Välfärd för vem

Jag började engagera mig politiskt i SSU när jag började på Teknis i gymnasiet. Den stora drivkraften bakom engagemanget var krocken jag upplevde mellan uppväxten i Brickebacken och de nya kompisarna från olika villaområden i stan.

Jag var sexton år och upplevde tydligt att storleken på föräldrarnas plånbok inte bara påverkade kläder eller semestervanor, utan även vilka framtidsplaner man bar med sig och hur man såg på vägarna dit. Vilken bild man bar med sig av samhället, vad som var problemen i det och vilka möjligheter man hade att påverka sitt eget och andras liv.

Senare i livet har det blivit ännu mer påtagligt. Att som 22 åring och ensamstående förälder satsa på en ordentlig utbildning kräver en hel del vilja och självförtroende. Att leva på studielån som ensamförsörjare är riktigt tufft. Det har varit många frustrerade tårar vid jul, sommarlov och födelsedagar när pengarna inte ens räcker till det mest nödvändiga.

Att under många år vara ekonomiskt sårbar och samtidigt ha ansvar för någon annan än sig själv är en känsla man aldrig glömmer. Och det blir kristallklart hur viktig välfärden är för att sådana som jag och andra ska ha en möjlighet att ta sig vidare och inte fastna i lågbetalda jobb och bristande framtidstro.

Jag har varit tacksam och stolt över att växa upp i ett land där den solidariskt finansierade sjukvården, skolan och dagiset stått stark. Jag har kunnat ta steget ifrån extrajobb på städfirmor eftersom jag litat på att mitt barn kommer att få sjukvård och att jag inte kommer att stå utan bostad eller dagisplats, trots att jag varit fattig under alla studieår.

Nu flera år senare är jag inte lika säker på att den utan pengar kommer att ha samma möjligheter som jag haft. Nu när jag har det bättre ställt än tidigare får jag stora skattelättnader och förmåner medan de som har det riktigt knapert får det värre.

Sjukvården utsätts för konkurrenslagstiftningar som på sikt kommer tvinga fram privata sjukförsäkringssystem, den som blir sjuk eller arbetslös riskerar att gå från hus och hem och tanken på att solidariskt finansiera välfärden blir allt mer ansatt i och med att skattesänkningarna försämrar kvaliteten i den offentliga sektorn.

Vi har en borgerlig regering som för en borgerlig politik. Reinfeldt och hans kompisar använder sig av gamla socialdemokratiska värdeord och försöker framstå som om de slåss för den vanliga människan. Men när man sänker skatter för dom som har det bäst och försämrar för de som har det värst då står man inte för ett samhälle med mindre klyftor och mer solidaritet och jämlikhet.

Det är knappt ett år kvar till nästa val. Jag är riktigt orolig för vad som händer med vårt land om det skulle bli fyra år till med en borgerlig regering. Vi har stora utmaningar att möta. En jobbkris som vi skulle behöva satsa oss ur med investeringar i nya bostäder, utbildning, infrastruktur och forskning. Ett samhälle där klyftorna växer mellan dom som har och dom som inte har och i spåren av ökade klyftor får vi bristande framtidstro, ökad rädsla och ökat våld. En välfärd som riskerar att förblöda genom fria etableringar där vem som helst kan starta skola, förskola eller sjukvård vart som helst, och få den finansierad genom våra gemensamma skattemedel. Fyra år till med borgerlig politik är svårt att reparera.

Det är hög tid att slåss för ett Sverige som ger människor nya chanser i livet!

Veckans ledare i ETC

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s