Kategoriarkiv: Internationellt

Samarbete i Tunisien mellan (S) och FDTL

Tunisien var det första landet som blev fritt under den arabiska våren och den 23 oktober ska landet välja 200+17 ledamöter som ska anta den nya konstitutionen.

För att kunna ställa upp i valet måste partierna ha listor som är varvade kvinnor och män, en jämn könsfördelning i arbetet med den nya konstitutionen är prioriterat. Elva viktiga partier har gjort en överenskommelse att man inom ett år efter konstitutionsvalet ska ha fria val till kommuner och presidentvalet.

Innan revolutionen hade det Socialdemokratiska partiet FDTL ungefär 300 medlemmar som organiserade sig i hemlighet även om partiets ledare Mustapha Ben Jaffar var en av de mest välkända oppositionella ledarna. Nu, sju månader senare har man över 37 000 betalande medlemmar och målet är att få en tredjedel av rösterna i de olika val som kommer under det närmaste året.

Både landet och partiet har stora utmaningar framför sig men också fantastiska möjligheter.

Jag har tillsammans med tre andra svenska Socialdemokrater precis kommit hem efter fyra dagar i Tunisien. Vi var där för att undersöka möjligheterna till ett längre utvecklingsprojekt mellan Socialdemokraterna i Örebro och Uppsala län, Palmecentret och FDTL.

Samtalen landade mer än väl och FDTL utsåg också en projektgrupp med två män och två kvinnor: partiets internationella sekreterare, politiska programansvarig samt två yngre ledamöter från FDTLs styrelse  som under de här dagarna har imponerat på mig på ett sätt som jag inte så ofta blir.

Under några dagar har vi lärt känna många fantastiska människor och politiker medan vi tillsammans formulerat mål med samarbetet, samt innehåll, tidsplan och hur det ska följas upp. Projektansökan måste givetvis formellt lämnas in och beviljas för att projektet ska bli av men vi planerar nu att starta arbetet 2012.

Det känns som en otrolig ynnest att på nära håll få vara med och följa Tunisiens demokratiska utveckling och via biståndspengar och Palmecentret få bidra med insatser och stöd till FDTL när de utvecklas från ett hemligt parti i en diktatur till ett (förhoppningsvis) ledande regeringsparti med folkrörelsebas.

Jag kommer att vara på plats vid flertal tillfällen under de kommande åren och tillsammans med mina nya vänner i Tunisien utveckla studier, seminarier och ledarskapsutbildningar. Vi ska skapa tillfällen för erfarenhetsutbyten och inte minst dela kunskaper om hur man kan bygga och utveckla ett politiskt parti tillsammans med medlemmar och medborgare.

Det känns lite omtumlande och samtidigt otroligt roligt och utmanande. Jag har redan med mig mycket tillbaks och är helt övertygad om att lärandet kommer att bli ömsesidigt och även utveckla vårt arbete här hemma.

Annons

När ska snattare stängas av från affärer och småfifflare från telefonabonemang?

Varför inser inte politiker i Europa eller en stor upprörd majoritet av folket hur absurdt det är att kunna stänga av folk från internet även om en rättslig prövning är genomförd.

När andra brott begås, till exempel via mobil eller i en affär, så stängs inte den dömda av från möjligheterna att ha telefon eller att handla i en affär. Utom just då denne avtjänar sitt straff.

Det finns ingen som helst rimlig anledning att hantera brott eller dömda annorlunda bara för att internet är inblandat.

Idag måste tillgången till internet ses som en del av det vardagliga livet, mer fundamentalt än tillgången till telefon.

Jag kan förstå att kritikerna kompromissar för att överhuvudtaget få in någon begränsning och med en garant för rättslig prövning kanske det orimliga i att stängas av från internet framstår tydligt.

Men det är en Phyrrusseger. Det här är värre än både FRA och Ipred och samtidigt en obehaglig men naturlig följd av den utveckling vi ser.

Vad är nästa steg? Jag kan inte gissa, för alla gränser för vad jag trodde var rimligt har redan passerats.

