(S) i Örebro genomförde sveriges största demokratidialog?

Så har Örebro kommun klarat av ytterligare en valrörelse. Det blev ett fantastiskt resultat – i den valkrets som berördes av omvalet i Örebro fick (S) 47,2 % av rösterna. Örebro brukar vara en kommun där valresultatet ser ungefär likadant ut som riket i stort. Trenden för hur örebroarna lade sina röster i kommunvalet vände tydligt redan under valet i höstas och (S) gick starkt framåt. Så vad är hemligheten? Jag vet att det finns flera delar som tillsammans skapar framgången: en politik som väljarna känner är viktig för dem, en tidigare kommunledning som inte levt upp till örebroarnas krav, att vi i Lena Baastad har en ledare som både valarbetare och väljare har förtroende för samt ett genomarbetat sätt att kommunicera kring budskap och politiskt innehåll.

 Men en av de frågor som är extra viktigt att uppmärksamma är den som handlar om folkrörelsearbetet. Efter valförlusten 2006 gjordes en ordentlig valanalys. Det var tydligt att vi uppfattades som ett grått parti som alltid visste bäst och som hade tappat trovärdighet i våra viktigaste utvecklingsfrågor. Vi bestämde att vi skulle bli ett lyssnande parti där olika människor skulle känna sig välkomnade. Att det inte är vi förtroendevalda som har alla svaren och att dialog är grunden för politik. Det räcker inte med att göra studiebesök, bjuda in till öppna möten eller ha bra webbsidor, även om det förstås också är bra och måste utvecklas så att fler känner sig bekväma i formerna. Om vi vill få in de viktiga synpunkterna måste vi även prata med dem som inte söker upp oss, eller som aldrig kommer till ett politiskt möte.

 Det är den utgångspunkten som är grunden för vår dörrknackning. Vi söker helt enkelt upp människor i deras hem och frågar om deras åsikt. Och på ett sätt som gör det möjligt att ge respons. En av de dörrknackningarna jag minns bäst (tror det var 2008) handlade om ett förslag vi hade kring en ny stadspark i västra delen av Örebro. Vi hade tagit fram ett förslag, delat flygblad i angränsande områden med förslaget och att vi skulle komma och fråga vad de tyckte. När vi knackade på hemma hos människor fick vi ett fantastiskt mottagande. Familjer hade studerat förslaget och gav en mängd synpunkter och åsikter som vi tog med oss.

 Det är med sådana erfarenheten i bagaget som dörrknackningen i Örebro har utvecklats och blivit en av våra viktigaste metoder för politiskt utvecklingsarbete. Under höstens val besökte vi över 50 000 örebroare i deras hem, under vårens valrörelse över 30 000. Och utifrån alla dessa samtal har en mängd politiska förslag formats. Jag skulle våga påstå att vi genomfört Sveriges största demokratidialog.

 Förutom att vi vann ett val och att vi fått med oss en mängd förslag så är det finurliga med dörrknackningen att det dessutom skapas band och ett förtroende som är ömsesidigt. Jag vill kunna komma tillbaks och berätta hur just deras förslag tagits tillvara och vad vi beslutat att göra nu. Jag vill komma tillbaks och fråga efter fler idéer och förslag. För att jag vet att deras kunskap är det som utvecklar kommunen framåt och som gör mig och andra till bättre förtroendevalda.

(S) halvera barnfattigdomen i Örebro till 2020

Många barn har fått det bättre, men på många sätt är Örebro en delad stad. Boendesegregationen har ökat och resultatet innebär ojämlika livschanser för barn och unga beroende på vart i Örebro man bor. Organisationen Rädda barnen rapporterar att barnfattigdomen i Sverige ökar. Även i Örebro ökar den.

I Örebro var drygt 15 procent av alla barn fattiga år 2008 enligt Rädda barnens definition. Det är en skrämmande hög siffra. Men än mer skrämmande är att siffrorna har fortsatt att stiga på grund av regeringes politik.

Barnfattigdomen är mer än fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund som bland barn med svensk bakgrund. I Vivalla är arbetslösheten tre gånger så hög i jämförelse med kommunens snitt och tillsammans med området Oxhagen är det två delar av Örebro där den öppna arbetslösheten är över 10%. Insatserna som gjorts hittills har inte varit tillräckligt bra, vi måste göra mer och hitta nya vägar.

När föräldrarna saknar inkomst påverkar det barnen. Det kan handla om barn som skolkar från gymnastiken för att föräldrarna inte kunnat köpa nya gymnastikskor när de gamla blivit för små. Barn som inte vill be föräldrar om pengar till skolutflykten eftersom man vet att inga pengar finns hemmavid. Barnfattigdomen handlar om något större och mer skambelagt än att alla inte har råd med det absolut senaste i klädväg eller den häftigaste mobiltelefonen.

Världens bästa stad för barn, delmål år 2020

Det finns inte ett enkelt förslag som minskar barnfattigdomen och föräldrarnas arbetslöshet. Det finns inte ett enskilt förslag som ger alla barn möjlighet till en rik fritid. Genom att sätta tydliga mål och arbeta tillsammans kan vi steg för steg skapa världens bästa stad för barn!

• Halvera barnfattigdomen i Örebro till 2020

• Till 2020 ska arbetslösheten i Vivalla och Oxhagen ha halverats. Oavsett var man bor i Örebro ska man möjligheter till ett riktigt jobb.

• 2020 ska alla barn ha möjlighet att med stolthet berätta om sin sommar när de kommer tillbaka till skolan efter lovet. Barn ska ha rätt till en rik och spännande fritid oavsett föräldrarnas plånbok.

 För att nå målen krävs ett målmedvetet och långsiktigt arbete som involverar många. Vi har inte alla svaren. Fler idéer måste tas tillvara och tillsammans måste vi finna nya lösningar. Socialdemokraterna i Örebro presenterar här 23 konkreta förslag som leder framåt: Örebro – världens bästa stad för barn!

