Kategoriarkiv: Demokrati

Hur vet vi om vi satsar på rätt saker och varför prioriterar vi som vi gör?

Imorgon antar tekniska nämnden verksamhetsplan och budget för 2012, det är den första budgeten med mig som ordförande och det känns stort att få vara med och forumlera politikens viktigaste styrinstrument för utveckling i kommunens verksamheter.

Tekniska nämnden har ett stort ansvarsområde och det är en mängd viktiga frågor som lyfts upp i vår budget och jag kommer återkomma till det i andra blogginlägg.

Men en av de saker som jag lite särskilt brinner för handlar om jämlika livsvillkor i staden och att de resurser som vi lägger på parker, lekparker, trafiksäkerhetsåtgärder, belysning, tillgänglighetsskapande åtgärder och en mängd andra saker som Tekniska nämnden har ansvar för är någorlunda jämt fördelade.

Utveckling och satsningar ska inte i första hand ska gå dit boende skriker högst och är bäst organiserade, utan faktiskt fördelas någorlunda jämt över kommunen och utifrån vart behoven finns. Men givetvis i dialog med de som berörs.

Idag är det inte helt lätt att på ett rättvist sätt bedöma hur resurser och utvecklingsinsatser fördelas geografiskt och utifrån vart det finns mest människor och behov. Under 2012 kommer vi i tekniska nämnden arbeta särskilt för att få fram bra indikatorer och underlag som gör att vi kan jämföra våra olika insatser.

Med sådana underlag kan vi göra analyser och kommer då också kunna skapa ett tydligare underlag för hur vi prioriterar våra insatser år för år i Örebro kommun.

Vilken kvalitet har vi på parkerna fördelat över staden? Finns de fina lekplatserna där de flesta barnen finns? Hur långt har man till någon badmöjlighet och vart ligger våra plaskdammar och uteduschar? Hur osäkra är barnens väg till skolan egentligen och hur jobbar vi med trafiksäkerhetsinsatser? Vilka känner sig otrygga ute och på vilka sträckor? Varför satsar vi på förbättrad belysning på just det där stråket före ett annat?

Jag tycker att politiska prioriteringar ska vara tydliga och möjliga för medborgare att granska.

Jag tycker också att politiska prioriteringar ska genomföras så det går att föra en dialog om det.

I och med den här verksamhetsplanen påbörjar vi i Tekniska nämnden ett stort utvecklingsarbete för att på ett bättre sätt kunna jämföra, analysera och föra dialog kring utveckling och prioriteringar.

Det ska vara lätt att förstå, granska och diskutera politiska prioriteringar. Jag upplever inte att vi är riktigt där ännu.

Annons

Tillsammans sätter vi en offensiv agenda för Örebro

När nyvalda partisekreteraren Carin Jämtin var i Örebro sa hon bland annat att Socialdemokraterna som parti ska lära av Socialdemokraterna i Örebro och ”offensivt sätta vår agenda för vilken politik vi vill driva och geneomföra”.

Så här långt har (S) i Örebro knackat på 4197 dörrar i valrörelsen 2011. Utöver det har en mängd andra samtal förts.

Politik måste handla om en vilja och ett göra som hänger ihop. I Örebro har vi jobbat hårt med att möta örebroare och föra samtal om politiken och utvecklingsfrågor. Under 2010 genomförde vi över 50 000 samtal, bland annat genom att knacka på hemma hos över 35 000 örebroare. Under våren och fram till 15 maj ska vi genomföra 35 000 ytterligare samtal.

Poängen med samtalsmålen är att vi som på heltid eller fritiden är engagerade i politik ska prioritera vår tid till att träffa människor. Genom att samtala, konfronteras, diskutera och pröva olika idéer så blir politiken bättre och den blir offensiv.

När man möter människor eller företagare som berättar om sin vardag, sina erfarenheter eller sina idéer på utveckling så skapar det både kunskap och vilja.

Som till exempel vår utbildningspolitiska talesperson Thomas Esbjörnsson, när han gång på gång träffar personal och elever på Rudbecksskolan som vill diskutera andra möjligheter än nedläggning, så lägger han också ner själen i att hitta dessa möjligheter. Många timmars dialog med både vår egen förvaltning och de som direkt berörs av Rudbeckskolan ger resultat och ett nytt intressant förslag presenteras, det här verkar inte Bondeson förstå utan avfärdar det som populism.

Eller när kommunalrådet Björn Sundin gång på gång träffar handlare på norrcity som är oroliga över utvecklingen och tillsammans försöker hitta lösningar och vill fatta de beslut som är möjliga på både kort och lång sikt, då blir det lite märkligt att se mailen från Koalitionens företrädare som inte vill att några beslut om norrcity ska tas förrän efter valet.

Eller när medlemmar gång på gång pratar med bussresenärer om situationen, då blir engagemanget och kravet på en förändring stort hos de många som på olika sätt är ansvarig för frågorna.

Eller när kommunalrådet Lena Baastad möter företagare och personalchefer som gång på gång berättar om svårigheterna att rekrytera rätt personal och samtidigt möter många unga och förtvivlade örebroare som inte får chansen till ett jobb. Det är klart att man då gör allt man kan för att ta nästa steg. Att man tillsammans kommer på lösningar men också lär av andra som hittat metoder som på riktigt ger ungdomar jobb och företag arbetskraft.

Att vilja, att mötas, och att göra – det är motorn i politisk utveckling.