Inte mer övervakning och högre murar som löser framtiden

Såg att någon kommit till min blogg genom att söka ”Ulrika Sandberg Pakistan”, antar att det var någon som ville veta om jag hade skrivit något om Mehdi – det hade jag inte, och jag är sjuk och för grötig i huvudet för att försöka mig på det just nu.

Men det jag kan skriva är att frågor om demokrati, delaktighet, humanism, integritet och solidaritet är det som jag brinner för.

Att jag vill att människor ska bemötas på lika villkor oavsett bakgrund, sexuell läggning, ekonomisk status, kön, etnicitet eller religion – och att jag menar att det inte är så idag.

Att människor som misstänks för brott ska få en ärlig prövning och att det är viktigt i ett humanistiskt och demokratiskt samhälle att prövning görs på rätt sätt och inte sker godtyckligt. Och att det är ett övergrepp mot oss alla när människor hålls fängslade i flera år utan att jurisisk prövning har gjorts.

Att ökad övervakning inte är rätt väg att gå, oavsett om det gäller fildelning, arga tonåringar, bankrånare eller religiös och politisk aktivism.

Jag tror att ökade klyftor i samhället, både nationellt och globalt, skapar mer motsättningar och ökar alienation, vrede och otrygghet.

Att jag är politiskt aktiv är för att jag på något sätt vill bidra till ett samhälle där fler är med och formar det. Att jag är socialdemokrat är för att jag vill värna solidaritet och jämlikhet och tror att det blir bättre för alla om klyftorna i samhället minskar.

För mig hör frågor om att bygga bort den delade staden, att värna sociala trygghetssystem, integritetsfrågor och vem som har rätt till våra torg ihop med frågor om brinnande bilar i frankrikes förorter, arbetslöshet och vilka som är aktiva i politiken.

Vem har rätt att formulera problemen och vem har makt att göra något åt dem?

Det är bara genom att se varandra och föra en dialog som vi kan lösa framtiden, inte genom större misstänksamhet, ökade klyftor och högre murar.

Mångafalden gör världen till ett glittrande kalejdoskop

Politik är att vilja som Palme sa, men politik är också att välja – välja fokus.

Det finns så mycket mer man kan göra om man fäster blicken mot en bestämd plats och steg för steg röjer vägen fram.

Ibland önskar jag att jag kunde se de enkla målen, en fix punkt där allt kommer bli bättre, men jag ser skönheten och vikten i allt för många gråskalor på vägen.

Samtidigt vet jag ju vad det är som får mitt engagemang att ticka, människan i litet och stort. (som om det skulle skilja sig avsevärt från någon annans engagemang)

Jag läser Helena Henschens bok ”hon älskade” och blir åter igen påmind om alla judar som under andra världskriget försökte fly från tyskland, men inte fick inresetillstånd i Sverige, USA eller England.

Slår upp min lokaltidning och ser pojken med svår blodsjukdom som ger upp försöken att blidka svenska myndigheter och tillsammans med sin familj återvänder ill Irak. Ett land som fortfarande inte har en fungerande struktur och där liv fortfarande går om intet.

Visst finns det olikheter i jämförelsen med de tyska judarna som inte kunde lämna Hitlers styre, men konsekvensen är delvis den samma – ett liv som troligtvis inte får levas klart. Ett liv som hade haft bättre möjligheter i Sverige, ett land med mer mark och vatten än vad medborgarna klarar av att ta hand om.

Liv, kön, sexualitet, kultur – oavsett vilket så måste vi kunna skapa en mer generös värld. Det är ju mångfalden som är vacker, som ett glittrande kalejdoskop som är svårt att sluta fascineras av.

Det är målet för mitt engagemang.

Och jag tror att saker som levnadsstandard, utbildning, arbetsvillkor, kulturliv, hälsa, makt och respekt för människans integritet påverkar möjligheterna att nå dit. Att jag är socialdemokrat är för att jag tror att det är genom sociala reformer, demokratiska politiska beslut och med bred delaktighet som man har medel för vägen.

Men jag skulle vilja fixera blicken lite mer någonstans. Bestämma en punkt där man kan följa steg för steg på vägen dit. Fokusera.