Läs mer om våra 23 konkreta förslag för världens bästa stad för barn här

Kompetenssatsningar för jobb ger tillväxt för länet och företag

Med en bättre statlig arbetsmarknadspolitik skulle vi idag ha fler välutbildade industriarbetare som ger mer konkurrenskraftiga företag, och färre arbetslösa i vårt län. Innan den stora finanskrisen gick industrin på högvarv och i takt med teknisk utveckling, ökade också kraven på personalens kompetens. Man kan säga att den fanns brist på välutbildad arbetskraft inom industrisektorn, men under högkonjunktur har företagen sällan tid att fortbilda personal.

 Mitt i högtrycket kom den globala finanskrisen. Den exportintensiva industrisektorn drabbades hårt. Örebro län var ett av de ställen där många företag mer eller mindre stannade sin produktion och varslen var bland de mest omfattande i hela i landet.

Under den höga arbetslösheten på 90-talet satsade den dåvarande Socialdemokratiska regeringen på ett omfattande Kunskapslyft. Många vuxna fick möjlighet att studera och läsa en gymnasieutbildning vilket bland annat innebar att språkkunskapen ökade i landet. Det utvecklades Kvalificerade yrkesutbildningar och högskolan byggdes ut, till och med de utskällda Datorteken förberedde för ett totalt genombrott av datoriseringen i svenskt arbetsliv.

Även denna gång kunde den besvärliga situationen med tusentals varsel och hög arbetslöshet använts till att rusta för framtiden. Sverige hade kunnat satsat på utbildning, spetskompetens och på omställning. Företagen uppvaktade regeringen och bad om stöd för att behålla personal så de kunde utbilda under tiden. I Örebro län tillsattes en förhandlingsdelegation med bland annat Regionråd och Landshövding för att uppvakta staten med liknande krav. Uppvaktningarna gav inget som helst resultat.

Den borgerliga regeringen och statsminister Reinfeldt lät inte bara bli att ge tillfälliga stimulansmedel för kompetensutveckling inom arbetslivet. Den moderatledda regeringen införde dessutom kraftiga försämringar. Utbildningsplatserna inom både Komvux och Universiteten minskade samtidigt som möjligheterna för vuxna att studera försämrades kraftigt. Arbetsförmedlingen är statens myndighet för att underlätta matchningen på arbetsmarknaden och under samma tid som det är massvarsel minskar den borgerliga regeringen resurserna till arbetsmarknadsutbildningarna.

Idag har det börjat vända. Stora industriföretag i och omkring Örebro söker hundratals anställda. Men samtidigt som arbetslösheten i länet är stor har företagen svårt att hitta rätt utbildad personal. Det här är inte bra för företagen som inte hittar personal och det är inte bra för länets tillväxt. Framför allt är det inte bra för alla de arbetslösa som står utan inkomst och jobb. Vi har ett stort problem med matchningen på arbetsmarknaden när vi istället hade kunnat ha ett gott utgångsläge med välutbildad arbetskraft. Den sittande regeringens strategi att släppa greppet om arbetsmarknadspolitiken och istället satsa på hushållsnära tjänster riskerar att ge konsekvenser under lång tid, både för de arbetslösa och för företagen. Och inte minst för vårt industriintensiva län.

Tillsammans sätter vi en offensiv agenda för Örebro

När nyvalda partisekreteraren Carin Jämtin var i Örebro sa hon bland annat att Socialdemokraterna som parti ska lära av Socialdemokraterna i Örebro och ”offensivt sätta vår agenda för vilken politik vi vill driva och geneomföra”.

Så här långt har (S) i Örebro knackat på 4197 dörrar i valrörelsen 2011. Utöver det har en mängd andra samtal förts.

Politik måste handla om en vilja och ett göra som hänger ihop. I Örebro har vi jobbat hårt med att möta örebroare och föra samtal om politiken och utvecklingsfrågor. Under 2010 genomförde vi över 50 000 samtal, bland annat genom att knacka på hemma hos över 35 000 örebroare. Under våren och fram till 15 maj ska vi genomföra 35 000 ytterligare samtal.

Poängen med samtalsmålen är att vi som på heltid eller fritiden är engagerade i politik ska prioritera vår tid till att träffa människor. Genom att samtala, konfronteras, diskutera och pröva olika idéer så blir politiken bättre och den blir offensiv.

När man möter människor eller företagare som berättar om sin vardag, sina erfarenheter eller sina idéer på utveckling så skapar det både kunskap och vilja.

Som till exempel vår utbildningspolitiska talesperson Thomas Esbjörnsson, när han gång på gång träffar personal och elever på Rudbecksskolan som vill diskutera andra möjligheter än nedläggning, så lägger han också ner själen i att hitta dessa möjligheter. Många timmars dialog med både vår egen förvaltning och de som direkt berörs av Rudbeckskolan ger resultat och ett nytt intressant förslag presenteras, det här verkar inte Bondeson förstå utan avfärdar det som populism.

Eller när kommunalrådet Björn Sundin gång på gång träffar handlare på norrcity som är oroliga över utvecklingen och tillsammans försöker hitta lösningar och vill fatta de beslut som är möjliga på både kort och lång sikt, då blir det lite märkligt att se mailen från Koalitionens företrädare som inte vill att några beslut om norrcity ska tas förrän efter valet.

Eller när medlemmar gång på gång pratar med bussresenärer om situationen, då blir engagemanget och kravet på en förändring stort hos de många som på olika sätt är ansvarig för frågorna.

Eller när kommunalrådet Lena Baastad möter företagare och personalchefer som gång på gång berättar om svårigheterna att rekrytera rätt personal och samtidigt möter många unga och förtvivlade örebroare som inte får chansen till ett jobb. Det är klart att man då gör allt man kan för att ta nästa steg. Att man tillsammans kommer på lösningar men också lär av andra som hittat metoder som på riktigt ger ungdomar jobb och företag arbetskraft.

