Kategoriarkiv: Musik

Dottern

Hennes egenskrivna låt. Hon har också lagt gitarr och synth på låten.

Party på systerskap 2010

Idag börjar systerskapsfestivalen och pågår till måndag den 8 mars.

På lördagens systerskapsfest på Liquid spelar jag tillsammans med Kiss Kiss Bang Bang-gänget som dj.

Kom och dansa, festa, umgås och fira! Det kommer att bli superkul!!!

Det är andra året i rad som det pågår flera dagar av firande, dansande, kulturaktiviteter och seminarier kring kön, genus, jämställdhet, makt och nöjen.

Programmet är imponerande och jag kommer inte kunna delta i ens hälften av de programpunkter som jag vill.

2009 års bästa och sämsta

Ett år rymmer mycket här en liten del av mitt personliga bästa och sämsta:

Bästa

Flyttat tillbaks på stan, hemma. Underbara familjen, vad skulle jag göra utan alla er fantastiska syskon och bästa barnen. Nya nära, roliga vänner som jag är tacksam för Alaa, Victor, Dennis och många fler. Musiken; Thåström i Västerås, hela Peace and Love festivalen, att jag fick DJ:a med Kiss Kiss, Pridekonserterna, Millencolin på It´s så, att Virus öppnade och gör musik tillgängligt hela tiden. Resorna till Marseille och Berlin. Några teatrar och Eddie Izzard i Stockholm. Konstigt nog träning, K-box är det roligaste jag gjort på länge. Galna danskvällar och många myskvällar med film och chips. Mitt jobb som nästan alltid får mig att brinna, skratta, svära, brusa, agera, utveckla och förändra. EU valrörelsen, Kongressen.

Sämsta

Att storebrorssamhället infördes på allvar. Att samhället blir hårdare och kallare när solidaritet inte får ta plats och sjuka och arbetslösa knuffas ut i kylan. Det får symbolisera det som gör ont i hjärtat när jag tänker på politik och vårt gemensamma ansvar. Att det som faktiskt betyder något ibland göms bakom eller avfärdas som politisk retorik.

Peace & Love eller mitt 90-tal rätt in i magen

Är hemkommen efter några dagars underbar kärlek och fredsfestival i Borlänge. Några av mina absoluta musikaliska favoriter samlade på ett ställe: Henry Rollins, Chris Cornell, Faith No More och Thåström. Och så en uppsjö andra artister och band som jag gillar.

Under tonåren var mitt flickrum i stor sett tapetserat med bilder av Mötley Crue och inte minst Tommy Lee, självklart hade jag stort sett fram emot att se dom på Peace & Love. Inte för att jag hade förväntat mig något musikaliskt underverk, men ändå. Det var fasen det mest bedrövliga skit jag sett på länge. Jag orkade inte ens lyssna klart på konserten. Tydligen var det fler som upplevde samma sak.

Som tur var så gjorde mina 90-talsälsklingar mig inte besviken. Chris Cornell var magiskt bra och dessutom skitsnygg. Trots höga förväntningar så gjorde han det ännu bättre än jag kunnat önska. Senare samma kväll gjorde Faith No More en sjukt bra spelning som dessutom var helt galen.

Henry Rollins spoken word kommer att vara ett minne för livet, jag skrattade, grät och fick gåshud om vartannat. Ett bättre politiskt tal har jag då aldrig tidigare hört.

Andra riktiga guldkorn på festivalen var Blindside – så genuin spelglädje och tung musik rätt in i själen. Volbeat är oxå en av de spelningar som jag kommer att minnas även om flera år. Den satte sig precis där det skulle.

Det underbara med en sådan här festival är blandningen, de riktigt stora artisterna från hela världen blandat med våra egna guldkorn eller musikhistoria. Ena stunden gladdansar man till Jerry Williams eller Timbuktu för att nästa hoppa sig galen till Raised Fist eller sjunga med i Turbonegros ”i got erection”.

