Peace & Love 2009

Under dagens möten fick jag ett uppmuntrande sms från vännen Kia – listan med banden till årets Peace and Love har börjat komma.

Vi har redan bestämt att vi åker. Så här långt är det klart att namn som Henry Rollins, Thåström, Moneybrother, Frida Hyvönen och Turbonegro kommer att besöka Borlänge. Och så jag, Sussi och Kia då.

22 Juni till 27 Juni i Borlänge. Jag längtar!!!

(Så ni vet kära familj: ni kan inte boka in gemensamma semesterveckan just de datumen och jag har härmed förvarnat i galet god tid *S.)

En grammis till Millencolin

Gå in och rösta på Millencolin inför årets grammisgala.

Här är länken.

Motionera i fullmäktige

Idag är det Regionfullmäktige och min motion om att i bred delaktighet arbeta fram ett länsövergripande kulturprogram ska behandlas.

Sedan motionen skrevs har arbetet med att ta fram en kulturstrategi börjat ta form och det är jag mycket glad över.

I Örebro län finns det sedan två år tillbaks två offentliga aktörer som hanterar kulturfrågor på länsnivå: landstinget och regionförbundet.

Att splittra kulturfrågorna på två olika aktörer har inte varit helt enkelt. Det har funnits otydligheten både gentemot länets kulturaktörer och inom våra egna organisationer och det här måste vi komma förbi.

Nyligen har regionförbundets utsedda rapportörer lämnat ifrån sig sina synpunkter om vad politiken skulle behöva formulera sig kring när det gäller länets kulturpolitik. Jag hoppas verkligen att vi nu kan ta ett steg vidare och skapa en situation som ger mer – inte mindre.

Idag ska jag lämna en ny motion också.

Den handlar om att regionförbundet i samarbete med länstrafiken, kulturlivet och våra regionala organ för marknadsföring och turism ser över möjligheterna att skapa ett ”turistkort” med busslinjer och sevärdheter/ kulturaktiviteter utmärkta i Örebro län.

 

Aktiv kväll med avslut på lilla Örebro

En aktiv kväll med två möten, först som ordförande för en dialogträff med landstinget och olika kulturaktörer i Örebro län och sedan som medlem med Örebrosossarnas europapolitikförening (ESP). Intressant och många viktiga frågor som stöttes och blöttes.

Kvällen avlutades med afterwork på lilla Örebro – ett ställe som jag gillade från första gången men som fortsätter och växa. (Tack förrästen oliverna var mycket goda!)

Ska landstinget hjälpa företag att skapa fler arbetstillfällen i Örebro?

Örebro läns landsting äger ett fastighetsbolag – Länsgården.

Att länsgården inte enbart ägnar sig åt vårdlokaler har länge varit en nagel i ögat på de borgerliga partierna – man menar att marknaden ska sköta företagens behov och att det offentliga inte ska lägga sig i det överhuvud taget.

Idag har vi ett ärende på landstingsfullmäktige om att PEAB (som är en av länsgårdens hyresgäster) vill få möjlighet att bygga ut eftersom de vill flytta sitt centrallager till Örebro.

I praktiken innebär ett beslut om utbyggnad att omkring 60 nya jobb flyttar till Örebro.

Det här sker i en tid med ekonomisk oro där det är svårt att få marknaden att själv lösa problemen.

Till skillnad från tex moderaterna så menar jag att det offentliga måste vara med och ta ansvar för samhällets utveckling, även i frågor som inte direkt berör dess huvuduppdrag.

Det här är ett praktiskt exempel på skillnader mellan borgerlig och socialdemokratisk politik.

Nu med kris för dörren så fullföljer inte landstingets borgerliga opposition sin vanligtvis ideologiska hållning kring fastighetsbolagen – även moderaternas Kent Persson förstår att läget idag kräver ett annat sätt att hantera frågan och att det är bra i just det här fallet att landstinget kan vara en aktör. (Även om man vill försäkra sig om att landstinget säljer så snart som möjligt.)