Företrädare för Koalition Örebro verkar göra tvärtom. Ena stunden pläderar de för att kommunala skattesänkningar är avgörande för utvecklingen ett par veckor senare lovar de att inte sänka skatten. Ena stunden säger de att utförsäljningar av ÖBO är nödvändiga och ett par veckor senare lovar de att inte sälja ut ÖBO. Ena stunden säger de att Rudbeckskolan måste läggas ner för att minska platserna i gymnasieksolan och ett par veckor senare säger de att man behöver bygga nya utbildningslokaler i city. Ena stunden är man emot byggandet av conventum och sedan vill man ta åt sig äran av resultatet och att det skapar nya jobb. En stunden tar man sparbeslut om att minska bemanningen inom äldreomsorgen för att samtidigt fatta beslut som ökar merkostnaden för kottidsvikarier med ungefär samma summa. 

Nej, Koalition Örebro visar ingen trovärdighet och ger knappast några långsiktiga förutsättningar för kommunens utveckling.

Örebro ska framåt. Vi kan skapa nya jobb och samtidigt minska klyftorna. Genom att ansvariga politiker träffar folk, medborgare, näringsidkare, offentliga företag, personal, brukare – hela tiden – kommer det vi gör bli bättre och nya idéer utvecklas.

Det är hemligheten till att offensivt sätta agendan. Tillsammans.

Socialdemokraterna i Örebro har nya jobb och minskade klyftor högst på agendan. Och samtalen.

Genom att aktivt söka upp människor för att få deras synpunkter, erfarenheter och idéer så blir också fler örebroare hörda. Även av dem som normalt inte själva hör av sig till politikerna. Självklart är det många som tycker att det vore skönare att sitta framför TV:n istället för att gå ut en regning kväll och kancka dörr. Många är förtroendevalda som på dagarna har andra heltidsjobb, och liksom många andra har barn och andra fritidsaktiviteter, ändå avsätter de dyrbara kvällar för att lyssna och prata.

Socialdemokraterna i Örebro (och Hallsberg) är bäst i Sverige på det här. Det handlar om att ta sitt politiska uppdrag på allvar och att göra politiken relevant för medborgarna. Vinsten är en offensiv agenda för ett Örebro som går framåt, nya jobb i Örebro och minskade klyftor.

Var är brudarna?

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Jag är en av dem som anser att processen att ta fram en ny partiledare har mycket kvar att önska. Många känner likadant och jag hoppas att det var sista gången som en partiledare för Socialdemokraterna väljs genom ett slutet valberedningsarbete. Men även om jag känner en besvikelse över hur valet gått till, så tycker jag det är väldigt spännande att se Håkan Juholt som partiledare.

Det var många som med glädje lyssnade till Håkan Juholts linjetal på kongressen i helgen och det var många socialdemokratiska magar som kändes varma och glada för att orden och innehållet landade helt rätt. Att han är en ledig och skicklig talare gör ju inte saken sämre.

Håkan Juholts första dagar tycks ha landat mer än bra. Nästan alla partikamrater jag träffar på i olika sammanhang har fått ny energi. Detta trots att de flesta för bara ett par veckor sedan knappt visste vem Juholt var, varken inom partiet eller utanför.

Att han var relativt okänd utanför riksdagen är inget konstigt. Att vara riksdagsledamot utan att vara talesperson för sitt parti innebär att man har en ganska undanskymd plats i media. Vad riksdagsledamöterna egentligen åstadkommer i riksdagen är det få som känner till. Inte ens lokal media är särskilt intresserade av att granska våra egna riksdagsledamöter. Eftersom media är ett av de viktigaste forumen för politiska budskap så innebär det konkret att många intressanta politiker aldrig blir kända för flertalet av väljarna, eller ens av medlemmar och företrädare inom sitt eget parti.

Valet av Håkan Juholt kom som en total överraskning för många. Och nu överraskar han igen med att välja Tommy Weidelich till ekonomisk politisk talesperson. En person med många år i riksdagen och som liksom Juholt är okänd för de flesta människor som lever och verkar utanför riksdagshusen. I någon slags roll bredvid Weidelich ska dessutom Anders Johansson, Sigtunas kommunalråd, finnas. Han torde vara lite mer känd av socialdemokrater som är förtroendevalda runt om i landets kommuner. Många som vill ligga i framkant när det gäller kommunal utveckling har följt det arbete som Anders Johansson lett i Sigtuna. Att knyta honom till partiets centrala ekonomiska politik känns i mina ögon klockrent, men oväntat. Jag tycker att Juholts val av Weidelich och Johansson som sidekick är både spännande och befriande.

I och med de här valen bryter han upp en del interna maktkonstellationer och dammiga positioneringar, och ny luft kommer in. Det var länge sedan som partiet som helhet kändes så syrerikt och jag ser med nyfikenhet fram emot vad det kommer att innebära den närmaste tiden.

Det är spännande att se hur Juholt ska fortsätta bygga laget omkring sig. Samtidigt dyker givetvis tanken upp – var är brudarna? Vilka fler dammiga positioneringar är Håkan Juholt beredd att bryta upp?

Med valet av Weidelich och side-kicken Johansson, har Juholt visat att han inte är fast i politiska fack och att han ser Socialdemokratins stora utmaningar. Han har sökt utanför den självklara boxen. Nu förväntar jag mig att Håkan Juholt med samma politiska precision väljer spännande kvinnliga socialdemokrater på viktiga poster

Ps. Krönikan skrevs innan jag visste att Mayram ska ersättas. Vilket jag liksom en del andra står frågande till. Så än viktigare – var är brudarna Juholt?

Historiskt i svensk politik?

Idag sker något som i det lilla är en historisk händelse. Örebro Kommunfullmäktige väljer ett samstyre mellan sju partier (s,v,m,mp,c,kd,fp).

Visserligen under en begränsad tid och därför att man väntar på Valnämndens besked om det blir omval eller inte. Men mig veterligen har detta aldrig tidigare hänt i svensk politik.

Örebro kommunfullmäktige väljer idag en budget där sju partier är överens och inget motförslag har presenterats.

