Månadsarkiv: september 2009

Apropå bristande Werme

Den ansedda bloggen ”Alliansfritt Sverige” har kommenterar nomineringen av örebros kommunstyrelseordförande Staffan Werme till Folkpartiets partistyrelse.

Det är en dräpande sammanfattning som presenteras. Lite intressant.

Regional kulturstrategi – en kompass men stegen måste tas

Här om dagen skrev fem företrädare för olika kulturinstitutioner och föreningar en debattartikel och efterfrågade en mer aktiv debatt om vad politiken vill med kulturen i Örebro län. Bakgrunden till artikeln är den kulturstrategi som arbetats fram i bred delaktighet och som Regionförbundet nu har ute på remiss.

Fram till årsskiftet 2006/2007 var det Örebro läns landsting som hade det politiska ansvaret för länets kulturpolitik och det fanns ett länsövergripande kulturprogram som tydliggjorde vad politiken ville med kulturen. Under 2007 överfördes det politiska ansvaret för regionala kulturfrågor till Regionförbundet. Efter överlämnandet saknades ett aktuellt kulturpolitiskt program och med anledning av det lämnade undertecknad in en motion i maj 2007 till regionfullmäktige om att ”det i bred delaktighet skulle arbetas fram ett länsövergripande kulturprogram”. Ett program som skulle ge möjlighet till ett samlat grepp och där olika aktörer, offentliga, idéella och privata kan berika varandra i arbetet med ett dynamiskt kulturliv.

Under en längre tid är det just vad som har skett. En mängd kulturutövare, kulturföreträdare politiker och andra har träffats i olika sammanhang för att samtala, lära mer, debattera och utbyta tankar om kulturens betydelse för vår region och vilka utmaningar vi står inför. Arbetet har resulterat i ett förslag till en kulturstrategi ”Levande kultur i en pulserande region – Kulturstrategi för Örebroregionen”. Förslaget är nu på remiss och är öppen för alla att tycka till om. Remisstiden går ut den 15:e November och det går att hitta både strategin och kontaktuppgifter via regionförbundets hemsida.

Den kulturstrategi som är ute på remiss siktar högt och lyfter många viktiga samhällsutmaningar där kulturen har en viktig roll att fylla, både för individen och samhället i stort. Bland annat så får frågor om identitet, mångkultur och förändrade livsmönster får en framträdande roll i strategin.

Personligen tycker jag att det ska bli väldigt intressant att ta del av reaktionerna och synpunkterna på strategin och det är klart att mycket arbete återstår, både för politiken, medborgare och kulturutövare. En strategi är att peka ut kompassriktningen, visa åt vilket håll vi vill gå och varför. Att sedan gå från idé till verklighet är en stor utmaning som kräver fortsatta ansträngningar. Hur skapas kreativa och tillgängliga mötesplatser och vem ska stimulera det? Hur skapas en offensiv kulturpolitik och en dynamisk debatt om kulturens betydelse, väg och riktning? Vem ska finansiera olika större satsningar och hur ska länets stora aktörer samverka?

Det finns inga färdiga svar på alla frågor. Vi står just nu på en plats där vi har all möjlighet att påverka inriktningen och debatten. Artikeln som våra fem företrädare skrev är ju en del i det, en annan del är de inbjudningar till samtal som går ut via Facebookgruppen ”en levande kultur i en pulserande region”.

Snart kommer politikerna i regionförbundet att ta ställning till kulturstrategin. I regionförbundet finns valda representanter från alla partier, länets tolv kommuner och från landstinget. Att anta en gemensam kulturstrategi med sådan bred politisk uppställning är något nytt och innebär en samlad politisk kraft som vi inte haft förut och som förhoppningsvis innebär en språngbräda mot en framtid med levande kultur i en pulserande region!

Dagens debattartikel i na kulturdebatt

Välfärd för vem

Jag började engagera mig politiskt i SSU när jag började på Teknis i gymnasiet. Den stora drivkraften bakom engagemanget var krocken jag upplevde mellan uppväxten i Brickebacken och de nya kompisarna från olika villaområden i stan.