Men dagens fråga på landstingsfullmäktige sätter fingret på en viktig punkt – den om att borgerliga företrädare och även borgerliga regeringsföreträdare av ideologiska skäl har svårt att använda våra gemensamma resurser investera för att skapa bättre förutsättningar för jobben.

Inte obehagligt, bara märkligt

Jag sov oroligt i natt. Vaknade ofta och mitt i mina drömmar – spöken från det förflutna som på olika sätt dök upp. Inte obehagligt, bara märkligt.

Bland annat drömde jag att jag gjorde en hel hög med armhävningar i något halvsuspekt syfte. Och idag har jag värsta träningsvärken. Märkligt.

En lördagskväll med förbannelser, lånade röster och vita hästar.

Det finns så mycket bra musik och ännu så länge håller jag mest på att nostalgitrippar bland mina cd-skivor.

Ikväll är det Deftones White pony och inte minst spåret ”passenger” där Maynard, sångaren från favoritbandet Tool är inlånad.

För övrigt var det den låten jag krämade på så högt jag kunde när jag körde bil första gången efter att jag fått körkortet för några år sedan.

En annan gammal skiva som är värd sina lyssningar är Afghan Whigs och skivan Gentlemen. Här live med inlånade sångerskan Marcy Mays i underbart skitiga låten ”My Curse”.

Välkommen in i världspolitiken, Clinton

Jag är hemkommen efter en sen fredagskväll och alldeles för trött för att göra något längre inlägg om varför men jag tror att det är ett smart drag av Obama att utse Hillary Clinton till USA:s utrikesminister.

Hon är en jäkligt skarp och duktig politiker som många av världens ledare respekterar. Hillary Clinton är en av de få inhemska amerikanska politikerna som faktiskt satt avtryck i den politika debatten i länder utanför USA.

Hillary Clinton var aldrig ett kuttersmycke som presidentfru utan en stark politiker som med kraft och övertygelse drivit frågor om socialförsäkringar och sjukvård för alla amerikaner. Något som ibland låg hennes man Bill i fatet under åren som president. (Det i sig är värd reespect.)

Och det är få av dagens världspolitiker som kan mäta sig med henne i erfarenhet och nätverk.

Bättre förskolor eller ett dåligt vårdnadsbidrag

Socialdemokraterna och Vänsterpartiets reserverade sig idag i kommunstyrelsen angående beslutet att införa Vårdnadsbidrag.

De flesta småbarnsföräldrar efterfrågar fler förskoleavdelningar och mer förskolepersonal. De flesta familjers liv underlättas inte av att ett kommunalt vårdnadsbidrag införs.

Behovet av barnomsorg är stort och under de senaste åren har allt fler barn medfört att fler barn finns i kommunens förskolor. Inte minst på småbarnsavdelningarna har det blivit besvärligt. Därför borde barngrupperna bli mindre.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill minska barngrupperna i småbarngrupperna och de resurser som nu avsätts till ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle kunna användas för att förbättra förskolan och klara de ökade behoven av förskoleplatser.

Tidigare har det funnits en bred enighet om vikten av minskade barngrupper i förskolan. Till och med Kristdemokraterna lovade örebroarna detta i valrörelsen 2006.

När den styrande majoriteten i Örebro kommun nu istället väljer att betala 3 000 kronor per månad till de som redan har råd att vara hemma är det därför ett svek mot både majoriteten av väljarna i Örebro och mot barnen i förskolan. Dessutom vet vi att vårdnadsbidraget bidrar till mindre jämställdhet och större bidragsberoende.

Nihad Bunar öppnar ögon

Igår träffade oppositionen i Örebro skolforskaren Nihad Bunar. Nihad har under många år följt utvecklingen av skolval, segregation, tillval- och frånvalsskolor och intervjuat ungdomar och föräldrar kring sina val.

Det är intressant forskning men också lite skrämmande.

