Ett år som ordförande

Idag hade vi årets sista möte med beredningen för Tillväxt och bildning, och mitt första år som ordförande är slut.

Jag upplever att det har varit ett år med blandade upplevelser, där vi fått treva oss fram i vilket uppdrag beredningen egentligen har och hur vi ska hantera ansvaret för frågor som gränsar till andra organisationer – främst då kulturfrågorna och Regionförbundet.

Det har inte varit ett lätt uppdrag att ta sig an som första ordförandeuppdrag och jag är inte bara nöjd med resultatet av min egen insats så här långt.

Inför nästa år hoppas jag på ett par saker – dels skapa bättre förutsättningar för diskussion i beredningen och dels att ansvarsfrågor och uppdrag för beredningen tydliggörs.

Men också hur arbetet med dialog och medborgarmodeller kan utvecklas även för oss. Jag tror att det finns bättre förutsättningar för det.

Det har varit ett utmanande och lärorikt år, av många olika skäl.

Vi har ju också lyckats med en del under året. Bland annat har vi sorterat och tydliggjort en del bland de verksamheter i landstinget som inte ligger under sjukvården men som inte heller har flyttats över till Regionförbundet. Och det finns mer kvar att göra.

Varför antingen eller om man kan få både och?

Har varit på tvådagars konferens i Nyköping med hela Folkbildningssverige.

När jag igår och idag träffade alla dessa studieförbundare och folkhögskolemänniskor som dagligen arbetar med människa efter människa för att väcka lust, kunskap, inflytande och självförtroende – då blev jag påmind om att jag saknar det.

Framför allt blev jag påmind om hur mycket jag gillar att arbeta ”hands on”.

Det är mycket förmånligt, roligt och utmanande att få ägna hela sin arbetstid åt att forma och kommunicera politik. Men som vanligt är jag kluven.

Jag har alltid tidigare växlat mellan olika arbetsuppgifter och roller. Hjälpt till att hålla fritidsgården öppen på helger, jobbat som elevassistent, haft cirklar för funktionsnedsatta, arbetat inom den tunga missbruksvården, utvecklat metoder för lärandeutveckling på företag, stöttat unga människor i sina engagemang.

Listan kan göras lång på saker som jag gjort parallellt med studier och politiskt engagemang. Saker som alla på olika sätt syftar till att ta vara på människors värde, kunskap, drivkrafter och engagemang. Och för att hitta vägar att utveckla det ytterligare.

Föreningsliv, arbete, makt, social ekonomi, bildning, lärande, demokrati, kunskapsutveckling, hälsa, mobilisering – innehållet bär många namn med olika skiftningar.

Jag håller på med det nu med, men i en annan form. Och all min tid och lust går till det jag nu är uppe i. Men det känns samtidigt konstigt att vara så långt ifrån vardagspraktiken.

Kanske ska se till att få hålla någon kurs i alla fall?

Vad lutar sig en stabil och human demokrati på?

I onsdagens Na skriver Sverigedemokraten Kronolid en hätsk debattartikel om sossarna i landstinget och att det inte borde satsas några regionala skattemedel på att stötta föreningsliv och folkhälsoarbete.

Kronolid spelar på populism och menar att landstinget enbart ska syssla med sjukvård. Redan idag används den absoluta huvuddelen av de miljarder som landstinget omsätter till sjukvård. Det är viktigt för alla länets medborgare att det finns en väl fungerande sjukvård som är tillgänglig, jämlik och av god kvalitet och som tillgodoser ditt och mitt behov av rätt vård.

Men frågor om människors hälsa och möjligheterna till att utveckla ett långsiktigt hållbart län är vidare än sjukvård. Folkhälsa berör även frågor om inflytande, demokrati, utbildning, bildning, fysiska aktiviteter och en aktiv och utvecklande fritid.

Sverige har en lång tradition av att stödja människors idéer och vilja att utvecklas. En liten del av våra gemensamma skattemedel används för att stödja lusten att ifrågasätta, lära mer och utvecklas. Föreningstraditionen är djupt förankrad och är en viktig del av det civila samhället. Bildning och utbildning är tillgängligt för de många och det har utvecklats olika former för att lära under hela livet med olika förutsättningar och under ganska fria former.

Jag är själv socialdemokrat, ett parti som är sprungna ur arbetarrörelsen som tidigt förstod att kunskap och bildning var nyckeln till makt, jämlikhet och frigörelse. Andra som via bildning jobbade för att förbättra vardagen och hälsan för människor var nykterhetsrörelsen.

Idag finns till viss del andra orättvisor men fortfarande finns det tydliga kopplingar mellan människors hälsa och möjligheter till utbildning och inflytande.

Det finns många exempel på sektorer som det gemensamma stöttar därför att det är viktigt för individens hälsa och möjlighet till utveckling. Men också för att det är viktigt för hela samhällets utveckling och styrka.

En stor civil sektor med en mångfald av bildning, kultur och föreningsliv innebär många medborgare som stöds i lusten att ifrågasätta, lära mer och utvecklas – det gör ett samhälle mindre skört och det gör demokratin starkare.

Det är inte en slump att diktaturer och andra samhällen som styrs odemokratiskt motarbetar och censurerar kultur och föreningsliv. Av samma skäl är det inte förvånande att just Sverigedemokraternas företrädare vill ta bort landstingets stöd till bildning och föreningsliv.

För mig är det oerhört viktigt att det gemensamma är med och stödjer det obekväma, det provocerande, de fria tankarna och den sociala mobiliseringen. Det handlar om djupare värden än de vi normalt pratar om i politiken. Hur stabil grunden för det demokratiska och humanistiska samhället är.

Landstingsbidrag till politiska ungdomsförbund

Idag tar radion upp frågan om landstigets bidrag till de politiska ungdomsförbunden. Sedan några år tillbaka är det så att ungdomsförbunden får bidrag efter moderförbundets mandatfördelning i landstinget. Det innebär att förbund med olika många medlemmar kan få lika stora bidrag.

Det har funnits många fördelar med ett mandatstyrt bidragssystem. En uppenbar är att det minskar krånglet med medlemsredovisningen. Men det finns även problem med det mandatstyrda bidragssystemet.

Det kan ju vara så att något ungdomsförbund är särskilt aktivt och framgångsrika i att engagera ungdomar i det politiska samtalet, men vars moderparti inte varit framgångsrika i valet. Det innebär att ungdomarna får mindre pengar att göra viktig verksamhet för.

Det bidragssystem som finns nu har varit med ett tag och det finns skäl att se över det. Därför har min beredning för tillväxt och bildning tagit initiativ till en översyn av landstingets samtliga föreningsbidrag, där även de politiska ungdomsförbunden ingår.

Översynen har precis påbörjats och ska vara klar under första kvartalet 2008.