Fredag: Hmmm…

På tal om ateism och kärnfamiljer.

Inför brottsrubricering ”grov oaktsam våldtäkt”

Om jag ser en annons på Blocket (eller på något annat ställe) där en 42″ LCD TV säljs för 5000, så kanske jag köper den. Senare kan det knacka på en polis hemma och säga att just den där TV:n var stulen. Jag kan till och med dömas av en domstol med hänvisning till att jag utifrån omständigheterna (priset) faktiskt borde ha förstått att TV:n var stulen.

När det gäller våldtäkt gäller inte samma krav på omdöme hos den åtalade. Vi har aktuella exempel på män som blivit friade för våldtäkt, trots att domstolen inte tvivlar på att kvinnan blivit utsatt för övergrepp och att hon motsatt sig det. Det domstolen inte kan bevisa är att männen förstod att hon inte ville ha samlag med dem.

Om våldtäktslagstiftningen ser ut så – har den all anledning att ses över. Jag röstar på införandet av ”grov oaktsam våltäkt”, som innebär att man kan döma någon för våldtäkt med hänvisning till att förövaren utifrån tydliga omständigheter (tex ”nej” och ”jag vill inte”) borde ha förstått att personen i fråga inte var med på noterna.

Ytterligare lästips om våldtäkter finns här.

Absurd invandringspolitik att skilja föräldrar från sina barn

Jag hoppas verkligen att det som lyfts fram i den korta rapporteringen inte riktigt är överenstämmande med sanningen.

Nyheterna rapporterade att migrationsverket avvisat en iransk man som nyligen fått barn med sin sambo, en svenska kvinna. I skälet till avvisning angav man att barn behöver sina mammor bättre än sina pappor.

Jag blir heligt förbannad när jag tänker på den människorsyn som måste ligga bakom ett sådant beslut. Jag vill se den jäkel som tycker att vi har för generös flykting- eller invandringspolitik.

Det finns ibland viktiga skäl för myndigheter separera föräldrar från sina barn. Asyl- eller invandringspolitik är inte ett sådant skäl!

Att resonemanget dessutom utgår från en syn på kvinnor och mäns föräldrarskap som hör hemma i 1800-talet gör det inte bättre. Kan det verkligen vara lagligt?

Fellingsbro och Kävesta viktig del i det livslånga lärandet

Det finns många som misslyckas i skolan under sin ungdom och som sedan under många år faktiskt tror att dom inte kan så bra, att studier inte är något för dom och att dom helt enkelt måste vara lite dummare än andra.  

Jag har sett många exempel på vuxna som misslyckats under skoltiden, och som trots att dom varit mycket framgångsrika inom sitt yrkesliv, fortfarande har kvar en rädsla för skolan och för att vidareutbilda sig.

I den svenska traditionen av vuxenutbildning har folkhögskolorna haft en viktig och given roll för att möta vuxna människors behov av att starta om i livet. 

Det är många som haft med sig en negativ syn på skolan från sina ungdomsår och som i det vuxna mötet med folkhögskolor (och annan utbildning) fått med sig nya positiva erfarenheter av sin egen förmåga och vad lärande kan innebära.

Nu när arbetsmarknaden är stark är det av naturliga skäl färre som vill läsa vidare. Det måste vara så att antalet utbildningsplatser kan variera mellan låg- och högkonjunktur.

En av tankarna med 90-talets kunskapslyft var ju just att använda en period av stor arbetslöshet till att utbilda människor så att dom är mer lämpade att ta framtiden arbete. Det innebar att man från statens sida frigjorde pengar för att höja kunskapsnivån inom bland annat matematik, språk och data. Det arbetet var framgångsrikt.

Nu när det finns fler arbeten att tillsätta så är det färre som utbildar sig. Det innebär bland annat att många platser på folkhögskolor står tomma och att utbildningskostymen måste bantas något.

Men med tanke på den vuxenutbildningsfientliga regering vi nu har, med major Björklund i spetsen, blir jag orolig för vad tomma utbildningsplatser kommer att innebära på sikt. Med den högerregering vi har känns inte ens centerpartiet längre som en naturlig vapendragare i kampen för folkbildning, folkhögskolor och det livslånga lärandet.