Samtidigt väljs företrädare i nämnder och styrelser och där ordförandeskapet fördelas enligt en särskild överenskommelse.

Det här är givetvis inte förstahandsalternativet för något parti. Att leda alla partier ihop, även om det är under en kortare tid, kommer säkert vara både frustrerande och ibland tamt.

Men jag måste säga att det samtidigt känns spännande. Utmanande. Förhoppningsvis lär vi under den här tiden känna andra sidor hos varandra som underlättar arbetet framåt oavsett omval eller inte och en senare politisk majoritet.

Utmaningar för (S)

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Socialdemokraterna står inför en kongress i vår som ska välja en ny partiledare. Jag hoppas att mitt parti gör upp med en del av vårt interna sätt att välja partiledare och har en större öppenhet i processen där dem som kandiderar till posten är tydliga med det.

Jag tycker att Socialdemokraterna i Stockholm har antagit utmaningen på ett bra sätt genom att låta medlemmarna vara med och nominera både namn och att formulera viktiga egenskaper för en partiledare. Jag hoppas att fler Arbetarekommuner och Partidistrikt antar utmaningen och gör på liknande sätt, däribland mitt eget. Samtidigt håller jag med valberedningens ordförande Berit Andnor om att det inte är en Idoltävling som pågår. Det handlar om stora tag som ska göras och den som väljs till ny partiledare måste ha ett reellt mandat att leda en stor politisk organisation och sätta en politisk agenda under många år framöver.

Valet av partiledare handlar inte bara om att hitta en person som gör sig bra i media. Nu, liksom alltid, pågår en ganska aktiv och smärtsam process om vad Socialdemokrati innebär i vår tid. Vilka är de stora politiska utmaningarna som vi måste anta och vilka är metoderna för att nå dit. Politik och ideologi är inte svart-vit. Det finns en mängd gråzooner i politiska ställningstaganden. Men det handlar om makt. Makt att genomföra förändring och makt att sätta agendan för utvecklingsfrågor.

Det finns flera anledningar till att Socialdemokratin varit framgångsrik under så många tidigare år. Man har lyckats väl med att skapa ekonomisk utveckling. Sverige är ett land som hela tiden legat i framkant när det gäller forskning, innovationer och jobb. Men dessutom har man lyckats fördela det välståndet som en växande ekonomi ger till fler människor. Skattesatserna och ersättningsnivåerna är inget självändamål men det har varit viktiga medel för att människor ska kunna leva drägliga liv och att satsa samhällets resurser så att värdet av det kommer tillbaks åt flertalet

Den som väljs till Socialdemokraternas nya partiledare ska leda arbetet med att formulera vår tids största politiska utmaningar. För den nya partiledaren handlar de största utmaningarna kanske om klimatomställningarna, eller att teknisk utveckling gör att många tunga jobb försvinner och att de nya jobben är färre. Kanske handlar det om att över hälften av alla svenskar nu bor i städer och att landsbygden och småstäder brottas med ökade kostnader för välfärd och ökad arbetslöshet. Kanske handlar det om att hantera allt detta och lite till och samtidigt se till att välståndet kommer fler till del.

Jag är övertygad om att när vi är överens om den stora agendan så kommer vi ha lättare att utveckla, försvara och kommunicera metoderna för detta. Och jag tror att Socialdemokratin är det parti som klarar av att hantera stora svåra frågor och samtidigt se till att även vi som är födda utan stora plånböcker, har möjlighet till utveckling och ett gott liv. Men om vår politik ska bli verklighet måste det ske på ett sätt som innebär att medelklassen i storstäderna åter igen vill stå med oss.

Eftervalsdebatt om (S) ekonomiska politik

Socialdemokraternas ekonomiska politik handlar om att skapa möjligheter till tillväxt, att förstå vikten av vad som skapar långsiktiga förutsättningar för jobb och näringslivsutveckling samtidigt som man fördelat den ökade ekonomiska välfärden så att det kommer alla till del.

Traditionell socialdemokratisk fördelningspolitik bygger på att de som tjänar mest eller har störst förmögenhet betalar mer i skatt än de som tjänar lite. Det är ett av verktygen vi använt för att solidariskt dela på bördorna och samtidigt kunnat utveckla barnomsorg, äldreomsorg, skola med mera. Det har också varit ett verktyg som under lång tid gjort att klyftorna mellan människor i Sverige inte är lika stora här som i andra länder.

De två senaste valen har vi inte fått stöd av majoriteten av väljarna för att driva vår ekonomiska politik. Istället har vi en fortsatt borgerlig regering som sänker skatterna för de som har mest och därmed minskar utrymmet till sådant som vi finaniserar via skatten som tex barnomsorg, skola och äldreomsorg.

En borgerlig ekonomiskt politik bygger på andra principer än en socialdemokratisk. Man vill inte att politiken ska in och styra, man vill minska skattetrycket och att en större del av vård och omsorg ska betalas privat samt att det ska vara lättare att behålla och utveckla förmögenheter. 

Historiskt har de borgerliga partierna haft svårt att få svenska folket med sig på att minska skatterna för de rika och därigenom försämra kvaliteten i vård och omsorg. Att en borgerlig regering väljer ett verktyg som jobbskatteavdraget för att bryta upp strukturerna är ”smart”. Det ställer människor med vanliga inkomster emot varandra, och man har fått ett ganska brett stöd från inte minst män inom tillverkningsindustrin för sin politik.

I en eftervalsdebatt är den ekonomiska politiken en del av vägvalet. Män inom tillverkningsindustrin är traditionellt några av Socialdemorkatins kärnväljare. Samtidigt som vi tappar stöd bland de väljargrupper som historiskt sett varit de ”arbetare” som byggt upp partiet, så tappar vi samtidigt väljare i en medelklass som vill se mer av skattelättnader inom en tjänstesektor som går att använda direkt i sin vardag.