Nu jäklar börjar valrörelsen inför parlamentsvalet den 7 juni!

På måndag börjar valrörelsen för sossarna i Örebro. Då kommer vi bemanna valcentrum mellan kl 8.00-20.00 på Stortorget 19 nere i hörnet.

Kom gärna dit och hjälp till!!! Det finns alltid massor av saker att göra och det går alltid att hitta något som just du vill och kan göra för att ge den borgerliga politiken runt om oss en match!

Därifrån utgår, planeras och förbereds en mängd aktiviteter så som dörrknackning, brevpaketering, frukostutdelningar, torgaktiviteter, brevsvar, klassrumspresentationer, arbetsplatsbesök, debatter, flygblad och allt annat som hör till en valrörelse.

Jag längtar nu efter att få komma igång på allvar och rikta all ilska och frustrerad energi mot ett tydligt mål – ett rödare och mer solidariskt Europa!

Ett Europa där människor inte ställs mot varandra och måste konkurrera om jobben med lägsta lön och sämst arbetsvillkor. Ett Europa som inte övervakar sina medborgare utan står upp för humasim och människors rätt till integritet. Ett Europa som tar ansvar för både miljön och utvecklingen. Ett Europa som inte lämnar resten av världen i sticket.

Jag är taggad som fasen!

Reves årsmöte i Marseille

Två dagar i Marseille på årsmötesförhandlingar med den internationella organisationen för social ekonomi (Reves) har resulterat i många blandade intryck.

fr-plena-jag

Det har varit intressanta diskussioner om det går att utveckla ett kvalitetssystem i hela europa för att säkerställa att utförare av tex vård och omsorg inte bara ska kunna konkurrera med lägsta pris, utan att man även ska vara tvungen att ta hänsyn till kvalitetsaspekter.

Det pågår en intensivt lobbyarbetet inom EU för att skapa en motvikt till lagar som styr upphandlingar och som nästan bara tar hänsyn till pris och därmed utesluter möjligheten för tex små personalkooperativ eller brukarföreningar att ta över ett vårdboende eller en behandlingsverksamhet. (Något vi ser exempel på här hemma också.)

fr-pratI Reves är regioner (eller kommuner) medlemmar i par med organsiationer som verkar inom området social ekonomi. Det kan vara allt ifrån det finska musikkooperativet för arbetslösa ungdomar till organsiationer som arrangerar semesterveckor för romska barn. Tillsammans med Örebro läns landsting är det L&sek som är medlemmar.

Mötet med människor från andra delar av Europa som jobbar med social mobilisering och verksamhet är alltid intressant och det är viktigt att Sverige finns med i de här sammanhangen.

fr-pirAtt sedan Marseille var en fantastiskt vacker stad med strålande väder gjorde inte vistelsen sämre. En stad värd att återkomma till, även om maten så här långt inte varit särskilt intressant.

I väntan på Sverige

Fick tips av Alaa Idris om Maciej Zarembas artikelserie ”I väntan på Sverige” i DN. Fantastiskt! Allvar, pricken över i:et och skratt om vartannat. Så här långt är det fyra avsnitt.

Här i en intervju med Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson.

Och här om SFI när det är som sämst Svensk? Var god dröj.

Samtidigt som den här typen av artiklar kan göra en rätt missmodig över att vi inte kommit längre när det gäller bilden av svenskheten så blir jag samtidigt lite glad – för det kommer allt fler och fler artiklar, filmer, böcker och annat som visar att svenskheten redan är förändrad.

Att allt fler faktiskt ifrågasätter begreppen på ett avväpnande sätt. Det har hänt mycket och det har hänt ganska fort. Det finns påtagliga likheter med HBT-frågan. Det som förut var avvikande börjar bli ett naturligt inslag och lika mycket en del av min stad och min vardag som röda stugor och köer.

Systerskap

En av dagens bästa: Eva-Lena Janssons brev till Anders Borg.