På regional nivå ser utvecklingen lyckligtvis annorlunda ut. Vi har bra samarbete med centern. Landstingets folkhögskolor Fellingsbro och Kävesta går emot strömmen och har lätt att fylla sina platser. Jag vet att både Fellingsbro och Kävesta är viktiga delar i det livslånga lärandet.

Men jag hoppas att stödet till andra folkhögskolor runt om i landet, också fortsätter att vara starkt.

Bra blogginlägg i infekterad debatt

Debatten om yttrandefrihet, muhammed som rondellhund och vad god konst egentligen är går vidare.

Många inlägg har gjorts och många är läsvärda, men jag vill särskilt tipsa om Magnus blogginlägg som jag tycker är intressant.

Magnus skriver:

”Det är olyckligt att debatten kring Vilks, Hergé och andra just nu handlar om yttrandefriheten. Det är inte den det är fel på. Det är betydligt intressantare att diskutera den obehagliga människosyn Vilks måste ha, eller varför Hergé under så stor del av sin Tintin-produktion ställer sig i maktens tjänst och tillverkar underhållningspropaganda.

Det är inte värnade om yttrandefriheten som driver medlöparna. Det är deras lust att ge sig på de som redan ligger. Det är en viktig debatt. Debatten om yttrande- och tryckfrihet är redan vunnen.”

Årets minister bjuds på lunch

Minns ni att arbetsmarknadsministern Littorin skulle bjuda årets arbetare på lunch? (Moderaterna har på sin hemsida utlyst en tävling med jury och allt.)

Nu förs facklan vidare av underbara Magnus som initierar en nominering av årets minister – den minister som vinner blir bjuden på lunch av den uppmärksammade bloggaren.

Gå in och rösta på hans blogg.

NU börjar det likna 2000-talet!

På sikt har det troligtvis mycket med politik att göra men just nu kommenterar jag det mest av fashination.

Nu har man kunnat framkalla ”utomkroppsliga erfarenheter” och framtidstekniken känns återigen spännande.

Möjligheterna som öppnas är rätt häftiga, om (när) principen vidareutvecklas kan man tillexempel uppleva att man är på månen fast det egentligen är en robot. Frågorna det väcker hos mig är oändliga.

Kan jag skaffa mig ett virituellt hem med en virituell spegel och världens coolaste utsikt? Vad händer om kroppen tror att den motionerar, fast det egentligen är en robot? Hur ska man kunna veta att man inte lever i Matrix?

NU fasen känns det 2000-tal. Flygande ”bilar” á la SciFi- film och Star Trecks ”beeming” coming up!

Dagens snackis – vem fan ska betala skallerormsbett i Sverige

Så någon nöt har haft en skallerorm hemma, en person blir biten och hamnar under akutsjukvården. Sjukvårdspersonalen gör vad de kan för att rädda livet på personen och ger denne bland annat ett serum som kostar 230 000 kr. (Fatta hur många skiktröntgen eller vacciner som istället skulle kunna bekostas med de pengarna.)

Det ska aldrig finnas några frågetecken om att sjukvårdspersonal ska göra vad som står i deras makt för att rädda en människas liv.

Akutpersonalen ska behandla alla lika proffessionellt oavsett om den drabbade personen själv har valt att ha en giftorm hemma, eller om det var någon annan i dess närhet som drabbats. Vi har en solidariskt finansierad sjukvård och människor ska få den bästa vård som går att uppbringa.

Men politiken ska givetvis göra vad den kan för att liknande situationer inte ska uppstå. Det är dags att både Örebro kommun och andra kommuner i länet förbjuder giftiga husdjur.

Om någon ska få särskilda tillstånd att hantera giftiga ormar eller andra djur, bör man kunna villkora med att de också ska införskaffa aktuellt serum och förvara det tillgängligt.

I bland annat Stockholm tillåts inte vissa giftormar  i bostadshus (med på deras lista över förbjudna giftormar finns också den art som just nu är aktuell).  

