Na gör en Bulls Eye om ”den stora ledaren”

När jag öppnade tidningen idag hann många tankar rusa genom huvudet:

• Är det första April?
• Har någon kuppat Na och gör en politisk dräpa mot Staffan Werme?

Det tog ganska lång tid för mig att förstå vad Na:s egentliga syfte var med fyra sidor som hyllar ”den stora ledaren Staffan Werme”. Med artiklar som:

Ledarens visdom – nu på internet

Örebro. Örebro läns invånare får inom kort tillgång till en ny sökmotor på internet. Under en fullsatt pressträff i går offentliggjorde Örebro läns ledning ”wermes-visdom.se”, en fullödig söktjänst där medborgarna bland annat kan hitta:

• Wermes samlade diktverk i ett sökbart register

• virtuell guidad tur på Svampen (endast tillgänglig för dem som gjort minst ett besök på Svampen under året och därmed erhållit en personligt inloggning för tjänsten.)

• Bilder och texter om den stora ledarens mångfacetterade kunskaper. Werme är som bekant en av länets främsta multisportare, en militär skarpskytt, en framstående kock och en av landets ledande jorbruksutvecklare.

Eftersom den nya söktjänsten wermes-visdom innehåller all nödvändig information kommer alla andra internetsajter att stängasner inom kort.

Men även om det egentligen skulle handla om en kontrast mellan media i ett land med yttrandefrihet och ett land där den politiska ledaren bestämmer vad som ska stå i tidningen – så blir det hysteriskt roligt som politisk satir.

Särskilt om man som förkunskap vet att Staffan ibland läser sina egna dikter för personalen på rådhusmöten, har en historia med lite svårigheter att hantera när han blir ifrågasatt och utmålar kritik från näringslivets företrädare som sosselakejer.

Jag vet inte hur Na tänkte men jag tror att journalisterna hade jäkligt kul när dom skrev artiklarna.

När verkligheten överträffar dikten – eller vem ska städa upp moderaternas skit?

Okej, lite humor mitt i eländet. I ett klipp från parlamentet i våras får Henrik Dorsin ett utbrott om att det bara är sossar som städar upp sin egen skit.

Med tanke på den aktuella debatten om Reinfeldts pressekreterares syn på ”Arbetslinjen” känns det väldigt aktuellt. 

Riksdagskandidaten Edvard Unsgaard (M), föräldraledig pressekreterare hos statsminister Fredrik Reinfeldt fick bajs i trapphuset upptorkat av sitt städbolag som drivs av invandrare. ”Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb”.

Humor och politik i ett.

Oppositionen leder opinionsmätningarna

Borgarna sitter i regeringsställning, det är alltså de som de facto har makten. I alla aktuella opinionsmätningar vill en majoritet av svenska folket ha ett röd-grönt regeringsskifte.

Trots att alliansen har makten och det röd-gröna alternativet har större stöd så är rubrikenpå förstasidan: ”Alliansen knappar in”. I själva artikeln sedan är rubriksättningen aningen justerad ”lyftet för alliansen”.

Är det någon mer än jag som reagerar på logiken i detta?

Skulle annars kunna tycka att det är ett lyft för oppositionen, som faktiskt leder i mätningarna.

Får man göra vad som helst?

Vad är konst och vad innebär yttrandefrihet, vart går gränsen egentligen?

Just nu debatteras frågor om Aftonbladet och Israel, övervakning på internet och rättegången mot Odell och på olika sätt tangerar frågorna varandra.

Det kan ju inte finnas en exakt gräns för vad som är tillåtet och inte i yttrandefrihetens namn. Under många många år har yttrandefriheten varit nästan helig, och det är få som har försökt angripa den.

Under senare år har vi dock sett allt fler exempel på när gränserna för vad vi får säga och göra prövas. Och för egen del är jag glad över att det är frågor som engagerar och inte passerar lätt förbi.

