Kategoriarkiv: Personligt

Dottern

Hennes egenskrivna låt. Hon har också lagt gitarr och synth på låten.

Våldtäkt

Här är veckans krönika i Karlskoga Kuriren

Det är många av oss som senaste tiden blivit upprörda över samhällets mobbing av flickor som blivit våldtagna. Det är svårt att förstå hur ett vuxensamhälle inte bara kan vända ryggen åt unga flickor som blivit utsatta för allvarliga övergrepp, utan dessutom bidra till att göra kränkningarna ännu mer omfattande.

Tyvärr så är det inte ovanligt. Många av de flickor och kvinnor som utsätts för våldtäkt skambeläggs på olika sätt av sin omgivning. Deras historia ifrågasätts och deras beteende och klädsel nagelfars. Många gånger är granskningen av de utsatta kvinnorna mer grundlig och kränkande än den som sker av förövaren.

Vad som ligger bakom våldtäkter och dess efterspel är ju komplicerat. Men i grunden handlar det trots allt om synen på män och kvinnor, om makt och sexualitet.

Kvinnor ska inte behöva vara mer rädda för en våldtäkt en vad en man generellt är. Kvinnor ska inte på några andra sätt än män behöva anpassa sitt liv, sin väg hem efter krogen, sitt sexuella beteende eller sitt utseende för att slippa ovälkomna fysiska närmanden.

Ändå, när det väl händer kommer alltid följdfrågorna. Borde hon inte ha vetat bättre, skyddat sig bättre, varit mindre utmanande, inte blivit så full, haft ett mindre aktivt sexliv? Och svaret på alla dessa uttalade eller outtalade frågor måste alltid vara – nej! Det är inte hennes fel att en man tvingar till sig sex mot hennes vilja. Hon ska kunna stå naken på en väg mitt i natten utan att en enda man ska tro att han har rätt att röra vid henne utan hennes tillstånd. Punkt.

Varför är det inte så? Fortfarande finns en bild av kvinnans sexualitet som mer helig, exklusiv, andlig, åtråvärd och mystisk än mäns. Den gammeltestamentliga synen på kvinnan och sexualitet finns fortfarande kvar, invävd och intryckt under tusen år i vårt kulturarv. Horan eller Madonnan. I den bilden ligger också synen på mannen som inte kan hejda sig, som lockas till det ”onda” av syndfulla kvinnor.

Jag är så jävla trött på det flickor och pojkar präntas med när det gäller sexualiteten. Flickor är minst lika kåta som pojkar. Flickor vill också experimentera med sin sexlust, sina fantasier och sin attraktionskraft. Och det utan att vara rädd för att bli tvingad till något eller skambelagd och nedsmutsad. Istället får flickor sedan unga år höra; gå inte hem själv, ska du verkligen ha den där korta kjolen, bli inte ensam på en fest med bara killar. Eller den dummaste av dem alla: han är dum mot dig för att han tycker om dig.

Vad är det som gör att pojkar kan ha sex med tjejer som uppenbarligen inte är med på noterna? Kan ni män som finns där ute på allvar fundera kring det och börja lyfta en viktig och nyanserad diskussion om vad det är som gör att normala och omtyckta pojkar, som kanske inte ens har snattat eller slagit någon på käften, kan våldta en tjej.

Och det räcker inte med att påstå att den som våltar borde kastreras eller skjutas. Det är er förbannade skyldighet att göra upp med manlighetensmytens avigsidor, för era söner och för era döttrars skull och för era barnbarn.

Annons

2009 års bästa och sämsta

Ett år rymmer mycket här en liten del av mitt personliga bästa och sämsta:

Bästa

Flyttat tillbaks på stan, hemma. Underbara familjen, vad skulle jag göra utan alla er fantastiska syskon och bästa barnen. Nya nära, roliga vänner som jag är tacksam för Alaa, Victor, Dennis och många fler. Musiken; Thåström i Västerås, hela Peace and Love festivalen, att jag fick DJ:a med Kiss Kiss, Pridekonserterna, Millencolin på It´s så, att Virus öppnade och gör musik tillgängligt hela tiden. Resorna till Marseille och Berlin. Några teatrar och Eddie Izzard i Stockholm. Konstigt nog träning, K-box är det roligaste jag gjort på länge. Galna danskvällar och många myskvällar med film och chips. Mitt jobb som nästan alltid får mig att brinna, skratta, svära, brusa, agera, utveckla och förändra. EU valrörelsen, Kongressen.

