Kategoriarkiv: Debatt

(S) halvera barnfattigdomen i Örebro till 2020

Många barn har fått det bättre, men på många sätt är Örebro en delad stad. Boendesegregationen har ökat och resultatet innebär ojämlika livschanser för barn och unga beroende på vart i Örebro man bor. Organisationen Rädda barnen rapporterar att barnfattigdomen i Sverige ökar. Även i Örebro ökar den.

I Örebro var drygt 15 procent av alla barn fattiga år 2008 enligt Rädda barnens definition. Det är en skrämmande hög siffra. Men än mer skrämmande är att siffrorna har fortsatt att stiga på grund av regeringes politik.

Barnfattigdomen är mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund som bland barn med svensk bakgrund. I Vivalla är arbetslösheten tre gånger så hög i jämförelse med kommunens snitt och tillsammans med området Oxhagen är det två delar av Örebro där den öppna arbetslösheten är över 10%. Insatserna som gjorts hittills har inte varit tillräckligt bra, vi måste göra mer och hitta nya vägar.

När föräldrarna saknar inkomst påverkar det barnen. Det kan handla om barn som skolkar från gymnastiken för att föräldrarna inte kunnat köpa nya gymnastikskor när de gamla blivit för små. Barn som inte vill be föräldrar om pengar till skolutflykten eftersom man vet att inga pengar finns hemmavid. Barnfattigdomen handlar om något större och mer skambelagt än att alla inte har råd med det absolut senaste i klädväg eller den häftigaste mobiltelefonen.

Världens bästa stad för barn, delmål år 2020

Det finns inte ett enkelt förslag som minskar barnfattigdomen och föräldrarnas arbetslöshet. Det finns inte ett enskilt förslag som ger alla barn möjlighet till en rik fritid. Genom att sätta tydliga mål och arbeta tillsammans kan vi steg för steg skapa världens bästa stad för barn!

• Halvera barnfattigdomen i Örebro till 2020

• Till 2020 ska arbetslösheten i Vivalla och Oxhagen ha halverats. Oavsett var man bor i Örebro ska man möjligheter till ett riktigt jobb.

• 2020 ska alla barn ha möjlighet att med stolthet berätta om sin sommar när de kommer tillbaka till skolan efter lovet. Barn ska ha rätt till en rik och spännande fritid oavsett föräldrarnas plånbok.

 För att nå målen krävs ett målmedvetet och långsiktigt arbete som involverar många. Vi har inte alla svaren. Fler idéer måste tas tillvara och tillsammans måste vi finna nya lösningar. Socialdemokraterna i Örebro presenterar här 23 konkreta förslag som leder framåt: Örebro – världens bästa stad för barn!

Läs mer om våra 23 konkreta förslag för världens bästa stad för barn här

Kompetenssatsningar för jobb ger tillväxt för länet och företag

Med en bättre statlig arbetsmarknadspolitik skulle vi idag ha fler välutbildade industriarbetare som ger mer konkurrenskraftiga företag, och färre arbetslösa i vårt län. Innan den stora finanskrisen gick industrin på högvarv och i takt med teknisk utveckling, ökade också kraven på personalens kompetens. Man kan säga att den fanns brist på välutbildad arbetskraft inom industrisektorn, men under högkonjunktur har företagen sällan tid att fortbilda personal.

 Mitt i högtrycket kom den globala finanskrisen. Den exportintensiva industrisektorn drabbades hårt. Örebro län var ett av de ställen där många företag mer eller mindre stannade sin produktion och varslen var bland de mest omfattande i hela i landet.

Under den höga arbetslösheten på 90-talet satsade den dåvarande Socialdemokratiska regeringen på ett omfattande Kunskapslyft. Många vuxna fick möjlighet att studera och läsa en gymnasieutbildning vilket bland annat innebar att språkkunskapen ökade i landet. Det utvecklades Kvalificerade yrkesutbildningar och högskolan byggdes ut, till och med de utskällda Datorteken förberedde för ett totalt genombrott av datoriseringen i svenskt arbetsliv.

Även denna gång kunde den besvärliga situationen med tusentals varsel och hög arbetslöshet använts till att rusta för framtiden. Sverige hade kunnat satsat på utbildning, spetskompetens och på omställning. Företagen uppvaktade regeringen och bad om stöd för att behålla personal så de kunde utbilda under tiden. I Örebro län tillsattes en förhandlingsdelegation med bland annat Regionråd och Landshövding för att uppvakta staten med liknande krav. Uppvaktningarna gav inget som helst resultat.

Den borgerliga regeringen och statsminister Reinfeldt lät inte bara bli att ge tillfälliga stimulansmedel för kompetensutveckling inom arbetslivet. Den moderatledda regeringen införde dessutom kraftiga försämringar. Utbildningsplatserna inom både Komvux och Universiteten minskade samtidigt som möjligheterna för vuxna att studera försämrades kraftigt. Arbetsförmedlingen är statens myndighet för att underlätta matchningen på arbetsmarknaden och under samma tid som det är massvarsel minskar den borgerliga regeringen resurserna till arbetsmarknadsutbildningarna.

Idag har det börjat vända. Stora industriföretag i och omkring Örebro söker hundratals anställda. Men samtidigt som arbetslösheten i länet är stor har företagen svårt att hitta rätt utbildad personal. Det här är inte bra för företagen som inte hittar personal och det är inte bra för länets tillväxt. Framför allt är det inte bra för alla de arbetslösa som står utan inkomst och jobb. Vi har ett stort problem med matchningen på arbetsmarknaden när vi istället hade kunnat ha ett gott utgångsläge med välutbildad arbetskraft. Den sittande regeringens strategi att släppa greppet om arbetsmarknadspolitiken och istället satsa på hushållsnära tjänster riskerar att ge konsekvenser under lång tid, både för de arbetslösa och för företagen. Och inte minst för vårt industriintensiva län.

Tillsammans sätter vi en offensiv agenda för Örebro

När nyvalda partisekreteraren Carin Jämtin var i Örebro sa hon bland annat att Socialdemokraterna som parti ska lära av Socialdemokraterna i Örebro och ”offensivt sätta vår agenda för vilken politik vi vill driva och geneomföra”.

Så här långt har (S) i Örebro knackat på 4197 dörrar i valrörelsen 2011. Utöver det har en mängd andra samtal förts.

Politik måste handla om en vilja och ett göra som hänger ihop. I Örebro har vi jobbat hårt med att möta örebroare och föra samtal om politiken och utvecklingsfrågor. Under 2010 genomförde vi över 50 000 samtal, bland annat genom att knacka på hemma hos över 35 000 örebroare. Under våren och fram till 15 maj ska vi genomföra 35 000 ytterligare samtal.

Poängen med samtalsmålen är att vi som på heltid eller fritiden är engagerade i politik ska prioritera vår tid till att träffa människor. Genom att samtala, konfronteras, diskutera och pröva olika idéer så blir politiken bättre och den blir offensiv.

När man möter människor eller företagare som berättar om sin vardag, sina erfarenheter eller sina idéer på utveckling så skapar det både kunskap och vilja.

Som till exempel vår utbildningspolitiska talesperson Thomas Esbjörnsson, när han gång på gång träffar personal och elever på Rudbecksskolan som vill diskutera andra möjligheter än nedläggning, så lägger han också ner själen i att hitta dessa möjligheter. Många timmars dialog med både vår egen förvaltning och de som direkt berörs av Rudbeckskolan ger resultat och ett nytt intressant förslag presenteras, det här verkar inte Bondeson förstå utan avfärdar det som populism.

Eller när kommunalrådet Björn Sundin gång på gång träffar handlare på norrcity som är oroliga över utvecklingen och tillsammans försöker hitta lösningar och vill fatta de beslut som är möjliga på både kort och lång sikt, då blir det lite märkligt att se mailen från Koalitionens företrädare som inte vill att några beslut om norrcity ska tas förrän efter valet.

