exemplet är gårdagens inslag i nyheterna om att Svenskar är ledigast i Europa. (kan man verkligen säga så – borde det inte vara mest lediga)
Det är många i Sverige som har avtal som ger dem rätt till mer semesterdagar än de lagstadgade 25. Jag gissar, helt taget ur luften, att det är det människor på välbetalda jobb med hög utbildning som har flest semesterdagar.
Men när arbetsgivarorganisationen vill ha en debatt om antalet semesterdagar så misstänker jag att det inte i första hand är mellanchefer och akademiker som man vill komma åt.
Istället riskerar de med låg utbildning, låg inkomst och få semesterdagar att på sikt få det sämre.
Att Sverige också har en av världens högsta arbetsfrekvens är inte intressant att lyfta fram för arbetsgivarorganisationerna. Då kanske debatten istället skulle handla om att det skulle gå att skapa bättre villkor för de arbetande eftersom så många arbetar i Sverige.
Kanske är jag bara fylld av paranoia och misstänksamhet.
Kategorier: Arbetsgivarorganisationer · Fackföreningar · Moderaterna · Politik · Socialdemokraterna · Välfärd · arbetarrörelsen
Det frågar sig fredagens ledarskribent i Na. Ledarskribenten fortsätter:
“Det bästa vore kanske att a-kassornas finansiering helt kunde hanteras av facken, precis som vilken försäkring som helst. Den som vill ha tryggheten får betala för den.”
Det finns fler områden som man med ledarskribentens resonemang kan sluta göra politik på. Varför inte bestämma själv om man vill ha trygghet när det gäller sjukvård och betala för den via försäkringar? Eller varför inte införa individuell betalning av äldreomsorg och skola?
Det ledarskribenten på mellansveriges största lokaltidning inte har förstått är att det är just det här som politiken i Sverige handlar om. Nu liksom för femtio år sedan. Vad ska finansieras av var och en direkt eller via privata försäkringar – och vad ska finansieras solidariskt efter förmåga via skatten?
Socialdemokraterna har sedan lång tid menat att både individer och samhället i stort vinner på trygghet. Människors väl och ve har varit en gemensam angelägenhet. Därför betalar vi till det gemensamma efter förmåga, via skatten. Oavsett hur mycket man då betalat så har man samma rätt till skydd, och inga ”gräddfiler” är tillåtna.
Högerpolitiker har historiskt menat att individen själv ska betala för sin trygghet direkt, eller via föräkringar. Enligt högerns sätt att resonera skiljer sig marknaden för människors trygghet inte åt från något annat i samhället. Om man tycker att det är viktigt med sjukvård för sina barn så betalar man väl sin försäkring? De som kan betala mer borde väl dessutom snabbare kunna få operationer eller en plats på den attraktiva skolan?
Idag vill högern samma sak men istället för att öppet ta en diskussion om det med sina väljare, så mörkar man syftet och tar beslut som i sig kan tyckas harmlösa men som i slutändan leder till samma sak.
För inte länge sedan menade en av ledarskribenterna på Na att socialdemokraternas rapport om att högerkoalitionen i Örebro påbörjat ett systemskifte, är taget ur luften. Samma tidnings ledarskribent menar nu alltså att a-kassan slutar att vara politik om den hanteras som vilken försäkring som helst.
Det tyder på stor okunnighet om svensk inrikespolitik.
Kategorier: Politik · Skattemedel · Socialdemokraterna · Välfärd
