Kategoriarkiv: Integration

I väntan på Sverige

Fick tips av Alaa Idris om Maciej Zarembas artikelserie ”I väntan på Sverige” i DN. Fantastiskt! Allvar, pricken över i:et och skratt om vartannat. Så här långt är det fyra avsnitt.

Här i en intervju med Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson.

Och här om SFI när det är som sämst Svensk? Var god dröj.

Samtidigt som den här typen av artiklar kan göra en rätt missmodig över att vi inte kommit längre när det gäller bilden av svenskheten så blir jag samtidigt lite glad – för det kommer allt fler och fler artiklar, filmer, böcker och annat som visar att svenskheten redan är förändrad.

Att allt fler faktiskt ifrågasätter begreppen på ett avväpnande sätt. Det har hänt mycket och det har hänt ganska fort. Det finns påtagliga likheter med HBT-frågan. Det som förut var avvikande börjar bli ett naturligt inslag och lika mycket en del av min stad och min vardag som röda stugor och köer.

Det luktar beige

Jag är för andra året i rad med på Assembly of European Regions (AER) årsmöte. På AER:s tillställningar finns regionpolitiker från hela Europa och några länder till. På årsmötet är det ca femhundra deltagare.

Europas regionala företrädare skiljer sig i många avseendet inte från Sveriges regionala företrädare - det finns en ingrodd skepsis mot den nationella och internationella nivån. Det är på den regionala och lokala nivån som närheten och erfarenheten finns och det är där man ”egentligen vet hur det går till”.

Så långt allt gott. Praktiskt innebär det att AER:s arbete till stor del handlar om att sprida goda exempel till varandra och lyfta olika teman för diskussion.

I år är generalförsamlingens huvudtema ”från migration till integration”. Ett viktigt ämne som förtjänar uppmärksamhet. Bland de närvarande regionerna finns de med stor erfarenhet av mångfald, andra som brottas med stor utflyttning och en del som nästan inte har några immigranter alls. Utmaningarna man står inför liknar på många sätt varandra och det finns viktiga lärdomar att göra.

Men ibland känns det också lite unket. Under förmiddagen pågick en hel del anföranden som fick det att krypa av obehag i mig. Att säg att det luktar brunt är att gå för långt – för de flesta vill nog väl – men att säga att det luktar beige på sina håll är ingen överdrift.

En av de jag reagerade ganska starkt på var Mauri Pekkarinen, Finlands minister för ”Economic Affairs”. Finland har ca 2% invandrare och han pratade om stora motsättningar, vikten av arbetskraftsinvandring och att dessa ska ”integreras så friktionsfritt som möjligt”. Asylpolitik och mänskliga rättigheter fanns inte med på hans agenda.

Överhuvudtaget var det många anförande där integration nämndes men där innebörden av det man pratade om mer handlade om assimilation. Det är klart att alla inte hade den ingången. Det finns många spännande exempel runt om i Europa där mångfalden fått vara smörjmedel för utveckling.

Och som vanligt i de här internationella sammanhangen blir jag förbryllad och upptagen av motstridiga känslor. Åt ena sidan är det ofta ganska tråkigt, mycket ryggdunk och ordbajseri och lite väl mycket färdigregisserade agendor. Åt andra sidan möts och stöts olika perspektiv och erfarenheter och närmanden och utbyten slår rot. Men det är det som händer mellan programpunkterna som är det spännande.

Som den paranta damen från Devon i England som brottas med hur man ska skapa goda förutsättningar för barnen till alla de som flyttar från det forna östeuropa till England för att få bättre framtidsutsikter. Under lunchen hamnar hon i samspråk med en regionordföranden från Rumänien som brottas med att regionen töms på resurser eftersom väldigt många välutbildade unga människor flyttar från Rumänien till England.

Just det exemplet bevittnade jag i ärlighetens namn förra året och inte idag, men ändå. Lite häftigt är det och världen blir helt plötsligt lite mindre och lite större på samma gång.

Invandringen är de äldres räddning

Utan invandring klarar vi inte välfärden i framtiden.

Det är kalla fakta.

Vår befolkning blir äldre, de gamla blir fler och lever längre. Det föds färre barn och många av de unga flyttar till storstäder.

Om ett tjugotal år är dessutom en betydande andel av världen engelskspråkig och det kommer innebära en dramatisk förändring av arbetsmarknaden och flyttmönster. Konkret innebär det att det inte bara är större städer i Sverige som de unga kommer att flytta till, utan faktiskt vart helst de vill i världen.

Även utan någon stor ”ungdomsflykt” kommer vi inte på egen hand ha tillräckligt många medborgare i Sverige varken för att bära ”välfärden” eller för att handgripligen arbeta inom vård och omsorg.

Vår framtid är beroende av invandringen.

Det finns många människor idag som vi håller på att ”slösa bort”, samma människor som var och varannan pensionär i Sverige om några år kommer att skrika efter.

Om vi ska klara en välfärd i framtiden måste vi ta tillvara de krafter som finns i vårt land. Vi måste också välkomna de människor som vill flytta hit och skapa en bättre framtid för sig själva och sina barn!

Artikel i dagens DN om tystad forskning kring integration

En intressant artikel i DN idag som handlar om integrationsforskning i sverige i dag och om politik. Om forskarna som pekar på de faktiska utmaningarna och politikerna som inte bara struntar i vad forskarna kommer fram till utan också försvårar för dem att komma fram med sina forskningsresultat.

Bästa sättet att främja integrationen är att flytta fokus från invandrarnas situation till den systematiska diskriminering som det svenska samhället utsätter dem för. Därom har statens utredare varit ense.

Och hur agerar staten? Alliansens första regeringsförklaring rymmer förvisso en enda mening om diskriminering: ”Krafttag måste tas i kampen mot den etniska bortsorteringen på den svenska arbetsmarknaden.” Men i övrigt riktas ljuset ensidigt mot invandrarnas situation.

Det finns all anledning att läsa hela artikeln för den sätter fingret på frågor som vi måste ha med oss.

I länder där det vuxit fram en medvetenhet om strukturell diskriminering, till exempel i England och Kanada, har det funnits en social rörelse bakom. På samma sätt har det funnits en kvinnorörelse och en gayrörelse som drivit fram åtgärder på sina områden.

Existerar en social rörelse mot etnisk diskriminering i dagens Sverige? Knappast. Men det finns ett frö till en sådan rörelse i tidningar som Svartvitt, Slut, Expo, Mana och Gringo. Under socialdemokraterna fick rörelsen stöd av staten genom bland annat Integrationsverket och Centrum mot rasism som hade till uppdrag att bilda opinion mot rasism och diskriminering.

Integrationsverket och Centrum mot rasism lades genast ned av alliansrege­ringen. Angreppen på tidskriften Mana, den mest militanta svenska rösten mot västvärldens förtryck av andra folk, ger ytterligare ett förebud om vart politiken är på väg.

Institutioner, forskare och organ som hävdar att det i det svenska samhället förekommer en strukturell diskriminering av etniska minoriteter motas tillbaka på bred front.
Det är begripligt. Varför ska Sverige främja personer och organisationer som säger något om Sverige som Sverige inte vill veta?

Läs hela artikeln här.