Om varför sossar pratar hushållsnära förmåner för högavlönade

Det pågår en debatt bland ledande Socialdemokrater om att vi kanske ska behålla skatteavdraget för hushållsnära tjänster och i ännu större grad anpassa det till barnfamiljer med pressade tider.

Jag förstår att debatten lyfts i områden med många högavlönade barnfamiljer, eller bland företrädare som själva umgås med människor i den gruppen. Det är många av de hyfsat högavlönade barnfamiljerna som idag nyttjar möjligheten till billigare städning hemma och de tillhör väljargrupper som Socialdemokraterna vill och behöver vinna tillbaka i valet den 19 September 2010.

Men det smakar ändå beskt. Bland dom jag umgås med och har i min närhet är det inte frågor om avdrag för städmöjligheter som diskuteras. Det är väldigt få av dom jag känner som ens är i närheten av att ha råd med det, särskilt inte de ensamstående föräldrarna.

De pratar istället om vikten av fritidsaktiviteter för barnen i närheten av där man bor, att barngrupperna på förskolorna börjar bli orimligt stora och att segregationen i skolan är näst intill total. Det handlar om oro för vem som ska köpa lägenheten när det kommunala bostadsbolaget säljer ut eller hur man ska få möjlighet att utbilda sig som vuxen och samtidigt få ekonomin att gå ihop när man har barn att ta hand om. Det handlar om tårar vid semestrar och jul för att man inte har pengar utöver – trots att man har jobb.

Att någon annan städade hemma skulle säkert vara jävligt skönt, men det ligger långt ner på prioriteringsordningen av vilka kostnader man kan ta sig an. Att köpa nya vinterkängor eller att ena barnet ska få en ny cykel ligger nog lite högre upp. Särskilt för de pressade barnfamiljerna med bara en förälder som mest skulle behöva hjälpen.

Diskussionen om hushållsnära städavdrag blir en tydlig symbol för att vi lever i mycket olika vardagar. Och att Socialdemorkaternas företrädare kommer från väldigt olika bakgrunder. Det blir en symbol för ett delat land med ökade klasskillnader och nivån på de utmaningar som vi har att hantera. För att förstå varandra, för att göra Sverige till ett bättre och mer solidariskt land och att vinna ett val så vi kan bedriva en politik som är bättre även för de som har det sämst.

Om hushållsnära skatteavdrag är priset för att vinna de välutbildade i storstaden så att Sossarna har en möjlighet att hantera de ökade klasskillnaderna så är det väl förhållandevis billiga insatser i kronor talat – men det kostar på i trovärdigheten bland dem med minst inflytande som inte litar på att politiken egentligen ser deras vardag.

Personligen tycker jag att det känns beskt i magen när skatteavdrag på det hushållsnära lyfts som en viktig jobbsatsning när det samtidigt ser rätt illa ut i vårt gemensamma, det som alla behöver en bra kvalitet i.

Om vi ska prata jobbsatsningar inom tjänstesektorn så borde vi faktiskt prata om hela tjänstesektorn, inte bara de förmåner som högavlönade kan få i hemmet.

Om hur priset för en hårklippning ska betala hårfrisörskans lön, skatter, pension, hyra,  omkostnader, utbildning med mera. Eller att en körlektion ska betala lön, skatter, pension, sociala avgifter, bil, bensin, utbildning och annat och att kostnaderna innebär att det blivit en klassfråga vilka som har råd att ta körkort.

Kanske finns det en större utmaning i att se till hela tjänstesektorns utformning om vi vill ge stimulans för att konsumera tjänster i stället för varor?

Andra sossebloggare som är kritiska är bland andra HBT-sossen, Gabriella Granditsky Svensson och Lindgren Åsbrink. Vår lokala moderat Kent Persson har frågan som veckans bloggdebatt (samma Kent som just nu röstar igenom en försäljning av 1500 lägenheter i allmännyttan).

Annonser

18 responses to “Om varför sossar pratar hushållsnära förmåner för högavlönade

  1. Det är självklart att de högavlönade nyttjar en sån tjänst. Det är de högavlönade familjerna som behöver det.

    De lågavlönade i Sverige är i huvudsak såna som har tid att göra det själv (arbetslösa, deltidare, pensionärer etc) eller så har samhället redan gett dem subventioner för att få hjälp (via hemtjänsten etc.)

    För barnens skull är det bättre att mamma och pappa får tid för sina barn än att de ska använda den lediga tiden till städning etc.

    Den aspekten glöms ofta bort när man bara föraktfullt pratar om pigavdrag. Den som är lite typiskt för även denna gång när S håller på att svänga är att man envisas med att gå med röven före in i framtiden. Man sätter på livrem, hängslen, reserverar sig åt höger och vänster och så kanske vi kan acceptera det eftersom man måste acceptera. Men då ska det vridas och vändas så att man inte accepterar ett högerförslag – för det ska fortfarande kritiseras eftersom det kom från fel håll.

