Retorik – sossarnas svaga gren

Att se och höra någon som är så skicklig som Obama är ju som att bevittna en politisk våt dröm – USA har fått sin Hollywoodpresident – den som kan leverera eldiga tal och ge visioner för framtiden som känns i magen. Som en Mel Gibsonsk stridsledare i Braveheart.

Det återstår att se vad hans politik i praktiken kommer att innebära, det är ju ändå i verkligheten som de goda idéerna ska genomföras. Men man ska inte underskatta orden. 

Stora politiker måste också vara stora retoriker – det är ju orden som är politikerns verktyg för att vinna anhängare, förmedla visionen, skapa uppslutnining och opinion – och därmed skapa de demokratiska förutsättningarna för att genomföra även smärtsamma förändringar.

Med tanke på att ord är politikens verktyg så är det förvånansvärt ont om goda visionära retoriker.

Då menar jag inte att det är ont om retoriker som kan vinna en politisk debatt som enbart redan frälsta följer – utan att det är ont om retoriker som kan samla ett folk och skapa en längtan efter politisk förändring.

Även inom Socialdemokraterna, ett stort parti där många får lång skolning, är det väldigt få som är retoriskt skickliga. 

Den långa skolningen har däremot skapat många företrädare som är riktigt bra i andra delar av det politiska hatverket. Vilket är nog så viktigt, motsattsen har vi ju tyvärr fått se genom att leva med alliansens tafflighet i både riksdag och kommun.

Om Socialdemokraterna som parti uppmuntrade och lade ner lite mer kraft på att löpande skola sina aktiva i retorik – den typ av retorik som når utanför kommunfullmäktigesalarna - så tror jag att vi skulle få fram fler stora politiker.

Ps. Snor en länk med en inlägg av Kielos från Björns blogg som berör temat.