Att vilja, att mötas, och att göra – det är motorn i politisk utveckling.

Företrädare för Koalition Örebro verkar göra tvärtom. Ena stunden pläderar de för att kommunala skattesänkningar är avgörande för utvecklingen ett par veckor senare lovar de att inte sänka skatten. Ena stunden säger de att utförsäljningar av ÖBO är nödvändiga och ett par veckor senare lovar de att inte sälja ut ÖBO. Ena stunden säger de att Rudbeckskolan måste läggas ner för att minska platserna i gymnasieksolan och ett par veckor senare säger de att man behöver bygga nya utbildningslokaler i city. Ena stunden är man emot byggandet av conventum och sedan vill man ta åt sig äran av resultatet och att det skapar nya jobb. En stunden tar man sparbeslut om att minska bemanningen inom äldreomsorgen för att samtidigt fatta beslut som ökar merkostnaden för kottidsvikarier med ungefär samma summa. 

Nej, Koalition Örebro visar ingen trovärdighet och ger knappast några långsiktiga förutsättningar för kommunens utveckling.

Örebro ska framåt. Vi kan skapa nya jobb och samtidigt minska klyftorna. Genom att ansvariga politiker träffar folk, medborgare, näringsidkare, offentliga företag, personal, brukare – hela tiden – kommer det vi gör bli bättre och nya idéer utvecklas.

Det är hemligheten till att offensivt sätta agendan. Tillsammans.

Socialdemokraterna i Örebro har nya jobb och minskade klyftor högst på agendan. Och samtalen.

Genom att aktivt söka upp människor för att få deras synpunkter, erfarenheter och idéer så blir också fler örebroare hörda. Även av dem som normalt inte själva hör av sig till politikerna. Självklart är det många som tycker att det vore skönare att sitta framför TV:n istället för att gå ut en regning kväll och kancka dörr. Många är förtroendevalda som på dagarna har andra heltidsjobb, och liksom många andra har barn och andra fritidsaktiviteter, ändå avsätter de dyrbara kvällar för att lyssna och prata.

Socialdemokraterna i Örebro (och Hallsberg) är bäst i Sverige på det här. Det handlar om att ta sitt politiska uppdrag på allvar och att göra politiken relevant för medborgarna. Vinsten är en offensiv agenda för ett Örebro som går framåt, nya jobb i Örebro och minskade klyftor.

Var är brudarna?

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Jag är en av dem som anser att processen att ta fram en ny partiledare har mycket kvar att önska. Många känner likadant och jag hoppas att det var sista gången som en partiledare för Socialdemokraterna väljs genom ett slutet valberedningsarbete. Men även om jag känner en besvikelse över hur valet gått till, så tycker jag det är väldigt spännande att se Håkan Juholt som partiledare.

Det var många som med glädje lyssnade till Håkan Juholts linjetal på kongressen i helgen och det var många socialdemokratiska magar som kändes varma och glada för att orden och innehållet landade helt rätt. Att han är en ledig och skicklig talare gör ju inte saken sämre.

Håkan Juholts första dagar tycks ha landat mer än bra. Nästan alla partikamrater jag träffar på i olika sammanhang har fått ny energi. Detta trots att de flesta för bara ett par veckor sedan knappt visste vem Juholt var, varken inom partiet eller utanför.

Att han var relativt okänd utanför riksdagen är inget konstigt. Att vara riksdagsledamot utan att vara talesperson för sitt parti innebär att man har en ganska undanskymd plats i media. Vad riksdagsledamöterna egentligen åstadkommer i riksdagen är det få som känner till. Inte ens lokal media är särskilt intresserade av att granska våra egna riksdagsledamöter. Eftersom media är ett av de viktigaste forumen för politiska budskap så innebär det konkret att många intressanta politiker aldrig blir kända för flertalet av väljarna, eller ens av medlemmar och företrädare inom sitt eget parti.

Valet av Håkan Juholt kom som en total överraskning för många. Och nu överraskar han igen med att välja Tommy Weidelich till ekonomisk politisk talesperson. En person med många år i riksdagen och som liksom Juholt är okänd för de flesta människor som lever och verkar utanför riksdagshusen. I någon slags roll bredvid Weidelich ska dessutom Anders Johansson, Sigtunas kommunalråd, finnas. Han torde vara lite mer känd av socialdemokrater som är förtroendevalda runt om i landets kommuner. Många som vill ligga i framkant när det gäller kommunal utveckling har följt det arbete som Anders Johansson lett i Sigtuna. Att knyta honom till partiets centrala ekonomiska politik känns i mina ögon klockrent, men oväntat. Jag tycker att Juholts val av Weidelich och Johansson som sidekick är både spännande och befriande.

I och med de här valen bryter han upp en del interna maktkonstellationer och dammiga positioneringar, och ny luft kommer in. Det var länge sedan som partiet som helhet kändes så syrerikt och jag ser med nyfikenhet fram emot vad det kommer att innebära den närmaste tiden.

Det är spännande att se hur Juholt ska fortsätta bygga laget omkring sig. Samtidigt dyker givetvis tanken upp – var är brudarna? Vilka fler dammiga positioneringar är Håkan Juholt beredd att bryta upp?

Med valet av Weidelich och side-kicken Johansson, har Juholt visat att han inte är fast i politiska fack och att han ser Socialdemokratins stora utmaningar. Han har sökt utanför den självklara boxen. Nu förväntar jag mig att Håkan Juholt med samma politiska precision väljer spännande kvinnliga socialdemokrater på viktiga poster

Ps. Krönikan skrevs innan jag visste att Mayram ska ersättas. Vilket jag liksom en del andra står frågande till. Så än viktigare – var är brudarna Juholt?

Historiskt i svensk politik?

Idag sker något som i det lilla är en historisk händelse. Örebro Kommunfullmäktige väljer ett samstyre mellan sju partier (s,v,m,mp,c,kd,fp).

