Tillsammans sätter vi en offensiv agenda för Örebro

När nyvalda partisekreteraren Carin Jämtin var i Örebro sa hon bland annat att Socialdemokraterna som parti ska lära av Socialdemokraterna i Örebro och ”offensivt sätta vår agenda för vilken politik vi vill driva och geneomföra”.

Så här långt har (S) i Örebro knackat på 4197 dörrar i valrörelsen 2011. Utöver det har en mängd andra samtal förts.

Politik måste handla om en vilja och ett göra som hänger ihop. I Örebro har vi jobbat hårt med att möta örebroare och föra samtal om politiken och utvecklingsfrågor. Under 2010 genomförde vi över 50 000 samtal, bland annat genom att knacka på hemma hos över 35 000 örebroare. Under våren och fram till 15 maj ska vi genomföra 35 000 ytterligare samtal.

Poängen med samtalsmålen är att vi som på heltid eller fritiden är engagerade i politik ska prioritera vår tid till att träffa människor. Genom att samtala, konfronteras, diskutera och pröva olika idéer så blir politiken bättre och den blir offensiv.

När man möter människor eller företagare som berättar om sin vardag, sina erfarenheter eller sina idéer på utveckling så skapar det både kunskap och vilja.

Som till exempel vår utbildningspolitiska talesperson Thomas Esbjörnsson, när han gång på gång träffar personal och elever på Rudbecksskolan som vill diskutera andra möjligheter än nedläggning, så lägger han också ner själen i att hitta dessa möjligheter. Många timmars dialog med både vår egen förvaltning och de som direkt berörs av Rudbeckskolan ger resultat och ett nytt intressant förslag presenteras, det här verkar inte Bondeson förstå utan avfärdar det som populism.

Eller när kommunalrådet Björn Sundin gång på gång träffar handlare på norrcity som är oroliga över utvecklingen och tillsammans försöker hitta lösningar och vill fatta de beslut som är möjliga på både kort och lång sikt, då blir det lite märkligt att se mailen från Koalitionens företrädare som inte vill att några beslut om norrcity ska tas förrän efter valet.

Eller när medlemmar gång på gång pratar med bussresenärer om situationen, då blir engagemanget och kravet på en förändring stort hos de många som på olika sätt är ansvarig för frågorna.

Eller när kommunalrådet Lena Baastad möter företagare och personalchefer som gång på gång berättar om svårigheterna att rekrytera rätt personal och samtidigt möter många unga och förtvivlade örebroare som inte får chansen till ett jobb. Det är klart att man då gör allt man kan för att ta nästa steg. Att man tillsammans kommer på lösningar men också lär av andra som hittat metoder som på riktigt ger ungdomar jobb och företag arbetskraft.

Att vilja, att mötas, och att göra – det är motorn i politisk utveckling.

Företrädare för Koalition Örebro verkar göra tvärtom. Ena stunden pläderar de för att kommunala skattesänkningar är avgörande för utvecklingen ett par veckor senare lovar de att inte sänka skatten. Ena stunden säger de att utförsäljningar av ÖBO är nödvändiga och ett par veckor senare lovar de att inte sälja ut ÖBO. Ena stunden säger de att Rudbeckskolan måste läggas ner för att minska platserna i gymnasieksolan och ett par veckor senare säger de att man behöver bygga nya utbildningslokaler i city. Ena stunden är man emot byggandet av conventum och sedan vill man ta åt sig äran av resultatet och att det skapar nya jobb. En stunden tar man sparbeslut om att minska bemanningen inom äldreomsorgen för att samtidigt fatta beslut som ökar merkostnaden för kottidsvikarier med ungefär samma summa. 

Nej, Koalition Örebro visar ingen trovärdighet och ger knappast några långsiktiga förutsättningar för kommunens utveckling.

Örebro ska framåt. Vi kan skapa nya jobb och samtidigt minska klyftorna. Genom att ansvariga politiker träffar folk, medborgare, näringsidkare, offentliga företag, personal, brukare - hela tiden – kommer det vi gör bli bättre och nya idéer utvecklas.

Det är hemligheten till att offensivt sätta agendan. Tillsammans.

Socialdemokraterna i Örebro har nya jobb och minskade klyftor högst på agendan. Och samtalen.