Annars är det nog ”Systerskap Örebro” som  är helgens höjdpunkt. Skulle gärna vara med på Femme-festen på lördag och manifestationen ”ta natten tillbaka”, men det blir nog en tjejjig melodifestival med dottern istället *S

Jag har råkat smyga in ett fel i programmet, mellan 12-14 ”Women rights and equality”. Socialdemokraterna finns på plats som ett led i EU-aktivitetsdagen med temat Women rights and equality. Arrangeras på STORTORGET av Socialdemokraterna i Örebro. (Alltså inte Våghustorget .)

Överlevnad?

Det är få saker som berör mig på djupet så mycket som när barn och deras familjer utvisas. Jag blir ledsen och arg och får en stor klump i magen.

Vi bor i ett land med nästan obegränsad tillgång på rent vatten och mark. På andra håll i världen vet inte människor hur de ska kunna ge sina barn mat för dagen eller livsuppehållande sjukvård.

Retorik – sossarnas svaga gren

Att se och höra någon som är så skicklig som Obama är ju som att bevittna en politisk våt dröm – USA har fått sin Hollywoodpresident – den som kan leverera eldiga tal och ge visioner för framtiden som känns i magen. Som en Mel Gibsonsk stridsledare i Braveheart.

Det återstår att se vad hans politik i praktiken kommer att innebära, det är ju ändå i verkligheten som de goda idéerna ska genomföras. Men man ska inte underskatta orden. 

Stora politiker måste också vara stora retoriker – det är ju orden som är politikerns verktyg för att vinna anhängare, förmedla visionen, skapa uppslutnining och opinion – och därmed skapa de demokratiska förutsättningarna för att genomföra även smärtsamma förändringar.

Med tanke på att ord är politikens verktyg så är det förvånansvärt ont om goda visionära retoriker.

Då menar jag inte att det är ont om retoriker som kan vinna en politisk debatt som enbart redan frälsta följer – utan att det är ont om retoriker som kan samla ett folk och skapa en längtan efter politisk förändring.

Även inom Socialdemokraterna, ett stort parti där många får lång skolning, är det väldigt få som är retoriskt skickliga. 

Den långa skolningen har däremot skapat många företrädare som är riktigt bra i andra delar av det politiska hatverket. Vilket är nog så viktigt, motsattsen har vi ju tyvärr fått se genom att leva med alliansens tafflighet i både riksdag och kommun.

Om Socialdemokraterna som parti uppmuntrade och lade ner lite mer kraft på att löpande skola sina aktiva i retorik – den typ av retorik som når utanför kommunfullmäktigesalarna – så tror jag att vi skulle få fram fler stora politiker.

Ps. Snor en länk med en inlägg av Kielos från Björns blogg som berör temat.

Ledsen efter förstörd manifestation

Jag blev ordentligt ledsen och det sitter kvar. Dagens tysta ljusmanifestation mot blockaden av Gaza förstördes av en liten grupp som började bränna israels flagga.

demonstration1Jag (och andra) avbröt medverkan i manifestationen men den som kollar på Na:s bildspel från manifestationen kommer att se en bild på mig och tre bilder på några som förstör israels flagga.

Förutom att det inte känns bekvämt att för egen del bli sammankopplad med flaggor som förstörs, så är det så sorgligt när en värdig manifestation kapas på det här sättet. Efter händelserna skickade arrangörerna ut detta uttalande.

Nästa lördag är det extra viktigt att de som vill delta i en fredlig manifestation mot det som händer i Gaza kommer till övre delen av stortorget i Örebro kl. 13.30.

(Bild tagen från Na:s hemsida, Pavel Koubek)

Stor demonstration för att stoppa massakern i Gaza

Demontrationståget var ett av de längsta jag gått i och det var häftigt att se alla örebroare som trotsade kyla och blåst för att visa sitt stöd för människorna som nu lever under orimliga förhållanden i Gaza.

Höjdpunkten var Axel Gissléns tal. Hans beskrev Gaza, ett område mycket mindre än Örebro kommun där ungefär 1,5 miljon invånare bor. Hans satte ord på den situation som nu råder med bomberna som regnar ner över de hus och skolor som människor försöker finna skydd i. Hans tal satte sig djupt i hjärtat.

