En ny kulturpolitik i Tylösand

Jag har nyligen kommit hem från ett soligt Tylösand där jag var på konferens om ”En ny kulturpolitik”. Det var meningen att kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth skulle vara där och redogöra för den nya kulturutredningen/proppens riktlinjer. Nu blev det inte riktigt så eftersom riktlinjerna har skjutits ett par veckor fram i tiden.

Istället fanns Keith Wijkander från kulturdepartementet där och kunde ganska väl redogöra för arbetet. Jag tänkte kort sammanfatta vad Keith lyfte fram:

  • Utredaren anser att de gamla nationella kulturmålen inte är tillräckligt styrande och att det åter behövs en tydlig ansvars- och rollfördelning mellan stat, region och kommuner. Målen ska vara mer mätbara och möjliga att luta sig mot när man prioriterar. Utredningen ska formulera sig kring vad 2000-talets uppdrag och projekt ska vara.
  • Utredaren förväntar sig att gamla höger-vänster skalan inom kulturpolitiken ska brytas upp lite genom att utredningen trycker på att kulturarvet ska vårdas och ”traderas” så som den traditionella högerpolitiken förespråkar men samtidigt ska det finnas många oberoende arenor för kulturen så som den traditionella vänsterpolitiken värnat.
  • Utredaren vill ha en större diskussion om var offentlig finansiering hör hemma, och att det inte ska vara mer status att vara offentligt finansierad än kommersiellt finansierad. Under denna rubrik hör diskussionen om hur mycket människor ska betala för sin egen kultur. Hit hör även den gamla diskussionen om gratis eller subventionerad kultur gör den mindre åtråvärd och om den blir mer eftertraktad om den kostar.
  • Utredaren vill att kulturlivet ska ge utrymme för mångfald och pluralitet och ställer sig frågan om systemet svarar upp mot detta?
  • Offentliga kulturarenorna ska ha tydliga roller. Institutionerna måste komma vidare och ta sig ur ett förvaltningsskede.
  • Utredaren var noga med att det behövs en kamp för folkbildningsidealet och att man inte bör överge den tanken. Han sa även att kulturen ska spridas över hela landet och att förnyelse är nödvändig men att den ska ske på traditionens grund.

Jag tycker att det behövs en översyn av kulturpolitiken och att en del låter sunt. Samtidigt förbehåller jag mig rätten att känna en viss misstänksamhet innan direktiven finns på plats. Den moderata kulturpolitiken har alltid på väsentliga punkter skiljt sig från socialdemokraternas kulturpolitik. Vi ser det inte minst i synen på avgifter, subventionering och finansiering.

Även utredaren lämnade frågan öppen om hur djupt förändringen hos de ”nya” moderaterna går. Det är många som kommer lusläsa direktiven när de väl kommer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s