Äktenskap oavsett kön – sätt press på era borgerliga riksdagsledamöter!

Blir påmind via HBT-sossen att riksdagen kommer hantera frågan om könsneutralt äktenskap onsdagen den 16 april.

Sossarna föregår helt enkelt den proposition som regeringen har lite svårt att komma fram med och lägger istället en motion om en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Så om ett par veckor kommer alltså flera borgerliga riksdagsledamöter tvingas att bekänna färg och bestämma sig för om de ska bifalla motionen eller inte.

Ni som tyvärr röstade på det blå laget - nu är det dags att uppvakta era borgerliga riksdagsledamöter och kräva att de står upp för alla människors lika värde!

Hur kommer centerns Sofia Larsen att ställa sig eller folkpartiets Johan Pehrson? Vad säger länets moderater i form av riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson?

Kärlek och relationer är helt enkelt viktigare än vad som finns mellan benen.

Allvarliga brister för utsatta barn

Jag åkte buss till jobbet idag istället för att gå och tänkte skriva något om hur bussen fylls av tonåringar och av kvinnor men inte en enda vuxen man.

Men när jag läste om hur pappan i Vetlanda får vårdnaden om sin dotter trots att han är dömd för hundratals samlag med henne känns det mesta annat obetydligt.

De mest utsatta i Sverige idag är barn vars föräldrar inte bara brister i skydd av dem utan också kontinuerligt utsätter dem för övergrepp av olika slag.

Där finns också mycket allvarliga brister hur samhället/eller vi tillsammans klarar av att hantera det.

Varje år omhändertas barn för att föräldrarna är okapabla eller gravt olämpliga att sörja för sitt barn. Jag har genom åren följt en mängd fall, dels som kommundelspolitiker och dels som nämndeman i kammarrätten.

Min bedömning är att när barn omhändertas så har det ofta gått väldigt långt och det finns sällan några tvivel om att det är akut angeläget att hitta en annan plats för barnet.

Frågan är vad som händer sedan.

Att kompensera en liten människa för att deras föräldrar gravt misskött sin makt och sitt ansvar är mycket svårt. Ofta finns sår långt inne som kräver en stabil, trygg och kärleksfull vuxenvärld för att möta upp.

Min erfarenhet är att det finns alldeles för få goda alternativ till omsorg av omhändertagna barn. Det finns några duktiga familjehem som löpande tar ett par barn/ungdomar med goda resultat och det finns ganska många professionella familjehem som kanske inte riktigt erbjuder ett helt familjelikt alternativ utan snarare har drag av offentlig omsorg. För ungdomar som hamnat ordentligt snett under tiden finns dessutom några ungdomshem som är institutioner och ganska fängelselika.

Av de ”vanliga” familjer som tar emot ett omhändertaget barn är ganska många djupt troende frikyrkliga familjer som erbjuder en hel församling som trygghet för sargade barn – en trygghet tydligt kopplad till ett gudsbegrepp snarare än ett vanligt familjeliv. Något som jag som inte är troende kan se vissa problem med.

Många barn hamnar hos familjer som vill väl och är ganska normala men som kanske inte till fullo förstått vad det kan innebära i ansvar och tålamod att ta hand om en sargad tonåring. Familjer som själva kan hamna i slitningar och kris och ibland avbryter placeringen och det omhändertagna barnet får flytta på sig.

Jag har vid flera tillfällen varit med och tagit beslut där jag är helt övertygad om att barnet måste omhändertas men där jag känt mig obehaglig till mods när jag tänker på vad de omhändertas till.

En del barn omhändertas direkt vid födseln. När jag arbetade med tvångsomhändertagna kvinnliga missbrukare med psykisk problematik var jag med om det ett par gånger. Kvinnor som födde barn som direkt omhändertogs av någon annan. Barn som sällan hade någon tillkännagiven pappa.

Jag såg också hur kvinnor som inte sett sina barn på många år blev mycket angelägna att skapa en relation till dem då de var nyktra och tvångsomhändertagna på behandlingshem. Barn som kanske bott i en annan familj hela sitt liv men som möts av att de biologiska föräldrarna ansöker om att få tillbaks vårdnaden då de efter många års missbruk och elände blivit nyktra och skapat ett nytt liv åt sig själva.

