Kommunfullmäktige och messiaskomplex

”Projiceringsmetoden. Du klagar på något men får själv skulden för det du påtalar. Den som använder denna metod tror sig ofta vara allvetande, lida av ett Messiaskomplex.”

Fullmäktigeförsamlingarna är i många avseenden oppositionens arena. Det är där majoritetspolitiken kan ställas till svars och där kan frågor och otydligheter lyftas för debatt och kunskapspåfyllnad.

Detta gäller i både landstingsfullmäktige som i Örebro kommunfullmäktige. I tisdags var det landstingsfullmäktige som äntrade sessionssalen i rådhuset i Örebro. Även där ställer oppositionen frågor om aktuella händelser och lyfter ärenden som de ser tveksamheter i.

Generellt är det en trevlig och saklig debatt och även jag som majoritetspolitiker är glad att frågorna ställs. Framför allt för att jag lär mig saker under interpellationsdebatterna och att jag får till mig ny kunskap om situationen på olika håll.

Oppositionens arbete och frågor i landstinget gör att jag som majoritetspolitiker kan bli bättre och det är den inställningen som jag märker av från de allra flesta av mina partikamrater i landstinget.

Igår var det kommunfullmäktige i Örebro. Där är inte stämningen något vidare. Framför allt går företrädare efter företrädare från majoriteten upp och ifrågasätter uppsåt och motiv hos de i oppositionen som ställer frågor och vill lyfta en diskussion om olika händelser.

(Här kan ni se frågorna, hur de är formulerade och själva avgöra om det är viktiga frågor att ställa.)

Det är ett mycket märkligt sätt som majoriteten i Örebro hanterar fullmäktigeförsamlingen. I så gott som samtliga fall ifrågasätts och skuldbeläggs frågeställaren. Det är inte en bra grogrund för ett gott debattklimat. Det skapar dessutom besk eftersmak med allt mer ilskna oppositionspolitiker.

Det borde vara så enkelt för majoriteten i Örebro att ibland bara ta till sig frågan och säga att det var bra att frågan lyftes och att man ska fortsätta att jobba med att bli bättre. Dessutom önskar jag att svaren var mer informativa så att interpellationsdebatterna även i kommunfullmäktige kunde bli ett redskap för ökad kunskap och bättre majoritetspolitiker.

Den märkliga situationen i Örebro blir extra aktuell när jag läser dagens DN om Elaines sju härskartekniker varav den första lyder:

”Projiceringsmetoden. Du klagar på något men får själv skulden för det du påtalar. Den som använder denna metod tror sig ofta vara allvetande, lida av ett Messiaskomplex.”

Ps. Måste bara säga att jag blev både stolt och imponerad när jag såg alla våra fritidspolitiker som var uppe i debatten igår eftermiddag om fritidspolitikernas roll och framtid. Ni var fantastiska!

Inger H-W hittar minsan alltid parkeringsplatser i city

Just nu pågår kommunfullmäktige i Örebro och det finns ett par uttaladen under dagen som jag reagerat extra på.

Inger Högström-Westerling (m) får åter igen frågor om vad hon tänker göra för att minska problemen med parkeringsplatser i city. Varpå hon svarar att ”hon alltid hittar parkeringsplatser i stan.” Det känns inte direkt som om hon ser att det finns ett akut problem i stan.

Staffan Wermes (fp) påhopp på nystartade tidningen ETC där han menar att journalistiken är tveksam eftersom Gabriella Blomgrn (mp) där säger att alla som jobbar i Örebro HAR rätt till heltid om de så önskar. (Vår Carina Dahl (s) kontrade med att det är lite knepigt att skylla besvärande uttalanden från majoritetens företrädare på journalister på ETC.)

Kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp) igen som ifrågasätter om Örebro kommun överhuvudtaget ska lägga ner tid på att svara på remisser från regeringen. (Själv kan jag tycka att det finns en poäng att kommuner försöker ge sin syn på hur regeringens olika förslag kommer att påverka kommunen och dess medborgare, innan riksdagen fattar beslut i frågan.)

Regeringen och visionerna

Tro det eller ej, men ibland ÄR det jobbigt även för oppositionen när majoriteten gör självmål på självmål.

Gång på gång överskuggas sakpolitiken av klantigheter, både i regeringen och i kommunledningen i Örebro. Uselt ledarskap stjäl helt enkelt fokus från andra viktiga frågor som att Sveriges politik kraftigt förändras.

