Här om dagen frågade Anna Levin mig, en av Na:s journalister, vad som var mitt bästa demokratiminne.
Jag svarade något som gick att få fram just där och då men sedan dess har frågan fortsatt att snurra i huvudet på mig.
Det är helt enkelt ingen lätt fråga. Jag har varit politiskt aktiv sedan jag var 17 år. Visst hade jag ett uppehåll på några år, men det innebär ändå att jag hållt på med lokalpolitik i närmare femton år.
Det finns förstås en mängd frågor där jag känner att jag gett ett bidrag som gjort beslut eller verksamheter bättre. Politik handlar ju ofta om en process där man bidrar med sitt engagemang och sin kunskap och påverkar beslut och händelser över tid.
Inom det finns mindre delar med en tydlig början och ett slut. Och det är oftast de där mindre delarna som blir tydliga i politiken.
Att man med envis uthållighet lyckas förändra eller försvara tyngdpunkt och fokus inom den politiska agendan är svårare att visa upp.
Efter att Anna Levins fråga gått sina loopar har jag nog i alla fall kommit fram till vad som är mitt bästa demokratiminne - och det är inte en enskild fråga.
Mitt bästa demokratiminne är att flera människor omkring mig faktiskt börjat fundera på att själva engagera sig politiskt. Varav en del också gjort det.
Bara av att finnas med visar jag andra att det faktiskt går. Att politik påverkas av vilka som väljer att lägga sin tid och sitt engagemang där.
Ibland är det otacksamt, jävligt och fruktansvärt frustrerande. Man kan känna att saker går långsamt och är svårgripbart.Det är helt enkelt svårt att konkret visa för sig själv vad varje nedlagt timme egentligen gett.
Det är mer än en gång som jag tänkt att det finns bättre saker att göra med mitt liv än att slå pannan mot en tjock vägg.
Men många gånger är det otroligt stimulerande, kul och engagerande. Man får känna att man faktiskt bidrar med något viktigt och har mer makt att förändra och förbättra än man ibland förstår.
Mitt i allt ihop brottas jag som vanligt med mina funderingar – hur spelar man schack demokratiskt?
På många sätt är ju politik ett strategispel. Vill man åstadkomma något så måste man tänka i flera steg och arbeta långsiktigt. Det behövs drag och motdrag. Och vänner som arbetar åt samma håll.
Omvärlden förändras hela tiden och det som var en bra lösning för några år sedan kan vara helt fel senare. Eller helt enkelt inte vara ett problem längre. Det är lätt att gå vilse bland strategi och drag och glömma målet med hela spelet.
Åt andra sidan är jag ju politiskt engagerad just därför att jag tror att det blir bättre om så många som möjligt är med och formar vårt samhälle.
Jag tror att det är bättre att göra vad man kan och bli besviken ibland än att stå vid sidan om och bli upprörd eller överkörd.
I en demokrati är människor deltagande både mål och medel. Så varje gång som jag gjort något extra för att få fler människor med och forma politiken, har det varit en bra dag på ”jobbet”.