  2. Din bild av vilka de lågavlönade är känns mäkligt verklighetsfrånvänd. De som har störst svårigheter att få ihop vardagsekonomin är ensamstående föräldrar. Menar du att dom har hjälp via hemtjänsten? Jösses.

  3. En bra och nyanserad postning!
    Det behövs balans i debatten och man kan fråga sig om det är självbeundran över att åstadkommit ngt eller något annat som gör att ex Kent Persson eldar på som han gör.
    Du kommenterar ovanstående inlägg med ”jösses” och jag kan bara sälla mig till kommentaren.

    På något vis känns hela debatten fel. Man får intrycket av att vägen till arbetsmarknadens Nirvana går via hushållnära tjänster.
    Så är det naturligtvis inte.
    Egentligen är det oförskämt mot alla arbetssökande som befinner sig i limbo ditputtade av Regeringens obefintliga arbetsmarknadspolitik att vi ska diskutera hushållsnära tjänster.

    Men, politik är förvisso de omöjligas konst där fokusförsflyttningar sker blixtsnabbt.
    Från Moderaternas fuskval till hushållsnära tjänster.
    Det finns så mycket annat som kräver vårt fokus. Tids nog ska denna fråga hitta sin lösning.
    Men det är intressant, ideologiskt och startegiskt att det är just denna fråga som pushas fram.

    För en sak kan vi vara säkra på , det är inte de nya jobben inom hushållstjänstesektorn, som tar Sverige ur krisen. Tror man det, ja då har man fått det helt om bakfoten.

  4. Hej,
    artikeln känns som någon vill hålla kvar vid 1800 talets klass kamp. Antingen är Sverige så fattigt eller så har vi fastnat i en klasskamp som är förlegad. Bör vi inte föra en tillväxtpoltik?
    Philip från Australien

  5. JO vi bör föra en tillväxtpolitik som gynnar alla medborgare. Idag ökar skillnaderna mellan lågutbildade och högutbildade. I allt ifrån hur länge man lever, vems barn som dör, var man bor, vilka drömmar man bär med sig, vilket inflytande man har och hur man bemöts vid sjukdom. I Sverige.

    Klasskamp handlar om att skapa förutsättningar för alla, att kompensera för de som har sämre förutsättnignar och att vi i det stora hela vinner på om skillnaderna är små, inte stora.

  6. Kan meddela att det inte alls enbart är höginkomsttagare som använder RUT, exempelvis mina föräldrar gör det och de kan man verkligen inte räkna som rika (eller jo, Östros kan det för enligt honom är man välbeställd vid månadslön över 19 700 kr/mån).

    Och så det där tramset med klasskamp. Istället för en politik för klasskamp borde vänstern ta fram en politik för klassresa – för det är ju här problemet är egentligen.

    Föds man i familj med låg utbildning så är det står risk att man själv inte skaffar sig någon utbildning och hamnar på lågbetalda jobb.

    Samma sätt omvänt. Och enda sättet att kunna vara någorlunda etablerat rik i Sverige är genom arv – vi har väldigt få som lyckas spara och tjäna ihop egna förmögenheter.

    Så om något tycker jag vänstern borde sluta bekämpa rikedom, skippa snacket om klasskamp där man ställer människor mot människor och dessutom i somliga fall beskriver vissa som parasiter bara för att deras föräldrar haft goda inkomster.

    Det är ju fattigdomen vi vill minska, och eftersom inte ens socialdemokraterna tror på ett nollsummespel i ekonomin så är tillväxt, utveckling och klassresa ett koncept de borde ta till sig.

    Men då måste man släppa vänsterpartiet och deras välfärdsfientliga inställning till ekonomi.

    RUT-avdraget i sig används i högre omfattning av höginkomsttagare än andra, men jobben det ger är ofta det första jobbet för människor som varit utanför arbetsmarknaden under många år – 4 av 5 kommer rakt från arbetslöshet.

    Om inte det är början på en resa uppåt i levnadsstandard så vet jag inte vad som är. En resa man enkelt kan avskaffa genom höjda ersättningar, bidrag och avskaffande avdraget. Med högre permanent arbetslöshet som följd, en permanent arbetslöshet som ökat efter varje lågkonjunktur sedan 1970-talet.

  7. Jo vi måste prata om klassresor, men om vi gör det utan om att minska klasskillnaderna närmar vi oss ett amerikanskt/nyliberalt sätt att se på framgång. Att alla ska ha rätten, men vad är att på riktigt forma möjligheten?

    Jag tänker inte säga att det är enkelt och jobben och utbildning är några av våra viktigaste verktyg, liksom skattepolitik och det gemensamma välfärdssystemet.

    Förut varnade vi för ett två/tredjedels samhälle – idag är vi här där villkoren ser väldigt olika ut beorende på vilken tredjedel man tillhör.