Bland de mest sargade kvinnorna finns dessutom ganska många som själva blivit omhändertagna i tidigt ålder och som under sin uppväxt flyttats runt från familjehem till familjehem och inte allt för sällan finns tidiga övergepp med i bilden. Tidig och snabb missbrukskarriär och prostitution från tidiga tonår.

Det borde finnas större möjligheter för familjer att adoptera tvångsomhändertagna barn. Det måste givetvis ske med stor ödmjukhet, lyhördhet över barnets egna önskemål och inte förrän barnet är en naturlig del av den nya familjen, men det skulle öka tryggheten för många barn i Sverige i dag.

Dessutom skulle det behövas fler vanliga familjer som är beredda att välkomna ett sargat barn in i sin familj. Det är ett stort steg som jag själv inte tagit av många skäl – så jag förstår tveksamheten till fullo. Samtidigt finns vetskapen där.

Framför allt måste vi våga prata och tänka om det svåraste och jobbigaste som finns. Det där som vi alla helst vill slå ifrån oss för att sedan krama våra egna barn hårt hårt med bultande hjärta.

Inte minst politiken måste våga se situationen som den faktiskt är för de mest utatta i samhället. De som vi trots generell välfärd och uppbyggda skyddssystem allt för ofta inte klarar av att ge allt vad de borde få.

Och frågan hänger kvar: hur kan vi göra mer för de barn vars föräldrar är okapabla eller gravt olämpliga att sörja för sitt barn.

Ett rikt fritidsliv ökar möjlighet till arbete och hälsa

Kammarrätten slår fast att en person inte har rätt till a-kassa för att han har ett amatörkontrakt inom innebandy.

Jag vet inte alla turerna i målet utan läste enbart det som står i artikeln vilket innebär att jag kan dra förhastade slutsatser.

Om personen själv har hänvisat till kontraktet som skäl till varför han inte kan ta ett särskilt arbete eller låtit bli att komma på kallade möten på grund av det så kan jag förstå domen.

Men om fritidssysselsättningen av egen kraft ska vara skäl till att bli av med a-kassa så har vi stora problem med systemet och tillämpningen kring a-kassa.

I Sverige har vi en lång tradition av att uppmuntra föreningsliv och idéellt arbete. Skälen till det är flera. I grunden är det ett starkt skydd för demokratin att människor är organiserade på olika sätt och att civilsamhället är starkt.

Men även för individen är föreningsliv och engagemang viktigt. Det handlar om att möta människor, att utvecklas, att hjälpa och bidra med den kraft man har, att ta hand om sin kropp, att få kontaktnät och att ha roligt.

Arbetslösa har mycket stor risk att få sämre hälsa, drabbas av depressioner och bli isolerade. Att hålla sig aktiv ökar det egna välmåendet – dessutom ökar det möjligheten att få arbete.

Via föreningsliv kan man få ett kontaktnät som är avgörande för möjligheterna att få arbete. Det kan öka ens egna kunskaper och erfarenheter och man kan bidra till det gemensamma och utvecklas trots att man inte har ett avlönat jobb.

Att bidra till det gemensamma och få använda sina kunskaper och erfarenheter är fundamentalt för mänskligt liv. Att förvägra arbetslösa de möjligheter de har att delta är inhumant och upprörande.

Jag hoppas att det snarast blir en översyn av frågan. Jag gissar att någon av våra riksdagsledamöter inom kort ställer en interpellation om ärendet i riksdagen.

Utökning i bloggfamiljen

Nu börjar även sossekamraten Dennis Begic att blogga. Kul!

Dessutom har det utökas med fotobloggar här i länkarna, både en fotoblogg för sossarna i Örebro och en för min egen privata del. Den senare kommer mest innehålla familjeliv och är inte alls inriktad på politik.

God vård trots brist på läkare?

I Örebro, liksom på många andra håll, är det brist på läkare. Det utbildas helt enkelt betydligt färre läkare i Sverige än vad som behövs. Av de som får läkarlegitimation i Sverige har hälften utbildat sig utomlands.