Kritik mot klantigheter framstår lätt som politiskt tjafsande och riskerar att ytterligare minska människors förtroende för politiken. Men politik ÄR till syvende och sist en fråga om ledning och ledarskap. 

Att utveckla och omsätta visioner, riktning och idéer i konkret handling är svårt, och som politiker måste man klara av att både utveckla visonerna och genomföra idéerna. Jag menar att det haltar lite här och där i regeringskansliets korridorer.

Kanske är så att regeringen sluter upp bakom en bloggkamrats kollegas filosoferande:

”Visioner är som en storstädning av lägenheten. Det vore bra om det gjordes, men det går att vänta ett tag.”

Björklunds Waterloo?

72% av svenskarna vill inte att det ska införas betyg från första klass.

Det är Synovate som gjort opinionsundersökningen. Jag trodde inte att Björklund kunde få med sig folk hur långt som helst i försämringen av skolan, men viss oro har jag haft.

Det lättar lite i hjärtat.

(Även om jag fortfarande är orolig, även för det egna moderpartiets syn på skolan och hur man bäst möter upp dess utmaningar.)

Vårdgaranti för hela EU

Även idag känns dagen i Bryssel mycket meningsfull. Träffade bland annat EHMA:s direktör Jeni Bremner och blev uppdaterade i viktiga och aktuella frågor.

En av dessa är det förslag som kommissionen kommer att lägga om vården i Europa. Det är helt enkelt på väg förändringar som innebär att man har rätt att söka vård i annat EU-land och att få det finansierat på samma sätt som sjukvården i hemlandet finansieras.

Det är en fråga som i allra högsta grad kommer att påverka Örebro läns landsting och regionens invånare. Det kommer på sikt även påverka socialförsäkrigssystem och välfärdsutveckling, både hemma och i Europa.

Men trots att det är en viktig fråga som på sikt kommer att påverka många så finns det inte mycket debatt om frågan på lokal/regional nivå. Jag tror knappt att frågan är stor ens på nationell nivå. Den är i alla fall inte särskilt uppmärksammad.

Örebro läns landsting är ett av de socialdemokratiskt styrda landstingen i Sverige och vi är en av medlemmarna i det europeiska nätverket EHMA. EHMA har en hel del möjligheter att påverka inriktningen och rådfrågas bland annat av kommisionen.

En av frågorna att ta med sig härifrån är hur vi använder vårt medlemskap i nätverket och för in våra kunskaper och perspektiv i det arbete som nu pågår. Landstingspolitiker kan inte luta sig tillbaks och tänka att någon annan tar hand om Europa.

Likväl som vi är med och bevakar och påverkar politiken på nationell nivå så behöver vi vara det på europeisk nivå. Men vägarna för påverkan är lite knöligare än här hemma och väl uppbyggda relationer och nätverk är A och O i det arbetet. (Liksom i allt politiskt arbete.)

En och annan undrar nog om de här uppdateringarna inte går att göra hemmavid, och det är klart att vi måste bli bättre på att göra det också. Men den stora fördelen med att vara på plats i Bryssel är att man får träffa folket som håller i frågorna och i en så pass liten grupp att man kan prata ordentligt, i lugn och ro, och samtidigt blir lite bekant. Man bygger den viktiga person-relationen samtidigt som man kunskapar. Och ja – vi har även oppositionen med oss när vi bygger långsiktiga relationer.

Med ögon på Europa

Jag tillbringar just nu ett par dagar i Bryssel. Jag är en av landstingets representanter i ett par europeiska nätverk (AER och REVES) och tillsammans med några till är jag här för att fundera ett varv extra kring hur Örebro län ska arbeta i nätverken och vad vi behöver göra för att få ordentligt styr på vårt inflytande.

Den europeiska nivån påverkar oss stort och vi behöver lära oss att påverka den, på samma sätt som vi försöker göra avtryck i den nationella politiken. Det kan handla om hur man prioriterar medel för europeiska infrastruktursatsningar till hur man kan använder pengar för lokal utveckling.

Örebro län har ingen stark tradition av att finnas med i de internationella nätverken men om vi ska få del av den utveckling som sker behöver vi helt enkelt flytta fram positionerna. Och vi behöver formulera vilka frågor som bäst drivs på olika ställen.