Politik, sex och innehåll

Sedan jag läste Mattes blogginlägg här om dagen har jag funderat extra mycket över det där med helhetslösningar eller nischning inom politiken. (Eftersom en liten del av mitt arbete handlar om att skapa uppmärksamhet kring politiska frågor i media, händer det att jag tänker på det även vid andra tidpunkter.)

Politik handlar ofta om komplexa situationer och ställningstagande som kräver lite tid och eftertanke. Samtidigt måste innehållet och budskapet kunna förstås och kommuniceras på 10 sekunder i TV- nyheterna eller med en fet rubrik i tidningarna. Det är inte helt enkelt att lyckas med uppgiften på ett bra sätt.

Att vara sosse handlar mycket om att bedriva politik för helhetslösningar och man vänder sig till en stor grupp i samhället. Det är svårt att vara nischade, varken i särskilda frågor eller mot särskilda samhällsgrupper. Samtidigt som man försöker göra budskapen tydliga så är man obekvämt medveten om hur alla möjliga beslut påverkar något helt annat som i sin tur får egna konsekvenser osv. Politik över lag vinner inte så lätt på 10-sekunders kommunikationen.

För att prata med marknadsföringstermer har socialdemokraterna dock ett mycket starkt varumärke. De flesta känner till partiet och nästan alla undersökningar visar att människor har stort förtroende för den politik som socialdemokraterna står för. Det är känns stabilt och tryggt. Många års regeringsinnehav visar väl också på det.

Men i det starka varumärket finns också vissa inbyggda problem. Att vara det trygga och säkra alternativet kan lätt ses både tråkigt och grått och är inte något som de flesta människor vill förknippas med. Det är lättare att sälja något ihop med flärd, sex och rock´n roll än med Volvo och betong – oavsett innehåll.

Eller tja, Volvo är ju idag ett ganska dåligt exempel – är det något som man jobbat med i sin marknadsföring så är det att behålla varumärket kring säkerhet och pålitlighet men försökt att sexa upp det.

I viss mån är det kanske vad som händer med socialdemokraterna nu. Med Mona Sahlin i fronten finns det ett uns mer sex och rock´n roll än vad det fanns med Persson. Men problemet att kommunicera politik i feta rubriker och i 10- sekunders nyhetsinslag i TV kvarstår.

Jag är mycket medveten om hur viktig kommunikation är. Men när det kommer till politik så måste innehållet vara betydligt viktigare än förpackningen. Därför är det vid innehåll som huvuddelen av våra arbetsinsatser trots allt behöver fokuseras.

Jag hoppas att de centrala rådslag som nu är på gång inom partiet är ett steg i den riktningen. Men jag är rädd att det blir lite för ytligt och lite för välformulerade frågor som man ska söka svar på. Ibland behövs en längre process kring vilka frågor som är de mest intressanta att ställa.

Det sökandet får gärna ske i öppenhet. Det är många människor runt om vårt land som många val efter varandra har valt att lägga sin röst på socialdemokraterna. Jag skulle gärna vilja höra er mening – vilka är de viktiga frågorna för socialdemokratin att hantera?

Flytta på er i tyckarsofforna och ge en oberoende debattör plats!

Jag måste åter igen tipsa om Mattes blogg.

Han har skrivit ett helt gnistrande inlägg om kristdemokraternas inflytande i regerigen. Läs hela!
”Det verkar nästan som om näringslivets trender också är applicerbara på politiken nu för tiden. För det har varit så ett tag nu att företag allt mer nischar in sig på smalare områden och allierar sig med partners för att leverera den totala lösningen. Och det har alltid lönat sig för det enskilda företaget, däremot brukar inte kunden (och i den här liknelsen betyder det DU) bli lika nöjd. Det brukar nämligen ofta sluta med att dom nischade nissarna skyller på varandra när det börjar blåsa, och jag behöver förmodligen inte utveckla den här liknelsen mer för att du ska snappa vad jag menar kommer att hända i alliansens Sverige. Det blir lite grötigt där ett tag, det blir det allt. ”

Även Lantz i P1 uppmärksammade både bloggaren och ämnet idag och bjöd in demokratiministern att kommentera Kd:s stora inflytande i regeringen.