Jag vill i grunden se en mycket tolerant tolkning av lagen om yttrandefrihet och tycker att artikeln i Dagens Arena där de jämför Odells agerande med journalistiskt Wallrafferi häromdagen var riktigt intressant.

Drinksossar både på puben och hemma hos – finns även i Örebro

I onsdagens Svenska dagbladet ondgör sig Per Gudmundsen över att det finns nätverk för kvinnor mellan 25-40 år som träffas på barer, dricker snygga drinkar tillsammans, nätverkar och som vill byta ut Reinfeldt&co mot en socialdemokratisk regering.

Även i Örebro har socialdemokratiska kvinnor tagit delar av det informella politiska samtalet ifrån kafferepet till en trevlig barmiljö med valfri vätska i glaset. Det är en kravfri afterwork som sker ungefär var 6 vecka och dit man kan ta med sig andra kvinnor för att umgås och diskutera politik. [Nästa träff är den 2 september kl 17.30 på Wobbler]

Att socialdemokraterna är ett parti som lockar många kvinnor påverkar formen för mötet. Att sitta skönt tillsammans och låta samtalen naturligt pendla mellan förslag på hur staden bättre kan utvecklas till frustration över mötet med skolan, känns för en del mer naturligt och kreativt än att träffas i lysrörsupplysta lokaler med strikta dagordningar.

Men det kan även vara hemma hos någon som i våra ”home-partys” där människor i lugn och ro kan diskutera någon angelägen fråga med en lokal socialdemokratisk politiker tillsammans med människor man känner.

Politik angår oss alla och det är i samtalet med andra människor som problem lyfts upp, idéer väcks och energi tar fart. Mötet för det politiska samtalet kan se väldigt olika ut och socialdemokraterna och andra partier måste snarare hitta fler vägar för att möta människor i samtal om politikens innehåll och utmaningar, inte låsa fast sig i former.

 

Inte okej Aftonbladet

Nej Aftonbladet, det var inte kyssen som blev hennes död, det var skruvade bilder om kärlek och grovt våld.

Alla vägar bär till facebook – och staten som vill övervaka vår privata sfär

Så, nu har jag lyckats koppla ihop det mesta av mina sociala webbnätverk. Uppdateringar via Twitter syns på Facebook och på bloggen och bloggen syns på facebook. Kvar att ansluta i hela systemet är min bilddagbok på flickr.

På morgonen idag låg jag kvar ett tag i sängen med datorn i knät och facebook på skärmen, chattade både med kollegor och vänner på annan ort, detta innan jag ens gjort min morgontoalett.

Syskon, kollegor och vänner finns oftast bara ett ögonkast bort oavsett om dom är på resande fot eller hemma i sin soffa.

Ibland stänger jag av helt, slår på stereon eller läser en bok men stunderna med ensamhet har blivit färre.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men saken är den att jag tillbringar mer tid att socialisera på något sätt och mindre tid framför TV:n än vad jag någonsin tidigare gjort.

Sättet att umgås har utvidgats, det är ju främst samma människor som jag träffar på fritiden och på jobbet som jag också har kontakt via webben med.

Lite är det väl som under tonåren när man pratade bort timmar i telefonen med någon som man redan hade umgåtts med hela dagen, med den skillnaden att man inte uppehåller linjen för någon annan och fler kan vara med i samtalen på en gång. Dessutom kan man skicka bilder och tipsa om musik och filmsnuttar samtidigt.

Det är människors privata sfär, relationer och samtal som blir till ettor och nollor och som går att spåra och avlyssna. Att övervaka internet är som om alla telefonsamtal, brev och hem samtidigt skulle avlyssnas och lagras. Och i de fall vi sett samhällen som gjort detta har vi varit väldigt kritiska.

Samtidigt håller vi i Sverige och på andra håll på att genomföra en ännu större övervakning av människors privatliv än vad gestapo någonsin kunde lyckas med.