Och om det var oss bomberna regnade över? Även om det inte förändrar något just i den stunden så skulle det nog vara skönt att veta att människor runt om i världen inte är likgiltiga inför det som händer. Att människor, liksom de gjort vid andra tillfällen, gör vad de kan för att påverka opinionen genom att visa att de tar avstånd och kräver att Israel nu respekterar internationell rätt.

Samtidigt hör jag på radion att Israel ska öka sin militära insats i Gaza.

Stoppa massakern i Gaza – bryt blockaden!

gaza

Det är parollen för demonstrationen nu på lördag den 10 januari, med samling 13.00 vid Skattehuset och avmarsch 13.30 mot Stortorget. Det är Palestinagrupperna som är initiativtagare till demonstrationen där politiska partier, religiösa och ideella organisationer kommer att medverka.

Huvudtalet hålls av Axel Gisslén och dessutom blir det korta appeller från olika organisationer och enskilda. Vi tänder marschaller för att hedra offren för våldet och massakern.

Fler barn dödas i Gaza

Via Alesia fick jag nyss ett sms med budskap som kommer från Mads Gilbert, en av två norska läkare som tjänstgör på Shifa-sjukhuset i Gaza.

De bombet det sentrale gronsaksmarkedet i Gaza by for to timer siden. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit til Shifa. Hades! Vi vasser i dod. blod og amputater. Masse barn. Gravid kvinne. Jeg har aldri oppleve noe så fryktelig. Nu horer vi tanks. Fortell videre, send videre, rop det videre. Alt. GJOR NOE! GJOR MER! Vi lever i historieboka nå, alle! Mads G.

Det kommer nära. Rätt in i mitt vardagsrum, i min mobil bredvid mig i soffan. På något vis tar det mer än att läsa om det på Svd:d hemsida.

Ring Israels ambassad och protestera

Jag har skrivit massor av trams här de senaste dagarna. Samtidigt pågår Israels tuffaste krigsinsats på fyrtio år, och hundratals personer i Gaza dödas. Insatserna fördöms och många reagerar starkt.

Många känner att de vill göra något men vet inte hur. Många gånger förr har kraftiga protester från omvärlden gett resultat, och det här kan var ett sådant tillfälle där du har möjlighet att vara en av dom som påverkar.

 Så här skriver SSU i ett pressmeddelande:

Israels senaste bombningar av Gazaremsan skördar på nytt oskyldiga människoliv. Över 345 palestinier har dödats och mer än 1400 har skadats. Krig och våld är aldrig en lösning på konflikter. Därför uppmanar nu SSU till handling genom ordets kraft. Slå en signal till Israels ambassadör och meddela din mening på 08-52806500.

Samtidigt kan ni ju passa på att maila Tobias Billström och säga ifrån att det är nog nu.

Det senaste uppmärksammade fallet nu är en tioårig pojke som ska utvisas till Palestina trots att han har släktingar i Sverige som han bott hos i flera år. Det går att gömma sig bakom massor av förklaringar och lagar men det duger inte. Det är helt enkelt inte rätt.

Oavsett ekonomiska kriser och stigande arbetslöshet så bor vi i ett av världens tryggaste och mest välmående länder. Men vi är inte bättre än på vilket sätt vi behandlar andra människor. Och nu står alltså landet Sverige inför att skicka en tioåring till Israels bombningar i Palestina. Liknande saker händer då och då. Det räcker nu!

Jahve, Gud eller Allah – i grunden är det ju grenar av samma religion

Visst undrar man hur länge det ska få hålla på?

Jahve, Gud eller Allah – egentligen är det ju bara olika grenar av i grunden samma religion.

Jag undrar ofta hur tron kan vara källa till så mycket självrättfärdigande, ondska och förföljelse.

Visst handlar det om annat också – makt, vatten, mark, politik och hämnd. Men under alltihop ligger religionen och tusenåriga konflikter och gror.

Jag har mycket liten förståelse för hur tron på tomten, vättar, gud eller jahve ska vara skäl nog att döda varandra.

