Här är min krönika som publicerades i dagens Karlskoga-Kuriren
För en dryg vecka sedan stod det klart att högern blev fortsatt starkast i Europa. Detta i en tid då vi står inför en av de största ekonomiska kriserna någonsin. I ett högerstyrt Europa kommer orättvisorna och skillnaderna att ytterligare öka, och där människa ställs mot människa finns en stor risk för utveckling som vi inte vill se igen.
Runt om i Europa växer högerextrema krafterna snabbt. Förföljelser mot romer börjar få orimliga proportioner i både Ungern och Italien. I Sarkozys frankrike föreslås lagar som skulle innebära att man kan utestänga stora delar av befolkningen från internet, i Sverige föreslår borgerliga riksdagsledamöter att ungdomar i Rosengård ska kunna få utegångsförbud.
Jag läser Helena Henschens bok ”hon älskade” och blir åter igen påmind om alla judar som under andra världskriget försökte fly från tyskland, men inte fick inresetillstånd i Sverige, USA eller England.
Slår upp min lokaltidning och ser pojken med svår blodsjukdom som ger upp försöken att blidka svenska myndigheter och tillsammans med sin familj återvänder till Irak. Ett land som fortfarande inte har en fungerande struktur och där liv fortfarande går om intet.
Visst finns det olikheter i jämförelsen med judarna som inte kunde lämna Hitlers tyskland och barn som blir utvisade från Sverige, men konsekvensen är delvis den samma – ett liv som troligtvis inte får levas klart. Ett liv som hade haft bättre möjligheter i Sverige, ett land med mer mark och vatten än vad medborgarna klarar av att ta hand om.
Valet i Europa handlade om höger mot vänster, om människan före markanden, om vi tror att politiken och vi tillsammans kan vara med och styra utvecklingen eller om det mesta ska sköta sig själv i så stor utsträckning som möjligt.
Jag är orolig för den utveckling vi ser nu. Hög arbetslöshet och ekonomiska kriser skapar rädsla hos människor och har historiskt inneburit en riktigt obehaglig utveckling där människor sluter sig samman i mindre grupper, övervakar varandra och där humanismen är förloraren.
Till er som läser, det är dags att ta frågorna på allvar igen. Vi har kommit långt de senaste femtio åren när det gäller respekten för andra människor och tolerans för olikheter. Men när vi ser runt omkring oss nu så är det en annan utveckling vi kan skönja med ökade spänningar och förföljelse av folkgrupper eller homosexuella.
Jag tror att sociala reformer, minskade orättvisor och investeringar i jobb är bra för både människan och samhället i stort. Hur EU använder sina medel och skapar förutsättningar för ny teknikutveckling, utbildning och folkhälsa i sina medlemsländer har betydelse. Om regeringen i Sverige väljer att sänka skatter eller ytterligare investera i skolor, sjukvård, omsorg, forskning och miljöutveckling har betydelse. Ett samhälle som kan erbjuda sina medlemmar trygghet, små klyftor och framtidstro kommer också vara ett mer tolerant samhälle.
Jag tror det är viktigare än någonsin att aktivt arbeta för ett samhälle där människors integritet respekteras och där vi inte ser varandras olikheter som ett hot. Därför brinner jag särkilt för frågor om mångkultur, asylpolitik, hbt-frågor och jämställdhet. Det är för detta som jag (och väldigt många andra) vill värna integriteten på internet och andra håll.
Det går inte att rycka på axlarna och slå det ifrån sig längre. Var och en av oss är avgörande för vilken framtid vi ska få.