Visserligen under en begränsad tid och därför att man väntar på Valnämndens besked om det blir omval eller inte. Men mig veterligen har detta aldrig tidigare hänt i svensk politik.

Örebro kommunfullmäktige väljer idag en budget där sju partier är överens och inget motförslag har presenterats.

Samtidigt väljs företrädare i nämnder och styrelser och där ordförandeskapet fördelas enligt en särskild överenskommelse.

Det här är givetvis inte förstahandsalternativet för något parti. Att leda alla partier ihop, även om det är under en kortare tid, kommer säkert vara både frustrerande och ibland tamt.

Men jag måste säga att det samtidigt känns spännande. Utmanande. Förhoppningsvis lär vi under den här tiden känna andra sidor hos varandra som underlättar arbetet framåt oavsett omval eller inte och en senare politisk majoritet.

Övervakning

Igår publicerade jag och Eva-Lena Jansson från Örebro en artikel på Aftonbladet Debatt  tillsammans med sex andra Socialdemokrater med kritik mot Morgan Johanssons utspel om (s) och FRA.

Bland Socialdemokraterna i Örebro finns många som var med och startade upp nätverket ”Sossar mot Storebror” och som tycker det är viktigt att bevaka integritetsfrågor. På förra partikongressen var vi ganska framgångsrika när det gäller partiets linje för bland annat FRA och IPRED. Med bland annat flera motioner inlämnade som blev helt eller delvis bifallna.

Även om den högljudda opinionen kring upphovsrätt och övervakning delvis svalnat så är frågorna lika viktiga att bevaka. När Morgan Johansson i spåren av självmorsbombaren säger i media att (S) har svängt i FRA frågan så får det som tur är konsekvenser och Socialdemokraternas riksdagsgrupp gav honom bakläxa.

Kongressbeslutet gäller – så här långt. Men jag tror det finns all anledning att höja beredskapen när det gäller frågor kring övervakning och personlig integritet. Terrorbrott handlar om att öka rädslan i ett samhälle och den allmäna opinionen lär troligtvis svänga när det gäller synen på övervakning.

Utmaningar för (S)

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren

Socialdemokraterna står inför en kongress i vår som ska välja en ny partiledare. Jag hoppas att mitt parti gör upp med en del av vårt interna sätt att välja partiledare och har en större öppenhet i processen där dem som kandiderar till posten är tydliga med det.

Jag tycker att Socialdemokraterna i Stockholm har antagit utmaningen på ett bra sätt genom att låta medlemmarna vara med och nominera både namn och att formulera viktiga egenskaper för en partiledare. Jag hoppas att fler Arbetarekommuner och Partidistrikt antar utmaningen och gör på liknande sätt, däribland mitt eget. Samtidigt håller jag med valberedningens ordförande Berit Andnor om att det inte är en Idoltävling som pågår. Det handlar om stora tag som ska göras och den som väljs till ny partiledare måste ha ett reellt mandat att leda en stor politisk organisation och sätta en politisk agenda under många år framöver.

Valet av partiledare handlar inte bara om att hitta en person som gör sig bra i media. Nu, liksom alltid, pågår en ganska aktiv och smärtsam process om vad Socialdemokrati innebär i vår tid. Vilka är de stora politiska utmaningarna som vi måste anta och vilka är metoderna för att nå dit. Politik och ideologi är inte svart-vit. Det finns en mängd gråzooner i politiska ställningstaganden. Men det handlar om makt. Makt att genomföra förändring och makt att sätta agendan för utvecklingsfrågor.

Det finns flera anledningar till att Socialdemokratin varit framgångsrik under så många tidigare år. Man har lyckats väl med att skapa ekonomisk utveckling. Sverige är ett land som hela tiden legat i framkant när det gäller forskning, innovationer och jobb. Men dessutom har man lyckats fördela det välståndet som en växande ekonomi ger till fler människor. Skattesatserna och ersättningsnivåerna är inget självändamål men det har varit viktiga medel för att människor ska kunna leva drägliga liv och att satsa samhällets resurser så att värdet av det kommer tillbaks åt flertalet

Den som väljs till Socialdemokraternas nya partiledare ska leda arbetet med att formulera vår tids största politiska utmaningar. För den nya partiledaren handlar de största utmaningarna kanske om klimatomställningarna, eller att teknisk utveckling gör att många tunga jobb försvinner och att de nya jobben är färre. Kanske handlar det om att över hälften av alla svenskar nu bor i städer och att landsbygden och småstäder brottas med ökade kostnader för välfärd och ökad arbetslöshet. Kanske handlar det om att hantera allt detta och lite till och samtidigt se till att välståndet kommer fler till del.

Jag är övertygad om att när vi är överens om den stora agendan så kommer vi ha lättare att utveckla, försvara och kommunicera metoderna för detta. Och jag tror att Socialdemokratin är det parti som klarar av att hantera stora svåra frågor och samtidigt se till att även vi som är födda utan stora plånböcker, har möjlighet till utveckling och ett gott liv. Men om vår politik ska bli verklighet måste det ske på ett sätt som innebär att medelklassen i storstäderna åter igen vill stå med oss.

Eftervalsdebatt om (S) ekonomiska politik

Socialdemokraternas ekonomiska politik handlar om att skapa möjligheter till tillväxt, att förstå vikten av vad som skapar långsiktiga förutsättningar för jobb och näringslivsutveckling samtidigt som man fördelat den ökade ekonomiska välfärden så att det kommer alla till del.

Traditionell socialdemokratisk fördelningspolitik bygger på att de som tjänar mest eller har störst förmögenhet betalar mer i skatt än de som tjänar lite. Det är ett av verktygen vi använt för att solidariskt dela på bördorna och samtidigt kunnat utveckla barnomsorg, äldreomsorg, skola med mera. Det har också varit ett verktyg som under lång tid gjort att klyftorna mellan människor i Sverige inte är lika stora här som i andra länder.

