Får man göra vad som helst?

Vad är konst och vad innebär yttrandefrihet, vart går gränsen egentligen?

Just nu debatteras frågor om Aftonbladet och Israel, övervakning på internet och rättegången mot Odell och på olika sätt tangerar frågorna varandra.

Det kan ju inte finnas en exakt gräns för vad som är tillåtet och inte i yttrandefrihetens namn. Under många många år har yttrandefriheten varit nästan helig, och det är få som har försökt angripa den.

Under senare år har vi dock sett allt fler exempel på när gränserna för vad vi får säga och göra prövas. Och för egen del är jag glad över att det är frågor som engagerar och inte passerar lätt förbi.

Jag vill i grunden se en mycket tolerant tolkning av lagen om yttrandefrihet och tycker att artikeln i Dagens Arena där de jämför Odells agerande med journalistiskt Wallrafferi häromdagen var riktigt intressant.

Var är handlens lockpriser vid stora högtider?

Imorgon börjar den muslimska fastan och även om jag inte är troende på något sätt, ser jag fram emot att få vara med några kvällar och bryta vänners fasta med skratt, prat och god mat.

Bara i Örebro är det flera tusen som firar en gemensam stor högtid och som i alla högtider innebär det att man lägger mycket pengar på mat, fina kläder och andra festligheter.

Jag älskar stora festligheter oavsett anledning och tycker det är lite konstigt att ett så stort ”firande” inte syns mer hos handlarna på stan eller på restaurangernas erbjdanden, var är alla lockpriser och nischade festmenyer?

Drinksossar både på puben och hemma hos – finns även i Örebro

I onsdagens Svenska dagbladet ondgör sig Per Gudmundsen över att det finns nätverk för kvinnor mellan 25-40 år som träffas på barer, dricker snygga drinkar tillsammans, nätverkar och som vill byta ut Reinfeldt&co mot en socialdemokratisk regering.

Även i Örebro har socialdemokratiska kvinnor tagit delar av det informella politiska samtalet ifrån kafferepet till en trevlig barmiljö med valfri vätska i glaset. Det är en kravfri afterwork som sker ungefär var 6 vecka och dit man kan ta med sig andra kvinnor för att umgås och diskutera politik. [Nästa träff är den 2 september kl 17.30 på Wobbler]

Att socialdemokraterna är ett parti som lockar många kvinnor påverkar formen för mötet. Att sitta skönt tillsammans och låta samtalen naturligt pendla mellan förslag på hur staden bättre kan utvecklas till frustration över mötet med skolan, känns för en del mer naturligt och kreativt än att träffas i lysrörsupplysta lokaler med strikta dagordningar.

Men det kan även vara hemma hos någon som i våra ”home-partys” där människor i lugn och ro kan diskutera någon angelägen fråga med en lokal socialdemokratisk politiker tillsammans med människor man känner.

Politik angår oss alla och det är i samtalet med andra människor som problem lyfts upp, idéer väcks och energi tar fart. Mötet för det politiska samtalet kan se väldigt olika ut och socialdemokraterna och andra partier måste snarare hitta fler vägar för att möta människor i samtal om politikens innehåll och utmaningar, inte låsa fast sig i former.

 

Övervakning på internet och (s)

Jag umgås mycket via min dator. Det är inte ovanligt att jag på morgonen ligger i sängen med datorn i knät, läser nyheterna på nätet, lyssnar på en spellista från spotify och chattar på facebook innan jag druckit kaffe eller borstat min tand. Syskon, kollegor och vänner finns ofta bara ett ögonkast bort oavsett om någon är på resande fot eller hemma i sin soffa. Sättet att umgås har vidgats, det är ju främst samma människor som jag träffar på jobbet eller på fritiden som jag också har tät kontakt med via webben.

Det är min och andras privata eller yrkesmässiga vardag som blir till ettor och nollor och som rör sig digitalt via internet. Samma ettor och nollor som regeringar runt om i världen vill spåra och övervaka. Att övervaka internet är som om alla telefonsamtal, brev och hem samtidigt skulle avlyssnas och lagras.