    Och visst, det är så att de som är friska och har jobb och som lever två i en relation på många sätt har fått det ekonomiskt bättre. Men dom som skiljer sig, som blir sjuka eller arbetslösa är jäkligt sårbara och då hör hela skattepolitiken samman med det.

    Strukturen på våra jobb har i grunden förändrats. Teknisk utveckling gör att vi kan producera så mkt mer med mindre människor, samtidigt behövs människor i mötet med andra och man behöver jobb och egen försörjning.

    Men jag tror inte att det är rätt väg att gå att lösa det med en växande lågbetald yrkeskår inom tjänstesektorn samtidigt som trygghetssystemen försämras och fackets inflytande minskar. Vi ser fler jobb med riktigt dåliga anställningsförhållande och folk som blir uppsagda för att dom går med i facket och vill ha kollektivavtal som säkrar semester och sådant.

    Det är en direkt omfördelning och omsvängning i hela den svenska modellen, det hör ihop och måste diskuteras som en helhet, inte lösryckta delar. Därför vill jag se en diskussion om hela tjänstesektorn och dess villkor.

    Att man väljer att ge tex ROT avdrag bara för hemmafix men inte för att rusta våra skolor och hyreslägenehter är ett politiskt val. om vi väljer att ge RUT avdrag bara för gardiner och städning hos andra men inte för kulturutövare som vill skapa nya möjligheter för barn och unga med arbetslösa föräldrar eller för informatörer som vill hjälpa oss att bli mer klimatsmarta är oxå ett politiskt val.

    Man kan göra en resa upp i levnadsstandard på olika sätt. Under hela 1900-talet valde vi att avsätta ganska mycket av den ökade levnadsstandarden i utbyggnad och ökad kvalitet av förskolor, äldreboenden, infrastruktur, utbildning. Sådant som kom alla till del. Och under den perioden fick de flesta det väldigt mkt bättre, framför allt dom som hade det sämst. Jag önskar att vi kunde fortsätta den vägen men med de behov vi har idag. Nu ser vi istället att de som har det sämst får det sämre (inte minst ensamstående föräldrar med eller utan jobb).

    Och jag vet inte om vänsterpartiet har en välfärdsfientlig inställning till ekonomi, deras förslag handlade bl.a. om att istället för att sänka förmögenhetsskatten kunde pengarna användas att anställa fler på skolor och äldreboenden.

  8. Jag tror att Damberg skulle få bättre gehör för sina idéer i ett annat parti.

  9. Jag är stolt för att Du Ullis uttrycker Dig så klokt, jag förstår att det finns en klick människor som inte förstår vardagen för de som tjänar mindre än 25.000:-/person, när alla avdrag är gjorda. Glöm inte att det bara är dom som kan göra RUT- och ROT-avdrag. Jag tror inte att de flesta har förstått inkomstgränsen för alla dessa avdrag!! Inte ens tidigare knasiga inlägg.

  10. Jag måste bara påpeka att det gäller 25.000_/månaden efter avdrag. Jag arbetar som ekonomikonsult och kan se att väldigt många människor kommer att få en stor kvarskatt att betala när de har utnyttjat RUT- och ROTavdragen och har för liten inkomst. Inte ens en som tjänar 30.000:-/månaden kan alltså utnyttja dessa avdrag.

  11. Att vi har ett 2/3 dels samhalle kan omöligt bero på den sittande regeringen. S har i princip styrt Sverige sedan 30-talet. De har byggt upp en struktur som jag skulle kalla för fällor. Tex, de kommunalanstallda tillhor en grupp som säkert borde få rejäla lönehöjningar. Men om det tillåts faller hela systemet ihop. Med andra ord mer än 50% jobbar i statlig el kommunal tjänst med låga löner och är beroende av bidrag och kompensation fran staten. Snacka om kvinoofälla! Det måste vara bättre att människor producerar vad de är bäst på dvs kåpt hemarbete är effektivt. Men är det får dyrt så köper ingen. Philip

  12. När jag läste Synarens (ironiska?) kommentar här ovan visste jag mer än väl vad jag tycker om avdrag för hushållsnära tjänster. Jag vet ingen som använder sig av detta och ingen som talar sig varm för det. Avdraget behöver ju inte heller innebära att föräldrar är mer med sina barn, eftersom man kan jobba mera om någon annan städat/handlat/tvättat osv. Med komplementet vårdnadsbidrag så är en sådan familj långt från den traditionella ensamstående föräldern.

  13. Pingback: Förnyel(s)e à la tretton promille « Storstad

  14. Pingback: Så gick ”veckans bloggdebatt” och fler inlägg är att vänta « Kent Persson (m) blogg

  15. Pingback: Veckans bloggdebatt: Ungdomsjobben « Kent Persson (m) blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s