Jag älskar enkelheten i att kommunicera via webben och hoppas innerligt att de som ivrar efter despotisk kontroll på internet inte får gehör för sina krav.

Motionerna om upphovsrätt och integritetskränkande politik antogs av sossarna i Örebro

Igår samlades medlemmar i Örbero arbetarekommun för att hantera motioner som skall vidare till höstens partikongress.

Jag hade varit med och skrivit tre motioner. En handlar om att modernisera upphovsrätten, en om moratorium för integritetskränkande politik och en om sexhjälpmedel för funktionshindrade.

Både motionen om att modernisera upphovsrätten och den om moratorium för integritetskränkande politik bifölls och skickas till partikongrssen som Örebro arbetarekommuns egna motioner. Den om sexhjälpmedel för funktionshindrade skickas som enskild.

Det ska bli jäkligt spännande att se vad som händer på partikongressen när det gäller motionerna om upphovsrätt och intergritetskränkande politik.

Jag hoppas verkligen att jag får åka som ombud på kongressen, det känns otroligt viktigt att få vara med på plats och slåss för frågorna om internet, fildelning, integritet och upphovsrätt.

Tänk om motionerna går igenom – då måste Socialdemokraterna ta ut en annan färdriktning för de här frågorna än den som nu gäller i landet. DET är en fight värd att slåss för!!!

I väntan på Sverige

Fick tips av Alaa Idris om Maciej Zarembas artikelserie ”I väntan på Sverige” i DN. Fantastiskt! Allvar, pricken över i:et och skratt om vartannat. Så här långt är det fyra avsnitt.

Här i en intervju med Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson.

Och här om SFI när det är som sämst Svensk? Var god dröj.

Samtidigt som den här typen av artiklar kan göra en rätt missmodig över att vi inte kommit längre när det gäller bilden av svenskheten så blir jag samtidigt lite glad – för det kommer allt fler och fler artiklar, filmer, böcker och annat som visar att svenskheten redan är förändrad.

Att allt fler faktiskt ifrågasätter begreppen på ett avväpnande sätt. Det har hänt mycket och det har hänt ganska fort. Det finns påtagliga likheter med HBT-frågan. Det som förut var avvikande börjar bli ett naturligt inslag och lika mycket en del av min stad och min vardag som röda stugor och köer.

Mer Kielos åt alla

Vid upprepade tillfällen har jag hyllat debattören Katrine Kielos på den här bloggen. Hon är en av arbetarrörelsens mest intressanta debattörer. Men hon har nog varit relativt okänd för flertalet svenskar.

Detta lär det snart bli ändring på. Idag debuterar hon nämligen som ledarskribent på Aftonbladet med inlägget: Vi har inte råd med Borg som sexsymbol.

Jag brukar varken läsa eller köpa Aftonbladet, men det var förut. Nu ser jag en annan utveckling eftersom jag helst inte vill missa hennes vassa analyser.

Häxan Surtant årets Örebroare?

På Na:s hemsida kan man nu rösta på årets örebroare. Det finns givetvis många som förtjänar uppmärksamhet men för mig var alternativet självklart:

Häxan Surtant fick min röst ! Eller ja, Katrin Sundberg som hon heter på riktigt, fick det.

Huvudpersonen i höjdpunken på svt:s fredagstablå har bara fått 3% av rösterna hittils så nu kändes det som dags att göra sin plikt.

Ni som inte har barn och antagligen inte sitter klistrade framför bolibompa när Häxan Surtant uppenbaras har missat något. Som tur är finns hon på webben så att ni kan njuta av henne närhelst det passar.

Twitter, men varför?

Försöker klura ut det där ”Twitter”. Efter uppmaningar från högre ort om att registrera mig gjorde jag förstås det.

Men nu undrar jag – vad ska det vara till för?

Spotify idag hoppar mellan Millencolin ”Ray”, Takida ”The Dread” och Amy Winehouse ”vad som helst”.