När Socialdemorkaterna diskuterat vår ekonomiska politik låter det lite svajigt måste jag medge. Om vi på sikt ska kunna vinna val och minska klyftorna i samhället behöver både manliga industriarbetare och storstädernas växande medelklass känna att Socialdemokratin står för en utveckling man kan ställa sig bakom.

Samtidigt, hur ska väljare överhuvudtaget kunna se skillnad på partierna om vi inte är tydliga med principerna som skiljer oss mot den borgerliga ekonomiska politiken.

Om jag som väljare inte förstår skillnaderna mellan partierna, vad är det då mer än förtroendet för partiledaren som ska avgöra vart jag lägger min röst? Jag blir orolig om socialdemokraternas interna eftervalsdebatt om den ekonomiska politiken kommer att handla om några hundralappar hit eller dit eller om RUTs varande eller inte. Jag tror vi behöver en ordentlig diskussion om den framtida ekonomiska politiken. Både utifrån ett tillväxtperspektiv och utifrån en förändrad omvärld, men med fördelningsprincipen som grund.

Det finns ett sug hos människor att få delta i socialdemokratins framtidsval

Överallt där jag rört mig idag har det diskuterats kring efterträdaren till Mona Sahlin. Åsikterna om vem som vore lämplig eller vad man förväntar sig för typ av person har gått isär men det finns en punkt som många tycks väldigt samstämmiga kring: man vill veta och förstå vilka som kan bli kandidater och hur det går till.

Jag upplever att det finns ett sug bland människor som inte själva tillhör den innersta kretsen att få vara med. Är det något som Socialdemokratin skulle kunna göra nu för att visa att väljare och medlemmar är viktiga, så är det att öppna upp processen.

Människor vill veta vilka som är intresserade. Människor vill förstå och ta ställning till vad det är för olika företrädare som är aktuella och varför. Vilken agenda har de.

Jag vet att det inte är lätt i den Socialdemokratiska kulturen att öppet tillkännage sin kandidatur. I praktiken inebär det att den som kandiderar öppet och sedan inte blir vald har bränt sina framtida möjligheter. Det gäller inte bara val till partiledarposten, kulturen sitter djupt och ger spår i alla nivåer av organisationen.

För övrigt så är det en kultur som verkar sitta djupt i de flesta svenska partier och även annan högre tjänstetillsättning. I grunden kanske det handlar om jante. ”Du ska inte tro att du är något” om du inte redan blivit något. Och helst ska du även då ha gått motvilligt in i en högre position, för annars är man väl inget annat än en streber.

I många andra länder finns det en annan kutym när det gäller politiken. Där finns ett par-tre kandidater till partiledarposterna som sedan för en öppen kampanj innan de blir valda.

Det jag verkligen skulle önska är att de nomineringar som lämnas in till valberedningen får bli offentliga på riktigt. Att kandidaterna kan tillkännage sig öppet och synas på turné bland medlemmar och väljare.

Socialdemokratin har ett gyllene läge att göra upp med jante för gott. Att visa att politik inte är något att skämmas över. Att det handlar om människor som brinner för något och att makten är medlet att förverkliga visionerna.

Det finns ett sug hos människor att få delta i Socialdemokratins framtidsval. Det suget är ett uttryck för att Socialdemokratin angår dem.

Jag tycker inte vi som parti har råd att slarva bort det läget. Att öppna upp strukturerna skulle om något visa att vi är ett spännande och dynamiskt parti. Det vore dessutom ett bra sätt att se våra väljare i ögonen och säga att vi angår varandra.

Na gör en Bulls Eye om ”den stora ledaren”

När jag öppnade tidningen idag hann många tankar rusa genom huvudet:

  • Är det första April?
  • Har någon kuppat Na och gör en politisk dräpa mot Staffan Werme?

Det tog ganska lång tid för mig att förstå vad Na:s egentliga syfte var med fyra sidor som hyllar ”den stora ledaren Staffan Werme”. Med artiklar som:

Ledarens visdom – nu på internet

Örebro. Örebro läns invånare får inom kort tillgång till en ny sökmotor på internet. Under en fullsatt pressträff i går offentliggjorde Örebro läns ledning ”wermes-visdom.se”, en fullödig söktjänst där medborgarna bland annat kan hitta:

• Wermes samlade diktverk i ett sökbart register

• virtuell guidad tur på Svampen (endast tillgänglig för dem som gjort minst ett besök på Svampen under året och därmed erhållit en personligt inloggning för tjänsten.)

• Bilder och texter om den stora ledarens mångfacetterade kunskaper. Werme är som bekant en av länets främsta multisportare, en militär skarpskytt, en framstående kock och en av landets ledande jorbruksutvecklare.

Eftersom den nya söktjänsten wermes-visdom innehåller all nödvändig information kommer alla andra internetsajter att stängasner inom kort.

Men även om det egentligen skulle handla om en kontrast mellan media i ett land med yttrandefrihet och ett land där den politiska ledaren bestämmer vad som ska stå i tidningen – så blir det hysteriskt roligt som politisk satir.

Särskilt om man som förkunskap vet att Staffan ibland läser sina egna dikter för personalen på rådhusmöten, har en historia med lite svårigheter att hantera när han blir ifrågasatt och utmålar kritik från näringslivets företrädare som sosselakejer.

Jag vet inte hur Na tänkte men jag tror att journalisterna hade jäkligt kul när dom skrev artiklarna.

Folkhögskolorna och landstinget

I slutet av landstingets budgetdebatt förra veckan kom det fram att (fp), (kd) och (m) vill sälja landstingets folkhögskolor. Något som den borgerliga landstingsoppositionen inte skrivit om i sin budget.