Sämsta

Att storebrorssamhället infördes på allvar. Att samhället blir hårdare och kallare när solidaritet inte får ta plats och sjuka och arbetslösa knuffas ut i kylan. Det får symbolisera det som gör ont i hjärtat när jag tänker på politik och vårt gemensamma ansvar. Att det som faktiskt betyder något ibland göms bakom eller avfärdas som politisk retorik.

Framgång för ökad integritet och modern upphovsrätt

Det känns stort och omtumlande. Motionerna angående integritetslagstiftning och modern upphovsrätt har i stort sett vunnit kongressens stöd.

Kongressan biföll I30:2 och I30:3.

I30:1 att (S) verkar för ett moratorium för all lagstiftning som kan komma att kränka individens rättigheter och skydd enligt Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

I30:2 att (S) verkar för ett reformarbete i riksdag och departement som syftar till en öppnare, mer för medborgaren begriplig och överblickbar samt mer transparent lagstiftningsprocess.

I30:3 att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med Regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

I30:4 att (S) framgent i de fall då riksdagen ska behandla förändringar av principiell karaktär som inskränker offentlighetsprincipen och/eller påverkar den personliga integriteten negativt, inhämtar partistyrelsens utlåtande.

Ulrika Sandberg, Örebro arbetarekommun (motion skriven med fem andra)

Kongressen biföll

I36:1 att riksdagsgruppen får i uppdrag att ta initiativ till ett brett utredningsarbete med utgångspunkt i att värna upphovsrätten, likväl som konsumenternas rättigheter, medborgarnas rätt till information, värna den personliga integriteten och upprätthållandet av det allmänna rättsmedvetandet.

Björn Sundin, Eva-Lena Jansson, Peter Dahlgren och Ulrika Sandberg

Var är handlens lockpriser vid stora högtider?

Imorgon börjar den muslimska fastan och även om jag inte är troende på något sätt, ser jag fram emot att få vara med några kvällar och bryta vänners fasta med skratt, prat och god mat.

Bara i Örebro är det flera tusen som firar en gemensam stor högtid och som i alla högtider innebär det att man lägger mycket pengar på mat, fina kläder och andra festligheter.

Jag älskar stora festligheter oavsett anledning och tycker det är lite konstigt att ett så stort ”firande” inte syns mer hos handlarna på stan eller på restaurangernas erbjdanden, var är alla lockpriser och nischade festmenyer?

Lyxproblem

Jag vet hur det är att vara fattig i Sverige. När pengarna man får in inte räcker till det som måste ut. Att som ensamstående förälder i många år leva på studielån och extrajobb. Att känna sig brutalt vanmäktig inför jul och somrar då inkomsterna är färre och utgifterna större, så jag ska inte säga att jag är fattig nu.

Men låt oss säga så här – det är en kärv månad.

En månad – det är ingenting – det är lyxproblem. Men det svider i mig att följa många andras exempel och skära ner på goda take-awaylatte från Espressohouse eller Java och istället knata ner till kaffekannan i rådhuscafét.

Jag vill haaaa mitt goda kaafffe!!!

Varför politik?

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Jag är tillbaks efter nästan sex veckors semester. Jag är inte en sådan som har svårt att vara ledig, tvärtom – jag vältrar mig i ledighet. Njuter på ett nästan svulstigt sätt och kopplar bort allt som har med allvar och vardag att göra. Så när jag väl är tillbaks på jobbet måste jag tillbaks in i magen, igen fundera över politisk glöd som kommer och går. Vilka är de avgörande frågorna här, nu och sedan, vad är det som gör skillnad?

Att jobba med politik är ju inte riktigt som att jobba med vad som helst. Det fungerar ju inte om det bara är ett ”jobb” – inte ens under korta perioder. För mig är det en ständigt pågående process: Hur fasen vet man att man gör rätt saker? Hur vet man om det ger avtryck? För vem gör jag det här och varför?

Demokrati kräver att människor höjer sin röst, vill något, engagerar sig. Det räcker inte att välja, att köpa politik av olika märken som i en butik. Då får vi en utbudspolitik, inte en deltagardemokrati. Och skillnaden däri är väsentlig – samtidigt är det viktigt att synliggöra sitt innehåll, sitt märke i hyllan bland alla andra för att locka deltagarna till sig.