Barns trygghet viktigare än kärnfamiljen

Jag reagerade starkt förra gången som det rapporterades om fallet i tidningarna. Det var tydligt att man behöver se över lag och praxis kring familjebildningar och vårdnad.

I ett fall som detta när det är två samlevande kvinnor som vill skaffa barn tillsammans, men som även vill ha med en aktiv far till barnet, stökar en stelbent syn på familj och vårdnad till det för barnet vid en separation.

Det måste i första hand handla om barnet och dess nära relationer med ”significant others”. Liknande problem skulle även kunna uppstå i en hetronorm familj där föräldrarna tidigt separerat och barnet vuxit upp med ”plastpappor och plastmammor” under många många år.

I vårt västerländska samhälle tror vi ofta att det är skadligt med för många vårdare på en gång. Samtidigt avundas ibland tryggheten i de stora klanfamiljerna där alla vuxna är trygga famnar för barnen. 

Jag är själv uppväxt i en stor-familj, ganska långt ifrån den konservativa kärnfamiljen. Barnen har nära kontakt med mostrar, kusiner och den äldre generationen. Som förälder tycker jag det är en otrolig trygghet – om det skulle hända mig och/eller deras pappor något – så finns andra signifikanta vuxna med stora famnar där att ta emot.

Vuxna människor som nästan är lika viktiga för mina barn som jag är.

Att dela upp barns liv vid en separation med en vecka här och en vecka där, är inte enkelt. Det sätter troligtvis spår i barnen och är något som de flesta separerade föäldrar med delad vårdnad funderar över.

Men att förlora vardagsrelationer till viktiga och trygga föräldrar sätter troligtvis än djupare spår. Jag tror inte att det kan finnas för många kärleksfulla familjefamnar helt enkelt.

Däremot behövs mogna vuxna som klarar av att hantera vardagen för de barn som hamnar mitt i en separation. Det bästa vore förstås om man alltid kunde komma överens om vad som är det bästa för barnet och att det inte behövde leda till uppslitande vårdnadsprocesser.

Men när föräldrarna inte klarar det, då måste samhället kunna hantera situationen på ett moget och i viss mån flexibelt sätt. Ur barnets perspektiv borde det vara viktigare att se till vilka som fungerar som viktiga och kärleksfulla föräldrar, än att personerna i fråga passar in i bilden av kärnfamiljen.

Det känns skönt att länsstyrelsen agerat och kritiserar socialnämndens beslut.

En ytterligare artikel på temat barns trygghet kontra kränfamiljen finns här.

K-ordet ställer till problem

Använde k-ordet. Nu vill inte bloggen lyda mina kommandon och redigeringar längre. Inget nytt publiceras.

Beror det ena på det andra månne?

Leder KK till fler oskyddade samlag?

Man kan lätt avfärda moderattantens moralmotion och inte fundera något mer på den. 

Att könssjukdomarna ökar är väl ett tydligt tecken på att fler skiter i att använda kondom.

Och jag kan inte låta bli att undra om det är så att just KK leder till fler oskyddade samlag.

KK:andet har särskilda förutsättningar. Att vara KK innebär ju att man har en tillfällig sexuell förbindelse, fast oftare – och med varandra.  

KK´s känner ibland varandra väl och det finns någon slags tillit mellan parterna - utan att man för den skull är ihop eller exlusiva med varandra (ja - ibland träffar man helt enkelt andra mellan lakanen också.)

Att man känner varandra och träffas oftare kan göra att KK´t känns lika säker som en fast parter, och att man därför struntar i kondomen.

Att motarbeta knullandet är uppenbart att slå på fel boll, oavsett om det handlar om KK-varianten eller one night stands.

Sex är som bäst både kul, snuskigt och hälsosamt. Däremot behövs det antagligen att vi oftare blir påminda om vikten av kondom, även när det sker med människor som man känner.

Kondomkampanjer behövs inte bara för de unga. Inte heller vi vuxna praktiserar alltid säker sex.

Senfärdig kommunledning skapar problem för Bandysäsongen

I december antar kommunfullmäktige normalt en budget för vilka investeringar som ska göras under det kommande året. Så skedde inte för investeringsbudget 2007.