De två senaste valen har vi inte fått stöd av majoriteten av väljarna för att driva vår ekonomiska politik. Istället har vi en fortsatt borgerlig regering som sänker skatterna för de som har mest och därmed minskar utrymmet till sådant som vi finaniserar via skatten som tex barnomsorg, skola och äldreomsorg.

En borgerlig ekonomiskt politik bygger på andra principer än en socialdemokratisk. Man vill inte att politiken ska in och styra, man vill minska skattetrycket och att en större del av vård och omsorg ska betalas privat samt att det ska vara lättare att behålla och utveckla förmögenheter. 

Historiskt har de borgerliga partierna haft svårt att få svenska folket med sig på att minska skatterna för de rika och därigenom försämra kvaliteten i vård och omsorg. Att en borgerlig regering väljer ett verktyg som jobbskatteavdraget för att bryta upp strukturerna är ”smart”. Det ställer människor med vanliga inkomster emot varandra, och man har fått ett ganska brett stöd från inte minst män inom tillverkningsindustrin för sin politik.

I en eftervalsdebatt är den ekonomiska politiken en del av vägvalet. Män inom tillverkningsindustrin är traditionellt några av Socialdemorkatins kärnväljare. Samtidigt som vi tappar stöd bland de väljargrupper som historiskt sett varit de ”arbetare” som byggt upp partiet, så tappar vi samtidigt väljare i en medelklass som vill se mer av skattelättnader inom en tjänstesektor som går att använda direkt i sin vardag.

När Socialdemorkaterna diskuterat vår ekonomiska politik låter det lite svajigt måste jag medge. Om vi på sikt ska kunna vinna val och minska klyftorna i samhället behöver både manliga industriarbetare och storstädernas växande medelklass känna att Socialdemokratin står för en utveckling man kan ställa sig bakom.

Samtidigt, hur ska väljare överhuvudtaget kunna se skillnad på partierna om vi inte är tydliga med principerna som skiljer oss mot den borgerliga ekonomiska politiken.

Om jag som väljare inte förstår skillnaderna mellan partierna, vad är det då mer än förtroendet för partiledaren som ska avgöra vart jag lägger min röst? Jag blir orolig om socialdemokraternas interna eftervalsdebatt om den ekonomiska politiken kommer att handla om några hundralappar hit eller dit eller om RUTs varande eller inte. Jag tror vi behöver en ordentlig diskussion om den framtida ekonomiska politiken. Både utifrån ett tillväxtperspektiv och utifrån en förändrad omvärld, men med fördelningsprincipen som grund.

Det finns ett sug hos människor att få delta i socialdemokratins framtidsval

Överallt där jag rört mig idag har det diskuterats kring efterträdaren till Mona Sahlin. Åsikterna om vem som vore lämplig eller vad man förväntar sig för typ av person har gått isär men det finns en punkt som många tycks väldigt samstämmiga kring: man vill veta och förstå vilka som kan bli kandidater och hur det går till.

Jag upplever att det finns ett sug bland människor som inte själva tillhör den innersta kretsen att få vara med. Är det något som Socialdemokratin skulle kunna göra nu för att visa att väljare och medlemmar är viktiga, så är det att öppna upp processen.

Människor vill veta vilka som är intresserade. Människor vill förstå och ta ställning till vad det är för olika företrädare som är aktuella och varför. Vilken agenda har de.

Jag vet att det inte är lätt i den Socialdemokratiska kulturen att öppet tillkännage sin kandidatur. I praktiken inebär det att den som kandiderar öppet och sedan inte blir vald har bränt sina framtida möjligheter. Det gäller inte bara val till partiledarposten, kulturen sitter djupt och ger spår i alla nivåer av organisationen.

För övrigt så är det en kultur som verkar sitta djupt i de flesta svenska partier och även annan högre tjänstetillsättning. I grunden kanske det handlar om jante. ”Du ska inte tro att du är något” om du inte redan blivit något. Och helst ska du även då ha gått motvilligt in i en högre position, för annars är man väl inget annat än en streber.

I många andra länder finns det en annan kutym när det gäller politiken. Där finns ett par-tre kandidater till partiledarposterna som sedan för en öppen kampanj innan de blir valda.

Det jag verkligen skulle önska är att de nomineringar som lämnas in till valberedningen får bli offentliga på riktigt. Att kandidaterna kan tillkännage sig öppet och synas på turné bland medlemmar och väljare.

Socialdemokratin har ett gyllene läge att göra upp med jante för gott. Att visa att politik inte är något att skämmas över. Att det handlar om människor som brinner för något och att makten är medlet att förverkliga visionerna.

Det finns ett sug hos människor att få delta i Socialdemokratins framtidsval. Det suget är ett uttryck för att Socialdemokratin angår dem.

Jag tycker inte vi som parti har råd att slarva bort det läget. Att öppna upp strukturerna skulle om något visa att vi är ett spännande och dynamiskt parti. Det vore dessutom ett bra sätt att se våra väljare i ögonen och säga att vi angår varandra.

Att vinna historeskrivning och välja väg

Efter ett sämre val än någonsin har Socialdemokraterna tillsatt ett krisarbete med flera olika inriktningar, och nu har Mona Sahlin aviserat att alla i partistyrelsen bör ställa sina platser till förfogande och en valberedning ska tillsättas i december för att arbeta med nomineringar inför en extrakongress nästa år.

Jag tycker det är en naturlig konsekvens att partistyrelsen öppnar portarna till ett fritt förändringsarbete. Det skulle kunna vara något bra. Men jag ser verkligen inte fram emot alla interna positioneringar och det maktspel som släpps lös nu. Spekulationerna om en eventuell efterträdare till Sahlin kommer sannolikt överskugga allt annat viktigt analysarbete, och eftersom drevet och namndroppningen redan är igång kommer även de som helst vill ta det i en annan ordning snart behöva att positionera sig. Samtidigt är det ju det här allt handlar om – vad för vi för politik och vilka vill vi ska leda det arbetet? Både internt och bland väljare är det en viktig fråga.