Människor blir mer medvetna, ställer större krav och engagerar sig i olika samhällsfrågor och ändå tycks det som om det har blivit ett större steg att sätta ner foten och säga – jag kräver att också få vara med i de politiska samtalen, på riktigt.

Att få vara med och forma, att ta del, det är kärnan i mitt politiska engagemang. Att vilja något annat, något mer, något bättre – för fler. Att bryta med trånga normer, ge luft åt nya tankar, idéer och envisa viljor och samtidigt skapa ett samhälle med trygghet och solidaritet. Men om jag verkligen brinner mest för att skapa ett större engagemang och deltagande i politiken varför är det då så svårt?

Är det rätt prioriterat att skriva krönikor, blogga, insändare, motioner, pressmeddelande, knacka dörr, prata över disken med servitrisen, dela ut flygblad, träffa människor inom partiet, träffa människor utanför partiet, läsa artiklar, följa opinionsmätningar, delta i debatter, arrangera seminarier, träffar, ställa frågor, lyssna, göra budgetar, lägga nya förslag, kritisera, hylla, boka upp kvällar och helger, besöka verksamheter, träffa nya människor från alla håll, åka på konferenser om och om igen, prata, prata, prata och vända och vrida. Vad borde jag göra mer av och vad borde jag göra mindre av, och vad är det jag helt missar? Vems röst är det som inte blir hörd. Mötet med andra människor kan ju ge en fingervisning om man är på hyfsat rätt väg.

Politik är på riktigt. Det är jag och andra som bestämmer hur skattepengarna till vården används eller hur villkoren för en som väljer att satsa på sin idé och bli företagare ser ut. Det är politiken som pekar ut var nya hus ska byggas eller hur många platser det finns i förskolan. Det kan också vara du som bestämmer det.

 

Dansuppvisning

Donnan dansar på Entrés vårshow. Lite svårt att se men det är hon som är längst fram längst ut till höger.

För kännedom till klanen Sandberg

Nu börjar det på allvar – dottern kom glädjestrålande från dansen igår:

Vecka 20 är det medverkan i stora vårshowen, info om tider och biljettförsäljning kommer inom kort.

I sommar är det ”highschoolmusical” kurs med uppsättning och till hösten börjar musikal-skola, nu ska hon ”äntligen” få både dansa och sjunga på andra scener än i våra vardagsrum.

Så ta er i akt, hon kommer inte nöja sig med mindre än att ni alla är där =)

Syskonen

Ett av alla kort från inflyttningsfesten – mina fina syskon =)

syskonen4

Blogging family 2

sol1Den sociala nätsamvaron domineras just nu av facebook, i kombination med allmän känsla av vår då tankarna hellre söker sig till en kaffestund i solen än till debattsidan på DN innebär det att mitt bloggande inte är så där jättefrekvent.

Men nu är familjebloggandet komplett sedan sonen gjort sin återkomst i bloggdjungeln =)

In hate we trust

Har varit på invigningen av utställningen ”In hate we trust” på länsmuséet. Det är en stark och samtidigt vacker utställning om händelser som man helst inte vill se eller tänka på.

in-hate

Det var otroligt mycket folk där så det var lite svårt att ta till sig bilderna i lugn och ro, vilket innebär att jag ska gå tillbaks dit en annan dag.

Men det var stor behållning att höra Elisabeth Ohlsson Wallin berätta om varje bild, även om det kändes i magen och tårarna inte var långt borta. På bilden klipper hon bandet och på fotot i bakgunden finns lillasyster i högen av kroppar.

PK-humor =)

Det är tur att man har folk omkring sig så man blir uppdaterad – glimten i ögat är nämligen sååå -05.

Här är en luffarens guide 2ill Sverige om politiskt korrekta skämt – jag har fått mig ett par sköna skratt i alla fall.

Mjuklandning – eller inte

Jag vet att det varit jäkligt mycket tjat om min flytt här på bloggen och annorstädes. Men det HAR upptagit den större delen av min uppmärksamhet de senaste veckorna. (Och en hel del även innan det.)

Som vanligt när jag är mitt inne i något som kräver min fulla närvaro så blir jag lätt manisk, med mindre sovtimmar och ett överskott av energi. Glatt speedad har nog varit mitt signum ett tag.

Idag är jag på väg att landa. Med dopaminet på nedgång innebär det att jag känner mig riktigt låg. Vet att jag funkar så och att det jämnar ut sig på några dagar. Men ändå.