Det handlar om allvarliga ingrepp och övergrepp på den personliga integriteten. Jag lever inte ett särdeles hemligt liv men jag vill ändå inte att min dagbok skall läsas eller att mina brev ska öppnas och läsas av någon annat, och jag tycker att det vore absurdt om någon myndighet eller försvarsinstitut masskontrollerade brev eller telefonsamtal för att fånga upp den lilla promille som är kopplat till grov kriminalitet.

Rädslan efter olika terrordåd har satt rättsäkerheten ur spel och myndigheter har fått långtgående befogenheter på medborgarnas bekostnad. Ett argument som används i debatten är att den som har rent mjöl i påsen inte har något att dölja men det är ett obehagligt argument. Vi har flera historiska exempel på samhällen där människors liv övervakats och informationen lagrats och där vi varit mycket kritiska till övergreppen på den personliga integriteten.

Men genom FRA och IPRED- lagstiftning håller vi i Sverige och på andra håll på att införa ett övervakningssystem som är långt mycket mer omfattande än vad vi sett i något samhälle tidigare. Det ena integritetskränkande förslaget efter det andra har lanserat i både Europa och Sverige. Ena gången handlar det om att avlyssna personer som inte är misstänkta för något brott, nästa gång att övervaka all datatrafik. Inte ens meddelarfriheten till journalister fredas.

Integritetsskyddskommittén har levererat svidande kritik. Efter genomgång av ett tjugotal rättsområden konstateras att regering och riksdag struntat i skyddet av medborgarnas privatliv.

Det är allvarligt att etablerade demokratiska partier så som Socialdemokraterna kunnat vara med och påbörjat en sådan utveckling. Att medborgare reagerar med magen och protesterar högt är ett tecken på sundhet och de etablerade partierna har på eget bevåg allvarligt skadat sitt förtroendekapital.

I höst samlas socialdemokrater från hela landet för sin partikongress där man beslutar om plattformen inför valet 2010. I samband med det kommer ett antal motioner om integritetsfrågor, övervakning och fildelning att behandlas. Bland annat en motion om ”moratorium för integritetskränkande politik” som jag tillsammans med sex andra socialdemokrater från olika delar av landet har skrivit. Motionen handlar bland annat om att sätta stopp för all ny lagstiftning som kan komma att kränka individens rättigheter och att genomföra en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Lokalt bland socialdemokraterna i Örebro finns ett stort engagemang i frågor om personlig integritet. Det var här som initiativet ”sossar mot storebror” togs och som nu är ett rikstäckande nätverk, och flera socialdemokrater i Örebro har skrivit ett antal motioner på temat inför höstens partikongress. Frågan om övervakning på internet innebär en reell och viktig fight där olika intressen i samhället står emot varandra. Vi måste ta debatten här och nu innan vi kommit in på ett sluttande plan där utvecklingen mot ett kontrollsamhälle är svår att vända.

Min debattartikel i veckans ETC Örebro

Lyxproblem

Jag vet hur det är att vara fattig i Sverige. När pengarna man får in inte räcker till det som måste ut. Att som ensamstående förälder i många år leva på studielån och extrajobb. Att känna sig brutalt vanmäktig inför jul och somrar då inkomsterna är färre och utgifterna större, så jag ska inte säga att jag är fattig nu.

Men låt oss säga så här – det är en kärv månad.

En månad – det är ingenting – det är lyxproblem. Men det svider i mig att följa många andras exempel och skära ner på goda take-awaylatte från Espressohouse eller Java och istället knata ner till kaffekannan i rådhuscafét.

Jag vill haaaa mitt goda kaafffe!!!

Inte okej Aftonbladet

Nej Aftonbladet, det var inte kyssen som blev hennes död, det var skruvade bilder om kärlek och grovt våld.

Varför politik?

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Jag är tillbaks efter nästan sex veckors semester. Jag är inte en sådan som har svårt att vara ledig, tvärtom – jag vältrar mig i ledighet. Njuter på ett nästan svulstigt sätt och kopplar bort allt som har med allvar och vardag att göra. Så när jag väl är tillbaks på jobbet måste jag tillbaks in i magen, igen fundera över politisk glöd som kommer och går. Vilka är de avgörande frågorna här, nu och sedan, vad är det som gör skillnad?

