Peace & Love eller mitt 90-tal rätt in i magen

Är hemkommen efter några dagars underbar kärlek och fredsfestival i Borlänge. Några av mina absoluta musikaliska favoriter samlade på ett ställe: Henry Rollins, Chris Cornell, Faith No More och Thåström. Och så en uppsjö andra artister och band som jag gillar.

Under tonåren var mitt flickrum i stor sett tapetserat med bilder av Mötley Crue och inte minst Tommy Lee, självklart hade jag stort sett fram emot att se dom på Peace & Love. Inte för att jag hade förväntat mig något musikaliskt underverk, men ändå. Det var fasen det mest bedrövliga skit jag sett på länge. Jag orkade inte ens lyssna klart på konserten. Tydligen var det fler som upplevde samma sak.

Som tur var så gjorde mina 90-talsälsklingar mig inte besviken. Chris Cornell var magiskt bra och dessutom skitsnygg. Trots höga förväntningar så gjorde han det ännu bättre än jag kunnat önska. Senare samma kväll gjorde Faith No More en sjukt bra spelning som dessutom var helt galen.

Henry Rollins spoken word kommer att vara ett minne för livet, jag skrattade, grät och fick gåshud om vartannat. Ett bättre politiskt tal har jag då aldrig tidigare hört.

Andra riktiga guldkorn på festivalen var Blindside – så genuin spelglädje och tung musik rätt in i själen. Volbeat är oxå en av de spelningar som jag kommer att minnas även om flera år. Den satte sig precis där det skulle.

Det underbara med en sådan här festival är blandningen, de riktigt stora artisterna från hela världen blandat med våra egna guldkorn eller musikhistoria. Ena stunden gladdansar man till Jerry Williams eller Timbuktu för att nästa hoppa sig galen till Raised Fist eller sjunga med i Turbonegros ”i got erection”.

Eller bara är jävligt glad att man får stå där och se och höra Immortal Technique och att det just då var skugga längst fram.

Eller krockar med Chris Cornells gitarrist och skrattar lite chockat ihop med några från In flames när Faith No More får besök av en full svensk på scenen. Eller för sent får ett sms att Ebba Grön gästspelar på en annan grupps spelning.

Allt under strålande sol och tillsammans med glada människor. Enligt mig går det nog inte att toppa den här festivalen rent musikaliskt. Det skulle vara om Pearl Jam och Red Hot Chilipeppers damp ner nästa år.

Högereuropa

Här är min krönika som publicerades i dagens Karlskoga-Kuriren

För en dryg vecka sedan stod det klart att högern blev fortsatt starkast i Europa. Detta i en tid då vi står inför en av de största ekonomiska kriserna någonsin. I ett högerstyrt Europa kommer orättvisorna och skillnaderna att ytterligare öka, och där människa ställs mot människa finns en stor risk för utveckling som vi inte vill se igen.

Runt om i Europa växer högerextrema krafterna snabbt. Förföljelser mot romer börjar få orimliga proportioner i både Ungern och Italien. I Sarkozys frankrike föreslås lagar som skulle innebära att man kan utestänga stora delar av befolkningen från internet, i Sverige föreslår borgerliga riksdagsledamöter att ungdomar i Rosengård ska kunna få utegångsförbud.

Jag läser Helena Henschens bok ”hon älskade” och blir åter igen påmind om alla judar som under andra världskriget försökte fly från tyskland, men inte fick inresetillstånd i Sverige, USA eller England.

Slår upp min lokaltidning och ser pojken med svår blodsjukdom som ger upp försöken att blidka svenska myndigheter och tillsammans med sin familj återvänder till Irak. Ett land som fortfarande inte har en fungerande struktur och där liv fortfarande går om intet.

Visst finns det olikheter i jämförelsen med judarna som inte kunde lämna Hitlers tyskland och barn som blir utvisade från Sverige, men konsekvensen är delvis den samma – ett liv som troligtvis inte får levas klart. Ett liv som hade haft bättre möjligheter i Sverige, ett land med mer mark och vatten än vad medborgarna klarar av att ta hand om.

Valet i Europa handlade om höger mot vänster, om människan före markanden, om vi tror att politiken och vi tillsammans kan vara med och styra utvecklingen eller om det mesta ska sköta sig själv i så stor utsträckning som möjligt.