Jag var sexton år och upplevde tydligt att storleken på föräldrarnas plånbok inte bara påverkade kläder eller semestervanor, utan även vilka framtidsplaner man bar med sig och hur man såg på vägarna dit. Vilken bild man bar med sig av samhället, vad som var problemen i det och vilka möjligheter man hade att påverka sitt eget och andras liv.

Senare i livet har det blivit ännu mer påtagligt. Att som 22 åring och ensamstående förälder satsa på en ordentlig utbildning kräver en hel del vilja och självförtroende. Att leva på studielån som ensamförsörjare är riktigt tufft. Det har varit många frustrerade tårar vid jul, sommarlov och födelsedagar när pengarna inte ens räcker till det mest nödvändiga.

Att under många år vara ekonomiskt sårbar och samtidigt ha ansvar för någon annan än sig själv är en känsla man aldrig glömmer. Och det blir kristallklart hur viktig välfärden är för att sådana som jag och andra ska ha en möjlighet att ta sig vidare och inte fastna i lågbetalda jobb och bristande framtidstro.

Jag har varit tacksam och stolt över att växa upp i ett land där den solidariskt finansierade sjukvården, skolan och dagiset stått stark. Jag har kunnat ta steget ifrån extrajobb på städfirmor eftersom jag litat på att mitt barn kommer att få sjukvård och att jag inte kommer att stå utan bostad eller dagisplats, trots att jag varit fattig under alla studieår.

Nu flera år senare är jag inte lika säker på att den utan pengar kommer att ha samma möjligheter som jag haft. Nu när jag har det bättre ställt än tidigare får jag stora skattelättnader och förmåner medan de som har det riktigt knapert får det värre.

Sjukvården utsätts för konkurrenslagstiftningar som på sikt kommer tvinga fram privata sjukförsäkringssystem, den som blir sjuk eller arbetslös riskerar att gå från hus och hem och tanken på att solidariskt finansiera välfärden blir allt mer ansatt i och med att skattesänkningarna försämrar kvaliteten i den offentliga sektorn.

Vi har en borgerlig regering som för en borgerlig politik. Reinfeldt och hans kompisar använder sig av gamla socialdemokratiska värdeord och försöker framstå som om de slåss för den vanliga människan. Men när man sänker skatter för dom som har det bäst och försämrar för de som har det värst då står man inte för ett samhälle med mindre klyftor och mer solidaritet och jämlikhet.

Det är knappt ett år kvar till nästa val. Jag är riktigt orolig för vad som händer med vårt land om det skulle bli fyra år till med en borgerlig regering. Vi har stora utmaningar att möta. En jobbkris som vi skulle behöva satsa oss ur med investeringar i nya bostäder, utbildning, infrastruktur och forskning. Ett samhälle där klyftorna växer mellan dom som har och dom som inte har och i spåren av ökade klyftor får vi bristande framtidstro, ökad rädsla och ökat våld. En välfärd som riskerar att förblöda genom fria etableringar där vem som helst kan starta skola, förskola eller sjukvård vart som helst, och få den finansierad genom våra gemensamma skattemedel. Fyra år till med borgerlig politik är svårt att reparera.

Det är hög tid att slåss för ett Sverige som ger människor nya chanser i livet!

Veckans ledare i ETC

Inte mer övervakning och högre murar som löser framtiden

Såg att någon kommit till min blogg genom att söka ”Ulrika Sandberg Pakistan”, antar att det var någon som ville veta om jag hade skrivit något om Mehdi – det hade jag inte, och jag är sjuk och för grötig i huvudet för att försöka mig på det just nu.

Men det jag kan skriva är att frågor om demokrati, delaktighet, humanism, integritet och solidaritet är det som jag brinner för.

Att jag vill att människor ska bemötas på lika villkor oavsett bakgrund, sexuell läggning, ekonomisk status, kön, etnicitet eller religion – och att jag menar att det inte är så idag.

