Varför politik?

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Jag är tillbaks efter nästan sex veckors semester. Jag är inte en sådan som har svårt att vara ledig, tvärtom – jag vältrar mig i ledighet. Njuter på ett nästan svulstigt sätt och kopplar bort allt som har med allvar och vardag att göra. Så när jag väl är tillbaks på jobbet måste jag tillbaks in i magen, igen fundera över politisk glöd som kommer och går. Vilka är de avgörande frågorna här, nu och sedan, vad är det som gör skillnad?

Att jobba med politik är ju inte riktigt som att jobba med vad som helst. Det fungerar ju inte om det bara är ett ”jobb” – inte ens under korta perioder. För mig är det en ständigt pågående process: Hur fasen vet man att man gör rätt saker? Hur vet man om det ger avtryck? För vem gör jag det här och varför?

Demokrati kräver att människor höjer sin röst, vill något, engagerar sig. Det räcker inte att välja, att köpa politik av olika märken som i en butik. Då får vi en utbudspolitik, inte en deltagardemokrati. Och skillnaden däri är väsentlig – samtidigt är det viktigt att synliggöra sitt innehåll, sitt märke i hyllan bland alla andra för att locka deltagarna till sig.

Människor blir mer medvetna, ställer större krav och engagerar sig i olika samhällsfrågor och ändå tycks det som om det har blivit ett större steg att sätta ner foten och säga – jag kräver att också få vara med i de politiska samtalen, på riktigt.

Att få vara med och forma, att ta del, det är kärnan i mitt politiska engagemang. Att vilja något annat, något mer, något bättre – för fler. Att bryta med trånga normer, ge luft åt nya tankar, idéer och envisa viljor och samtidigt skapa ett samhälle med trygghet och solidaritet. Men om jag verkligen brinner mest för att skapa ett större engagemang och deltagande i politiken varför är det då så svårt?

Är det rätt prioriterat att skriva krönikor, blogga, insändare, motioner, pressmeddelande, knacka dörr, prata över disken med servitrisen, dela ut flygblad, träffa människor inom partiet, träffa människor utanför partiet, läsa artiklar, följa opinionsmätningar, delta i debatter, arrangera seminarier, träffar, ställa frågor, lyssna, göra budgetar, lägga nya förslag, kritisera, hylla, boka upp kvällar och helger, besöka verksamheter, träffa nya människor från alla håll, åka på konferenser om och om igen, prata, prata, prata och vända och vrida. Vad borde jag göra mer av och vad borde jag göra mindre av, och vad är det jag helt missar? Vems röst är det som inte blir hörd. Mötet med andra människor kan ju ge en fingervisning om man är på hyfsat rätt väg.

Politik är på riktigt. Det är jag och andra som bestämmer hur skattepengarna till vården används eller hur villkoren för en som väljer att satsa på sin idé och bli företagare ser ut. Det är politiken som pekar ut var nya hus ska byggas eller hur många platser det finns i förskolan. Det kan också vara du som bestämmer det.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s