Istället sköt kommunledningen upp investeringsbudgeten från december 2006 till april 2007.

Det fanns flera områden där vi socialdemokrater oroades lite extra över att förseningarna skulle få problematiska konsekvenser.

En sådan investering var kylanläggningen på Vinterstadion. Vi menade att förseningen skulle kunna innebära att det inte fanns någon is på plats när bandysäsongen började i november.

Vi ställde ett antal frågor om det både i nämnder och i kommunfullmäktige. Kommunledningen avfärdade våra farhågor med att det bara handlade om ”formsaker” och att handläggningen inte skulle försena projekten.

Idagens NA kan vi dock läsa att installationen av nya kylsystemet riskerar att försenas till december. Bandysäsongen börjar med hemmapremiär i november.

En del menar att oppositionen bara är gnälliga när vi pekar på möjliga konsekvenser av kommunledningens bristande förmåga att fatta viktiga beslut.

Det finns fler investeringar som vi undrat över om de blir försenade och vilka konsekvenser det får. Byggandet av nya förskolor till exempel. Men det där med investeringar låter ju så tråkigt.

Sossarna håller på att befria sig från skygglapparna – skrämmande för vissa

Opinionssiffrorna stiger rätt uppåt för socialdemokraterna. Det känns skönt i kontrast till höstens valresultat, men det säger egentligen ingenting om hur det kommer gå i nästa val, det är långt dit.

Men trots allt har det här knappa året gett prov på tydliga skillnader mellan socialdemokratisk och borgerlig politik. Det kan givetvis vara bakgrunden till opinionssiffrorna.

Inte minst igår blev den pedagogiskt övertydlig när Mona Sahlin tar tunnelbanan till förorten och Fredrik Reinfeldt tar båten ut i skärgårdsidyllen.

Det är inte bara ett pedagogiskt tydliggörande mot Reinfeldt, utan minst lika mycket mot Perssons tid i Björkvik och socialdemokraterna själva.

Dagens ledare i Nerikes Allehanda säger att när Reinfeldt står i skärgården och talar om skattesänkningar är det en förnyelse av politiken. (tyvärr är inte den delen med i nättidningen)

Samma ledare säger också att när Sahlin tar tunnelbanan till Botkyrka och talar om miljardsatsningar på förbättringar av skola, utemiljö, läxhjälp och jobb i miljonprogramsområdena är det sådant som ”vi är vana vid” från socialdemokraterna.

Na:s ledare har fel. Borgerliga företrädare har alltid pratat om skattesänkningar, både i skärgården och på annat håll. Men socialdemokraterna har tyvärr inte alltid funnits ute i de stora bostadsområdena.

Snarare lämnades många av våra största bostadsområden i stort sett vind för våg under slutet av 90-talet och under 2000-talet.

Jag är en av de som växte upp i miljonprogrammet men flyttade därifrån i mitten på 90-talet. Under det senaste året har jag varit besökare vid upprepade tillfällen, och det är med beklämdhet jag sett vad som hänt under det tiotal år som gått sedan jag flyttade.

I mitt socialdemokratiska hjärta känns det oerhört skönt att Sahlin tar tunnelbanan till förorten och säger att vi inte har gjort tillräckligt tidigare, och att vi måste förbättra oss på en rad områden.

Och det är skönt när SSU med övertygelse vill sluta prata integration och istället praktisera interaktion och uppmärksammar den nya svenskheten som är långt ifrån Björkviks folkhemsidyll.

Sossarna håller på att befria sig från skygglappar och nostalgi och faktiskt se på samhället som det ser ut. Det är först då som socialdemokraterna åter igen kan bli en frihetsrörelse för människor.

Men vi socialdemokrater har en bit kvar att vandra innan vi återfått förtroendet av de människor som kännt sig övergivna av politiker och av socialdemokratin.

Att vinna tillit och engagemang från de som bor i Botkyrka, Rosengård, Brickebacken eller Varberga kommer troligtvis kräva betydligt mer än ett sommartal i Fittja, löften om miljardsatsningar och stora mediarubriker.