Att jobba med politik är ju inte riktigt som att jobba med vad som helst. Det fungerar ju inte om det bara är ett ”jobb” – inte ens under korta perioder. För mig är det en ständigt pågående process: Hur fasen vet man att man gör rätt saker? Hur vet man om det ger avtryck? För vem gör jag det här och varför?

Demokrati kräver att människor höjer sin röst, vill något, engagerar sig. Det räcker inte att välja, att köpa politik av olika märken som i en butik. Då får vi en utbudspolitik, inte en deltagardemokrati. Och skillnaden däri är väsentlig – samtidigt är det viktigt att synliggöra sitt innehåll, sitt märke i hyllan bland alla andra för att locka deltagarna till sig.

Människor blir mer medvetna, ställer större krav och engagerar sig i olika samhällsfrågor och ändå tycks det som om det har blivit ett större steg att sätta ner foten och säga – jag kräver att också få vara med i de politiska samtalen, på riktigt.

Att få vara med och forma, att ta del, det är kärnan i mitt politiska engagemang. Att vilja något annat, något mer, något bättre – för fler. Att bryta med trånga normer, ge luft åt nya tankar, idéer och envisa viljor och samtidigt skapa ett samhälle med trygghet och solidaritet. Men om jag verkligen brinner mest för att skapa ett större engagemang och deltagande i politiken varför är det då så svårt?

Är det rätt prioriterat att skriva krönikor, blogga, insändare, motioner, pressmeddelande, knacka dörr, prata över disken med servitrisen, dela ut flygblad, träffa människor inom partiet, träffa människor utanför partiet, läsa artiklar, följa opinionsmätningar, delta i debatter, arrangera seminarier, träffar, ställa frågor, lyssna, göra budgetar, lägga nya förslag, kritisera, hylla, boka upp kvällar och helger, besöka verksamheter, träffa nya människor från alla håll, åka på konferenser om och om igen, prata, prata, prata och vända och vrida. Vad borde jag göra mer av och vad borde jag göra mindre av, och vad är det jag helt missar? Vems röst är det som inte blir hörd. Mötet med andra människor kan ju ge en fingervisning om man är på hyfsat rätt väg.

Politik är på riktigt. Det är jag och andra som bestämmer hur skattepengarna till vården används eller hur villkoren för en som väljer att satsa på sin idé och bli företagare ser ut. Det är politiken som pekar ut var nya hus ska byggas eller hur många platser det finns i förskolan. Det kan också vara du som bestämmer det.

 

Stjärnfamiljen – here I am!

Blir så glad när sossarna idag lanserar delar av sin nya familjepolitik och i och med det också skapar ett nytt tar till sig ett begrepp som jag direkt känner mig hemma i: Stjärnfamiljen!

Jag vet att många med oro och nostalgi ser tillbaks till ett Sverige och en Socialdemokrati som stod för folkhemmet – en femtiotalsbild som lanserades utifrån sin tid och sina utmaningar.

Men för mig har den generella bilden av folkhemmet snarare tett sig som något trångsynt och gammaldags, familjen är något större än femtiotalets förnissade bild. Men politiken som formades i samband med det var fantastisk och skapade grunden för ett land med välfärd byggd på solidaritet.

Vi lever i en tid där hela världen finns samtidigt som dig och mig. Att sätta gränsen vid mamma och pappa, en stad, ett land eller en världsdel är inte möjligt. Och för egen del inte heller önskvärt.

Men i en tid där normer, traditioner och det där som i generationer varit självklart genomgår snabba och kraftiga förändringar är det viktigare än någonsin att känna trygghet i sig själv, sina åsikter, sin vardag och sitt sammanhang.

Välfärd och solidaritet blir aldrig omodernt. Det handlar om att vi tillsammans klarar mer än var och en för sig. Oavsett i vilken familjekonstallation vi lever eller vilken bakgrund vi kommer ifrån.