Socialdemokratin är född i en tid då den brutala kapitalismen var totalt rådande. Genom Marx och andra formades bild av att ett annat ekonomiskt system var möjligt. Ett samhälle där inte bara den med kapital skulle ha rättigheter och möjligheter. I skärningspunkten mellan den revolutionära kommunismen och den brutala kapitalismen föddes Socialdemokratin. Med reformer skulle samhället förändras och människors villkor förbättras.

Genom en balansgång i det kapitalistiska systemet och genom små och stora reformer har det steg för steg växt fram ett samhälle som inte är utopiskt men som förändrat den politiska kartan på ett radikalt sätt. Vi bor i ett land där människor genom att betala ganska hög skatt får sjukvård utifrån behov istället för plånbok, där man kan studera utan att vara rik, där föräldrar kan arbeta och ha bra omsorg för sina barn på förskolor. Jag kan till och med stanna hemma från mitt jobb när barnet är sjukt och få betalt. Kanske är det utopiskt i alla fall.

De flesta människor kritiserar inte reformerna utan snarare att man vill ha mer av det och ännu bättre kvalitet. Till och med de nyliberala och blått konservativa pratar om brister i välfärden. Så vad är det då som gör att väljare runt om i Europa tappar förtroendet för Socialdemokratin?

Jag har funderat på det i många år. När jag var yngre hade jag mer tvärsäkra svar. Idag har jag mer frågor än svar. Just nu görs historieskrivningen om vad som gick fel och vilken väg Socialdemokratin ska gå och jag blir bekymrad när jag ser ”sanningssägarna” eftersom det är utifrån det den framtida politiken kommer formas. Jag tror inte att det var för lite RUT och skattelättnader. Jag tror inte att det är så enkelt att nedgången i hela Europa beror på att man är missnöjd med företrädarna, även om jag inser att det är en del av förklaringen. Jag tror inte heller att det handlar om att socialdemokratins agenda är omodern. Däremot tror jag att visionen om framtiden och kontrasten gentemot borgerlig motkandidat var aningen otydlig. Att människor idag inte identifierar sig med socioekonomiska grupper med särskilda strukturella utmaningar utan vill ses som individer.

Även om politiken måste se och analysera utmaningar på grupp och strukturnivå så måste utmaningarna och nya politiska idéer tilltala mig som individ, passa in i just mitt mönster. Jag måste känna att det är min vardag, mina problem och mina utmaningar som Socialdemokraterna dels är intresserade av att lyssna till och dels presenterar förslagen som förbättrar situationen. Och detta utan att vara politiskt snuttifierad. Utan att tappa fokus kring utvecklingen på den strukturella samhällsnivån. Det är fasen inte helt lätt att kommunicera allt det på samma gång. Eller så är det inte så svårt heller. Kanske handlar det mest om att träffa människor. Att prata med varandra. Att inte huka för svåra frågor eller gömma sig bakom skrivbord utan istället ge sig ut bland föräldrar, hyresgäster och patienter ännu mer.

Efter valet

Fredagens krönika i Karlskoga Kuriren

Valet är genomfört och resultatet av det diskuteras intensivt på många håll. Socialdemokraternas tapp i riksdagen är en utveckling som kommer att analyseras och diskuteras länge i vårt parti. Både i riksdagen och på många håll i landet har vi fått svaga politiska ledningar som inte är i egen majoritet samtidigt som Sverigedemokraterna i praktiken får en vågmästarroll.

För första gången har vi gått till val på två tydliga politiska koalitioner. Blockpolitiken var formaliserad och när Sverigedemokraterna går framåt runt om i landet så får det konsekvenser för det parlamentariska läget. Med en annan politisk karta, där samarbetet varit mer löst format inom de politiska blocken, hade det troligtvis varit lättare för det största partiet att forma ett valtekniskt samarbete över blockgränserna och som lyckats få en egen majoritet.

Att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen har tagits emot med bestörtning på många håll. Men vi har egentligen kunnat se tendenserna till det under lång tid. Om vi tittar i vår direkta närhet på länder som Norge och Danmark har främlingsfientliga partier gått starkt framåt, liksom i övriga Europa. Den frågan vi inte ställt oss lika ofta är varför inte främlingsfientliga partier lyckats få lika starkt fäste i Sverige?

Sverige har varit ett av världens bästa länder på välfärd och jämlikhet. Klyftorna mellan människor har i ett internationellt perspektiv varit förhållandevis små, även om de förstås finns där. Att människor har bra villkor, är trygga, har jobb och möjligheter till inflytande är det viktigaste redskapet för att motverka främlingsfientlighet och annan polarisering i samhället. Och jag är orolig att ytterligare en mandatperiod med borgerlig politik kommer att öka väljarbasen för Sverigedemokraterna.

Sverige behöver mer av Socialdemokratisk politik, inte mindre. Men väljarna ger oss inte det stödet. Det är framför allt bland medelklassen som vi tappar stöd. Den eftervalsanalys som görs nu kommer att bli den som den framtida strategin och politiken tar sin utgångspunkt i. Därför är den viktig. Det har redan påbörjats en intern positionering när det gäller huvudfrågan: Varför lyckas inte Socialdemokraterna locka väljarna?

Risken är att vi stirrar oss blinda på företrädare och kommunikation när eftervalsanalysen görs. Saken är den att samma utveckling och tendens som vi sett för Socialdemokraterna i Sverige sker i hela Europa. Väljarna har successivt tappat förtroende för Socialdemokraterna som den politiska kraft som har kraft, vilja och kunskap att ta sig an dagens och framtidens utmaningar. Samtidigt går främlingsfientliga partier på stark frammarsch och vi ser exempel på stater som tar obehagliga beslut kring etiska grupper och som går över gränsen för vad vi tidigare trott vore möjligt.