Vi har haft en bra dag där vi bland annat funderat kring hur vi kan påverka våra arenor så att lagar kring upphandling kan förändras så att även föreningsliv och kooperativ kan bli en aktör där. (Idag finns vissa svårigheter om kommuner och län vill ta hänsyn till mer än pris när olika upphandlingar görs, svårigheter som faktiskt styrs av europeisk lagstiftning.)

Vi har även funderat på vad som redan nu måste göras för att påverka sammanhållningspolitiken 2013 och framåt, och hur vi kopplar ihop det med det arbete som nu pågår för en regional utvecklingsstrategi (RUS).

Imorgon fortsätter träffarna och jag hoppas på en lika givande dag som denna varit.

(Att det dessutom varit så vackert väder att vi kunde förlägga lunchen på en uteservering gjorde inte dagen sämre.)

Energigivande timmar!

Gjorde ett par timmars inhopp på en medlemsutbildning idag. Utbildningen håller på idag och imorgon och vänder sig till nya medlemmar i partiet och mitt pass handlade om hur man påverkar politiken i kommun och landsting.

Vi hann med allt ifrån hur listorna till valen fastställs, skillnad på fritids- och heltidspolitiker, hur den politiska organisationen ser ut och hur det politiska innehållet formas. Plus massor där emellan.

Det blev både grundläggande och komprimerat men verkade väldigt uppskattat och deltagarna visade stort engagemang.

Jag tycker att det är jäkligt kul att hålla politiska utbildningar. Bland det roligaste som finns faktiskt. Grupper av människor med väldigt skiftande bakgrund, ålder och förförståelse. Det skapar möjligheter att se på det man gör med helt nya ögon och att samtidigt tvingas vara både enkel och konkret när man ska beskriva den politiska processen. Det är helt enkelt utmanande.

Jag gör det gärna oftare. Får alltid ordentliga kickar av det och extra energi!

Hjälp sökes!

Var fjärde fredag har jag en krönika med i Karlskoga Kuriren.

Det är med viss stolthet jag brukar ägna mig att åt skriva mina 2500-3000 tecken och tänker att några människor, företrädesvis i Karlskoga och Degerfors, faktiskt läser det. (Jag får lite responser då och då – förvånansvärt positiva.)

Nu är det dags att skriva inför nästa fredag och jag är i ett kreativt vaccum, dvs min vanligtvis överaktiva hjärna har drabbas av totalt stiltje och jag har inga som helst idéer om vad jag ska skriva om eller vad jag vill problematisera.

Idéer mottages tacksamt!

Jag bara måste!

Mosters älskling! Visst är det världens sötaste lilla tjej =)

Ondsinta försämringar trots eftergifter för massiv kritik

De massiva protesterna mot regeringens förslag på försämringar i sjukförsäkringen verkar ge vissa resultat.

Enligt DN så backar Reinfeldt på vissa delar i förslagen. I alla fall i det som handlar om försäkringslösningar och avtalen mellan arbetsgivare och arbetstagare.

I uttalandet står inget om den mjukare linjen också gäller förslaget att ingen ska vara sjukskriven i mer än ett år och därefter får söka försörjning på annat håll (läs socialtjänsten).

De riktigt ondsinta delarna i sjukförsämringarna tycks alltså ligga fast.

Fortfarande innebär alltså att:

1. Man får max vara sjukskriven i 365 dagar, oavsett sjukdom eller olycka. Efter det blir man antingen sjukpensionerad (med betydligt tuffare bedömning) eller måste försörja sig via arbete (eller försörjningsstöd).
2. Den som är för sjuk för att jobba men som inte uppfyller nya krav för sjukpension blir hänvisade till kommunens försörjningsstöd.

Livs är dagens hjältar!

De anställda på Lindqvist och Smörkransen kommer nu att få avtalsenlig lön!

Idag kommer beskedet att ägaren skriver på kollektiavtalen så syftet med blockaden är uppnått!

Det är skönt att ägaren tar sitt förnuft tillfånga och ger sina anställda en okej lön med ob-tillägg.

Kollektivavtalen skyddar lönerna och arbetsvillkoren för anställda på andra bagerier i länet och minskar risken att företagen måste konkurrera med varandra genom att betala lägsta löner.

Clinton eller Obama?

Jag känner mig inte helt säker på vilken av demokraternas presidentkandidater som jag föredrar, de har båda sina för- och nackdelar.