Syrran på historisk bild

Syster yster Anna har blivit tillfrågad av fantastiska fotografen Elisabeth Ohlson Wallin om hon vill bli fotad på söndag med nya motiv till utställningen ”In hate we trust”. Bilden ska vara inspirerad av påvens jultal.

Jag är avundsjuk men mycket glad!

Ett dystert eller trevligt 2009?

Närmare 80 % tror på ett rekorddystert år 2009 enligt Skops undersökning.  Med ekonomisk kris och en regering som inte tycker att politiken ska vara med och styra så mycket i samhällsutvecklingen så är det många som kommer att drabbas värre än vad dom skulle behöva göra.

(Fast enligt undersökningen tycks hushållen ha en större tilltro till landets ekonomiska politik än den förtjänar.)

För egen del känns dock 2009 som ett bra år. Har mycket att se fram emot och har fått tillbaks min vanliga energi. Med alla motsägelsefulla vibbar omkring mig blir dagens soundtrack en gammal favorit - ”I think I´m paranoid” med Garbage.

Spotifyfeber och fler förslag

Idag skrivs det om Spotify både på Aftonbladet och i Svd. Hyllningarna till denna fantastiska musikskatt kan inte anta orimliga proportioner – det är helt enkelt underbart.

Det enda jag saknar och som skulle göra genialiteten fullkomlig, är att jag skulle vilja kunna köpa min hemsnickrade spellista och ladda hem den precis som den är till min mp3 genom en enkelt knapptryckning.

Jag vill också kunna ha flera användare så att min tonåriga son kan använda det på en annan dator i hemmet samtidigt som jag gör det.

Dessutom – nu vill jag ha Spotify fast för filmer och TV-serier! Tänk att på samma sätt kunna botanisera bland all världens filmer och TV-serier. Jag skulle hellre betala 300 i månaden till det än till VIA-sat eller TV1000.

Förkortad artikel i Na

Idag publicerades mitt inlägg om Werme och kritik på Na:s debattsida.

Den var ganska förkortad och en del väsentliga delar hade klippts bort, därför blir artikeln lite svår att förstå och egentligen felaktig på slutet.

Okej, jag borde kanske haft lite mindre ”helvetes” i texten, det ser oproffsigt ut. Men jag skrev i affekt och svär ju oborstat mycket även till vardags.

Ring Israels ambassad och protestera

Jag har skrivit massor av trams här de senaste dagarna. Samtidigt pågår Israels tuffaste krigsinsats på fyrtio år, och hundratals personer i Gaza dödas. Insatserna fördöms och många reagerar starkt.

Många känner att de vill göra något men vet inte hur. Många gånger förr har kraftiga protester från omvärlden gett resultat, och det här kan var ett sådant tillfälle där du har möjlighet att vara en av dom som påverkar.

 Så här skriver SSU i ett pressmeddelande:

Israels senaste bombningar av Gazaremsan skördar på nytt oskyldiga människoliv. Över 345 palestinier har dödats och mer än 1400 har skadats. Krig och våld är aldrig en lösning på konflikter. Därför uppmanar nu SSU till handling genom ordets kraft. Slå en signal till Israels ambassadör och meddela din mening på 08-52806500.

Samtidigt kan ni ju passa på att maila Tobias Billström och säga ifrån att det är nog nu.

Det senaste uppmärksammade fallet nu är en tioårig pojke som ska utvisas till Palestina trots att han har släktingar i Sverige som han bott hos i flera år. Det går att gömma sig bakom massor av förklaringar och lagar men det duger inte. Det är helt enkelt inte rätt.

Oavsett ekonomiska kriser och stigande arbetslöshet så bor vi i ett av världens tryggaste och mest välmående länder. Men vi är inte bättre än på vilket sätt vi behandlar andra människor. Och nu står alltså landet Sverige inför att skicka en tioåring till Israels bombningar i Palestina. Liknande saker händer då och då. Det räcker nu!