Jag tycker alltid att det är obehagligt när människor försöker hävda att det bara ska finnas en sanning och gör vad de kan för att tysta eller utplåna andras sanningar.

Det spelar ingen roll om det handlar om religion, politik eller om det är något som sker i ett klassrum eller ett hem. Vi har alla olika sätt att se och uppfatta världen och vad vi vill ska hända med den.

Att lyssna på varandras hopp, oro, drömmar och funderingar är ju bland det mest spännande som finns.

Samtidigt är det ju lätt att sitta här i en skön soffa, med kylen full av mat och trygga ungar och tänka om människors värde.

Om det var jag därute och mina ungar som var hotade skulle det antagligen inte vara ett dugg svårt att höja ett gevär eller spränga en granat, oavsett vem som stod ivägen eller vilken gud den vigde sig åt.

Det luktar beige

Jag är för andra året i rad med på Assembly of European Regions (AER) årsmöte. På AER:s tillställningar finns regionpolitiker från hela Europa och några länder till. På årsmötet är det ca femhundra deltagare.

Europas regionala företrädare skiljer sig i många avseendet inte från Sveriges regionala företrädare – det finns en ingrodd skepsis mot den nationella och internationella nivån. Det är på den regionala och lokala nivån som närheten och erfarenheten finns och det är där man ”egentligen vet hur det går till”.

Så långt allt gott. Praktiskt innebär det att AER:s arbete till stor del handlar om att sprida goda exempel till varandra och lyfta olika teman för diskussion.

I år är generalförsamlingens huvudtema ”från migration till integration”. Ett viktigt ämne som förtjänar uppmärksamhet. Bland de närvarande regionerna finns de med stor erfarenhet av mångfald, andra som brottas med stor utflyttning och en del som nästan inte har några immigranter alls. Utmaningarna man står inför liknar på många sätt varandra och det finns viktiga lärdomar att göra.

Men ibland känns det också lite unket. Under förmiddagen pågick en hel del anföranden som fick det att krypa av obehag i mig. Att säg att det luktar brunt är att gå för långt – för de flesta vill nog väl – men att säga att det luktar beige på sina håll är ingen överdrift.

En av de jag reagerade ganska starkt på var Mauri Pekkarinen, Finlands minister för ”Economic Affairs”. Finland har ca 2% invandrare och han pratade om stora motsättningar, vikten av arbetskraftsinvandring och att dessa ska ”integreras så friktionsfritt som möjligt”. Asylpolitik och mänskliga rättigheter fanns inte med på hans agenda.

Överhuvudtaget var det många anförande där integration nämndes men där innebörden av det man pratade om mer handlade om assimilation. Det är klart att alla inte hade den ingången. Det finns många spännande exempel runt om i Europa där mångfalden fått vara smörjmedel för utveckling.

Och som vanligt i de här internationella sammanhangen blir jag förbryllad och upptagen av motstridiga känslor. Åt ena sidan är det ofta ganska tråkigt, mycket ryggdunk och ordbajseri och lite väl mycket färdigregisserade agendor. Åt andra sidan möts och stöts olika perspektiv och erfarenheter och närmanden och utbyten slår rot. Men det är det som händer mellan programpunkterna som är det spännande.

Som den paranta damen från Devon i England som brottas med hur man ska skapa goda förutsättningar för barnen till alla de som flyttar från det forna östeuropa till England för att få bättre framtidsutsikter. Under lunchen hamnar hon i samspråk med en regionordföranden från Rumänien som brottas med att regionen töms på resurser eftersom väldigt många välutbildade unga människor flyttar från Rumänien till England.

Just det exemplet bevittnade jag i ärlighetens namn förra året och inte idag, men ändå. Lite häftigt är det och världen blir helt plötsligt lite mindre och lite större på samma gång.

Obama, dörrknack och sossar

Det är jäkligt skönt att han höll hela vägen och det ska bli intressant att se vad som händer. Obama är ju vald president i USA och styrd av amerikanska värderingar och opinion med allt vad det för med sig. Ur det perspektivet är mina förväntningar inte enorma.