Men jag är mycket imponerad av Hillary Clinton. Det kommer från tiden som presidentfru där hon i ett land betydligt mer konservativt än vårt faktiskt alltid var en egen politisk person. Något som ibland låg maken och presidenten Bill i fatet i den amerikanska opinionen.

Hillary Clinton stack ut som presidentfru på alla sätt. En stark kvinna som aldrig fogade sig i makens bakvatten. En politiker med visioner och ambitioner. Jag tror på henne. Det betyder inte att jag stödjer alla delar av hennes politik, men jag tror att hon kan ”leverera”.

En slående konrast mot vår egen statsministerfru som trots att hon har ett av landets tyngsta politiska uppdrag ändå mest framstår som ”fru” och väldigt lite som ansvarig politiker.

Barack Obamas politiska agenda vet jag mindre om. Han pratar sig varm om skattesänkningar vilket gör mig lite misstänksam. Samtidigt vore det ett verkligt demokratiskt genombrott och en kil rätt in i USA:s politiska adel om han vann. Att han lyckas utmana är nästan chockartat nog.

Djupt inom mig värnar jag oftast den demokratiska principen högre än den partipolitiska. Men partipolitik och sakpolitik är samtidigt avgörande för hur makt och inflytande sprids och fördelas i ett samhälle. Även i sakpolitiken håller jag nog Clinton aningen högre.

Sammantaget lutar nog min tumme åt att mest hållas på Clinton – även om jag tycker att Obama är ett stort steg framåt för demokrati!

Svenska företagare utnyttjar väl ingen?

I Sverige är ju alla arbetsgivare och företagare så snälla att alla anställda får hyfsad lön och arbetar under drägliga villkor. Inte behövs väl fack och sådant?

Eller?

Läs den här artikeln i Aftonbladet om hur arbetarna som bygger det nya leklandet i Örebro. De som arbetar får inte mycket i lön och sover mitt bygget.

De byggföretag som vill betala sina arbetare vettig lön konkurerrar alltså med utsugarföretag som dessa. Hur fasen ska ett schysst byggföretag vinna upphandlingar om andra företag bara betalar sin personal en femtedel av lönen?

Är det företag som betalar sämst löner och kräver längst arbetsdagar som ska bygga våra samhällen?

Kritiken handlar inte om att vara rädd för utländsk arbetskraft. Jag tycker det är bra om vi öppnar våra gränser och våra arbetsplatser för fler. Men jag tycker inte att människor från andra länder ska ha sämre arbetsvillkor och inte ha några rimliga möjligheter att ställa krav på drägliga arbetsförhållanden (då blir de ju hemskickade). Dessutom innebär det att seriösa företag inte kan matcha de låga kostnaderna i upphandlingar och alltså blir de företagen färre och färre.

Ge blockadvakterna en ros!

Tänkte bara sprida en uppmaning som bland annat kommer från mina föräldrar (som under många tidigare år varit trogna kunder till det berörda företaget och själva är egna företagare).

Blockadvakterna försvarar lön och arbetsvillkor för många människor – ge dem uppmuntran och en ros!

De företagare som vill ge sina anställda goda löner och villkor stödjer kollektivavtalen. Även för de goda företagarnas skull är det viktgt att kollektivavtalen följs, annars skapas en osund konkurrens från de företagare som vägrar betala vettig lön eller ob-tillägg till sina anställda.

Örebros egna skolrådslag – var med och tyck till!

Sossarna i Örebro tyckte inte att partiets centrala skolrådslag var tillfredsställande. Framför allt saknades grundläggande frågor om hur man ser på skolan och dess uppdrag.

Därför gjorde vi ett eget diskussionsmaterial med ett antal vida och samtidigt grundläggande frågor om hur man ser på skolan och dess uppdrag.

Nu är det lokala rådslagsarbetet igång och vi vill gärna att många bidrar med sina synpunkter när Örebros framtida skolpolitik formas!

Under våren fokuserar vi på en grundläggande diskussion om skolan och dess uppdrag för att ägna hösten 2008 åt konkreta diskussioner om skolan i Örebro – vad kan gäras bättre och hur?

Lämna gärna synpunkter på Örebrosossarnas hemsida.

Vad ska man i skolan att göra – räcker det inte att tenta av de nationella proven?

På min sons skola jobbar dom ganska mycket med fördjupningsarbeten och framställning.