I teorin är det så att valfrihet och konkurrens inom skolan skulle innebära att mindre bra skolor försvann och att de bra skolorna var kvar. Men det Nihad visar är att det sällan är skolornas resurser, pedagogik, andel utbildade lärare eller skolverkets rapporter som avgör vilka skolor som eleverna väljer till eller ifrån.

När föräldrar väljer en annan skola för sina barn så är det främst utifrån vilket rykte och satus som skolan har. Man väljer inte sina barns lärare, man väljer deras klasskompisar och därmed nätverk och framtida möjligheter.

Många föräldrar i de invandrartäta områdena vill ge sina barn en bättre framtid och en ”bättre framtid” betyder en skola med svenska medelklasselever och svenska lärare. Alltså väljer man innerstadsskolor.

Men när Nihad intervjuar förortsbarnen som går i Stockholm och Malmös innerstadsskolor så visar det sig att dom inte fått tillgång till den ”svenska” gemenskapen i alla fall. Av de över hundra elever som han intervjuat säger alla att de aldrig varit hemma hos en svensk. (!)

Vi pratar till och från om det delade Amerika men att höra på Nihad och de intervjuer och det underlag han har i sin forskning ger en bild av Sverige som är mycket mer delad än vad någon vågat prata om.

Om politiken ska kunna angripa problemen så måste man våga se situationen som den är. Nihad öppnar ögonen på många.

Men det gör också hela diskussionen om skolan och frånvalsskolor och tillvalsskolor mycket mer komplicerad. Att satsa på projekt, extra resurser, bygga om skolor osv kan vara bra för enskilda elever men det förändrar inte strukturen på skolan och det innebär inte att barnen i närområdet stannar kvar.

Därför att skolan i Sverige, genom individuella val, väldigt aktivt formas utifrån svårgripbara begrepp som status och rykte. Klass och makt.

Hur ökar man en skolas status? Är det verkligen bättre pedagoger och en upprustad skola som innebär att villaföräldrarna väljer skolorna i miljonprogramsområdena för sina barn? Är det ens eftersträvansvärt?

Jag är orolig över skolutvecklingen i Sverige, och jag blev nog ännu mer orolig efter gårdagen med Nihad. Samtidigt var dagen mycket bra för det innebär att vi måste tänka i andra banor än vi många gånger tidigare gjort.

Hur kan vi stimulera bättre samverkan mellan skolor? Skulle en internationell skola med speciella resurser locka elever från hela kommunen oavsett vart den lokaliseras? Hur kan vi få företagsledare, framgångsrika forskare, de bästa fotbollstränarna att kliva in i skolan och skolan att kliva ut till världen utanför.

Vilka arenor finns för riktiga möten mellan barn och unga, vuxna och gamla i Örebro? Hur ska elever i mycket invandrartäta områden få tillgång till de starka nätverken, de outtalade koderna och ingångarna på arbetsmarknaden?

Hur många barn till invandrare finns det i Örebro som säger att de aldrig varit hemma hos en svensk? (Trots att de själva är svenskar, födda och uppväxta här.) Hur kan vi skapa skolor så att jag och andra föräldrar känner att de aktivt skulle kunna välja vilken som helst till sina barn?

Det finns inga enkla svar men vi måste (!) hitta dem.

Disabled or disbuilt?

Vilka är det egentligen som är med i den internationella arbetsgruppen?

Det luktar beige

Jag är för andra året i rad med på Assembly of European Regions (AER) årsmöte. På AER:s tillställningar finns regionpolitiker från hela Europa och några länder till. På årsmötet är det ca femhundra deltagare.

Europas regionala företrädare skiljer sig i många avseendet inte från Sveriges regionala företrädare - det finns en ingrodd skepsis mot den nationella och internationella nivån. Det är på den regionala och lokala nivån som närheten och erfarenheten finns och det är där man ”egentligen vet hur det går till”.

Så långt allt gott. Praktiskt innebär det att AER:s arbete till stor del handlar om att sprida goda exempel till varandra och lyfta olika teman för diskussion.