Eller bara är jävligt glad att man får stå där och se och höra Immortal Technique och att det just då var skugga längst fram.

Eller krockar med Chris Cornells gitarrist och skrattar lite chockat ihop med några från In flames när Faith No More får besök av en full svensk på scenen. Eller för sent får ett sms att Ebba Grön gästspelar på en annan grupps spelning.

Allt under strålande sol och tillsammans med glada människor. Enligt mig går det nog inte att toppa den här festivalen rent musikaliskt. Det skulle vara om Pearl Jam och Red Hot Chilipeppers damp ner nästa år.

Yeah! (skön försmak på festivalsommar)

I helgen har gratsifestivalen Yeah! sprakat i stadsparken i Örebro. I två dagar har parken fyllts av musik och glada människor.

yeah2

yeah6På dagarna har Socialdemokraterna funnits på plats i den stekande solen och delat ut vatten och Frihet (ssu:s tidning med temanummer Europa). Det var kul och vi var efterlängtade – många voro de törstiga helt enkelt.

Det var dessutom förvånansvärt många som stannade upp oss och ville diskutera politik. Integritetsfrågor var givetvis en av de heta ämnena bland den yngre publiken men även frågor om solidaritet, utbildning och om jobben.

yeah5Extra kul var det att se Kalle och hans Smokin Jesus på lilla scenen. Även om det mest var mindre band som spelade så kändes det som en skön försmak av festivalsommar: Peace and Love – soon I come!

En heldag med Evin Cetin, Medina och Flos i Örebro

Ett gäng var ute i Varberga för att knacka dörr och berätta att familjefesten flyttades från hällregnet i Varbergaparken till Syrianska kulturcentret.

evin21

Trots att det flyttades inomhus kom omkring 300 besökare för att träffa Evin och lyssna på musik. Längst fram sitter de lite yngre men längre bak i lokalen sitter de äldre generationerna.

evin10

På scen stod det lokala bandet Flos som är på uppgång – ni lär höra mer av dom.

evin16

Och så den mer kända RnB gruppen Medina som gjort låten ”rikta ljuset” åt Evin.

evin22 

Efteråt gick ett hundratal väljare i varierande åldrar iväg till Hagabiblioteket och förtidsröstade. Det var häftigt =)

evin9

Kvällen avslutades med Evin, Medina och Flos på Frimis. Trots att det normalt är 30-årsgräns på fredagar så hade informationen nått fram – Frimis var fyllt av förstagångsväljare som lyfte taket till Medina och kom fram och pratade med Evin.

evin24

Det känns skönt att få kvitto på att dörrknackningarna, affischeringen, flygbladen, facebook och annat verkligen gett resultat – folk kom!

Men trots att så mycket människor samlades till kampanjmöte så var inte media intresserade av att uppmärksamma det, Na tyckte tydligen att det var mer intressant att moderaterna själva ska samlas och gå och förtidsrösta än att ett hundratal varbergabor och andra gjorde det igår.

Tankarna på annat

Det kommer att bli en sen kväll. Jag har massor att göra men hamnar framför spotify och gör spellistor istället, så smart är jag ibland.

Har en låt på hjärnan som går i loopar: Jace Everett och Bad Things (soundtracket till Vampyrserien True Blood) och det börjar bli lätt irriterande. Får se om jag kan spela bort den istället.

Jaaaa! I sommar blir det Mötley Crue

Nu har jag bokat biljetten till Peace and Love festivalen!!!

Förutom redan tidigare kända bokade artister så som Thåström och Henry Rollins så släpptes idag att Mötley Crue gör sin enda sverige spelning med alla orginalmedlemmar.

Om ni visste hur många bilder av dem som suttit på mina flickrumsväggar.

En makalöst vacker låt

Jag är antagligen väldigt sen med att ha hört den för första gången och kanske har det med den där ”dagen efter känslan” att göra – men det här är nog en av de vackraste låtar jag hört.