Det kommer krävas flera år av fotarbete, delaktighet och närvaro. Om socialdemokraterna lyckas åteskapa förtroende och vinner nästa val, så kommer vi dessutom behöva upp till bevis och fortsätta vara lyhörda och närvarande, dessutom måste en märkbar förbättring till för de som bor där.

Det är klart att det är skrämmande för vissa om socialdemokratin på allvar tar sig an den uppgiften.

F-skatteförändringarna ett steg till arbetsmarknad utan regler

Nu tas första steget för att drastiskt förändra synen på vad företagare är.

Regeringen har gett en särskilt utredare uppdraget att se över reglerna för F-skattsedel med ambitionen att det ska bli lättare att få F-skattsedel även om man bara har en uppdragsgivare.

Jag vill ge ett exempel på vad förslaget skulle kunna innebära för både arbetsmarknaden och individen. Tänk er ett företag, vilken som helst, jag tar en tidning som exempel.

Ledningen på en av de största dagstidningarna säger, vi ska inte längre ha några anställda journalister (fotografer etc). Från och med nu ska vi istället köpa alla uppdrag och artiklar från de som verkar som egna företagare. Många andra stora tidningar ser möjligheten och följer exemplet.

Journalisten som vill försörja sig på sitt jobb och publicera artiklar, måste då skaffa en F-skattsedel och starta ett eget företag.

Finessen för tidningen är att de betalar bara för precis den artikel som de vill ha, eller har beställt. Den kan också välja att köpa material av, eller göra avtal med, den journalist som säljer sitt material till lägsta kostnad.

Journalisten med F-skattsedeln vet inte från dag till dag vilka artiklar som han/hon kommer att få betalt för. Journalisten måste dessutom betala för sin egen semester, sina försäkringar, sin föräldraledighet och sin skatt.

I ett enda (lagför) slag har journalistförbundet mer eller mindre spelat ut sin roll och journalistens ställning på arbetsmarknaden har drastiskt förändrats.

Tänk er att samma sak sker på Callcenterföretag, vårdföretag, restauranger eller någon annan lågbetald branch. Tänk er vad många egna företagare Sverige helt plötsligt har. Företagare som egentligen är anställda, men som inte omfattas av kollektivavtalen och därmed inte har något av det skydd som en anställning med kollektivavtal ger.

Vi kommer snabbt se ett Sverige där många människor konkurrerar om låglöne jobben genom att begära lägst lön, förbinda sig att arbeta fler timmar i veckan och ta mindre semester.

När blev det ok att slakta ungas engagemang på medias altare?

När blev det ok att helt obehindrat spy sin galla över unga människor och deras engagemang? Jag har med stigande obehag följt artiklar, TV paneler och tidningarnas ledarsidor och undrat var nyanserna finns.

Media ska kritisera makten och på sitt sätt representerar SSU makten. Men jag blir illa berörd när jag ser de ungdomar som i 13-17 årsåldern tagit steget att engagera sig inom demokratin, utan pardon blir bespottade och hånade av landets samlade mediaelit.

När jag ser SSU både på hemmaplan och bland kongressombuden, så ser jag unga människor som engagerar sig för att världen ska uppmärksamma problemen i Väst Sahara. Jag ser unga människor som på kvällar och helger lägger ner timmar av sin fritid för att få fler unga i våra bostadsområden att säga sin mening om samhället och politiken.

Jag ser unga människor som vill göra något – vad de kan – för att samhället ska bli mer miljövänligt eller för att människor oavsett bakgrund, kön eller sexuell läggning ska kunna leva goda liv. Jag ser unga människor som lägger ned timme efter timme på att argumentera för att SSU ska driva den ena eller andra frågan.

Jag ser unga engagerade människor som av landets ledande debattörer nyanslöst blir beskyllda för att vara maktfullkomliga broilers som enbart är intresserade av intriger och fusk.

När blev det ok att behandla unga människor på det sättet?

Finns det någon annan ungdomsorganisation inom kyrkan, Röda Korset eller idrottsrörelsen som någonsin skulle slaktas på medias altare lika brutalt, oavsett vilka maktstrider, fusk eller oegentligheter som föregått handlingarna?