I år är generalförsamlingens huvudtema ”från migration till integration”. Ett viktigt ämne som förtjänar uppmärksamhet. Bland de närvarande regionerna finns de med stor erfarenhet av mångfald, andra som brottas med stor utflyttning och en del som nästan inte har några immigranter alls. Utmaningarna man står inför liknar på många sätt varandra och det finns viktiga lärdomar att göra.

Men ibland känns det också lite unket. Under förmiddagen pågick en hel del anföranden som fick det att krypa av obehag i mig. Att säg att det luktar brunt är att gå för långt – för de flesta vill nog väl – men att säga att det luktar beige på sina håll är ingen överdrift.

En av de jag reagerade ganska starkt på var Mauri Pekkarinen, Finlands minister för ”Economic Affairs”. Finland har ca 2% invandrare och han pratade om stora motsättningar, vikten av arbetskraftsinvandring och att dessa ska ”integreras så friktionsfritt som möjligt”. Asylpolitik och mänskliga rättigheter fanns inte med på hans agenda.

Överhuvudtaget var det många anförande där integration nämndes men där innebörden av det man pratade om mer handlade om assimilation. Det är klart att alla inte hade den ingången. Det finns många spännande exempel runt om i Europa där mångfalden fått vara smörjmedel för utveckling.

Och som vanligt i de här internationella sammanhangen blir jag förbryllad och upptagen av motstridiga känslor. Åt ena sidan är det ofta ganska tråkigt, mycket ryggdunk och ordbajseri och lite väl mycket färdigregisserade agendor. Åt andra sidan möts och stöts olika perspektiv och erfarenheter och närmanden och utbyten slår rot. Men det är det som händer mellan programpunkterna som är det spännande.

Som den paranta damen från Devon i England som brottas med hur man ska skapa goda förutsättningar för barnen till alla de som flyttar från det forna östeuropa till England för att få bättre framtidsutsikter. Under lunchen hamnar hon i samspråk med en regionordföranden från Rumänien som brottas med att regionen töms på resurser eftersom väldigt många välutbildade unga människor flyttar från Rumänien till England.

Just det exemplet bevittnade jag i ärlighetens namn förra året och inte idag, men ändå. Lite häftigt är det och världen blir helt plötsligt lite mindre och lite större på samma gång.

Ibland hamnar man på rätt ställe

Jag är i Tammerfors i Finland för årsmöte med AER. Ikväll bestämde oss för att leta reda på något ställe där vi kunde äta i närheten av hotellet. Vi smet in på första bästa ställe, precis runt hörnet.

Det visade sig vara ett Kubanskt hak med fantastisk god och prisvärd mat. Jag åt grillade scampi med sötpotatischips, friterade lökringar, aioli och tartarsås – mycket mycket gott och hyfsat billigt (120 spänn). Medan vi åt kom det väldigt mycket folk.

Uttrycket ”finns det hjärterum så finns det stjärterum” fick en ny och påtaglig innebörd. Det visade sig vara besök av någon halvkänd (eller helkänd - jag har ingen aning) flamencospelare. Han pratade bara spanska (han den mörka till höger på bilden) och var fantastisk på gitarren.

Den kväll som bara var tänkt att bli en stund med billigt käk på ett hak nära hotellet blev samtidigt en kväll med mycket god mat och en minnesvärd musikupplevelse.

Ibland har man bara tur helt enkelt.

Marit Bergman en fantastisk artist

Tittar på Tv och halvtimmen med Marit Bergman. Jag gillar henne väldigt mycket! Inte för att hon har världens bästa sångröst (som enligt vissa – ni vet själva vilka ni är – är det mest betydelsfulla) utan för allt det andra.

Hon skriver fantastiska texter, ger allt av sig själv och jag blir glad och berörd av hennes musik. Mest fantastisk är hon på scen. Det är som en jäkla energichock.

En av de låtar jag gillar bäst är ” I will always be your soldier” – det ska vara Marit Bergman för att skriva en makalös kärlekslåt till sin syster. Jag önskar att jag hade gjort det till mina.

Vårdnadsbidrag till några få eller bättre kvalitet för alla barn i förskolan?

