Nihad Bunar öppnar ögon

Igår träffade oppositionen i Örebro skolforskaren Nihad Bunar. Nihad har under många år följt utvecklingen av skolval, segregation, tillval- och frånvalsskolor och intervjuat ungdomar och föräldrar kring sina val.

Det är intressant forskning men också lite skrämmande.

I teorin är det så att valfrihet och konkurrens inom skolan skulle innebära att mindre bra skolor försvann och att de bra skolorna var kvar. Men det Nihad visar är att det sällan är skolornas resurser, pedagogik, andel utbildade lärare eller skolverkets rapporter som avgör vilka skolor som eleverna väljer till eller ifrån.

När föräldrar väljer en annan skola för sina barn så är det främst utifrån vilket rykte och satus som skolan har. Man väljer inte sina barns lärare, man väljer deras klasskompisar och därmed nätverk och framtida möjligheter.

Många föräldrar i de invandrartäta områdena vill ge sina barn en bättre framtid och en ”bättre framtid” betyder en skola med svenska medelklasselever och svenska lärare. Alltså väljer man innerstadsskolor.

Men när Nihad intervjuar förortsbarnen som går i Stockholm och Malmös innerstadsskolor så visar det sig att dom inte fått tillgång till den ”svenska” gemenskapen i alla fall. Av de över hundra elever som han intervjuat säger alla att de aldrig varit hemma hos en svensk. (!)

Vi pratar till och från om det delade Amerika men att höra på Nihad och de intervjuer och det underlag han har i sin forskning ger en bild av Sverige som är mycket mer delad än vad någon vågat prata om.

Om politiken ska kunna angripa problemen så måste man våga se situationen som den är. Nihad öppnar ögonen på många.

Men det gör också hela diskussionen om skolan och frånvalsskolor och tillvalsskolor mycket mer komplicerad. Att satsa på projekt, extra resurser, bygga om skolor osv kan vara bra för enskilda elever men det förändrar inte strukturen på skolan och det innebär inte att barnen i närområdet stannar kvar.

Därför att skolan i Sverige, genom individuella val, väldigt aktivt formas utifrån svårgripbara begrepp som status och rykte. Klass och makt.

Hur ökar man en skolas status? Är det verkligen bättre pedagoger och en upprustad skola som innebär att villaföräldrarna väljer skolorna i miljonprogramsområdena för sina barn? Är det ens eftersträvansvärt?

Jag är orolig över skolutvecklingen i Sverige, och jag blev nog ännu mer orolig efter gårdagen med Nihad. Samtidigt var dagen mycket bra för det innebär att vi måste tänka i andra banor än vi många gånger tidigare gjort.

Hur kan vi stimulera bättre samverkan mellan skolor? Skulle en internationell skola med speciella resurser locka elever från hela kommunen oavsett vart den lokaliseras? Hur kan vi få företagsledare, framgångsrika forskare, de bästa fotbollstränarna att kliva in i skolan och skolan att kliva ut till världen utanför.

Vilka arenor finns för riktiga möten mellan barn och unga, vuxna och gamla i Örebro? Hur ska elever i mycket invandrartäta områden få tillgång till de starka nätverken, de outtalade koderna och ingångarna på arbetsmarknaden?

Hur många barn till invandrare finns det i Örebro som säger att de aldrig varit hemma hos en svensk? (Trots att de själva är svenskar, födda och uppväxta här.) Hur kan vi skapa skolor så att jag och andra föräldrar känner att de aktivt skulle kunna välja vilken som helst till sina barn?

Det finns inga enkla svar men vi måste (!) hitta dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s