Jag är orolig för den utveckling vi ser nu. Hög arbetslöshet och ekonomiska kriser skapar rädsla hos människor och har historiskt inneburit en riktigt obehaglig utveckling där människor sluter sig samman i mindre grupper, övervakar varandra och där humanismen är förloraren.

Till er som läser, det är dags att ta frågorna på allvar igen. Vi har kommit långt de senaste femtio åren när det gäller respekten för andra människor och tolerans för olikheter. Men när vi ser runt omkring oss nu så är det en annan utveckling vi kan skönja med ökade spänningar och förföljelse av folkgrupper eller homosexuella.

Jag tror att sociala reformer, minskade orättvisor och investeringar i jobb är bra för både människan och samhället i stort. Hur EU använder sina medel och skapar förutsättningar för ny teknikutveckling, utbildning och folkhälsa i sina medlemsländer har betydelse. Om regeringen i Sverige väljer att sänka skatter eller ytterligare investera i skolor, sjukvård, omsorg, forskning och miljöutveckling har betydelse. Ett samhälle som kan erbjuda sina medlemmar trygghet, små klyftor och framtidstro kommer också vara ett mer tolerant samhälle.

Jag tror det är viktigare än någonsin att aktivt arbeta för ett samhälle där människors integritet respekteras och där vi inte ser varandras olikheter som ett hot. Därför brinner jag särkilt för frågor om mångkultur, asylpolitik, hbt-frågor och jämställdhet. Det är för detta som jag (och väldigt många andra) vill värna integriteten på internet och andra håll.

Det går inte att rycka på axlarna och slå det ifrån sig längre. Var och en av oss är avgörande för vilken framtid vi ska få.

Mångafalden gör världen till ett glittrande kalejdoskop

Politik är att vilja som Palme sa, men politik är också att välja – välja fokus.

Det finns så mycket mer man kan göra om man fäster blicken mot en bestämd plats och steg för steg röjer vägen fram.

Ibland önskar jag att jag kunde se de enkla målen, en fix punkt där allt kommer bli bättre, men jag ser skönheten och vikten i allt för många gråskalor på vägen.

Samtidigt vet jag ju vad det är som får mitt engagemang att ticka, människan i litet och stort. (som om det skulle skilja sig avsevärt från någon annans engagemang)

Jag läser Helena Henschens bok ”hon älskade” och blir åter igen påmind om alla judar som under andra världskriget försökte fly från tyskland, men inte fick inresetillstånd i Sverige, USA eller England.

Slår upp min lokaltidning och ser pojken med svår blodsjukdom som ger upp försöken att blidka svenska myndigheter och tillsammans med sin familj återvänder ill Irak. Ett land som fortfarande inte har en fungerande struktur och där liv fortfarande går om intet.

Visst finns det olikheter i jämförelsen med de tyska judarna som inte kunde lämna Hitlers styre, men konsekvensen är delvis den samma – ett liv som troligtvis inte får levas klart. Ett liv som hade haft bättre möjligheter i Sverige, ett land med mer mark och vatten än vad medborgarna klarar av att ta hand om.

Liv, kön, sexualitet, kultur – oavsett vilket så måste vi kunna skapa en mer generös värld. Det är ju mångfalden som är vacker, som ett glittrande kalejdoskop som är svårt att sluta fascineras av.

Det är målet för mitt engagemang.

Och jag tror att saker som levnadsstandard, utbildning, arbetsvillkor, kulturliv, hälsa, makt och respekt för människans integritet påverkar möjligheterna att nå dit. Att jag är socialdemokrat är för att jag tror att det är genom sociala reformer, demokratiska politiska beslut och med bred delaktighet som man har medel för vägen.

Men jag skulle vilja fixera blicken lite mer någonstans. Bestämma en punkt där man kan följa steg för steg på vägen dit. Fokusera.

Alla vägar bär till facebook – och staten som vill övervaka vår privata sfär

Så, nu har jag lyckats koppla ihop det mesta av mina sociala webbnätverk. Uppdateringar via Twitter syns på Facebook och på bloggen och bloggen syns på facebook. Kvar att ansluta i hela systemet är min bilddagbok på flickr.