Ha lite överseende please – kärleksfulla tillrop mottages tacksamt 😉

Hemflyttad

Nu är flytten gjord och sakerna på plats. Det känns helt enkelt riktigt bra! Eller som dottern sa: ”det är som lördag varje dag – mysigt”.

Fortfarande utan internet hemmavid så bloggandet fortsätter att vara sporadiskt ett tag framöver.

Task irrelevant behaviour

Jag har packat och packat och packat. Det mesta går ju rätt snabbt och enkelt medan annat får extra omsorg när det packas (stereon).

Men så finns det några ställen och saker i lägenheten som jag gång på gång närmar mig med ambitionen att fixa klart, men hela tiden väljer bort – gardinstängerna, balkongen och kastrullskåpet. Som om inte det också måste packas!

Jag gjorde min c-uppsats i psykologi om det där (och lite annat) – TIB, eller ”task irrelevant behaviour” som det heter. När man istället för att göra det man borde, gör något annat.

Imorgon ska det sista i alla fall ner, både gardinstänger och kastruller. På lördag klockan nio kommer lastbilen. 🙂

En makalöst vacker låt

Jag är antagligen väldigt sen med att ha hört den för första gången och kanske har det med den där ”dagen efter känslan” att göra – men det här är nog en av de vackraste låtar jag hört.

”Om du lämnade mig nu” med Lars Winnerbäck och Miss Li.

Flytta hem

Nu är det precis en vecka kvar tills jag flyttar. Det var länge sedan som jag längtade så mycket efter något.

Under de senaste fyra åren har jag bott i en lägenhet som jag inte gillar i ett område där jag aldrig ville bo – det är inte kul. Att få komma till en nyrenoverad lägenhet på centrala söder där jag känner mig hemma är däremot underbart.

Mindre underbart är däremot jobbet innan flytt.  Och min egen förundran över hur många skräpsäckar med kläder och skor som man egentligen kan få ihop efter tre personer.

När fan blir gammal

Imorse blev jag väckt klockan åtta av att radion ringde mig och ville ställa bakgrundsfrågor angående gårdagens demonstration. Samtalet pågick bara en liten stund och jag kunde snart återvända till mitt varma täcke och gosiga kuddar.

Normalt gör det mig inte ett dugg att bli väckt på morgonen eftersom något av det bästa jag vet är att få somna om. Jag kan ibland ställa klockan på helgerna bara för att få stänga av den och sova en stund till.

Men för andra gången på bara några dagar lyckades jag inte somna om efter att jag vaknat för tidigt. Förutom dessa två mornar kan jag inte minnas att det tidigare hänt mig. Vi pratar alltså om en person som njuter av sovmornar med något som liknar lidelsefull passion.  Det var ju skönt att ligga kvar och dra sig i sängen ändå, men nu undrar jag vad fasen det är som händer?

Inte kan det väl vara så att jag – den morgontrötta stackars saten – blivit så gammal att jag börjar känna mig utsövd på mornarna?

Kan bloggar vara folkbildande och bredda det politiska samtalet?

Läste Sjölanders inlägg om ”s på nätet – kampanjapparat eller jättelik studiecirkel”. En del kan ju undra över den tid som politiska sekreterare och andra lägger ner på bloggande och att hålla sig uppdaterad på nätet. För egen del upplever jag det som en del av mitt politiska engagemang, likt det att gå på möten, cirklar, svara på mail, läsa insändare eller knacka dörr.

Det handlar ju om att diskutera, forma och påverka politiken. Och för att påverka politiken måste man lära mer, vinna anhängare och slipa argumenten. Det är rätt praktiskt att kunna ta del av argument, synpunkter, kunskapsspridning och kunskapsutveckling av människor som man inte träffar till vardags.

Betydligt fler än de som själva bloggar är med och läser och kommenterar. Via min blogg får jag till en del politiska möten varje dag som annars inte hade uppstått. Jag har vanligtvis mellan 150-200 besökare om dagen. Många är sådana jag träffar ändå, antingen i jobbet eller på fritiden. Inte så sällan fortsätter ett blogginlägg som ett samtal i ett helt annat sammanhang.  Medan andra är okända för mig

Jag ställer nu frågan till er:  Tror ni att bloggar kan vara folkbildande och bredda det politiska samtalet? Har ni någon fråga som borde beröras mer på denna blogg?