Men Obama gick mot strömmen jämfört med tidigare Demokrater och attraherade även vit manlig arbetaklass. Jag trodde ärligt talat inte att Obama skulle lyckas övervinna bilden av den kärva actionmannen som skyddar befolkningen med gevär. Dessutom har Obama lyckats inspirera väldigt många människor att gå och rösta – människor som aldrig ens varit registrerade tidigare. DET är riktigt stort.

Extra kul var det att höra tacktalen till alla dörrknackare och analyserna däromkring. Vi socialdemokrater i Örebro har ju länge lagt fokus på det och vi vet att det i förra valet gav märkbart resultat – i de områden vi kraftsamlat ökade valdeltagandet kraftigt.

Vi är regelbundet ute och knackar dörr hos människor. Senast i går var vi ute – i villaområdet Björkhaga. Varje gång blir jag lätt förvånad över hur trevliga människor är när man kommer hem till dom. Många dröjer sig kvar och vill diskutera den ena eller andra frågan och det är alltid med en skön känsla i kroppen som man avslutar kvällen. (Även om jag just i går var fullkomligt stelfrusen!)

Så med amerikanska flaggan vajande i bakgrunden och i ett tal som vi kommer att få återse i Hollywoodtappning – här kommer tacktalet till dörrknackarna (och alla andra):

It grew strength from the young people who rejected the myth of their generation’s apathy; who left their homes and their families for jobs that offered little pay and less sleep; from the not-so-young people who braved the bitter cold and scorching heat to knock on the doors of perfect strangers; from the millions of Americans who volunteered, and organized, and proved that more than two centuries later, a government of the people, by the people and for the people has not perished from this Earth. This is your victory.

Tittade med intresse på svt:s morgonprogram om presidentvalet. Som expertkommentator hade man valt Jan Eliasson, i tyckarpanelen var Urban Ahlin den enda politikern och i nyhetsinslaget hade Mona Sahlin en framträdande roll. Det var helt enkelt en stor tonvikt av sossar när det utrikespolitiska lägen i samand med Obamas skrällseger skulle kommenteras.
 
 

 

Invandringen är de äldres räddning

Utan invandring klarar vi inte välfärden i framtiden.

Det är kalla fakta.

Vår befolkning blir äldre, de gamla blir fler och lever längre. Det föds färre barn och många av de unga flyttar till storstäder.

Om ett tjugotal år är dessutom en betydande andel av världen engelskspråkig och det kommer innebära en dramatisk förändring av arbetsmarknaden och flyttmönster. Konkret innebär det att det inte bara är större städer i Sverige som de unga kommer att flytta till, utan faktiskt vart helst de vill i världen.

Även utan någon stor ”ungdomsflykt” kommer vi inte på egen hand ha tillräckligt många medborgare i Sverige varken för att bära ”välfärden” eller för att handgripligen arbeta inom vård och omsorg.

Vår framtid är beroende av invandringen.

Det finns många människor idag som vi håller på att ”slösa bort”, samma människor som var och varannan pensionär i Sverige om några år kommer att skrika efter.

Om vi ska klara en välfärd i framtiden måste vi ta tillvara de krafter som finns i vårt land. Vi måste också välkomna de människor som vill flytta hit och skapa en bättre framtid för sig själva och sina barn!

Anders Lago trovärdig röst för en utvecklad flyktingpolitik

Södertäljes Anders Lago är en hjälte. 

Genom att först besöka den amerikanska kongressen och prata om situtionen för Irkaflyktingar och sedan genom sitt öppna brev till statsmininster Reinfeldt har han lyckats med det svåra men ändå så viktiga:

Anders Lago har på ett övertygande sätt lyft diskussionen om flyktingpolitiken från en svart-vit idealiserande eller demoniserande bild av flyktingpolitiken, till att prata om verkliga människor och problem som finns idag – och samtidigt få det att handla om en solidarisk utvecklingsfråga.

Jag är så jäkla imponerad!

Dessutom är jag stolt och glad över att det är en av mina partikamrater som lyckats föra upp frågan på agendan.