På morgonen idag låg jag kvar ett tag i sängen med datorn i knät och facebook på skärmen, chattade både med kollegor och vänner på annan ort, detta innan jag ens gjort min morgontoalett.

Syskon, kollegor och vänner finns oftast bara ett ögonkast bort oavsett om dom är på resande fot eller hemma i sin soffa.

Ibland stänger jag av helt, slår på stereon eller läser en bok men stunderna med ensamhet har blivit färre.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men saken är den att jag tillbringar mer tid att socialisera på något sätt och mindre tid framför TV:n än vad jag någonsin tidigare gjort.

Sättet att umgås har utvidgats, det är ju främst samma människor som jag träffar på fritiden och på jobbet som jag också har kontakt via webben med.

Lite är det väl som under tonåren när man pratade bort timmar i telefonen med någon som man redan hade umgåtts med hela dagen, med den skillnaden att man inte uppehåller linjen för någon annan och fler kan vara med i samtalen på en gång. Dessutom kan man skicka bilder och tipsa om musik och filmsnuttar samtidigt.

Det är människors privata sfär, relationer och samtal som blir till ettor och nollor och som går att spåra och avlyssna. Att övervaka internet är som om alla telefonsamtal, brev och hem samtidigt skulle avlyssnas och lagras. Och i de fall vi sett samhällen som gjort detta har vi varit väldigt kritiska.

Samtidigt håller vi i Sverige och på andra håll på att genomföra en ännu större övervakning av människors privatliv än vad gestapo någonsin kunde lyckas med.

Jag älskar enkelheten i att kommunicera via webben och hoppas innerligt att de som ivrar efter despotisk kontroll på internet inte får gehör för sina krav.

Valrörelse

Så var valrörelsen över för den här gången. Lite sämre resultat än vad jag skulle önska, samtidigt är det tydligt att i de områden som vi fokuserar på att finnas i valet ökar valdeltagandet ytterligare och (s) går framåt.

Extra glädjande är också att vi fortsätter de två senaste valens trend att gå bättre i Örebro än i riket, något som inte tidigare varit fallet. Samtidigt gör de borgerliga partierna ett sämre val i Örebro än i riket som helhet.

Skolavslutningarna har varit och semestern närmar sig med stormsteg, det känns lite svårt att ladda om. Samtidigt tar den borgerliga kommunledningen i Örebro en rad upprörande beslut under nästa veckas kommunfullmäktige.

Vilken majoritet som styr påverkar politiken – både här hemma och i Bryssel.

Men snart är det dags igen, i höst är det partikongress för Socialdemokraterna där nästa valplattform ska formas.

Och om ett drygt år är det val till kommun, landsting och riksdag och då hoppas jag verkligen på ett tydligt rött resultat – även i Stockholmsregionen!

Några timmar kvar att rösta

Det finns många som runt om i världen kämpar för rätten att rösta, idag kan du använda den rätt du redan har.

Det räcker att ta med legitimation till röstlokalen. För dig som inte vet vad du ska rösta: valet i Europa handlar om vilken syn på människan och marknaden som ska styra EU.

Jag vill ha en socialdemokratisk politik där reformer och investeringar i jobb, klimat och människor går före marknaden.

Jag tror att politiken behövs mellan den fria markanden och mellan människor – inte minst i Europa. Den borgerliga politiken vill något annat.

Yeah! (skön försmak på festivalsommar)

I helgen har gratsifestivalen Yeah! sprakat i stadsparken i Örebro. I två dagar har parken fyllts av musik och glada människor.

På dagarna har Socialdemokraterna funnits på plats i den stekande solen och delat ut vatten och Frihet (ssu:s tidning med temanummer Europa). Det var kul och vi var efterlängtade – många voro de törstiga helt enkelt.

Det var dessutom förvånansvärt många som stannade upp oss och ville diskutera politik. Integritetsfrågor var givetvis en av de heta ämnena bland den yngre publiken men även frågor om solidaritet, utbildning och om jobben.

Extra kul var det att se Kalle och hans Smokin Jesus på lilla scenen. Även om det mest var mindre band som spelade så kändes det som en skön försmak av festivalsommar: Peace and Love – soon I come!