Att människor som misstänks för brott ska få en ärlig prövning och att det är viktigt i ett humanistiskt och demokratiskt samhälle att prövning görs på rätt sätt och inte sker godtyckligt. Och att det är ett övergrepp mot oss alla när människor hålls fängslade i flera år utan att jurisisk prövning har gjorts.

Att ökad övervakning inte är rätt väg att gå, oavsett om det gäller fildelning, arga tonåringar, bankrånare eller religiös och politisk aktivism.

Jag tror att ökade klyftor i samhället, både nationellt och globalt, skapar mer motsättningar och ökar alienation, vrede och otrygghet.

Att jag är politiskt aktiv är för att jag på något sätt vill bidra till ett samhälle där fler är med och formar det. Att jag är socialdemokrat är för att jag vill värna solidaritet och jämlikhet och tror att det blir bättre för alla om klyftorna i samhället minskar.

För mig hör frågor om att bygga bort den delade staden, att värna sociala trygghetssystem, integritetsfrågor och vem som har rätt till våra torg ihop med frågor om brinnande bilar i frankrikes förorter, arbetslöshet och vilka som är aktiva i politiken.

Vem har rätt att formulera problemen och vem har makt att göra något åt dem?

Det är bara genom att se varandra och föra en dialog som vi kan lösa framtiden, inte genom större misstänksamhet, ökade klyftor och högre murar.

Staffan Wermes (fp) svar på mitt öppna brev

Ps. Detta är skrivet av samma man som ett av de första kommunfullmäktigena som kommunstyrelsens ordförande med handkraft släpar Ylva Wessman, en ung ledamot från talarstorlen när hon kritiserar honom och som nyligen försöker slå ihop vänsterpartister i Örebro med massmördarideologier.

Öppet svar till Ulrika Sandberg. 

 Frågan om tillgänglighet till de offentliga platser som finns i Örebro kan i förstone tyckas vara en enkel fråga. Alla har naturligtvis rätt att hos polisen och kommunens tekniska förvaltning ansöka om tillstånd för anordnande av olika aktiviteter. Jag kommer, trots denna förmenta enkelhet, som kommunstyrelsens ordförande initiera ett ärende som handlar om hur kommunen ska värna de arrangemang som är kontinuerliga och viktiga för demokratin, många örebroare, staden och kommunen. Det kan handla om publika arrangemang, som ”O Helga Natt”-konserten eller nationaldagsfirandet, kommersiella arrangemang, som Hindersmässan eller Marknadsafton, eller demokratiska arrangemang, som valrörelser till nationella eller internationella parlament. 

Det finns naturligtvis olika sätt att se på Vänsterpartiets agerande i torgfrågan. Oaktat detta har deras förmenta ansökan satt fokus på att det idag är möjligt för en liten grupp att omintetgöra demokratiskt fattade beslut om tillgång till de offentliga platserna. Låt mig exemplifiera: Samtliga partier representerade i Örebro kommunstyrelse, förutom Vänsterpartiet, har ställt sig bakom firandet av Örebro 2010, med den kalender som redovisats av företrädarna för jubiléet vid ett antal kommunstyrelsesammanträden. Det kan finnas skäl att begrunda om ett sådant beslut även ska innefatta en ansökan om upplåtelse av torgen, även om inte det existerar något sådant formellt beslut i en enskild beslutssats. Örebro kommun finansierar helt eller delvis, via exempelvis Örebro Kompaniet AB, eller City Örebro andra arrangemang i kommunen, varav några redovisas ovan. Det är möjligt att även dessa arrangemang ska värnas i så motto att det kalendarium som upprättas i organisationerna också innebär en rätt att använda torg och/eller gator för arrangemanget, inte bara innevarande utan även kommande år. 