Eller när medlemmar gång på gång pratar med bussresenärer om situationen, då blir engagemanget och kravet på en förändring stort hos de många som på olika sätt är ansvarig för frågorna.

Eller när kommunalrådet Lena Baastad möter företagare och personalchefer som gång på gång berättar om svårigheterna att rekrytera rätt personal och samtidigt möter många unga och förtvivlade örebroare som inte får chansen till ett jobb. Det är klart att man då gör allt man kan för att ta nästa steg. Att man tillsammans kommer på lösningar men också lär av andra som hittat metoder som på riktigt ger ungdomar jobb och företag arbetskraft.

Att vilja, att mötas, och att göra – det är motorn i politisk utveckling.

Företrädare för Koalition Örebro verkar göra tvärtom. Ena stunden pläderar de för att kommunala skattesänkningar är avgörande för utvecklingen ett par veckor senare lovar de att inte sänka skatten. Ena stunden säger de att utförsäljningar av ÖBO är nödvändiga och ett par veckor senare lovar de att inte sälja ut ÖBO. Ena stunden säger de att Rudbeckskolan måste läggas ner för att minska platserna i gymnasieksolan och ett par veckor senare säger de att man behöver bygga nya utbildningslokaler i city. Ena stunden är man emot byggandet av conventum och sedan vill man ta åt sig äran av resultatet och att det skapar nya jobb. En stunden tar man sparbeslut om att minska bemanningen inom äldreomsorgen för att samtidigt fatta beslut som ökar merkostnaden för kottidsvikarier med ungefär samma summa. 

Nej, Koalition Örebro visar ingen trovärdighet och ger knappast några långsiktiga förutsättningar för kommunens utveckling.

Örebro ska framåt. Vi kan skapa nya jobb och samtidigt minska klyftorna. Genom att ansvariga politiker träffar folk, medborgare, näringsidkare, offentliga företag, personal, brukare – hela tiden – kommer det vi gör bli bättre och nya idéer utvecklas.

Det är hemligheten till att offensivt sätta agendan. Tillsammans.

Socialdemokraterna i Örebro har nya jobb och minskade klyftor högst på agendan. Och samtalen.

Genom att aktivt söka upp människor för att få deras synpunkter, erfarenheter och idéer så blir också fler örebroare hörda. Även av dem som normalt inte själva hör av sig till politikerna. Självklart är det många som tycker att det vore skönare att sitta framför TV:n istället för att gå ut en regning kväll och kancka dörr. Många är förtroendevalda som på dagarna har andra heltidsjobb, och liksom många andra har barn och andra fritidsaktiviteter, ändå avsätter de dyrbara kvällar för att lyssna och prata.

Socialdemokraterna i Örebro (och Hallsberg) är bäst i Sverige på det här. Det handlar om att ta sitt politiska uppdrag på allvar och att göra politiken relevant för medborgarna. Vinsten är en offensiv agenda för ett Örebro som går framåt, nya jobb i Örebro och minskade klyftor.

Övervakning

Igår publicerade jag och Eva-Lena Jansson från Örebro en artikel på Aftonbladet Debatt  tillsammans med sex andra Socialdemokrater med kritik mot Morgan Johanssons utspel om (s) och FRA.

Bland Socialdemokraterna i Örebro finns många som var med och startade upp nätverket ”Sossar mot Storebror” och som tycker det är viktigt att bevaka integritetsfrågor. På förra partikongressen var vi ganska framgångsrika när det gäller partiets linje för bland annat FRA och IPRED. Med bland annat flera motioner inlämnade som blev helt eller delvis bifallna.

Även om den högljudda opinionen kring upphovsrätt och övervakning delvis svalnat så är frågorna lika viktiga att bevaka. När Morgan Johansson i spåren av självmorsbombaren säger i media att (S) har svängt i FRA frågan så får det som tur är konsekvenser och Socialdemokraternas riksdagsgrupp gav honom bakläxa.

Kongressbeslutet gäller – så här långt. Men jag tror det finns all anledning att höja beredskapen när det gäller frågor kring övervakning och personlig integritet. Terrorbrott handlar om att öka rädslan i ett samhälle och den allmäna opinionen lär troligtvis svänga när det gäller synen på övervakning.

Utmaningar för (S)

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Socialdemokraterna står inför en kongress i vår som ska välja en ny partiledare. Jag hoppas att mitt parti gör upp med en del av vårt interna sätt att välja partiledare och har en större öppenhet i processen där dem som kandiderar till posten är tydliga med det.

Jag tycker att Socialdemokraterna i Stockholm har antagit utmaningen på ett bra sätt genom att låta medlemmarna vara med och nominera både namn och att formulera viktiga egenskaper för en partiledare. Jag hoppas att fler Arbetarekommuner och Partidistrikt antar utmaningen och gör på liknande sätt, däribland mitt eget. Samtidigt håller jag med valberedningens ordförande Berit Andnor om att det inte är en Idoltävling som pågår. Det handlar om stora tag som ska göras och den som väljs till ny partiledare måste ha ett reellt mandat att leda en stor politisk organisation och sätta en politisk agenda under många år framöver.

Valet av partiledare handlar inte bara om att hitta en person som gör sig bra i media. Nu, liksom alltid, pågår en ganska aktiv och smärtsam process om vad Socialdemokrati innebär i vår tid. Vilka är de stora politiska utmaningarna som vi måste anta och vilka är metoderna för att nå dit. Politik och ideologi är inte svart-vit. Det finns en mängd gråzooner i politiska ställningstaganden. Men det handlar om makt. Makt att genomföra förändring och makt att sätta agendan för utvecklingsfrågor.

Det finns flera anledningar till att Socialdemokratin varit framgångsrik under så många tidigare år. Man har lyckats väl med att skapa ekonomisk utveckling. Sverige är ett land som hela tiden legat i framkant när det gäller forskning, innovationer och jobb. Men dessutom har man lyckats fördela det välståndet som en växande ekonomi ger till fler människor. Skattesatserna och ersättningsnivåerna är inget självändamål men det har varit viktiga medel för att människor ska kunna leva drägliga liv och att satsa samhällets resurser så att värdet av det kommer tillbaks åt flertalet

Den som väljs till Socialdemokraternas nya partiledare ska leda arbetet med att formulera vår tids största politiska utmaningar. För den nya partiledaren handlar de största utmaningarna kanske om klimatomställningarna, eller att teknisk utveckling gör att många tunga jobb försvinner och att de nya jobben är färre. Kanske handlar det om att över hälften av alla svenskar nu bor i städer och att landsbygden och småstäder brottas med ökade kostnader för välfärd och ökad arbetslöshet. Kanske handlar det om att hantera allt detta och lite till och samtidigt se till att välståndet kommer fler till del.

Jag är övertygad om att när vi är överens om den stora agendan så kommer vi ha lättare att utveckla, försvara och kommunicera metoderna för detta. Och jag tror att Socialdemokratin är det parti som klarar av att hantera stora svåra frågor och samtidigt se till att även vi som är födda utan stora plånböcker, har möjlighet till utveckling och ett gott liv. Men om vår politik ska bli verklighet måste det ske på ett sätt som innebär att medelklassen i storstäderna åter igen vill stå med oss.

Det finns ett sug hos människor att få delta i socialdemokratins framtidsval

Överallt där jag rört mig idag har det diskuterats kring efterträdaren till Mona Sahlin. Åsikterna om vem som vore lämplig eller vad man förväntar sig för typ av person har gått isär men det finns en punkt som många tycks väldigt samstämmiga kring: man vill veta och förstå vilka som kan bli kandidater och hur det går till.

Jag upplever att det finns ett sug bland människor som inte själva tillhör den innersta kretsen att få vara med. Är det något som Socialdemokratin skulle kunna göra nu för att visa att väljare och medlemmar är viktiga, så är det att öppna upp processen.