Imorgon kommer troligvis kommunledningen i Örebro med Staffan Werme i spetsen att presentera sitt borgerliga förslag om vårdnadsbidrag.

Kommunstyrelsens ledamöter fick idag tre olika kalkyler presenterade för sig och imorgon ska dessa landa i ett alternativ.

Vi befinner oss i ett läge där kommunen börjar få det ekonomiskt kärvt, där det föds väldigt många barn och där kvaliteten i barnomsorgen riskerar att försämras påtagligt genom större barngrupper.

I det läget vill alltså kommunledningen att våra gemensamma skattemedel ska gå till att betala ett fåtal föräldrars förlängda föräldraledighet eller för att finansiera barnflickor.

Samma pengar skulle kunna användas för att påtagligt minska antalet barn på varje småbarnsavdelning och därmed öka tryggheten och lugnet.

Det är vad som står emot varandra i Örebro. Vårdnadsbidrag på 3000 kr i månaden för några få. Eller förbättrad kvalitet för alla mindre barn inom barnomsorgen.

Kommunen ska erbjuda trygga och utvecklande förskolor med hög kvalitet för våra barn. Närmare 90% av alla barn i åldern 1-5 år finns i förskola eller liknande.

Förskolorna är viktiga och skapar förutsättningar för både mammor och pappor att arbeta och tjäna pengar till familjen. Och därigenom via skatten bidra till alla våras gemensamma välfärd såsom sjukvård och skola.

Det är inte kommunerna som ska finansiera möjligheterna för föräldrar att vara hemma med barn - det är staten. Sverige har idag världens ojämförligt bästa föräldraförsäkring – den kan göras ännu bättre.

Det är därför som socialdemokraterna år för år förbättrat och byggt ut föräldraförsäkringen – ofta med motstånd från borgerliga partier. Samma borgerliga partier som istället för att förbättra föräldraförsäkringen sänker skatten för de rika och nu menar att föräldrar ska vara hemma ytterligare ett år med sina barn för 3000 kr i månaden. Dessutom ska detta finansieras med kommunens pengar.

Kommunens ansvar är inte att förlänga föräldraledigheten - varken på ett bra sätt eller som nu på ett dåligt sätt. Kommunens ansvar är att erbjuda så bra barnomsorg som möjligt till alla som behöver den.

Om jag själv hade barn på dagis nu skulle jag antagligen bli ännu mer förbannad. Det finns behov som behöver förbättras på många håll.

Frusciante och Malmsten en skön höstkombination

Hela helgen har varit ett frosseri i att återupptäcka mina skivor. En del har jag givetvis haft kontakt med hela tiden, en del annat har jag nästan glömt hur bra det är.

Ett exempel på det senare är John Frusciante och skivan ”To record only water in ten days”. Den är soft och skitigt vacker och som gjord för att lyssnas på när det regnar ute.

Den funkade ypperligt ihop med Bodil Malmstens korta bok ”Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig”.

Annat som snurrat i stereon är Catherine Wheel, Red Hot med eller utan Frusciante, Tom Waits, Pearl Jam och så gång på gång Amy Winehouse. Jag är inte mätt på henne ännu. Att den där cracktunna kroppen kan producera så fantastiskt skön musik är för mig en gåta. Som 60-talet – fast nu och på riktigt.

Lördagsnjutning

Golven är dammsugna, disken plockad och tvätten tvättad. 

Om ett par timmar ska jag möta upp en kompis och sedan gå på premiären av Lejonets unge. Kanske avslutar vi kvällen på lilla Örebro bar och kök.

Men just nu är det jag, stereon och Tool. Det blir inte mycket bättre än så här.

[Rev] Teatern var en av de bättre! Många skratt, vacker dekor och ljussättning, fantastiska skådespelare och dessutom tankeväckande. Se den! lilla Örebro bar och kök var välbesökt och helt ok, har potential att bli stammisställe. Åt plocktallrik och den var god men inte gjord för att ätas istället för mat – utan var just plocktallrik - något att fingra med medan man pratade och drack.