Genom att aktivt söka upp människor för att få deras synpunkter, erfarenheter och idéer så blir också fler örebroare hörda. Även av dem som normalt inte själva hör av sig till politikerna. Självklart är det många som tycker att det vore skönare att sitta framför TV:n istället för att gå ut en regning kväll och kancka dörr. Många är förtroendevalda som på dagarna har andra heltidsjobb, och liksom många andra har barn och andra fritidsaktiviteter, ändå avsätter de dyrbara kvällar för att lyssna och prata.

Socialdemokraterna i Örebro (och Hallsberg) är bäst i Sverige på det här. Det handlar om att ta sitt politiska uppdrag på allvar och att göra politiken relevant för medborgarna. Vinsten är en offensiv agenda för ett Örebro som går framåt, nya jobb i Örebro och minskade klyftor.

Var är brudarna?

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Jag är en av dem som anser att processen att ta fram en ny partiledare har mycket kvar att önska. Många känner likadant och jag hoppas att det var sista gången som en partiledare för Socialdemokraterna väljs genom ett slutet valberedningsarbete. Men även om jag känner en besvikelse över hur valet gått till, så tycker jag det är väldigt spännande att se Håkan Juholt som partiledare.

Det var många som med glädje lyssnade till Håkan Juholts linjetal på kongressen i helgen och det var många socialdemokratiska magar som kändes varma och glada för att orden och innehållet landade helt rätt. Att han är en ledig och skicklig talare gör ju inte saken sämre.

Håkan Juholts första dagar tycks ha landat mer än bra. Nästan alla partikamrater jag träffar på i olika sammanhang har fått ny energi. Detta trots att de flesta för bara ett par veckor sedan knappt visste vem Juholt var, varken inom partiet eller utanför.

Att han var relativt okänd utanför riksdagen är inget konstigt. Att vara riksdagsledamot utan att vara talesperson för sitt parti innebär att man har en ganska undanskymd plats i media. Vad riksdagsledamöterna egentligen åstadkommer i riksdagen är det få som känner till. Inte ens lokal media är särskilt intresserade av att granska våra egna riksdagsledamöter. Eftersom media är ett av de viktigaste forumen för politiska budskap så innebär det konkret att många intressanta politiker aldrig blir kända för flertalet av väljarna, eller ens av medlemmar och företrädare inom sitt eget parti.

Valet av Håkan Juholt kom som en total överraskning för många. Och nu överraskar han igen med att välja Tommy Weidelich till ekonomisk politisk talesperson. En person med många år i riksdagen och som liksom Juholt är okänd för de flesta människor som lever och verkar utanför riksdagshusen. I någon slags roll bredvid Weidelich ska dessutom Anders Johansson, Sigtunas kommunalråd, finnas. Han torde vara lite mer känd av socialdemokrater som är förtroendevalda runt om i landets kommuner. Många som vill ligga i framkant när det gäller kommunal utveckling har följt det arbete som Anders Johansson lett i Sigtuna. Att knyta honom till partiets centrala ekonomiska politik känns i mina ögon klockrent, men oväntat. Jag tycker att Juholts val av Weidelich och Johansson som sidekick är både spännande och befriande.

I och med de här valen bryter han upp en del interna maktkonstellationer och dammiga positioneringar, och ny luft kommer in. Det var länge sedan som partiet som helhet kändes så syrerikt och jag ser med nyfikenhet fram emot vad det kommer att innebära den närmaste tiden.

Det är spännande att se hur Juholt ska fortsätta bygga laget omkring sig. Samtidigt dyker givetvis tanken upp – var är brudarna? Vilka fler dammiga positioneringar är Håkan Juholt beredd att bryta upp?

Med valet av Weidelich och side-kicken Johansson, har Juholt visat att han inte är fast i politiska fack och att han ser Socialdemokratins stora utmaningar. Han har sökt utanför den självklara boxen. Nu förväntar jag mig att Håkan Juholt med samma politiska precision väljer spännande kvinnliga socialdemokrater på viktiga poster

Ps. Krönikan skrevs innan jag visste att Mayram ska ersättas. Vilket jag liksom en del andra står frågande till. Så än viktigare – var är brudarna Juholt?