Människor vill veta vilka som är intresserade. Människor vill förstå och ta ställning till vad det är för olika företrädare som är aktuella och varför. Vilken agenda har de.

Jag vet att det inte är lätt i den Socialdemokratiska kulturen att öppet tillkännage sin kandidatur. I praktiken inebär det att den som kandiderar öppet och sedan inte blir vald har bränt sina framtida möjligheter. Det gäller inte bara val till partiledarposten, kulturen sitter djupt och ger spår i alla nivåer av organisationen.

För övrigt så är det en kultur som verkar sitta djupt i de flesta svenska partier och även annan högre tjänstetillsättning. I grunden kanske det handlar om jante. ”Du ska inte tro att du är något” om du inte redan blivit något. Och helst ska du även då ha gått motvilligt in i en högre position, för annars är man väl inget annat än en streber.

I många andra länder finns det en annan kutym när det gäller politiken. Där finns ett par-tre kandidater till partiledarposterna som sedan för en öppen kampanj innan de blir valda.

Det jag verkligen skulle önska är att de nomineringar som lämnas in till valberedningen får bli offentliga på riktigt. Att kandidaterna kan tillkännage sig öppet och synas på turné bland medlemmar och väljare.

Socialdemokratin har ett gyllene läge att göra upp med jante för gott. Att visa att politik inte är något att skämmas över. Att det handlar om människor som brinner för något och att makten är medlet att förverkliga visionerna.

Det finns ett sug hos människor att få delta i Socialdemokratins framtidsval. Det suget är ett uttryck för att Socialdemokratin angår dem.

Jag tycker inte vi som parti har råd att slarva bort det läget. Att öppna upp strukturerna skulle om något visa att vi är ett spännande och dynamiskt parti. Det vore dessutom ett bra sätt att se våra väljare i ögonen och säga att vi angår varandra.

Att vinna historeskrivning och välja väg

Efter ett sämre val än någonsin har Socialdemokraterna tillsatt ett krisarbete med flera olika inriktningar, och nu har Mona Sahlin aviserat att alla i partistyrelsen bör ställa sina platser till förfogande och en valberedning ska tillsättas i december för att arbeta med nomineringar inför en extrakongress nästa år.

Jag tycker det är en naturlig konsekvens att partistyrelsen öppnar portarna till ett fritt förändringsarbete. Det skulle kunna vara något bra. Men jag ser verkligen inte fram emot alla interna positioneringar och det maktspel som släpps lös nu. Spekulationerna om en eventuell efterträdare till Sahlin kommer sannolikt överskugga allt annat viktigt analysarbete, och eftersom drevet och namndroppningen redan är igång kommer även de som helst vill ta det i en annan ordning snart behöva att positionera sig. Samtidigt är det ju det här allt handlar om – vad för vi för politik och vilka vill vi ska leda det arbetet? Både internt och bland väljare är det en viktig fråga.

Socialdemokratin är född i en tid då den brutala kapitalismen var totalt rådande. Genom Marx och andra formades bild av att ett annat ekonomiskt system var möjligt. Ett samhälle där inte bara den med kapital skulle ha rättigheter och möjligheter. I skärningspunkten mellan den revolutionära kommunismen och den brutala kapitalismen föddes Socialdemokratin. Med reformer skulle samhället förändras och människors villkor förbättras.

Genom en balansgång i det kapitalistiska systemet och genom små och stora reformer har det steg för steg växt fram ett samhälle som inte är utopiskt men som förändrat den politiska kartan på ett radikalt sätt. Vi bor i ett land där människor genom att betala ganska hög skatt får sjukvård utifrån behov istället för plånbok, där man kan studera utan att vara rik, där föräldrar kan arbeta och ha bra omsorg för sina barn på förskolor. Jag kan till och med stanna hemma från mitt jobb när barnet är sjukt och få betalt. Kanske är det utopiskt i alla fall.

De flesta människor kritiserar inte reformerna utan snarare att man vill ha mer av det och ännu bättre kvalitet. Till och med de nyliberala och blått konservativa pratar om brister i välfärden. Så vad är det då som gör att väljare runt om i Europa tappar förtroendet för Socialdemokratin?

Jag har funderat på det i många år. När jag var yngre hade jag mer tvärsäkra svar. Idag har jag mer frågor än svar. Just nu görs historieskrivningen om vad som gick fel och vilken väg Socialdemokratin ska gå och jag blir bekymrad när jag ser ”sanningssägarna” eftersom det är utifrån det den framtida politiken kommer formas. Jag tror inte att det var för lite RUT och skattelättnader. Jag tror inte att det är så enkelt att nedgången i hela Europa beror på att man är missnöjd med företrädarna, även om jag inser att det är en del av förklaringen. Jag tror inte heller att det handlar om att socialdemokratins agenda är omodern. Däremot tror jag att visionen om framtiden och kontrasten gentemot borgerlig motkandidat var aningen otydlig. Att människor idag inte identifierar sig med socioekonomiska grupper med särskilda strukturella utmaningar utan vill ses som individer.

Även om politiken måste se och analysera utmaningar på grupp och strukturnivå så måste utmaningarna och nya politiska idéer tilltala mig som individ, passa in i just mitt mönster. Jag måste känna att det är min vardag, mina problem och mina utmaningar som Socialdemokraterna dels är intresserade av att lyssna till och dels presenterar förslagen som förbättrar situationen. Och detta utan att vara politiskt snuttifierad. Utan att tappa fokus kring utvecklingen på den strukturella samhällsnivån. Det är fasen inte helt lätt att kommunicera allt det på samma gång. Eller så är det inte så svårt heller. Kanske handlar det mest om att träffa människor. Att prata med varandra. Att inte huka för svåra frågor eller gömma sig bakom skrivbord utan istället ge sig ut bland föräldrar, hyresgäster och patienter ännu mer.

Vad är egentligen politik, val och löften

Idag presenterade Lena Baastad örebrosossarnas första vallöfte:

I ett första steg vill vi under kommande mandatperiod att kommunen bygger åtta stycken moderna vindkraftverk tillsammans med enskilda örebroare, företag och andra intressenter. Det motsvarar en tredjedel av kommunens förbrukning. Nästa och nästnästa mandatperiod vill vi fortsätta i samma takt så att Örebro kommun år 2020 ska vara självförsörjande på klimatsmart el. Med det nya bolaget hoppas vi att det dessutom ska kunna gå lite snabbare

Under hela den här mandatperioden har Socialdemokraterna i Örebro haft ett antal politiska rådslag där vi fokuserat kring frågor om miljö, skola, äldre, bostäder och jobb.

Rådslagen har involverat både medlemmar i partiet, experter, medborgare, företagare. Det har varit öppna möten, seminarier, besök i olika föreningar, cirklar m.m. Ur dessa rådslag har det kommit massor av frågeställningar och förslag.

En stor del av förslagen har det funderats mer kring och räknats på och legat till grund för det program med valriktlinjer som våra medlemmar fått tycka till om och som beslutats om på vårt medlemöte.

Våra valriktlinjer är det program som våra förtroendevalda ska försöka genomföra under nästa mandatperiod i olika nämnder, fullmäktigen och bolag.

Förutom valriktlinjerna som är ett mer omfattande dokument så kommer vi  presentera ett antal vallöften som vi lovar att genomföra.

Löftena har granskats extra hårt för att just kunna vara löften. Sådant som vi kommer att genomföra under mandatperioden om vi vinner valet.

Det är roligt att få börja få presentera allt som det jobbats med under flera år och som många människor varit inblandade i, och ännu roligare vore det att vinna valet och dessutom få se det bli verklighet!

Våldtäkt

Här är veckans krönika i Karlskoga Kuriren

Det är många av oss som senaste tiden blivit upprörda över samhällets mobbing av flickor som blivit våldtagna. Det är svårt att förstå hur ett vuxensamhälle inte bara kan vända ryggen åt unga flickor som blivit utsatta för allvarliga övergrepp, utan dessutom bidra till att göra kränkningarna ännu mer omfattande.