Jag skulle säga att det överlag är högre kvalitet på deras högstadiearbeten än vad det var på fördjupningsarbetena när jag gick sista året på Naturvetenskaplig linje på gymnasiet.

Här om dagen var det dags för de nationella proven i svenska. Nationella proven genomförs i svenska och matte under ett par dagar i nian. Det är ett tillfälle där man via skriftliga prov ska bevisa vad man lärt sig under högstadiets alla år.

Nu vill regeringen att det provtillfället i ännu större utsträckning ska vara styrande för hela betygssättningen.

Läraren ska därmed inte ta någon större hänsyn till elevens arbete och utveckling under alla de andra dagarna av tre års högstadiestudier.

Jag undrar igen – vad är det för kunskap alla dessa utökade betygssteg ska vara ett kvitto på?

Dessutom undrar jag allt mer om Björklund egentligen tycker att skolan ska finnas. Det kanske räcker med att våra barn går och tenterar av de nationella proven i 9-, 11- och 15-års åldern? Varför ska elever behöva träffa andra barn medan de pluggar språklig utveckling?

Ska anställda ha någon makt?

Många diskuterar nu Livs blockad av konditorierna Lindqvist och Smörkransen och om det är rätt eller fel.

På dessa bagerier finns anställda som är fackligt anslutna och som inte får avtalsenlig lön eller villkor.

Det finns uppgifter om att vissa på företaget får betalt långt under avtalsenliga löner. Företagaren har även ”upplyst” anställda om vad konsekvenserna kan bli om de inte går ur facket.

Att facket reagerar och använder de påtryckningsmedel de har för att deras medlemmar ska få avtalsenliga löner är grunden för hela vår arbetsmarknad.

Om facken skulle bli av med sina möjligheter att använda stridsåtgärder så finns inget maktmedel kvar. Visst kan var och en av de anställda förhandla själv om sina villkor, men jag tror faktiskt att de flesta som funderar i mer än 30 sekunder inser att det är svårt att sätta emot när man på egen hand måste förhandla om minimilön och ob-ersättning med sin arbetsgivare.

Om lägre löner och sämre villkor blir ett konkurrensmedel mellan företagen så påverkar det anställda på andra bagerier och konditorier i stan.

Nu som förr finns det aktiva förespråkare för att det är företagarens som själv ska bestämma villkoren för sina anställda. 

En blockad mot ett konditori ställer frågan på sin spets – ska anställda ha någon makt?

Staffan Wermes elitistiska syn på demokrati

Då och då menar någon att besluten skulle bli bättre om det var färre som lade sig i politiken och att frågan om samhällets utveckling lämnades över till politiska proffs.

I Örebro kommun är frågan just nu aktuell eftersom kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme i både tidning och radio tydligt framför sin åsikt om att det blir sämre beslut när det är fritidspolitiker som fattar dem. Bakgrunden är att Staffan Werme kraftigt har ökat andelen heltidspolitiker i kommunen och nu vill minska antalet fritidspolitiker. Samtidigt knyts makten närmre honom.

Staffan Wermes elitistiska syn på demokrati påverkar kommunen på många olika sätt. Vi har under det gångna året kritiserat kommunledningen för allvarliga brister i insyn när stora beslut ska fattas i kommunen.

Men om kommunstyrelsens ordförande tror att beslut blir sämre om många människor får delta så finns det ju heller ingen anledning att arbeta med insyn och delaktighet.

Staffan Werme har på bara några dagar visat vart han står. I dagens ”rakt på sak” ger han en mycket tydlig bild av hur han ser på politikens uppgift. Själv stödjer jag fullkomligt den bild som Eva-Lena Jansson förmedlar i samma inslag.

De allra allra flesta som fattar politiska beslut i nämnder och kommunfullmäktige håller på med politik på sin fritid några timmar i månaden. De jobbar annars på förskolor, kör lastbil, är lärare, företagare eller vad som helst annat som folk brukar försörja sig på. De pratar med sina kollegor och grannar och har sina barn på dagis och mormor på äldreboendet och åker med bussen till jobbet.

Några få blir med tiden kommunalråd eller riksdagsledamöter, men de flesta ägnar aldrig hela sin arbetsdag år politik. De är vanliga medborgare som använder en del av sin fritid för att ta ansvar för hur kommunen ska utvecklas. Många har genom åren tyckt att det är bra för demokratin att det är just så det fungerar. Därför har vi generellt ganska många fritidspolitiker och mycket få yrkespolitiker.