Vart fjärde år är det val till bland annat kommunfullmäktige i Örebro. Vart femte år är det val till Europaparlamentet. För att ett öppet och demokratiskt samhälle med en livaktig politisk diskussion ska kunna äga rum har partierna hittills ansett sig behöva använda delar av Stortorget till ett så kallat valtorg. Även detta kan omintegöras om reellt antidemokratiska krafter har rätt att boka torget under valrörelsen för andra arrangemang och gör det innan de traditionella partierna ansökt. Det är möjligt att även detta bör diskuteras, och tidpunkten avbokas för andra alternativ än valrörelse. 

Avslutningsvis vill jag beklaga det höga tonläge Ulrika Sandbergs öppna brev håller. Det är ett allvarligt påstående när en ledande socialdemokrat öppet går ut med ett påstående om att kommunstyrelsens ordförande är antidemokratisk. Det är bekymmersamt ur flera perspektiv, men framförallt då just högt tonläge varit en av de frågor som ett antal gånger diskuterats i såväl kommunfullmäktige som i andra kommunala fora.

Även om Ulrika Sandberg är en av de ledande företrädarna för socialdemokratin i Örebro kommun och därmed bort förankra sitt agerande inom partiets ledning, när jag en förhoppning om att detta inte är fallet, och att socialdemokraternas övriga politiska ledning tar avstånd från såväl påstående som tonläge. För demokratins skull, och för Örebro kommuns skull, vore detta det bästa. 

 Staffan Werme

Jag borde tycka att det är humor men egentligen är det nog mest tragiskt.

Öppet brev till Staffan Werme (fp) – antidemokratiskt

Idag attackerar den antidemokratiska ordförande i kommunstyrelsen mötesfriheten. I dagens Na säger Staffan Werme (fp):

Det frågan i grunden gäller är vem som har rätt till våra torg. Ska vem som helst kunna boka dem för vad som helst? Så får det givetvis inte vara och därför ska tekniska förvaltningen se över reglerna för bokningar.

Staffan: en enkel googling hade kunnat gett dig tydlig svar på dina frågor. Ja, vem som helst ska kunna boka dem för vad som helst. Det är reglerat i grundlagen och en av våra hörnpelare i demokratin.

Mötesfrihet är människors frihet att hålla möte och demonstration på allmän eller avskild plats utan ingripande från statsmakten. Mötesfriheten är tillsammans med organisationsfriheten och yttrandefriheten en förutsättning för folkets deltagande i demokratin. I Sverige liksom i många andra demokratiska länder är mötesfriheten skyddad i grundlagen.

Begränsningar i mötesfrihet kan finnas om mötet syftar till planering av brott, våldsamt upplopp eller brott mot lokal ordningsstadga. I Sverige finns lagstiftning avseende mötesfriheten reglerad i Regeringsformen samt i Ordningslagen. I Ordningslagen regleras bland annat krav på tillstånd och/eller anmälan av allmän sammankomst.

Det finns många som kan ha åsikter om att vänsterpartiet har bokat upp Stortorget samma dag som kommunen har planerat ett stort firande där. Men det finns verkligen inget fog för misstänka att det handlar om planering av brott eller våldsamt upplopp.

Att vem som helst har rätt att demonstrera och skapa opinion mot demokratiskt fattade beslut är också en av grunderna i demokratin. Jag känner mig mycket obehaglig till mods över så allvarliga angrepp på demokratins grunder som du ger uttryck för.

Demokratin förutsätter att man har rätt att bilda opinion mot fattade beslut

Att inom lagens råmärken ha rätt att protestera mot och även skapa opinion mot demokratiskt fattade beslut är grunden i det demokratiska systemet.

Detta är något som flera ledande borgerliga företrädare i Örebro allvarligt nog inte verkar förstå.

Den senaste tidens skarpa reaktioner från bland annat Lars O Molin (kd) och kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp) angående vänsterpartiets opinionsbildning mot Örebro 2010 är och tassar i marker som är rätt obehagliga.

Det finns en mycket tydlig praxis när det gäller att boka torg och tillstånd för mötesaktiviteter som alla politiska partier är väl införstådda med. Att försöka kringgå Örebro 2010:s klantighet att inte boka stortorget, genom att ändra i reglementen och säga att kommunen har företräde till mötesfriheten är inte okej.