Tyvärr så är det inte ovanligt. Många av de flickor och kvinnor som utsätts för våldtäkt skambeläggs på olika sätt av sin omgivning. Deras historia ifrågasätts och deras beteende och klädsel nagelfars. Många gånger är granskningen av de utsatta kvinnorna mer grundlig och kränkande än den som sker av förövaren.

Vad som ligger bakom våldtäkter och dess efterspel är ju komplicerat. Men i grunden handlar det trots allt om synen på män och kvinnor, om makt och sexualitet.

Kvinnor ska inte behöva vara mer rädda för en våldtäkt en vad en man generellt är. Kvinnor ska inte på några andra sätt än män behöva anpassa sitt liv, sin väg hem efter krogen, sitt sexuella beteende eller sitt utseende för att slippa ovälkomna fysiska närmanden.

Ändå, när det väl händer kommer alltid följdfrågorna. Borde hon inte ha vetat bättre, skyddat sig bättre, varit mindre utmanande, inte blivit så full, haft ett mindre aktivt sexliv? Och svaret på alla dessa uttalade eller outtalade frågor måste alltid vara – nej! Det är inte hennes fel att en man tvingar till sig sex mot hennes vilja. Hon ska kunna stå naken på en väg mitt i natten utan att en enda man ska tro att han har rätt att röra vid henne utan hennes tillstånd. Punkt.

Varför är det inte så? Fortfarande finns en bild av kvinnans sexualitet som mer helig, exklusiv, andlig, åtråvärd och mystisk än mäns. Den gammeltestamentliga synen på kvinnan och sexualitet finns fortfarande kvar, invävd och intryckt under tusen år i vårt kulturarv. Horan eller Madonnan. I den bilden ligger också synen på mannen som inte kan hejda sig, som lockas till det ”onda” av syndfulla kvinnor.

Jag är så jävla trött på det flickor och pojkar präntas med när det gäller sexualiteten. Flickor är minst lika kåta som pojkar. Flickor vill också experimentera med sin sexlust, sina fantasier och sin attraktionskraft. Och det utan att vara rädd för att bli tvingad till något eller skambelagd och nedsmutsad. Istället får flickor sedan unga år höra; gå inte hem själv, ska du verkligen ha den där korta kjolen, bli inte ensam på en fest med bara killar. Eller den dummaste av dem alla: han är dum mot dig för att han tycker om dig.

Vad är det som gör att pojkar kan ha sex med tjejer som uppenbarligen inte är med på noterna? Kan ni män som finns där ute på allvar fundera kring det och börja lyfta en viktig och nyanserad diskussion om vad det är som gör att normala och omtyckta pojkar, som kanske inte ens har snattat eller slagit någon på käften, kan våldta en tjej.

Och det räcker inte med att påstå att den som våltar borde kastreras eller skjutas. Det är er förbannade skyldighet att göra upp med manlighetensmytens avigsidor, för era söner och för era döttrars skull och för era barnbarn.

Uppsagda sjuka i Örebro kommun är en konsekvens av borgerlig människosyn

I Nerikes Allehanda pågår nu en artikelserie om hur Örebro Kommun säger upp sjukskriven personal.

Inför regeringens förslag på ändrade regler i sjukförsäkring och rehabkedja var vi väldigt kritiska över den borgerliga politikens konsekvenser. I praktiken innebär de förändrade reglerna att den som är sjuk kan sägas upp från sitt arbete efter en mkt kort tid.

Vårt remissvar på promemorian ”en rehabiliteringskedja ”.

I promemorian Införande av en rehabiliteringskedja S2007/11032 finns en beskrivning av en förändrad sjukskrivningsprocess och förslag om att införa tidsbegränsningar för rehabilitering. Under de tre första månaderna av sjukperioden prövas om den sjuka kan återgå till tidigare arbetsgivare. Efter 90 dagar prövas om den sjuka kan återgå till hela arbetsmarknaden och ansvaret överflyttas till arbetsförmedlingen. Efter 180 dagar ska man bedöma om den sjuke har någon arbetsförmåga som kan tas tillvara på arbetsmarknaden.

Om den sjuke efter 180 dagar beräknas ha arbetsförmåga som kan tas tillvara på arbetsmarknaden ska försörjning ske via arbetslöshetsförsäkring, om personen uppfyller villkor för denna försäkring. Om personen inte uppfyller villkor för arbetslöshetsförsäkring får denne söka försörjningsstöd hos kommunen. Detta gäller även personer som saknar arbetsförmåga men där nedsättningen inte är stadigvarande och personen därför inte kan beviljas sjukersättning enligt de nya kriterierna.

Men även om arbetsgivarens ansvar när det gäller rehabilitering har minskat och att kravet på tillfrisknande förskjutits så gott som helt på den som är sjuk så finns det helt klart olika tolkningar av vad den nya lagen innebär.

Under de tre första månaderna av sjukperioden prövas om den sjuka kan återgå till tidigare arbetsgivare.

Dels så är ju tre månader ganska kort tid för att avgöra om den som till exempel råkat ut för en olycka och blivit allvarligt skadad kan återgå till tidigare arbete. Men nästa fråga är ju om den kan återgå till tidigare arbetsgivare.

Örebro Kommun är en av Örebros största arbetsgivare och en mängd olika arbetsuppgifter utförs. Det är ganska orimligt att tro att det inte i hela vår stora organisation finns något arbete som kan utföras av den som ska rehabiliteras tillbaks i arbete.

Efter 90 dagar prövas om den sjuka kan återgå till hela arbetsmarknaden och ansvaret överflyttas till arbetsförmedlingen.

I praktiken innebär det att arbetsgivarens ansvar för att anpassa arbetet för den som är sjuk eller arbetshindrad på något vis, upphör. Något som det borgerligt styrda Örebro Kommun tydligen tagit fasta på.

Redan i remissvaret till den nya lagen så lyfte vi de konsekvenser som vi ser idag. Skrivningar som inget parti i kommunledningen ville ta med i kommunens officiella remissvar. (Det gäller alltså även Miljöpartiet)

Försämrat anställningsskydd

När det gäller anställningsskydd regleras detta av LAS och i förslaget finns inga hänvisningar till förändringar i den. Innan förslaget genomförs måste det utredas i vilka delar som de kommer att stå i konflikt med varandra och vilka förändringar som skall göras. Innebär förslaget att arbetsgivaren har rätt att säga upp en person som redan efter tre månader bedöms inte kunna komma tillbaka till tidigare arbete? Vilka krav kommer arbetsgivaren att ha på sig att anpassa arbetet efter individen?

Ökad arbetslöshet och utslagning

Med tanke på att det som föreslås i promemorian otvivelaktigt kommer att leda till att många fler än idag kommer att ställas utan arbete och att avsevärt fler av dessa arbetslösa kommer att ha inskränkt arbetsförmåga kan vi inte underlåta oss att påpeka att ”en politik för arbete” är på väg att ersättas av ”en politik för utslagning och arbetslöshet”. 

Även John Johansson skriver om de sjuka som sägs upp i Örebro.

Na gör en Bulls Eye om ”den stora ledaren”

När jag öppnade tidningen idag hann många tankar rusa genom huvudet:

  • Är det första April?
  • Har någon kuppat Na och gör en politisk dräpa mot Staffan Werme?

Det tog ganska lång tid för mig att förstå vad Na:s egentliga syfte var med fyra sidor som hyllar ”den stora ledaren Staffan Werme”. Med artiklar som:

Ledarens visdom – nu på internet

Örebro. Örebro läns invånare får inom kort tillgång till en ny sökmotor på internet. Under en fullsatt pressträff i går offentliggjorde Örebro läns ledning ”wermes-visdom.se”, en fullödig söktjänst där medborgarna bland annat kan hitta:

• Wermes samlade diktverk i ett sökbart register

• virtuell guidad tur på Svampen (endast tillgänglig för dem som gjort minst ett besök på Svampen under året och därmed erhållit en personligt inloggning för tjänsten.)