Den ofelbare

När Werme utan beredning ville ta beslut om att bryta avtalet med Länstrafiken protesterade (s) och (v) och krävde ett nytt kommunstyrelsemöte. (Vilket jag tidigare skrivit om här.)

I samband med det raljerade Staffan Werme en hel del över sossarnas krav på att det skulle finnas något underlag innan ett så stort beslut fattades.

Igår var det dags för det extra kommunstyrelsmötet. Na beskriver hur de styrande politikerna backar. Skälet är att det är oklart vad som skulle hända om Örebro kommun sa upp avtalet med Länstrafiken.

– Rättsläget är oklart. Det kom våra tjänstemän fram till, säger kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme, fp.

Na:s reporter Emma Patel frågar då Staffan Werme om dom var på väg att ta ett förhastat beslut för två veckor sedan:

– Nej, det tycker jag inte. Skillnaden mellan dagens beslut och det som skulle ha tagits för två veckor sedan är marginella.

Werme vidhåller alltså att beslutet kunde ha fattats trots att tjänstemännen menar att rättsläget är oklart (och alla andra undrar vad fasen som skulle ha hänt med vår kollektivtrafik under tiden).

Dessutom kan han som vanligt inte låta bli att skjuta besvärande frågor ifrån sig, utan passar på att ge sina majoritetskamrater en känga:

Har ni varit oense inom den politiska majoriteten kring denna fråga?
– Det har funnits olika nyanser. Några har varit mer villiga än jag att säga upp avtalet och några har tyckt tvärt om.

Det är nog ingen som tror att det var någon annan politiker i majoriteten som försökte driva igenom en uppsägning av konsortialavtalet utan beredning. Eller att ärendet ens skulle ha varit uppe på dagordningen för två veckor sedan om det inte var Werme som krävt det. Men det hindrar inte Werme från att peka åt andra håll.

Alla ciat är hämtade ur Na:s artikel.

Ännu en dag med Wermes öppna ledarskap

Här om dagen sitter sossarnas kommunstyrelsegrupp i Örebro och förbereder inför KS en timme senare. På bordet är det lagt ett ärende om att Örebro kommun vill säga upp konsortialavtalet med Länstrafiken.

Ingen handling, ingen beredning, ingen bakgrund – bara ett beslutsärende på bordet.

Gruppen blir ganska orolig över att kommunledningen ännu en gång vill driva igenom ett stort ärende utan någon som helst underlag eller beredning.

Med anledning av detta ringer sossarna direkt från mötet till Länstrafikens ordförande och undrar om han vet vad det handlar om och vilka konsekvenser det kan få. Han har inte (och ingen annan heller som är ansvarig för frågan) överhuvudtaget hört talas om att en av de största delägarna står beredda att inom en timme fatta ett sådant beslut.

Att få till ett avtal med tolv kommuner och ett landsting om hur kollektivtrafiken ska finansieras är inte alltid helt lätt. Att säga upp ett gällande avtal utan att någon av de andra avtalsägarna ens är informerade om det, är inte bara dumt utan fullkomligt respektlöst. (Dessutom kan det få rätt stora konsekvenser för de medborgare som reser kollektivt både inom Örebro och mellan Örebro och andra kommuner.)

På själva KS lyckas dock (s) gruppen få Werme att vänta med beslutet till ett extra KS i slutet av december för att tills dess få fram mer underlag och mer kunskap om vad det praktiskt skulle innebära att säga upp avtalet.

I Na idag har Werme mage att få det att låta som att det är resten av länets kommuner som inte tar med honom i diskussionerna. Det är märkligt att kommunstyrelseordförande i Sveriges sjunde största stad alltid tycker att hans absurda beslutsgångar är någon annans fel. Jag tycker dessutom att det är riktigt obehagligt.