När frågan i och med ett inlägg från kristdemokraterna väl fått uppmärksamhet krävdes det ganska mycket för att få klara besked från (fp) och (m) att även dom stod bakom förslaget om att sälja folkhögskolorna.

Örebro län har relativt låg utbildningsnivå och en av våra viktiga utmaningar är att få fler att utbilda sig. Folkhögskolorna är ett viktigt kompliment till den utbildning som erbjuds i kommunerna.

Folkhögskolorna jobbar lite annorlunda än det ordinarie skolsystemet och fokus ligger på folkbildning, att lärande är viktigt för att förstå sig själv och sitt sammanhang och att förstå samhället och bli en deltagande medborgare. Genom folkhögskolorna är det många som aldrig lyckades avsluta sin gymnasieutbildning i det ordinarie skolsytemet som har fått en gymnasiekompetens och som kan söka vidare till universitet. Andra har yrkesutbildat sig på sin folkhögskola.

Örebro läns landsting äger Fellingsbro folkhögskola och Kävesta folkhögskola. I vårt län finns också fler folkhögskolor med andra huvudmän som också är viktiga för vårt län.

Kävesta folkhögskola har en tydlig kulturprofil med inriktining mot musik och dans. Skolan startades 1873 och är en av landets äldsta folkhögskolor.  Fellingsbro folkhögskola har en tydlig profil mot funktionsnedsättningar samt har yrkesutbildningar inom området. Mest kända är kanske teckenspråkstolk- och dövblindteckenspråkstolkutbildningen samt baskursen i teori och praktik som vänder sig till studerande med Asbergers syndrom.

Våra folkhögskolor är några av landets mest attraktiva med många fler sökanden än det går att få plats med, har välskött ekonomi och har lätt att rekrytera ny personal.

Jag tycker att det finns ett värde att vi gemensamt äger en del av våra viktiga samhällsfunktioner och att vi politiskt kan vara med och utveckla verksamheten. Jag tycker inte det är bra om alla viktiga skolformer drivs i privat regi.

Och så lite historik. De första folkhögskolorna bildades redan 1868, medan de första studieförbunden tillkom i början av 1900-talet. Folkhögskolor var en av landstingens verksamheter redan innan vården blev landstingets stora verksamhet.

Det bekanta begreppet ”fritt och frivilligt” myntades av 1944 års folkbildningsutredning. Utredningens betoning på ”demokratisk fostran” hade naturligtvis en påtaglig aktualitet genom framväxten av de totalitära rörelserna under 1900- talet och det nyss avslutade världskriget.

I dagens mångkulturella Sverige, och med ett ordinarie skolsystem som allt mer släpper taget om demokratisk skolning, och en tilltagande övervakning i samhället fyller folkhögskolorna fortfarande en viktig funktion. 

Och jag vill verkligen att landstinget står som garant för en långsiktighet och en politiskt och religiöst obunden folkhögskola som är tillgänglig för alla.

Ett nygammalt århundrande – anställda som vill ha pension och ob sparkas.

Regeringen Reinfeldt har gjort det dyrare att vara med i facket och samtidigt kraftigt försämrat situationen för de som är arbetslösa. Signalerna från högerregeringen är glasklara – fackets makt ska minska! Samtidigt ser vi följderna av det:

Personalen i klädbutiken Urban Outfitters på Biblioteksgatan i Stockholm ville organisera sig fackligt och få ett kollektivavtal. De ville ha tjänstepension, försäkringar och ob-tillägg när de jobbade kvällar och helger.

Men företaget var inte lika intresserat.

Nu gör de sig av med alla sina 38 anställda. Företaget ska inte ha egen personal och de som vill jobba kvar i butiken anställs av bemanningsföretaget Academic Works istället.

Det är Sverige år 2009. Man skulle kunna tro att det var början på 1900-talet. Arbetarrörelsen behövs, både den politiska och den fackliga grenen.

Om en dryg månad blir dessutom många sjuka av med sin rätt till sjukpenning och söker upp kommunerna för att söka socialbidrag. Jag längtar till valet 2010!

Gå med i facebookgruppen Skämmes Urban Outfitters för löpande information.

Örebroarna är mitt i smeten i formandet av svensk politik

Jobbkongressen är inne på sin näst sista dag. En kongress där Örebros ombud varit drivande och stått mitt i alla heta politiska frågor. Det kan låta som ”pravda” men jag är ärligt mycket imponerad och stolt över örebrodelegationen som slagits hårt för politik vi tror på och fått större framgångar i det arbetet än vad jag varit med om på tidigare kongresser.

Vi har många duktiga och drivande personer här, ombud som dessutom är bra på att nätverka och hitta vänner att tillsammans driva igenom frågor med.

I rummen bakom kongressalen där vi sitter och jobbar med media, underlag och annat är trycket högt och även där hörs många imponerade ordalag om örebroarnas ombud och det är ett ivrigt spring till dom för att sy ihop överenskommelser och skrivningar.

Exempel på några av de frågor örebroarna med hårt arbete drivit igenom i våra politiska riktlinjer är att det ska tillföras mer resurser till järnvägen och att staten ska finansiera det inte kommuner och landsting, att utveckla och definiera socialdemokratisk kunskapssyn och att kunskap handlar om mer än mätbara ämneskunskaper  och nationella prov.

Och även i en av kongressens allra hetaste frågor står örebroarna mitt i arbetet, morgondagens stora fråga om integritetslagstiftning och Ipred. Vi har flera avgörande motioner men framför allt är det i de politiska riktlinjerna som slagen står.

Imorgon avgörs det, men redan nu har arbetet kommit långt. Partistyrelsen kommer fram med nya förslag på skrivningar hela tiden som förhandlas och där Björn Sundin och Åsa Westlund är huvudförhandlare från ”vår” sida.