• Bilder och texter om den stora ledarens mångfacetterade kunskaper. Werme är som bekant en av länets främsta multisportare, en militär skarpskytt, en framstående kock och en av landets ledande jorbruksutvecklare.

Eftersom den nya söktjänsten wermes-visdom innehåller all nödvändig information kommer alla andra internetsajter att stängasner inom kort.

Men även om det egentligen skulle handla om en kontrast mellan media i ett land med yttrandefrihet och ett land där den politiska ledaren bestämmer vad som ska stå i tidningen – så blir det hysteriskt roligt som politisk satir.

Särskilt om man som förkunskap vet att Staffan ibland läser sina egna dikter för personalen på rådhusmöten, har en historia med lite svårigheter att hantera när han blir ifrågasatt och utmålar kritik från näringslivets företrädare som sosselakejer.

Jag vet inte hur Na tänkte men jag tror att journalisterna hade jäkligt kul när dom skrev artiklarna.

Om varför sossar pratar hushållsnära förmåner för högavlönade

Det pågår en debatt bland ledande Socialdemokrater om att vi kanske ska behålla skatteavdraget för hushållsnära tjänster och i ännu större grad anpassa det till barnfamiljer med pressade tider.

Jag förstår att debatten lyfts i områden med många högavlönade barnfamiljer, eller bland företrädare som själva umgås med människor i den gruppen. Det är många av de hyfsat högavlönade barnfamiljerna som idag nyttjar möjligheten till billigare städning hemma och de tillhör väljargrupper som Socialdemokraterna vill och behöver vinna tillbaka i valet den 19 September 2010.

Men det smakar ändå beskt. Bland dom jag umgås med och har i min närhet är det inte frågor om avdrag för städmöjligheter som diskuteras. Det är väldigt få av dom jag känner som ens är i närheten av att ha råd med det, särskilt inte de ensamstående föräldrarna.

De pratar istället om vikten av fritidsaktiviteter för barnen i närheten av där man bor, att barngrupperna på förskolorna börjar bli orimligt stora och att segregationen i skolan är näst intill total. Det handlar om oro för vem som ska köpa lägenheten när det kommunala bostadsbolaget säljer ut eller hur man ska få möjlighet att utbilda sig som vuxen och samtidigt få ekonomin att gå ihop när man har barn att ta hand om. Det handlar om tårar vid semestrar och jul för att man inte har pengar utöver – trots att man har jobb.

Att någon annan städade hemma skulle säkert vara jävligt skönt, men det ligger långt ner på prioriteringsordningen av vilka kostnader man kan ta sig an. Att köpa nya vinterkängor eller att ena barnet ska få en ny cykel ligger nog lite högre upp. Särskilt för de pressade barnfamiljerna med bara en förälder som mest skulle behöva hjälpen.

Diskussionen om hushållsnära städavdrag blir en tydlig symbol för att vi lever i mycket olika vardagar. Och att Socialdemorkaternas företrädare kommer från väldigt olika bakgrunder. Det blir en symbol för ett delat land med ökade klasskillnader och nivån på de utmaningar som vi har att hantera. För att förstå varandra, för att göra Sverige till ett bättre och mer solidariskt land och att vinna ett val så vi kan bedriva en politik som är bättre även för de som har det sämst.

Om hushållsnära skatteavdrag är priset för att vinna de välutbildade i storstaden så att Sossarna har en möjlighet att hantera de ökade klasskillnaderna så är det väl förhållandevis billiga insatser i kronor talat – men det kostar på i trovärdigheten bland dem med minst inflytande som inte litar på att politiken egentligen ser deras vardag.

Personligen tycker jag att det känns beskt i magen när skatteavdrag på det hushållsnära lyfts som en viktig jobbsatsning när det samtidigt ser rätt illa ut i vårt gemensamma, det som alla behöver en bra kvalitet i.

Om vi ska prata jobbsatsningar inom tjänstesektorn så borde vi faktiskt prata om hela tjänstesektorn, inte bara de förmåner som högavlönade kan få i hemmet.

Om hur priset för en hårklippning ska betala hårfrisörskans lön, skatter, pension, hyra,  omkostnader, utbildning med mera. Eller att en körlektion ska betala lön, skatter, pension, sociala avgifter, bil, bensin, utbildning och annat och att kostnaderna innebär att det blivit en klassfråga vilka som har råd att ta körkort.

Kanske finns det en större utmaning i att se till hela tjänstesektorns utformning om vi vill ge stimulans för att konsumera tjänster i stället för varor?

Andra sossebloggare som är kritiska är bland andra HBT-sossen, Gabriella Granditsky Svensson och Lindgren Åsbrink. Vår lokala moderat Kent Persson har frågan som veckans bloggdebatt (samma Kent som just nu röstar igenom en försäljning av 1500 lägenheter i allmännyttan).

Borgerlig logik rear ut Örebroarnas viktigaste besöksattraktion till annan kommun

Gustavsvik är landets fjärde största besöksattraktion (bara Liseberg, Gröna Lund och Skansen är större). Man kan utan att överdriva säga att det är en av Örebros viktigaste profilverksamheter.

Givetvis måste verksamheten fortsätta utvecklas och det har funnits flera intressenter som kommit med förslag på hur verksamheten skulle kunna utvecklas.

Nästan direkt efter att Staffan Werme (fp) och resten av borgarna tillträdde i Örebro kommun stoppade dom Sören och Anders utvecklade idéer om ett Bert och Sune-land i dess närhet.

Det finns flera exempel på idéer och investerare som vill utveckla Gustavsvik och området där omkring. Något som skulle kunna ge Örebro ännu mer besökare, hotellnätter och turistinkomster och därmed jobb till Örebroarna.

Istället för en ordentlig satsning så väljer den borgerliga majoriteten att rea ut verksamheten.

För enligt borgerlig logik så är det ideologiskt fel att kommunen äger sin viktigaste besöksattraktion. Tydligen är det bättre att Orsa kommun äger Örebros viktigaste besöksattraktion.

Ännu ett exempel på Örebros borgerliga majoritet som hellre lägger pengar på slarvigt genomförda gatubyggnationer och tillfälliga jippon, än att på riktigt satsa på verksamheter som kan ge en långsiktig utveckling av staden.

Vad har högermajoriteten egentligen emot Örebros utveckling? Som tur är är det snart val, då kan du byta ut den nuvarande kommunledningen.

Bakom orden

Här är dagens krönika i Karlskoga Kuriren.

I höst är det val igen till riksdag, landsting och kommun. Var fjärde år har alla myndiga medborgare rätt att välja vilka som ska få stifta lagar, hur skattemedlen till landstinget ska fördelas och vilka som ska bestämma över dina barns skola eller gamla föräldrars omsorg.

 Bland dem av er som läser det här så finns det nog rätt många som är oroliga för den utveckling som vi ser i samhället där den som är stark och har det bra får det lite bättre och den som blivit av med sitt arbete eller blivit sjuk är orolig för hur man ska klara hyran, huset, bilen, barnens aktiviteter eller annat som kostar.

 Just nu håller alla partier på och fastställer vallistorna, alltså vilka personer som ska finnas på de lappar som man kan stoppa i det vita röstkuvertet. Dessutom håller valprogram och vallöften på att skrivas ner.

 Många tror att politiker mest lovar och sällan håller sina löften. Den forskning som finns på området visar något annat. De flesta vallöften som formuleras är partierna väldigt måna om att genomföra. Det som kan vara svårt är att förstå vad som finns bakom orden. Om både socialdemokrater och moderater pratar om arbetslinje eller att sjuka ska tillbaks till jobb, hur ska man då veta vem man ska lägga sin röst på?

 Den stora skillnaden ligger i ideologin, det vill säga på vilket sätt man tror att samhället och människor fungerar och på vilket sätt man bäst skapar förutsättningar för en bra utveckling.