Denon = lycka

Efter att i två månader ångestfullt bollat den avgörande frågan: tvättmaskin eller stereo? Gick jag idag in på Hi-Fi klubben för femtioelfte gången.

Lyssna? Frågade försäljaren med ett glatt leende, eftersom jag varit där och gjort just det ett antal gånger. Nej, köpa! Svarade jag.

Jag VET att mitt liv skulle bli mycket lättare med en tvättmaskin och jag hatar ju faktiskt att vara bunden till den där tvättstugan och dess uppbokade tider. Men varje gång jag känner så i framtiden kan jag gå fram till stereon och sätta på en skiva och sedan – lycka!

Kanske är jag inte hundrafemtio år trots allt. För hur tråkigt det än är att tvätta – så ler jag mycket stort i hela mig över glädjen att få ett riktigt ljud igen!!! Imorgon ska jag hämta den.

Vilka krav ska regeringen få ställa på media och komma undan med?

Jag har bloggat förut om när statsminister Reinfeldt vägrar att möta Sahlin i tv-debatter och då får ensam tid i rutan.

Nu får vi också höra om att utrikesminister Bild ställer krav på vilka han ska möta i debatter i Sveriges television (och på andra ställen).

Idag verkar det i alla fall ha blommat upp en diskussion inom media om vilka krav en politiker kan ställa för att delta i debattprogram och om media verkligen ska anpassa sig efter dessa. Den diskussionen är välkommen!

Att regeringens ledande ministrar vägrar att möta oppositionens främsta företrädare i nyhetsledande media påverkar medborgarnas möjligheter till insyn och förutsättningar för demokratin.

Obama, dörrknack och sossar

Det är jäkligt skönt att han höll hela vägen och det ska bli intressant att se vad som händer. Obama är ju vald president i USA och styrd av amerikanska värderingar och opinion med allt vad det för med sig. Ur det perspektivet är mina förväntningar inte enorma.

Men Obama gick mot strömmen jämfört med tidigare Demokrater och attraherade även vit manlig arbetaklass. Jag trodde ärligt talat inte att Obama skulle lyckas övervinna bilden av den kärva actionmannen som skyddar befolkningen med gevär. Dessutom har Obama lyckats inspirera väldigt många människor att gå och rösta – människor som aldrig ens varit registrerade tidigare. DET är riktigt stort.

Extra kul var det att höra tacktalen till alla dörrknackare och analyserna däromkring. Vi socialdemokrater i Örebro har ju länge lagt fokus på det och vi vet att det i förra valet gav märkbart resultat – i de områden vi kraftsamlat ökade valdeltagandet kraftigt.

Vi är regelbundet ute och knackar dörr hos människor. Senast i går var vi ute – i villaområdet Björkhaga. Varje gång blir jag lätt förvånad över hur trevliga människor är när man kommer hem till dom. Många dröjer sig kvar och vill diskutera den ena eller andra frågan och det är alltid med en skön känsla i kroppen som man avslutar kvällen. (Även om jag just i går var fullkomligt stelfrusen!)

Så med amerikanska flaggan vajande i bakgrunden och i ett tal som vi kommer att få återse i Hollywoodtappning – här kommer tacktalet till dörrknackarna (och alla andra):

It grew strength from the young people who rejected the myth of their generation’s apathy; who left their homes and their families for jobs that offered little pay and less sleep; from the not-so-young people who braved the bitter cold and scorching heat to knock on the doors of perfect strangers; from the millions of Americans who volunteered, and organized, and proved that more than two centuries later, a government of the people, by the people and for the people has not perished from this Earth. This is your victory.

Tittade med intresse på svt:s morgonprogram om presidentvalet. Som expertkommentator hade man valt Jan Eliasson, i tyckarpanelen var Urban Ahlin den enda politikern och i nyhetsinslaget hade Mona Sahlin en framträdande roll. Det var helt enkelt en stor tonvikt av sossar när det utrikespolitiska lägen i samand med Obamas skrällseger skulle kommenteras.