Socialdemokratin har alltid varit en påtaglig reformkraft. I Sverige känner vi det historiskt som begreppet ”Folkhemmet”, en visualiserad bild som pö om pö fylldes med innehåll, reformer och faktisk samhällsförändring. Vad jag hoppas nu är att ”Möjligheternas land” och möjligheternas Europa ska bli det begrepp som kan samla samhällsanalysen och de politiska utmaningarna. Ett land för allas möjligheter kan bli en reell reformkraft i en globaliserad värld, med stor migration och nya ökade klyftor och spänningar. Socialdemokratin är en internationell rörelse och måste så förbli. Idéerna och förslagen om framtiden måste vara både trovärdiga och visionära.

Det är en extra intressant tid att vara Socialdemokrat nu.

Var finns någon media som inte hukar för Reinfeldts lögner?

Jag har inte bloggat på länge men efter att ha läst Na idag och artikeln om Alija som blir utan inkomst måste jag få ur mig lite ilska och ord. Det finns många Alija just nu. Människor som blivit sjuka eller råkat ut för olyckshändelser och nu inte längre får någon sjukersättning utan blir hänvisade till kommunens försörjningsstöd.

Min ilska riktar sig mot regeringen Reinfeldt som hellre sänker skatter för miljonärer än ser till att alla människor kan leva ett drägligt liv, som sedan försöker ljuga om sin politik och min ilska riktar sig även mot media som låter honom gömma sig och drar all politik över en kam.

När regeringen Reinfeldt gick till val för fyra år sedan var en av stridsfrågorna den om sjukförsäkringen. ”Det ska löna sig att arbeta” var Moderaternas slagord. Vad dom inte ville bemöta var (S) kritik om att deras lösning handlade om att man skulle bli fattig och skyddslös när man inte hade ett arbete.

Direkt vid årsskiftet efter att den borgerliga regeringen tillsatts kom då promemorian om ettårsgräns för sjukpenning. I förslaget till nya regler och riktlinjer fanns det bland annat ett maxtak för hur många dagar man skulle kunna få sjukpenning. Vi var starkt kritiska till förslagen och lyfte på olika sätt upp konsekvenserna av att införa något sådant.

Promemorian var ute på remiss till ett antal kommuner, bland annat Örbero. (S) och (V) hade ett förslag till svar på remissen som lyfte fram stark kritik. I Örebro valde den styrande högerkoalitionen tillsammans med miljöpartiet att inte lyfta någon kritik alls kring den nya sjukförsäkringen utan tillstyrkte förslagen med ett par meningar. Men ingen kan säga att dom inte visste.

I dagarna har Reinfeldt pressats kring sjukförsäkringen och helt duckat. Låtsats om som att han inte har något ansvar för frågan trots att det var stora strider i riksdagen om just det innehåll som kritiken riktar sig mot. Alliansfritt lufter med all tydlighet fram turerna kring det och att Reinfeldt medvetet ljuger inför medias utfrågningar om dom utförsäkrade i sjukförsäkringen.

I Na och på andra håll kan man läsa att ”politikerna” infört de här omänskliga reglerna. Vilket gör mig så jävla ledsen och förbannad. Det är borgerliga politiker som infört det. Socialdemokraterna har gång på gång lyft fram kritik som media inte redovisar.

Inför det här valet är Socialdemokraterna åter igen tydliga med att det är stor skillnad mellan moderatpolitik och socialdemokratiskpolitik. Vi vill ha ett annat Sverige där välfärd och människor är viktigare än skattesänkningar för rika. Då kan vi bland annat återinföra en mänskligare sjukförsäkring.

Det är samma skillnader mellan socialdemokrati och borgerlig politik idag som det alltid har varit. Ska vi ha ett samhälle där vi tillsammans ser till att vi har bra skolor, sjukvård och skyddsnät eller ska de utan jobb få stå med mössan i hand medan de med tjock plånbok köper sig det de kan?

Vad är egentligen politik, val och löften

Idag presenterade Lena Baastad örebrosossarnas första vallöfte:

I ett första steg vill vi under kommande mandatperiod att kommunen bygger åtta stycken moderna vindkraftverk tillsammans med enskilda örebroare, företag och andra intressenter. Det motsvarar en tredjedel av kommunens förbrukning. Nästa och nästnästa mandatperiod vill vi fortsätta i samma takt så att Örebro kommun år 2020 ska vara självförsörjande på klimatsmart el. Med det nya bolaget hoppas vi att det dessutom ska kunna gå lite snabbare

Under hela den här mandatperioden har Socialdemokraterna i Örebro haft ett antal politiska rådslag där vi fokuserat kring frågor om miljö, skola, äldre, bostäder och jobb.

Rådslagen har involverat både medlemmar i partiet, experter, medborgare, företagare. Det har varit öppna möten, seminarier, besök i olika föreningar, cirklar m.m. Ur dessa rådslag har det kommit massor av frågeställningar och förslag.

En stor del av förslagen har det funderats mer kring och räknats på och legat till grund för det program med valriktlinjer som våra medlemmar fått tycka till om och som beslutats om på vårt medlemöte.

Våra valriktlinjer är det program som våra förtroendevalda ska försöka genomföra under nästa mandatperiod i olika nämnder, fullmäktigen och bolag.

Förutom valriktlinjerna som är ett mer omfattande dokument så kommer vi  presentera ett antal vallöften som vi lovar att genomföra.

Löftena har granskats extra hårt för att just kunna vara löften. Sådant som vi kommer att genomföra under mandatperioden om vi vinner valet.

Det är roligt att få börja få presentera allt som det jobbats med under flera år och som många människor varit inblandade i, och ännu roligare vore det att vinna valet och dessutom få se det bli verklighet!

