Pappa för sitt barn eller passup på mamman?

Läser ytterligare ett inlägg från en barnmorska som på allvar menar att pappans roll första tiden är att stödja den nära relationen mellan mamma och barn – detta för att amningen ska fungera på bästa sätt.

Men nyblivna pappors närhet till sina barn handlar inte om ”ett rättviseprojekt” och att avlasta mamman – det handlar om hur pappan och barnets relation ska utvecklas och barnets möjlighet att ha två fullt fungerande föräldrar.

Nyblivna pappor har sällan äldre generationers män att vända sig till med råd och stöd för en aktiv föräldraroll. Även många barnmorskor ser att pappans huvudsakliga roll är att avlasta mamman.

Jag kan inte se det så – pappans huvudsakliga roll måste vara att skapa en egen nära föräldrarelation till sitt barn – inte till sin kvinna. Inte förrän då kommer också fäders relation till sina barn att vara oberoende av hur relationen med mamman utvecklas.

(Det borde inte vara konstigare än att de flesta nyblivna mammor är mer intresserade av att sköta och lära känna sitt barn än att tillgodose sin man.)

Annonser

6 responses to “Pappa för sitt barn eller passup på mamman?

  1. Jag ser egentligen ingen motsättning där. Ett nyfött barn har gärna uppmärksamhet 24 timmar om dygnet. Ingen människa orkar ge sâ mycket, sâ det borde finnas gott om tid för bâde pappan och mamman att ”bygga en relation”, eller ge barnet närhet, hur man nu vill uttrycka det.

  2. Sofia: Exakt =)

    Men när nyblivna pappor i möten med föräldragrupper och dyl om och om igen får höra att deras viktigaste uppgift är att underlätta för mamman så formas mannens papparelation i huvudsak via sin realtion till kvinnan, snarare än i relation av egen kraft. Sedan hoppas och tror jag att vuxna människor som lever i hop försöker stödja och hjälpa varandra så mycket det går i vardagen.

  3. Jag tolkar inte artikeln så. Den handlar ju framför allt om vilka förutsättningar som kan behövas för att amningen ska fungera bra.

    Hon understryker ju också att det är föräldrarna som bestämmer hur de vill ha det, men att det är bra att veta hur det fungerar med amning. Det underlättar faktiskt också att känna att man har omgivnings stöd.

    Jag ser inte något av det som ett hinder för pappan att utveckla en egen relation.

  4. Argumentationen om att det inte finns några ”formella” hinder för pappan att etablera en egen direkt kontakt med barnet, och känna sig som en far istället för bara en ”passop” – påminner t.ex. om den som förekommit ang. kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden.

    Jag tror att det finns strukturella hinder för att få ett jämlikt samhälle, vilket vi inte har idag. Under en tid har mycket fokus, med rätta, lagts på åtgärder för att stödja kvinnors möjlighet till rättvisa förutsättningar.

    Nu tror jag det är dags att våga se hur män hålls tillbaka. En eloge till författaren som vågar sätta fingret på ett sådant exempel.

    Låt oss hoppas att debatten och motståndet mot ytterligare jämlikhet, för båda kön, inte ska vara lika stort som i den ”första fasen”, och att speciellt kvinnor ska bjuda in till det!

  5. Jag för min del blev faktiskt glad och lättad när jag läste artikeln. Min dotter är två månader, och jag har känt mig starkt pressad, särskilt i början, från min sambo, att just ”dela på” bebisen för att det skulle bli ”rättvist”. Han tjatade och tjatade om att jag skulle pumpa ut mjölk för att han skulle få mata. Det har han slutat med nu, men jag tycker fortfarande att han sätter sitt eget behov av att känna sig lyckad framför hennes. Jag tycker inte han är särskilt lyhörd för hennes behov, och han har kort lunta och blir lätt frustrerad. Han slarvar bl.a med att torka henne i stjärten och klär på henne hårdhänt. Ibland när han har hand om henne försöker han tvinga henne att sluta gråta genom att skyffla in nappen i munnen på henne och hålla kvar den, eller kånka omkring henne och vagga henne lite hårdhänt, trots att han hör att hon gråter mer av det. I stället för att testa något annat. I början vågade jag inte säga ifrån, eftersom han blir så arg när han inte får som han vill, men nu tar jag henne bara ifrån honom när han inte kan lugna henne. Jag får ont i hjärtat av att tänka på hur han satt i soffan och vaggade henne irriterat och bryskt, medan min dotter sträckte ut händerna mot mig och grät. Så kan vi inte ha det längre. Jag vägrar att låta honom använda henne för att få bättre självförtroende. Det är också påfrestande att behöva tassa på tå runt honom och försöka vägleda utan att kritisera när han klantar sig. Att det liksom ska vara mitt jobb att dalta med honom också. Som om jag hade ett stort och ett litet barn. Samtidigt känner jag att jag måste sätta gränser för min dotters skull. Att min sambo upplever besvikelse över att inte känna sig lika viktig för bebisen som jag, är naturligtvis viktigt och värt att ta på allvar, men han är ändå vuxen. Vårt barn är inte ett TV-spel som man kan hålla på och fippla med tills man ”fixar det”. Samtidigt skulle det ju kunna finnas så många uppgifter för honom. Precis som det står i ett inlägg här ovanför – bebisar behöver ju närhet och omsorg 24 timmar om dygnet. Det finns bebis så att det räcker åt honom också, men varför måste bebisen anpassa sig efter vad han tycker är skoj att göra (mata, hålla bebisen när hon är glad)? han är som bortblåst när det ska släpas hem tunga blöjpaket från affären, ges AD-droppar eller bytas kisslakan.

  6. men är det inte då just det mötet med föräldragruppen borde sätta fingret på – prata om hur män stärker sin relation till det lilla barnet. Hur band omsorg o tillit skapas. Hur man håller, vårdar och läser spädbarnets signaler. Hur viktigt det är att bara ligga still med barnet mot sin hud och ta in varandras dofter. Att barn som har en nära relation till två vårdande föräldrar har det bättre förspänt och är tryggare i framtiden än barn som har en nära relation till en vårdande förälder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s