Positionerna har flytttats fram varje dag, och det börjar se hoppfullt ut. Dock saknas fortfarande den viktiga delen om ipred och att polisiär verksamhet faktiskt inte ska bedrivas av privata bolag. Som i all annan lagstiftning så är det polis och åklagarmyndighet som ska arbeta med rättskipning, inte privata företag med egenintressen.

Kongressen beslutar om partiets riktlinjer – riktlinjerna blir den politiska plattform som socialdemorkaterna går till val på och lovar att genomföra om man vinner valet. Och tvärtemot vad många tror så visar all uppföljning och forskning att svensk politik är väldigt bra på att uppfylla sina vallöften och valprogram. Om (s) vinner valer 2010 så är det besluten som tagits här som till stor del kommer att genomföras.

Det mesta av mina kommentarer och uppdateringar på området har skett på www.facebook.com/ullissandberg och på örebrodelegationens kongressblogg.

Mental istid – FRA är här

Idag röstar riksdagen igenom FRA. Därmed får staten övervaka dina och mina kontakter på nätet utan misstanke om brott. Det är så sjukt absurdt så det är svårt att hitta orden som når fram, man vill liksom bara skrika rätt ut: Idioter!

Den totala makten den totala kontrollen det totala totalitära

Den nya tiden den kom ju så fort mitt liv fladdrar fort förbi på ett datakort

Mental mental mental istid

Vad är det som gör att inte fler höjer rösten?

Filmer som Des leben des anderes,”V” och Minority report fångar  frågan om övervakning och människors liv på ett tydligt sätt.

Vad är det för människor som gillar principen i att staten ska övervaka människors liv och leverne i förebyggnade syfte? Är det samma folk som tycker det är viktigt att ta fighten om kepsen i klassrummet? Som vill att människor i gemen ska huka inför auktoriteter.

Det finns andra som lyckas formulera sig bättre: Dagens Arena, Björn Sundin, sossar mot storebror, Eva-Lena Jansson.

Herman Lindqvist: infödda Örebroare har en annan känsla än invandrare

Så nu har själva Herman Lindqvist gett sig in i debatten om Örebro 2010 och på kolumnistplats i Aftonbladet attackerar han vänsterpartiets Murad Artin och varnar för ett politiskt hatmöte.

Måste säga att hans artikel känns mycket märklig och undrar verkligen varför människor fortfarande idag vill särbehandla en institution som borde gått i graven för länge sedan.

Tror folk fortfarande att kungamakten är instiftad av Gud? Eller att de har en annan färg på blodet i sina ådror än gemene man?

Jag tycker om att fira, jag tycker det är trevligt när Örebro kan visas upp från alla möjliga håll och jag tycker att historiska händelser kan få ta plats.

Men jag tycker också att det är fullt rimligt att lokalpolitiker på allvar funderar över vad de kommunala skattemedlen ska användas till och  hur de ska prioriteras.

Att som Herman Lindqvist försöka förlöjliga Murad Artins kritik med att hänvisa till Murads armeniska bakgrund och att han kanske som invandrare inte förstår svensk historia så bra som infödda Örebroare – är riktigt obehagligt.

Att frågan om Bernadotte rör upp så mycket känslor och politiska övertramp är rätt intressant i sig. Att ett 200-års jubileum för en svensk kungaätt idag kan få aktiva politiker att ifrågasätta frågor om mötesfrihet och vill kringgå möjligheten till politiskt opinionsbildning.

Nej, något stinker. Och jag är hoppas att fler tar steget och går med i Republikanska föreningen.

Inte mer övervakning och högre murar som löser framtiden

Såg att någon kommit till min blogg genom att söka ”Ulrika Sandberg Pakistan”, antar att det var någon som ville veta om jag hade skrivit något om Mehdi – det hade jag inte, och jag är sjuk och för grötig i huvudet för att försöka mig på det just nu.

Men det jag kan skriva är att frågor om demokrati, delaktighet, humanism, integritet och solidaritet är det som jag brinner för.

Att jag vill att människor ska bemötas på lika villkor oavsett bakgrund, sexuell läggning, ekonomisk status, kön, etnicitet eller religion – och att jag menar att det inte är så idag.

Att människor som misstänks för brott ska få en ärlig prövning och att det är viktigt i ett humanistiskt och demokratiskt samhälle att prövning görs på rätt sätt och inte sker godtyckligt. Och att det är ett övergrepp mot oss alla när människor hålls fängslade i flera år utan att jurisisk prövning har gjorts.

Att ökad övervakning inte är rätt väg att gå, oavsett om det gäller fildelning, arga tonåringar, bankrånare eller religiös och politisk aktivism.

Jag tror att ökade klyftor i samhället, både nationellt och globalt, skapar mer motsättningar och ökar alienation, vrede och otrygghet.

Att jag är politiskt aktiv är för att jag på något sätt vill bidra till ett samhälle där fler är med och formar det. Att jag är socialdemokrat är för att jag vill värna solidaritet och jämlikhet och tror att det blir bättre för alla om klyftorna i samhället minskar.

För mig hör frågor om att bygga bort den delade staden, att värna sociala trygghetssystem, integritetsfrågor och vem som har rätt till våra torg ihop med frågor om brinnande bilar i frankrikes förorter, arbetslöshet och vilka som är aktiva i politiken.

Vem har rätt att formulera problemen och vem har makt att göra något åt dem?

Det är bara genom att se varandra och föra en dialog som vi kan lösa framtiden, inte genom större misstänksamhet, ökade klyftor och högre murar.

Staffan Wermes (fp) svar på mitt öppna brev

Ps. Detta är skrivet av samma man som ett av de första kommunfullmäktigena som kommunstyrelsens ordförande med handkraft släpar Ylva Wessman, en ung ledamot från talarstorlen när hon kritiserar honom och som nyligen försöker slå ihop vänsterpartister i Örebro med massmördarideologier.