I och med det här inlägget har jag antagligen avslöjat mer än vad jag borde, för när kritik når fram är risken att Werme slår bakut och att det blir ännu fler tokiga beslut. Men jag blir så jäkla förbannad och man ska inte behöva stryka en kommunstyrelseordförande medhårs av rädsla för barnsliga låsningar.

Nihad Bunar öppnar ögon

Igår träffade oppositionen i Örebro skolforskaren Nihad Bunar. Nihad har under många år följt utvecklingen av skolval, segregation, tillval- och frånvalsskolor och intervjuat ungdomar och föräldrar kring sina val.

Det är intressant forskning men också lite skrämmande.

I teorin är det så att valfrihet och konkurrens inom skolan skulle innebära att mindre bra skolor försvann och att de bra skolorna var kvar. Men det Nihad visar är att det sällan är skolornas resurser, pedagogik, andel utbildade lärare eller skolverkets rapporter som avgör vilka skolor som eleverna väljer till eller ifrån.

När föräldrar väljer en annan skola för sina barn så är det främst utifrån vilket rykte och satus som skolan har. Man väljer inte sina barns lärare, man väljer deras klasskompisar och därmed nätverk och framtida möjligheter.

Många föräldrar i de invandrartäta områdena vill ge sina barn en bättre framtid och en ”bättre framtid” betyder en skola med svenska medelklasselever och svenska lärare. Alltså väljer man innerstadsskolor.

Men när Nihad intervjuar förortsbarnen som går i Stockholm och Malmös innerstadsskolor så visar det sig att dom inte fått tillgång till den ”svenska” gemenskapen i alla fall. Av de över hundra elever som han intervjuat säger alla att de aldrig varit hemma hos en svensk. (!)

Vi pratar till och från om det delade Amerika men att höra på Nihad och de intervjuer och det underlag han har i sin forskning ger en bild av Sverige som är mycket mer delad än vad någon vågat prata om.

Om politiken ska kunna angripa problemen så måste man våga se situationen som den är. Nihad öppnar ögonen på många.

Men det gör också hela diskussionen om skolan och frånvalsskolor och tillvalsskolor mycket mer komplicerad. Att satsa på projekt, extra resurser, bygga om skolor osv kan vara bra för enskilda elever men det förändrar inte strukturen på skolan och det innebär inte att barnen i närområdet stannar kvar.

Därför att skolan i Sverige, genom individuella val, väldigt aktivt formas utifrån svårgripbara begrepp som status och rykte. Klass och makt.

Hur ökar man en skolas status? Är det verkligen bättre pedagoger och en upprustad skola som innebär att villaföräldrarna väljer skolorna i miljonprogramsområdena för sina barn? Är det ens eftersträvansvärt?

Jag är orolig över skolutvecklingen i Sverige, och jag blev nog ännu mer orolig efter gårdagen med Nihad. Samtidigt var dagen mycket bra för det innebär att vi måste tänka i andra banor än vi många gånger tidigare gjort.

Hur kan vi stimulera bättre samverkan mellan skolor? Skulle en internationell skola med speciella resurser locka elever från hela kommunen oavsett vart den lokaliseras? Hur kan vi få företagsledare, framgångsrika forskare, de bästa fotbollstränarna att kliva in i skolan och skolan att kliva ut till världen utanför.

Vilka arenor finns för riktiga möten mellan barn och unga, vuxna och gamla i Örebro? Hur ska elever i mycket invandrartäta områden få tillgång till de starka nätverken, de outtalade koderna och ingångarna på arbetsmarknaden?

Hur många barn till invandrare finns det i Örebro som säger att de aldrig varit hemma hos en svensk? (Trots att de själva är svenskar, födda och uppväxta här.) Hur kan vi skapa skolor så att jag och andra föräldrar känner att de aktivt skulle kunna välja vilken som helst till sina barn?

Det finns inga enkla svar men vi måste (!) hitta dem.