”Om du lämnade mig nu” med Lars Winnerbäck och Miss Li.

The 90`s

Var en sväng på inflyttningsfest hos Alaa igår, temat var 90-tal. Det skulle vara 90-tals kläder och 90-tals musik. Jag var ju tonåring på 80-talet och borde väl egentligen släpa mer på det årtiondet – men trots att det var ett makalöst roligt årtionde så känner jag mig totalt befriad. Fast jösses säger jag – snacka om att jag har fastnat i 90-talet

Under större delen av detta decennium bestod stommen i min garderob av VeroModas stretchjeans och grova snörkängor eller mina älskade mc-boots. Kom till festen i stretchjeans och en kavaj jag köpt i mitten på nittiotalet och som jag fortfarande använder. Såg ut precis som vanligt med andra ord.

Och musiken. Jag kan ju inte bryta mig fri från Pearl Jam, Soundgarden, Alice in Chains, Hole och gänget hur gärna jag än skulle vilja. Varenda Spotify-surfning stannar till slut till på musik gjord på 90-talet, eller nya band med dom som var med då.

Men vad är 2000-talet egentligen? När dagens tonåringar ska ha fester om tjugo år med tidigt 2000-tal som tema, vad fasen blir det då – förutom booten Anna och EMO:s?

Min theme-song från 90-talet får bli ”Alive” med Pearl Jam.

Ett dystert eller trevligt 2009?

Närmare 80 % tror på ett rekorddystert år 2009 enligt Skops undersökning.  Med ekonomisk kris och en regering som inte tycker att politiken ska vara med och styra så mycket i samhällsutvecklingen så är det många som kommer att drabbas värre än vad dom skulle behöva göra.

(Fast enligt undersökningen tycks hushållen ha en större tilltro till landets ekonomiska politik än den förtjänar.)

För egen del känns dock 2009 som ett bra år. Har mycket att se fram emot och har fått tillbaks min vanliga energi. Med alla motsägelsefulla vibbar omkring mig blir dagens soundtrack en gammal favorit – ”I think I´m paranoid” med Garbage.

Spotifyfeber och fler förslag

Idag skrivs det om Spotify både på Aftonbladet och i Svd. Hyllningarna till denna fantastiska musikskatt kan inte anta orimliga proportioner – det är helt enkelt underbart.

Det enda jag saknar och som skulle göra genialiteten fullkomlig, är att jag skulle vilja kunna köpa min hemsnickrade spellista och ladda hem den precis som den är till min mp3 genom en enkelt knapptryckning.

Jag vill också kunna ha flera användare så att min tonåriga son kan använda det på en annan dator i hemmet samtidigt som jag gör det.

Dessutom – nu vill jag ha Spotify fast för filmer och TV-serier! Tänk att på samma sätt kunna botanisera bland all världens filmer och TV-serier. Jag skulle hellre betala 300 i månaden till det än till VIA-sat eller TV1000.

Håll ögonen på

Kompisens son Kalle har varit gitarrist i många olika band sedan tidiga tonår. Nu har han blivit sångis i ”Smokin Jesus”.  

Ett band värt att hålla koll på. Har hört en demo som låter riktigt riktigt bra. I alla fall om man gillar tight tung rock med skön sång. Jag hoppas att dom lägger upp den snart så det går att lyssna på den.

Har känt Kalle sedan han pluppade ut – kul att höra att han är så himla bra och att jag på riktigt gillar hans röst. Ser fram emot vad som mer ska komma.

Spotify-tips

Det finns så mycket så ibland bara måste jag dela med mig av tips så att ni kan kolla in själva sedan:

”You go to my head” med Marlene Dietrich. Helt underbar!

Andra som är rätt charmiga på något vis är ”Tymps” med Fiona Apple eller ”Overkill” från Scrubs. För att inte mysa till för mycket kan ni oxå lyssna på ”The dread” med Takida.

Allt finns verkligen – högt och lågt, gammalt och nytt. Hur sjutton ska man få något vettigt gjort – som tex att komma i tid till den snoriga dejten med John Blund?

