Här är dagens krönika i Karlskoga Kuriren.
I höst är det val igen till riksdag, landsting och kommun. Var fjärde år har alla myndiga medborgare rätt att välja vilka som ska få stifta lagar, hur skattemedlen till landstinget ska fördelas och vilka som ska bestämma över dina barns skola eller gamla föräldrars omsorg.
Bland dem av er som läser det här så finns det nog rätt många som är oroliga för den utveckling som vi ser i samhället där den som är stark och har det bra får det lite bättre och den som blivit av med sitt arbete eller blivit sjuk är orolig för hur man ska klara hyran, huset, bilen, barnens aktiviteter eller annat som kostar.
Just nu håller alla partier på och fastställer vallistorna, alltså vilka personer som ska finnas på de lappar som man kan stoppa i det vita röstkuvertet. Dessutom håller valprogram och vallöften på att skrivas ner.
Många tror att politiker mest lovar och sällan håller sina löften. Den forskning som finns på området visar något annat. De flesta vallöften som formuleras är partierna väldigt måna om att genomföra. Det som kan vara svårt är att förstå vad som finns bakom orden. Om både socialdemokrater och moderater pratar om arbetslinje eller att sjuka ska tillbaks till jobb, hur ska man då veta vem man ska lägga sin röst på?
Den stora skillnaden ligger i ideologin, det vill säga på vilket sätt man tror att samhället och människor fungerar och på vilket sätt man bäst skapar förutsättningar för en bra utveckling.
Moderaterna gick till val på att sänka skatter och att göra det svårare att vara arbetslös eller sjuk. ”Det skulle löna sig att arbeta” var begreppet som användes. Människor som riskerar att bli utan inkomst och som är rädda, ställer mindre krav. Man tar jobb för lägre lön och bråkar inte med sin chef om arbetsmiljö eller avtal. Den som inte har en stark ställning på arbetsmarknaden får vara beredda att torka skit i riksdagskandidaters trapphus eller springa mellan flera olika jobb för att få pengar till mat och hyra.
Moderaterna har alltid velat se en billig tjänstesektor som de mer välbetalda kan använda sig av. Genom försämrad a-kassa, tidsbegränsad sjukersättning och sämre möjligheter för vuxna att utbilda sig eller helt omskola sig så finns det tillgängligt. Den marknadsliberala ideologin har alltid utgått ifrån att hungriga vargar jagar bäst och att konkurrens mellan människor skapar utveckling.
Som socialdemokrat har jag och andra alltid stått för en annan syn. Att man kan göra så mycket mer genom att samarbeta. Att man över tid har olika behov och att det är bra om vi tar gemensamt ansvar för vissa saker. Att vi som har det bättre ibland måste avstå från ytterligare en platt-TV för att andra ska ha råd med hyran. Att människor som är trygga vågar pröva nya idéer och nya vägar. Att det finns en anledning till att Sverige under Socialdemokratiskt styre gick från att vara ett av Europas fattigaste och minst utvecklade länder till att bli ett av världens mest utvecklade.
I höst bestämmer vi igen. Är det genom piskan eller moroten som samhällsutvecklingen ska ske?