Och trots att hälften av läkarna faktsikt utbildar sig på annat håll så är finns det inte tillräckligt många läkare att anställa. Inte minst är det svårt att få tag i allmänläkare som är de som främst arbetar på vårdcentraler.

Många vill specialisera sig inom sitt yrke efter sin AT-tjänstgöring och man kan tänka sig att det hårda trycker på vårdcentralerna innebär att det också är tuffare att arbeta där än inom specialistsjukvården vilket kan göra att människor söker sig vidare.

I Örebro län slåss vi hårt för att få hit en läkarutbildning med inriktning mot allmänmedicin. Vi menar att det dels behövs fler läkare i hela landet och dels att det vore särskilt bra för Örebro, Värmland och Dalarnas län om en sådan utbildning skulle förläggas här, eftersom det skulle göra det lättare att anställa läkare i våra områden.

Det är inte brist på pengar som gör att det fattas läkare på vårdcentralerna. Tjänsterna är budgeterade men inte tillsatta. Samtidigt så finns det ett motstånd ute i landet mot att fler universitet ska få möjlighet att utbilda läkare.

Det ställs stora krav på läkarutbildningen och vissa är rädda för att kvaliteten på utbildningen och forskningen ska naggas i kanten om det sprids ut på för många ställen. Men det är nog också så att det finns ett visst motstånd mot att göra läkarutbildningen för tillgänglig, det skulle minska statusen på yrket och på sikt kunna sänka lönerna.

Samtidigt som vi hoppas på läkarutbildningen måste det göras allt som går för att fler enkelt ska kunna få tillgång till vårdcentralen.

En stor del av de som söker till vårdcentralerna söker för psykisk ohälsa. Ett sätt att möta upp det är att det har anställts kuratorer och liknande på vårdcentralerna i länet.

Många andra som söker vårdcentral gör det för ryggsmärtor och blir hjälpta av sjukgymnaster, det är en av anledningarna till att vi avskaffat remisstvånget till sjukgymnaster och att man själv kan söka sig till en sådan direkt.

Jag är övertygad om att det finns mer saker man kan göra för att sjuka ska kunna få ett bättre och enklare möte med sin vårdcentral, även då läkare är en bristvara. Men det är inte enkelt och alla goda idéer behövs. 

Vad tycker du om din vårdcentral?

Under hela mars är socialdemokraterna i Örebro län ute och frågar människor vad de tycker om sin vårdcentral. Idag var jag vid Adolfsbergs vårdcentral.

Trevlig helg!

Sluta rapa Rosa och rädda klimatet?

Kor som rapar och fiser – eller bensin i bilarna?

Det känns trots allt lite märkligt att i klimatdebatten jämställa kors matsmältning med kolrester som samlats under miljoner år och blir till olja och som eldas upp under knappt hundra år.

Man behöver inte vara Einstein för att förstå att kolrester som samlats under miljontals år, påverkar jorden när det släpps ut under en mycket kort tid.

Kor rapar och fiser ut metangas som i huvudsak kommer från ämnen som producerats i realtid. Med det inte sagt att problemen med köttindustrin ska förminskas.

Det går åt mycket mer energi, kemikalier och odlingsmark att producera kött än att producera grönsaker. Och metangasen hjälper till att öka medeltemperaturen. En ökad population människor ökar trycket på miljön, den utvecklingen har vi kunnat se under tusentals år.

Det är bra att halvera sitt köttätande men jag tror inte att korna är en grundläggande orsak till klimatförändringarna.

Klimatförändringarna är att ta på allvar och den här typen av utspel riskerar snarare att förminska problemet i medborgarens ögon.

Och ja – jag tror att människorna kommer hitta sätt att överleva även vid förhöjda temperaturer – men jag är övertygad om att det är många som kommer att drabbas hårt av dess följder.

Vi ser redan idag ökade flyktingströmar på grund av naturkatastrofer och dessa kommer med tiden bli fler. Som vanligt är det fattiga människor och barn som kommer att drabbas hårdast av både torka och översvämningar.

Snyggast vinner

Antar att jag uppfyller de flesta kriterierna för de kunder Saab hade i tankarna när de tog fram denna bil. (Utom möjligtvis plånbokens tjocklek.)

VILL HA!

Fasen vad lätt man är…