Allt och inget

Redan sedan länge var den här dagen inplanerad som den jag behövde göra: absolut ingenting! Imorgon kommer donnan hem igen och då blir det jul igen för hela slanten men idag är det paus från glögg och julsånger.

Så helt enligt planerna har jag legat i soffan och Spotifysurfat hela dagen, käkat dygnsmjuka ostbågar (så är dom allra bäst) och slagits med sonen om plockmatsresterna från gårdagens tjejfest.

Gud vad jag älskar Spotify! Har gått igenom en hel del tips och har nog hittat några fler favoriter. Anti-Flag är helt klart en av favvisarna.

När jag skumlyssnar mycket olika musik på en gång så blir det ganska uppenbart vad det är jag gillar mest – det där som tilltalar mig direkt när jag hör det.

För den där direkta upplevelsen är trummorna är viktiga, hårda som fasen vill jag ha. Gitarren skitig och rösten skön.

Inget growlande – det kan vara hur fantastisk och klockren musik som helst men när det börjar brölas gillar jag det inte fullt ut. Det får gärna vara något överraskande i musiken eller lite humor.

En del musik växer allt eftersom jag skapar en relation till den. Musik som kanske inte bara tar mig så där på studs, men som efter trettio lyssningar fortfarande blir bättre. Och en del av det jag nosat på idag vet jag ännu inte om det kommer växa eller bara vara okej. Men jag hittar fasen ingenting tungt och bra med brudar – det borde ju finnas någon mer än Courtney Love.

Men man hittar mycket roligt och skumt också, dagens roligaste är ”Darken my fire – a gothic tribute to Doors”.

Här är lite gott och blandat av gamla darlings och nya bekantskaper från dagens skörd.

Nemi är bäst

nemimusik

Hur man snabbt känner sig hundra år äldre

Det är ingen som kan dissa en så hårt som sin egen tonåring.

Jag:

Sitter för någon vecka sedan med en kompis med liknande musiksmak som mig och tipsar då om Scars on Broadway.

– Det är han från System of a dawn, säger jag.

Sonen:

Som sitter brevid, blänger på sin mor så som bara en tonåring kan blänga och suckar trött.

– Down. System of a dOwn, mamma…

Aoutch!

Scars on Broadway

Musiktråk

Nu har jag tagit mig igenom en hel del av mina gamla skivor och trots att jag lyriskt lyft en del till skyarna så känns mycket annat mest gammalt och ointressant.

Jag har ju fått en del tips men inte riktigt sett till att följa upp det. Det som tålmodigt samlats från lönen får prioriteras till julglädje och kommande flytt tillika kostnader för dubbla hyror i flera månader.

Egentligen skulle det behövas ett rejält lyft. Har antagligen blivit kräsen som fasen. Älskar Tool men tycker Maynards andra projekt A perfect cirkel är tråkplatt. Gillar Amy Winehouse men är trött på Tom Waits.

Har Muse i karantän ett tag och softar till gamla 90-tals skivor av Smashing Pumpkins och Jane Siberry. Står väl ut med alla de där nya svenska tjejerna Ternheim och Säkert! och det kommer ju ett och annat som är helt ok.

Men jag vill ha något nytt. Något tyngre som överraskar och slår hårt rätt in i magen! Vad fasen skulle det vara?

[REV] Nu när jag kan Spotify:a så är det ju ännu enklare för mig att lyssna av musiktips som jag får. Så TIPSA mig om bra musik! (En ny stor-favvis är Scars on Broadway.)

Smärtsamt geniala Tool

Det finns några få skivor, böcker och annat som gör att jag känner en djup beundran för vad människor faktiskt kan prestera.

tool1

Tools album 10 000 days är en sådan.

Varenda skiftning är så bra och rätt just där. I albumets näst sista spår ”Right in two” är det så jäkla njutningsfullt att det gör ont i kroppen.