 Moderaterna gick till val på att sänka skatter och att göra det svårare att vara arbetslös eller sjuk. ”Det skulle löna sig att arbeta” var begreppet som användes. Människor som riskerar att bli utan inkomst och som är rädda, ställer mindre krav. Man tar jobb för lägre lön och bråkar inte med sin chef om arbetsmiljö eller avtal. Den som inte har en stark ställning på arbetsmarknaden får vara beredda att torka skit i riksdagskandidaters trapphus eller springa mellan flera olika jobb för att få pengar till mat och hyra.

 Moderaterna har alltid velat se en billig tjänstesektor som de mer välbetalda kan använda sig av. Genom försämrad a-kassa, tidsbegränsad sjukersättning och sämre möjligheter för vuxna att utbilda sig eller helt omskola sig så finns det tillgängligt. Den marknadsliberala ideologin har alltid utgått ifrån att hungriga vargar jagar bäst och att konkurrens mellan människor skapar utveckling.

 Som socialdemokrat har jag och andra alltid stått för en annan syn. Att man kan göra så mycket mer genom att samarbeta. Att man över tid har olika behov och att det är bra om vi tar gemensamt ansvar för vissa saker. Att vi som har det bättre ibland måste avstå från ytterligare en platt-TV för att andra ska ha råd med hyran. Att människor som är trygga vågar pröva nya idéer och nya vägar. Att det finns en anledning till att Sverige under Socialdemokratiskt styre gick från att vara ett av Europas fattigaste och minst utvecklade länder till att bli ett av världens mest utvecklade.

 I höst bestämmer vi igen. Är det genom piskan eller moroten som samhällsutvecklingen ska ske?

Borgarna i Örebro stoppade information till Husmark-Persson

För lite knappt två år sedan satt jag och läste regeringens förslag till ”ettårsgräns för sjukpenning och införandet av förlängd sjukpenning” samt ”införandet av rehabiliteringskedja”, det var med anledning av att Örebro kommun skulle lämna remissvar på förslagen.

Det krävdes inte så mycket läsning för att förstå att de nya reglerna kring sjukpenning och rehabersättning skulle få förödande konsekvenser för många och Socialdemorkaternas kommunstyrelserepresentanter var ilskna och upprörda över förslagen.

Med anledning av det författade jag förslag från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om vad Örebro kommun borde lyfta i sitt remissvar till regeringen. Vi lyfte bland annat upp att det var ansvarslöst kort remisstid för att kunna få genomarbetade svar, att många svårt sjuka skulle stå utan ersättning och tvingas söka försörjningsstöd, att det skulle leda till sämre hälsa, att det skulle bli svårare att deltidsarbeta som arbetsträning och att kostnaderna skulle skjutas över från staten till kommunerna.

Ingen av de borgerliga företrädarna eller miljöpartiets representanter i Örebro kommun ville då lyfta med detta i kommunens remissvar utan svarade på hela promemorian med fyra meningar om att man tillstyrker regeringens förslag.

Ingen av dom var villiga att lyssna på argumenten och jag undrar hur Staffan Werme (fp), Inger Högström-Westerling (m), Fredrik Persson (mp), Rasmus Persson (c) och Lennart Bondeson (kd) tycker att det känns idag? Kanske hade Husmark-Persson fått lite mer information innan beslut fattades om Kommunstyrelsen i Örebro antagit (s) och (v):s förslag till remissvar.

 

Remissvar på promemorian ”ettårsgräns för sjukpenning och införandet av förlängd sjukpenning ”.

I promemorian ”ettårsgräns för sjukpenning och införandet av förlängd sjukpenning” (S2007/11088) föreslås att det ska införas en tidsgräns i Sverige för hur länge sjuka ska kunna få ersättning. Tidsgränsen föreslås bli ett år och att det ska vara svårt att få undantag från tidsgränsen. Samtidigt föreslås att möjligheten att få aktivitetsersättning ska tas bort och att alternativet till ersättning för långvarig sjukdom ska vara permanent sjukersättning (vilket motsvarar den gamla sjukpensionen).

Ansvarslöst kort remisstid

Förslagen om förändringar i landets sjukförsäkringssystem är omfattande och Örebro kommun är en av två kommunen i länet som utsetts till remissinstans för promemorian. Remisstiden på ungefär en månad är allt för kort för att på ett ansvarsfullt sätt kunna svara på hur förslaget påverkar Sveriges sjunde största kommun.

Kostnadsförskjutning från stat till kommuner

En ettårsgräns för sjukpenning kommer att få konsekvenser för kommunens ekonomi då sjuka medborgare faller ur socialförsäkringssystemen och enbart blir hänvisade till försörjningsstöd för sin dagliga försörjning. Även för de som får en förlängning av sin sjukpenning beviljad finns en uppenbar risk att deras ekonomi försämras så mycket att de måste ansöka om försörjningsstöd. De ekonomiska försämringarna drabbar den sjuke oavsett om det är en arbetstagare som skadats i sitt yrke eller en ensamstående förälder som kämpar mot svår cancer.

I kombination med en kommande konjunkturnedgång och en avmattning på arbetsmarknaden ser vi med oro på att förslaget kommer att öka kommunens försörjningskostnader samtidigt som skatteunderlaget minskar – det innebär att resurser till välfärden kommer att påverkas negativt. Statens finanser och skatteunderlag bedöms däremot vara fortsatt goda och samtidigt för staten över kostnader för välfärdssystemen till kommunerna. Vi tycker att kostnadsförskjutningen från stat till kommun är en mycket ovälkommen utveckling som vi kan se inom en rad områden.

Sämre hälsa

Tidiga insatser och tydligt ansvar är positivt för individens tillfrisknande. Men att drabbas av en allvarlig sjukdom eller olycka och samtidigt behöva oroa sig för att man under tiden måste sälja sitt hus och byta miljö för sina barn är både inhumant och kortsiktigt. Ekonomiska försämringar leder till ökad oro och sämre tillfrisknande.

Människors hälsa är starkt förknippat med människors ekonomiska trygghet liksom dess möjligheter att delta i arbetsliv och samhällsliv. Att bli åsidosatt från arbete under lång tid när man kan arbeta är ett allvarligt slöseri med både människors och samhällets resurser. Vi måste på flera punkter skapa bättre och snabbare stöd för den som blivit sjuk att komma tillbaks i arbetsliv och samhällsliv. Vi måste också hitta fler vägar in för den som inte kan gå tillbaks till sitt tidigare arbete.

Vi anser att det skulle vara mer effektivt och humant om man ökade stödet till den sjuka och samtidigt ställde tydligare krav på arbetsgivare och Försäkringskassa att tillsammans med den sjuke medverka till ett snabbare tillfrisknande.

Minskade incitament för deltidsarbete under sjukdom

Genom att antalet sjukskrivningsdagar räknas lika oavsett om man är sjukskriven på heltid eller deltid så minskas incitamenten för sjukskrivning på deltid. Detta motverkar syftet att minska sjukskrivningstiderna genom att kontakterna med arbetsplatserna avtar. Detta skulle kunna undvikas genom att avräkningen görs proportionellt i förhållande till sjukskrivningsgraden.

Minskningsregeln innebär ingrepp i fria förhandlingsrätten

Införandet av en minskningsregel påverkar befintliga avtal mellan den stora arbetsgivaren Örebro kommun och arbetstagarorganisationerna. Det är ett anmärkningsvärt och allvarligt ingrepp i den fria förhandlingsrätten eftersom regeringen nu föreslår att arbetsgivare och arbetstagare inte får sluta avtal om en viss typ av försäkringar.

I förslaget finns dessutom en djup orättvisa inbyggd som innebär att personer med höga inkomster faktiskt kommer att kunna försäkra sig mot kraftiga sänkningar i inkomst samtidigt som huvuddelen av arbetstagarna inte har rätt att teckna kollektiva försäkringar som skyddar dem mot det samma.