Den senaste tiden gör det uppenbart att det inte bara är SSU som måste rannsaka sig själva, det finns även några samhällsdebattörer som skulle må bra av att fundera över vilket maktspråk som är ok att använda sig av.

Är det Borg eller Reinfeldt som är talesperson för moderatledd regering?

Här om dagen gör folkpartiet ett utspel om att det kanske är dags för en ny folkomröstning i EMU. Idag går Anders Borg (m) ut och säger att det inte är aktuellt.

Jag vet att det inte är min sak att råda över, men är det inte lite konstigt att en finansminister går ut och läxar upp sina regeringskollegor eller gör egna utspel?

Borde det inte vara statsminister Reinfeldt som på något vis talar för regeringens gemensamma hållning?

Anders Borg börjar framstå som den allt klarare lysande stjärnan på Moderaternas himmel.

Jag kan inte låta bli att undra om det är stödet för Reinfeldt som dalat inom partiet och som gör att Borg får en mer framträdande roll, eller om det är Borg som helt enkelt skjuter vilt från höften utan förankring i sitt eget parti.

I Örebro kommun är det andra problem som moderaterna brottas med. Här är moderaterna det klart största borgerliga partiet, men har i stort sett ingen makt. Kommunstyrelseposten har de lämnat över till det betydligt mindre folkpartiet (som dessutom gick bakåt i valet).

Moderaterna har inte ens huvudansvar för någon av de tre stora programnämnderna. Där är det Kd, C och Mp som delat upp kommunens stora frågor mellan sig.

Även om mitt huvudfokus ligger på utvecklingen av mitt eget parti, undrar jag åt vilket håll Moderaterna är på väg.

Uniform – en positiv överraskning

Var ”vuxen” på SSU:s musikkväll i Stadparken. Stora dragplåstret var givetvis Outlandish som gjorde sin enda Sverigespelning ikväll i Örebro.

Spelningen var gratis att besöka. Trots att ett stort band spelar gratis har den lokala tidningen Na valt att inte skriva om det. Enligt en pålitlig källa valde man att inte uppmärksamma det eftersom det var SSU som arrangerade kvällen.

Jag tror att det fanns fler skäl till att Na inte ville uppmärksamma den nästan två timmar långa gratiskonserten med Outlandish, och det är att Talangens final pågick samtidigt i Brunnsparken och eftersom den vänder sig till ungefär samma klientel och sponsras av Na gillade man inte konkurensen.

Konserten var bra, fler än jag som inte normalt lyssnar på Hip hop  eller Rn`B njöt av både musiken, glädjen och utstrålningen från scenen.

Största positiva överraskningen för mig var dock bandet som spelade innan. Uniform, ett Örebroband som jag aldrig tidigare hört talas om. Tighta på scen, gott om attityd och bra låtar. Jag tror inte det är sista gången jag hör talas om dem.

SSU och den nya svenskheten

Var nyss på SSU kongressen och såg Jytte Guteland bli vald till ordförande.

Det var länge sedan jag själv var SSU:are och jag har innan kongressen inte haft någon uppfattning om de två ordförandekandidaterna. Jag har helt enkelt inte vetat mer om dem än vad jag läst i tidningen.

Under kongressen har jag sett både Jytte Guteland och Laila Naraghi uppe i talarstolen och blivit mycket imponerad av dem båda. Jag tror att SSU hade fått en mycket bra ledare oavsett vem av dem som vunnit omröstningen.

Nu var det Guteland som vann och som höll ett fantastiskt tal.

Den fråga som jag tyckte stack ut, och som jag tror att denna kongress kommer att föra vidare in i framtidens socialdemokratiska idéutveckling, handlar om den nya svenskheten.

Det kändes aktuellt, utmanande och viktigt. 

Och om man blickade ut över de samlade ombuden: trovärdigt. 

Under min SSU-tid var det fortfarande mycket få kongressombud som hade rötter i något annat land än Sverige, trots att Sverige i övrigt inte såg ut så. Det ser tack och lov annorlunda ut i kongresshallen idag.