Öppet svar till Ulrika Sandberg. 

 Frågan om tillgänglighet till de offentliga platser som finns i Örebro kan i förstone tyckas vara en enkel fråga. Alla har naturligtvis rätt att hos polisen och kommunens tekniska förvaltning ansöka om tillstånd för anordnande av olika aktiviteter. Jag kommer, trots denna förmenta enkelhet, som kommunstyrelsens ordförande initiera ett ärende som handlar om hur kommunen ska värna de arrangemang som är kontinuerliga och viktiga för demokratin, många örebroare, staden och kommunen. Det kan handla om publika arrangemang, som ”O Helga Natt”-konserten eller nationaldagsfirandet, kommersiella arrangemang, som Hindersmässan eller Marknadsafton, eller demokratiska arrangemang, som valrörelser till nationella eller internationella parlament. 

Det finns naturligtvis olika sätt att se på Vänsterpartiets agerande i torgfrågan. Oaktat detta har deras förmenta ansökan satt fokus på att det idag är möjligt för en liten grupp att omintetgöra demokratiskt fattade beslut om tillgång till de offentliga platserna. Låt mig exemplifiera: Samtliga partier representerade i Örebro kommunstyrelse, förutom Vänsterpartiet, har ställt sig bakom firandet av Örebro 2010, med den kalender som redovisats av företrädarna för jubiléet vid ett antal kommunstyrelsesammanträden. Det kan finnas skäl att begrunda om ett sådant beslut även ska innefatta en ansökan om upplåtelse av torgen, även om inte det existerar något sådant formellt beslut i en enskild beslutssats. Örebro kommun finansierar helt eller delvis, via exempelvis Örebro Kompaniet AB, eller City Örebro andra arrangemang i kommunen, varav några redovisas ovan. Det är möjligt att även dessa arrangemang ska värnas i så motto att det kalendarium som upprättas i organisationerna också innebär en rätt att använda torg och/eller gator för arrangemanget, inte bara innevarande utan även kommande år. 

Vart fjärde år är det val till bland annat kommunfullmäktige i Örebro. Vart femte år är det val till Europaparlamentet. För att ett öppet och demokratiskt samhälle med en livaktig politisk diskussion ska kunna äga rum har partierna hittills ansett sig behöva använda delar av Stortorget till ett så kallat valtorg. Även detta kan omintegöras om reellt antidemokratiska krafter har rätt att boka torget under valrörelsen för andra arrangemang och gör det innan de traditionella partierna ansökt. Det är möjligt att även detta bör diskuteras, och tidpunkten avbokas för andra alternativ än valrörelse. 

Avslutningsvis vill jag beklaga det höga tonläge Ulrika Sandbergs öppna brev håller. Det är ett allvarligt påstående när en ledande socialdemokrat öppet går ut med ett påstående om att kommunstyrelsens ordförande är antidemokratisk. Det är bekymmersamt ur flera perspektiv, men framförallt då just högt tonläge varit en av de frågor som ett antal gånger diskuterats i såväl kommunfullmäktige som i andra kommunala fora.

Även om Ulrika Sandberg är en av de ledande företrädarna för socialdemokratin i Örebro kommun och därmed bort förankra sitt agerande inom partiets ledning, när jag en förhoppning om att detta inte är fallet, och att socialdemokraternas övriga politiska ledning tar avstånd från såväl påstående som tonläge. För demokratins skull, och för Örebro kommuns skull, vore detta det bästa. 

 Staffan Werme

Jag borde tycka att det är humor men egentligen är det nog mest tragiskt.

Öppet brev till Staffan Werme (fp) – antidemokratiskt

Idag attackerar den antidemokratiska ordförande i kommunstyrelsen mötesfriheten. I dagens Na säger Staffan Werme (fp):

Det frågan i grunden gäller är vem som har rätt till våra torg. Ska vem som helst kunna boka dem för vad som helst? Så får det givetvis inte vara och därför ska tekniska förvaltningen se över reglerna för bokningar.

Staffan: en enkel googling hade kunnat gett dig tydlig svar på dina frågor. Ja, vem som helst ska kunna boka dem för vad som helst. Det är reglerat i grundlagen och en av våra hörnpelare i demokratin.

Mötesfrihet är människors frihet att hålla möte och demonstration på allmän eller avskild plats utan ingripande från statsmakten. Mötesfriheten är tillsammans med organisationsfriheten och yttrandefriheten en förutsättning för folkets deltagande i demokratin. I Sverige liksom i många andra demokratiska länder är mötesfriheten skyddad i grundlagen.

Begränsningar i mötesfrihet kan finnas om mötet syftar till planering av brott, våldsamt upplopp eller brott mot lokal ordningsstadga. I Sverige finns lagstiftning avseende mötesfriheten reglerad i Regeringsformen samt i Ordningslagen. I Ordningslagen regleras bland annat krav på tillstånd och/eller anmälan av allmän sammankomst.

Det finns många som kan ha åsikter om att vänsterpartiet har bokat upp Stortorget samma dag som kommunen har planerat ett stort firande där. Men det finns verkligen inget fog för misstänka att det handlar om planering av brott eller våldsamt upplopp.

Att vem som helst har rätt att demonstrera och skapa opinion mot demokratiskt fattade beslut är också en av grunderna i demokratin. Jag känner mig mycket obehaglig till mods över så allvarliga angrepp på demokratins grunder som du ger uttryck för.

Demokratin förutsätter att man har rätt att bilda opinion mot fattade beslut

Att inom lagens råmärken ha rätt att protestera mot och även skapa opinion mot demokratiskt fattade beslut är grunden i det demokratiska systemet.