Rehabpenning borde ges särskild ställning utanför begränsningsperioderna

Rehabiliteringspenning bör mycket tydligt skiljas från sjukpenning och ges en särskild ställning utanför begränsningsperioderna. För att stimulera rehabiliteringsarbetet är det viktigt att det finns tydliga och även kortsiktiga fördelar med rehabilitering framför sjukpenning.

Socialdemokraterna och vänsterpartiet reserverar sig mot programnämndens förslag ärende 18 till förmån för eget förslag på remissvar.

För socialdemokraterna och vänsterpartiet

Lena Baastad                                             Murad Artin

 

Här är det andra remissvaret:

Remissvar på promemorian ”en rehabiliteringskedja ”.

I promemorian Införande av en rehabiliteringskedja S2007/11032 finns en beskrivning av en förändrad sjukskrivningsprocess och förslag om att införa tidsbegränsningar för rehabilitering. Under de tre första månaderna av sjukperioden prövas om den sjuka kan återgå till tidigare arbetsgivare. Efter 90 dagar prövas om den sjuka kan återgå till hela arbetsmarknaden och ansvaret överflyttas till arbetsförmedlingen. Efter 180 dagar ska man bedöma om den sjuke har någon arbetsförmåga som kan tas tillvara på arbetsmarknaden.

Om den sjuke efter 180 dagar beräknas ha arbetsförmåga som kan tas tillvara på arbetsmarknaden ska försörjning ske via arbetslöshetsförsäkring, om personen uppfyller villkor för denna försäkring. Om personen inte uppfyller villkor för arbetslöshetsförsäkring får denne söka försörjningsstöd hos kommunen. Detta gäller även personer som saknar arbetsförmåga men där nedsättningen inte är stadigvarande och personen därför inte kan beviljas sjukersättning enligt de nya kriterierna.

Ansvarslöst kort remisstid

Förslagen om införande av en rehabiliteringskedja är en stor förändring som påverkar många medborgare. Det är också ett förslag som kommer att förändra förutsättningarna på arbetsmarknaden och som leder till kostnadsförskjutningar från stat till kommun. Remisstiden på ungefär en månad är allt för kort för att på ett ansvarsfullt sätt kunna svara på hur förslaget påverkar Sveriges sjunde största kommun.

Ökade kostnader för kommunerna

I promemorian föreslås att sjukersättning endast ska beviljas när arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. De som saknar arbetsförmåga men där nedsättningen inte är stadigvarande kommer därmed inte beviljas sjukersättning utan i stället hänvisas till kommunerna för ansökan om försörjningsstöd. Antalet individer som beviljas sjukersättning beräknas minska kraftigt och man kan förmoda att en betydande andel av dessa kommer att vända sig till kommunen med ansökan om försörjningsstöd. Det innebär en ökad kostnad för kommunerna och en försämrad ekonomi för individen.

I kombination med en kommande konjunkturnedgång och en avmattning på arbetsmarknaden ser vi med oro på att förslaget kommer att öka kommunens försörjningskostnader samtidigt som skatteunderlaget minskar – det innebär att resurser till välfärden kommer att påverkas negativt. Statens finanser och skatteunderlag bedöms däremot vara fortsatt goda. Trots det fryser regeringen statsbidragen i sin budget för 2008, vilket innebär kraftiga nedskärningar i välfärden med flera miljarder för både 2009 och 2010. Samtidigt för staten över kostnader för välfärdssystemen till kommunerna. Vi tycker att kostnadsförskjutningen från stat till kommun är en mycket ovälkommen utveckling som vi kan se inom en rad områden.

Staten minskar sina kostnader för sjuka – inte bättre rehabilitering

Det är viktigt att den som är sjuk får rätt stöd och möjlighet till rehabilitering i ett tidigt skede och tidigare återgå i arbete. Det finns brister i det tidigare systemet och det skulle behövas tydligare krav på arbetsgivare, Försäkringskassa och Arbetsförmedling att tillsammans med den sjuke medverka till en snabbare återgång i arbete. Men detta förslag handlar mindre om rehabilitering och mer om att kraftigt minska antalet individer som uppfyller kriterierna för sjukersättning.

Mer byråkrati för den som är sjuk

Det är viktigt att tydliggöra vem som ansvarar för vad. I förslaget flyttas ansvar från friska arbetsgivare och myndigheter till människor som faktiskt är sjuka och därför inte är på jobbet. Vi tror inte att det är där den största potentialen finns för att förbättra rehabiliteringen. Våra erfarenheter är att alla sjuka inget hellre vill än att komma tillbaks till jobbet. Men det är viktigt att de får lägga sin energi på just det och inte administrativa uppgifter som t.ex. att tvinga arbetsgivare att fylla i intyg åt myndigheterna.

För korta tidsgränser

Att sätta upp olika mål i form av tidgränser kan vara en väg för att ge en tydligare bild för individer, arbetsgivare och myndigheter hur rehabiliteringsprocessen är tänkt att löpa. Men de tidsgränser som föreslås behöver förlängas avsevärt. Det kan inte vara rimligt att man redan efter tre månader förväntas bedöma om en person efter en svår olycka kommer att kunna återgå till tidigare arbete eller inte och hur väl rehabiliteringsinsatserna kommer att fungera.

Förbättrade möjligheter att prova annat arbete

Remissen innehåller också förslag till lag om rätt till ledighet för att vid sjukdom pröva nytt arbete. Efter tre månaders sjukskrivning ska man ha rätt att ta tjänstledigt för att prova annat arbete samtidigt som man får sjukpenning. Det tycker vi är ett bra förslag som förbättrar möjligheter att komma tillbaks i arbetslivet.

Försämrat anställningsskydd

När det gäller anställningsskydd regleras detta av LAS och i förslaget finns inga hänvisningar till förändringar i den. Innan förslaget genomförs måste det utredas i vilka delar som de kommer att stå i konflikt med varandra och vilka förändringar som skall göras. Innebär förslaget att arbetsgivaren har rätt att säga upp en person som redan efter tre månader bedöms inte kunna komma tillbaka till tidigare arbete? Vilka krav kommer arbetsgivaren att ha på sig att anpassa arbetet efter individen?

Ökad arbetslöshet och utslagning

Med tanke på att det som föreslås i promemorian otvivelaktigt kommer att leda till att många fler än idag kommer att ställas utan arbete och att avsevärt fler av dessa arbetslösa kommer att ha inskränkt arbetsförmåga kan vi inte underlåta oss att påpeka att ”en politik för arbete” är på väg att ersättas av ”en politik för utslagning och arbetslöshet”. 

Sammanfattning

Örebro kommun redovisar ovan ett antal frågeställningar som ur en kommunal synvinkel är problematiska. De ekonomiska konsekvenserna, liksom konsekvenserna för individen kommer bli enorma. Förslaget innebär inte en förbättrad rehabilitering för den sjuke. Det kommunala självstyret kan heller inte anses öka.

En sammanvägning av ovanstående konsekvenser innebär att Örebro kommun inte tillstyrker det remitterade förslaget.

Socialdemokraterna och vänsterpartiet reserverar sig mot programnämndens förslag ärende 18 till förmån för eget förslag på remissvar.

För socialdemokraterna och vänsterpartiet

Lena Baastad                                             Murad Artin

Folkhögskolorna och landstinget

I slutet av landstingets budgetdebatt förra veckan kom det fram att (fp), (kd) och (m) vill sälja landstingets folkhögskolor. Något som den borgerliga landstingsoppositionen inte skrivit om i sin budget.

När frågan i och med ett inlägg från kristdemokraterna väl fått uppmärksamhet krävdes det ganska mycket för att få klara besked från (fp) och (m) att även dom stod bakom förslaget om att sälja folkhögskolorna.

Örebro län har relativt låg utbildningsnivå och en av våra viktiga utmaningar är att få fler att utbilda sig. Folkhögskolorna är ett viktigt kompliment till den utbildning som erbjuds i kommunerna.