Detta är något som flera ledande borgerliga företrädare i Örebro allvarligt nog inte verkar förstå.

Den senaste tidens skarpa reaktioner från bland annat Lars O Molin (kd) och kommunstyrelsens ordförande Staffan Werme (fp) angående vänsterpartiets opinionsbildning mot Örebro 2010 är och tassar i marker som är rätt obehagliga.

Det finns en mycket tydlig praxis när det gäller att boka torg och tillstånd för mötesaktiviteter som alla politiska partier är väl införstådda med. Att försöka kringgå Örebro 2010:s klantighet att inte boka stortorget, genom att ändra i reglementen och säga att kommunen har företräde till mötesfriheten är inte okej.

Inte okej Aftonbladet

Nej Aftonbladet, det var inte kyssen som blev hennes död, det var skruvade bilder om kärlek och grovt våld.

Varför politik?

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Jag är tillbaks efter nästan sex veckors semester. Jag är inte en sådan som har svårt att vara ledig, tvärtom – jag vältrar mig i ledighet. Njuter på ett nästan svulstigt sätt och kopplar bort allt som har med allvar och vardag att göra. Så när jag väl är tillbaks på jobbet måste jag tillbaks in i magen, igen fundera över politisk glöd som kommer och går. Vilka är de avgörande frågorna här, nu och sedan, vad är det som gör skillnad?

Att jobba med politik är ju inte riktigt som att jobba med vad som helst. Det fungerar ju inte om det bara är ett ”jobb” – inte ens under korta perioder. För mig är det en ständigt pågående process: Hur fasen vet man att man gör rätt saker? Hur vet man om det ger avtryck? För vem gör jag det här och varför?

Demokrati kräver att människor höjer sin röst, vill något, engagerar sig. Det räcker inte att välja, att köpa politik av olika märken som i en butik. Då får vi en utbudspolitik, inte en deltagardemokrati. Och skillnaden däri är väsentlig – samtidigt är det viktigt att synliggöra sitt innehåll, sitt märke i hyllan bland alla andra för att locka deltagarna till sig.

Människor blir mer medvetna, ställer större krav och engagerar sig i olika samhällsfrågor och ändå tycks det som om det har blivit ett större steg att sätta ner foten och säga – jag kräver att också få vara med i de politiska samtalen, på riktigt.

Att få vara med och forma, att ta del, det är kärnan i mitt politiska engagemang. Att vilja något annat, något mer, något bättre – för fler. Att bryta med trånga normer, ge luft åt nya tankar, idéer och envisa viljor och samtidigt skapa ett samhälle med trygghet och solidaritet. Men om jag verkligen brinner mest för att skapa ett större engagemang och deltagande i politiken varför är det då så svårt?

Är det rätt prioriterat att skriva krönikor, blogga, insändare, motioner, pressmeddelande, knacka dörr, prata över disken med servitrisen, dela ut flygblad, träffa människor inom partiet, träffa människor utanför partiet, läsa artiklar, följa opinionsmätningar, delta i debatter, arrangera seminarier, träffar, ställa frågor, lyssna, göra budgetar, lägga nya förslag, kritisera, hylla, boka upp kvällar och helger, besöka verksamheter, träffa nya människor från alla håll, åka på konferenser om och om igen, prata, prata, prata och vända och vrida. Vad borde jag göra mer av och vad borde jag göra mindre av, och vad är det jag helt missar? Vems röst är det som inte blir hörd. Mötet med andra människor kan ju ge en fingervisning om man är på hyfsat rätt väg.

Politik är på riktigt. Det är jag och andra som bestämmer hur skattepengarna till vården används eller hur villkoren för en som väljer att satsa på sin idé och bli företagare ser ut. Det är politiken som pekar ut var nya hus ska byggas eller hur många platser det finns i förskolan. Det kan också vara du som bestämmer det.

 

Alla vägar bär till facebook – och staten som vill övervaka vår privata sfär

Så, nu har jag lyckats koppla ihop det mesta av mina sociala webbnätverk. Uppdateringar via Twitter syns på Facebook och på bloggen och bloggen syns på facebook. Kvar att ansluta i hela systemet är min bilddagbok på flickr.

På morgonen idag låg jag kvar ett tag i sängen med datorn i knät och facebook på skärmen, chattade både med kollegor och vänner på annan ort, detta innan jag ens gjort min morgontoalett.

Syskon, kollegor och vänner finns oftast bara ett ögonkast bort oavsett om dom är på resande fot eller hemma i sin soffa.

Ibland stänger jag av helt, slår på stereon eller läser en bok men stunderna med ensamhet har blivit färre.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men saken är den att jag tillbringar mer tid att socialisera på något sätt och mindre tid framför TV:n än vad jag någonsin tidigare gjort.

Sättet att umgås har utvidgats, det är ju främst samma människor som jag träffar på fritiden och på jobbet som jag också har kontakt via webben med.

Lite är det väl som under tonåren när man pratade bort timmar i telefonen med någon som man redan hade umgåtts med hela dagen, med den skillnaden att man inte uppehåller linjen för någon annan och fler kan vara med i samtalen på en gång. Dessutom kan man skicka bilder och tipsa om musik och filmsnuttar samtidigt.

Det är människors privata sfär, relationer och samtal som blir till ettor och nollor och som går att spåra och avlyssna. Att övervaka internet är som om alla telefonsamtal, brev och hem samtidigt skulle avlyssnas och lagras. Och i de fall vi sett samhällen som gjort detta har vi varit väldigt kritiska.

Samtidigt håller vi i Sverige och på andra håll på att genomföra en ännu större övervakning av människors privatliv än vad gestapo någonsin kunde lyckas med.

Jag älskar enkelheten i att kommunicera via webben och hoppas innerligt att de som ivrar efter despotisk kontroll på internet inte får gehör för sina krav.