Folkhögskolorna jobbar lite annorlunda än det ordinarie skolsystemet och fokus ligger på folkbildning, att lärande är viktigt för att förstå sig själv och sitt sammanhang och att förstå samhället och bli en deltagande medborgare. Genom folkhögskolorna är det många som aldrig lyckades avsluta sin gymnasieutbildning i det ordinarie skolsytemet som har fått en gymnasiekompetens och som kan söka vidare till universitet. Andra har yrkesutbildat sig på sin folkhögskola.

Örebro läns landsting äger Fellingsbro folkhögskola och Kävesta folkhögskola. I vårt län finns också fler folkhögskolor med andra huvudmän som också är viktiga för vårt län.

Kävesta folkhögskola har en tydlig kulturprofil med inriktining mot musik och dans. Skolan startades 1873 och är en av landets äldsta folkhögskolor.  Fellingsbro folkhögskola har en tydlig profil mot funktionsnedsättningar samt har yrkesutbildningar inom området. Mest kända är kanske teckenspråkstolk- och dövblindteckenspråkstolkutbildningen samt baskursen i teori och praktik som vänder sig till studerande med Asbergers syndrom.

Våra folkhögskolor är några av landets mest attraktiva med många fler sökanden än det går att få plats med, har välskött ekonomi och har lätt att rekrytera ny personal.

Jag tycker att det finns ett värde att vi gemensamt äger en del av våra viktiga samhällsfunktioner och att vi politiskt kan vara med och utveckla verksamheten. Jag tycker inte det är bra om alla viktiga skolformer drivs i privat regi.

Och så lite historik. De första folkhögskolorna bildades redan 1868, medan de första studieförbunden tillkom i början av 1900-talet. Folkhögskolor var en av landstingens verksamheter redan innan vården blev landstingets stora verksamhet.

Det bekanta begreppet ”fritt och frivilligt” myntades av 1944 års folkbildningsutredning. Utredningens betoning på ”demokratisk fostran” hade naturligtvis en påtaglig aktualitet genom framväxten av de totalitära rörelserna under 1900- talet och det nyss avslutade världskriget.

I dagens mångkulturella Sverige, och med ett ordinarie skolsystem som allt mer släpper taget om demokratisk skolning, och en tilltagande övervakning i samhället fyller folkhögskolorna fortfarande en viktig funktion. 

Och jag vill verkligen att landstinget står som garant för en långsiktighet och en politiskt och religiöst obunden folkhögskola som är tillgänglig för alla.

Ett nygammalt århundrande – anställda som vill ha pension och ob sparkas.

Regeringen Reinfeldt har gjort det dyrare att vara med i facket och samtidigt kraftigt försämrat situationen för de som är arbetslösa. Signalerna från högerregeringen är glasklara – fackets makt ska minska! Samtidigt ser vi följderna av det:

Personalen i klädbutiken Urban Outfitters på Biblioteksgatan i Stockholm ville organisera sig fackligt och få ett kollektivavtal. De ville ha tjänstepension, försäkringar och ob-tillägg när de jobbade kvällar och helger.

Men företaget var inte lika intresserat.

Nu gör de sig av med alla sina 38 anställda. Företaget ska inte ha egen personal och de som vill jobba kvar i butiken anställs av bemanningsföretaget Academic Works istället.

Det är Sverige år 2009. Man skulle kunna tro att det var början på 1900-talet. Arbetarrörelsen behövs, både den politiska och den fackliga grenen.

Om en dryg månad blir dessutom många sjuka av med sin rätt till sjukpenning och söker upp kommunerna för att söka socialbidrag. Jag längtar till valet 2010!

Gå med i facebookgruppen Skämmes Urban Outfitters för löpande information.

Att se kritik som en möjlighet att bli bättre eller att inte lyssna?

Efter ett par dagars snorande slog det till rejält och nu ligger jag nedbäddad för andra dagen i rad. Jag har inte ägnat mig åt så mycket annat än huvudvärk och att snyta mig, hosta och sova.

Samtidigt som jag kanske hunnit med att smitta ner en och annan vän så står det mängder av örebroare ute i regn och kyla och köar för vaccin ute på mässan.

Jag har redan hunnit få till mig en hel del synpunkter på hur det fungerat kring vaccinationerna. Och det är klart att när landstinget inte vet från dag till dag hur många vaccinationsdoser som kommer så är det inte helt enkelt att planera alla delar och att det är en speciell situation som kräver lite av folks tålamod och överseende.

Samtidigt är det ju så att åtskilligt går att göra bättre. Det är inte ofta som något händer eller planeras som berör hela befolkningen samtidigt. Det här är alltså ett gyllene tillfälle att lyssna på människors reaktioner och synpunkter och lära sig inför kriser som är betydligt större än denna.

En av de synpunkter som lyfts fram är att det vore betydligt enklare och smidigare om barn och unga som är den prioriterade gruppen hade kunnat få sina vaccin direkt på skolorna. I de flesta av länets kommuner har man valt att hantera det så. Men inte i Örebro.

Med anledning av det ställde socialdemokraten Peter Dalgren en fråga till Lennart Bondeson (KD), ansvarigt kommunalråd i kommunfullmäktige.

Men istället för att fundera kring frågan och resonera kring hur vi skulle kunnat göra på ett bättre sätt, går Bondeson till angrepp mot alla som har synpunkter på situationen.

Jag tycker alltid att det är obehagligt när människor med makt är rädda för kritik. Det oavsett om det är egna partikamrater eller företrädare för andra partier. För hur ska saker kunna bli bättre om folk inte för fram sina erfarenheter och synpunkter? Och hur ska det kunna bli bättre om människor med makt inte vill lyssna?

När ska snattare stängas av från affärer och småfifflare från telefonabonemang?

Varför inser inte politiker i Europa eller en stor upprörd majoritet av folket hur absurdt det är att kunna stänga av folk från internet även om en rättslig prövning är genomförd.

När andra brott begås, till exempel via mobil eller i en affär, så stängs inte den dömda av från möjligheterna att ha telefon eller att handla i en affär. Utom just då denne avtjänar sitt straff.

Det finns ingen som helst rimlig anledning att hantera brott eller dömda annorlunda bara för att internet är inblandat.

Idag måste tillgången till internet ses som en del av det vardagliga livet, mer fundamentalt än tillgången till telefon.

Jag kan förstå att kritikerna kompromissar för att överhuvudtaget få in någon begränsning och med en garant för rättslig prövning kanske det orimliga i att stängas av från internet framstår tydligt.

Men det är en Phyrrusseger. Det här är värre än både FRA och Ipred och samtidigt en obehaglig men naturlig följd av den utveckling vi ser.

Vad är nästa steg? Jag kan inte gissa, för alla gränser för vad jag trodde var rimligt har redan passerats.

Mental istid – FRA är här

Idag röstar riksdagen igenom FRA. Därmed får staten övervaka dina och mina kontakter på nätet utan misstanke om brott. Det är så sjukt absurdt så det är svårt att hitta orden som når fram, man vill liksom bara skrika rätt ut: Idioter!

Den totala makten den totala kontrollen det totala totalitära

Den nya tiden den kom ju så fort mitt liv fladdrar fort förbi på ett datakort

Mental mental mental istid

Vad är det som gör att inte fler höjer rösten?

Filmer som Des leben des anderes,”V” och Minority report fångar  frågan om övervakning och människors liv på ett tydligt sätt.

Vad är det för människor som gillar principen i att staten ska övervaka människors liv och leverne i förebyggnade syfte? Är det samma folk som tycker det är viktigt att ta fighten om kepsen i klassrummet? Som vill att människor i gemen ska huka inför auktoriteter.

Det finns andra som lyckas formulera sig bättre: Dagens Arena, Björn Sundin, sossar mot storebror, Eva-Lena Jansson.