Våldtäkt

Här är veckans krönika i Karlskoga Kuriren

Det är många av oss som senaste tiden blivit upprörda över samhällets mobbing av flickor som blivit våldtagna. Det är svårt att förstå hur ett vuxensamhälle inte bara kan vända ryggen åt unga flickor som blivit utsatta för allvarliga övergrepp, utan dessutom bidra till att göra kränkningarna ännu mer omfattande.

Tyvärr så är det inte ovanligt. Många av de flickor och kvinnor som utsätts för våldtäkt skambeläggs på olika sätt av sin omgivning. Deras historia ifrågasätts och deras beteende och klädsel nagelfars. Många gånger är granskningen av de utsatta kvinnorna mer grundlig och kränkande än den som sker av förövaren.

Vad som ligger bakom våldtäkter och dess efterspel är ju komplicerat. Men i grunden handlar det trots allt om synen på män och kvinnor, om makt och sexualitet.

Kvinnor ska inte behöva vara mer rädda för en våldtäkt en vad en man generellt är. Kvinnor ska inte på några andra sätt än män behöva anpassa sitt liv, sin väg hem efter krogen, sitt sexuella beteende eller sitt utseende för att slippa ovälkomna fysiska närmanden.

Ändå, när det väl händer kommer alltid följdfrågorna. Borde hon inte ha vetat bättre, skyddat sig bättre, varit mindre utmanande, inte blivit så full, haft ett mindre aktivt sexliv? Och svaret på alla dessa uttalade eller outtalade frågor måste alltid vara – nej! Det är inte hennes fel att en man tvingar till sig sex mot hennes vilja. Hon ska kunna stå naken på en väg mitt i natten utan att en enda man ska tro att han har rätt att röra vid henne utan hennes tillstånd. Punkt.

Varför är det inte så? Fortfarande finns en bild av kvinnans sexualitet som mer helig, exklusiv, andlig, åtråvärd och mystisk än mäns. Den gammeltestamentliga synen på kvinnan och sexualitet finns fortfarande kvar, invävd och intryckt under tusen år i vårt kulturarv. Horan eller Madonnan. I den bilden ligger också synen på mannen som inte kan hejda sig, som lockas till det ”onda” av syndfulla kvinnor.

Jag är så jävla trött på det flickor och pojkar präntas med när det gäller sexualiteten. Flickor är minst lika kåta som pojkar. Flickor vill också experimentera med sin sexlust, sina fantasier och sin attraktionskraft. Och det utan att vara rädd för att bli tvingad till något eller skambelagd och nedsmutsad. Istället får flickor sedan unga år höra; gå inte hem själv, ska du verkligen ha den där korta kjolen, bli inte ensam på en fest med bara killar. Eller den dummaste av dem alla: han är dum mot dig för att han tycker om dig.

Vad är det som gör att pojkar kan ha sex med tjejer som uppenbarligen inte är med på noterna? Kan ni män som finns där ute på allvar fundera kring det och börja lyfta en viktig och nyanserad diskussion om vad det är som gör att normala och omtyckta pojkar, som kanske inte ens har snattat eller slagit någon på käften, kan våldta en tjej.

Och det räcker inte med att påstå att den som våltar borde kastreras eller skjutas. Det är er förbannade skyldighet att göra upp med manlighetensmytens avigsidor, för era söner och för era döttrars skull och för era barnbarn.

Uppsagda sjuka i Örebro kommun är en konsekvens av borgerlig människosyn

I Nerikes Allehanda pågår nu en artikelserie om hur Örebro Kommun säger upp sjukskriven personal.

Inför regeringens förslag på ändrade regler i sjukförsäkring och rehabkedja var vi väldigt kritiska över den borgerliga politikens konsekvenser. I praktiken innebär de förändrade reglerna att den som är sjuk kan sägas upp från sitt arbete efter en mkt kort tid.

Vårt remissvar på promemorian ”en rehabiliteringskedja ”.

I promemorian Införande av en rehabiliteringskedja S2007/11032 finns en beskrivning av en förändrad sjukskrivningsprocess och förslag om att införa tidsbegränsningar för rehabilitering. Under de tre första månaderna av sjukperioden prövas om den sjuka kan återgå till tidigare arbetsgivare. Efter 90 dagar prövas om den sjuka kan återgå till hela arbetsmarknaden och ansvaret överflyttas till arbetsförmedlingen. Efter 180 dagar ska man bedöma om den sjuke har någon arbetsförmåga som kan tas tillvara på arbetsmarknaden.

Om den sjuke efter 180 dagar beräknas ha arbetsförmåga som kan tas tillvara på arbetsmarknaden ska försörjning ske via arbetslöshetsförsäkring, om personen uppfyller villkor för denna försäkring. Om personen inte uppfyller villkor för arbetslöshetsförsäkring får denne söka försörjningsstöd hos kommunen. Detta gäller även personer som saknar arbetsförmåga men där nedsättningen inte är stadigvarande och personen därför inte kan beviljas sjukersättning enligt de nya kriterierna.

Men även om arbetsgivarens ansvar när det gäller rehabilitering har minskat och att kravet på tillfrisknande förskjutits så gott som helt på den som är sjuk så finns det helt klart olika tolkningar av vad den nya lagen innebär.

Under de tre första månaderna av sjukperioden prövas om den sjuka kan återgå till tidigare arbetsgivare.

Dels så är ju tre månader ganska kort tid för att avgöra om den som till exempel råkat ut för en olycka och blivit allvarligt skadad kan återgå till tidigare arbete. Men nästa fråga är ju om den kan återgå till tidigare arbetsgivare.

Örebro Kommun är en av Örebros största arbetsgivare och en mängd olika arbetsuppgifter utförs. Det är ganska orimligt att tro att det inte i hela vår stora organisation finns något arbete som kan utföras av den som ska rehabiliteras tillbaks i arbete.

Efter 90 dagar prövas om den sjuka kan återgå till hela arbetsmarknaden och ansvaret överflyttas till arbetsförmedlingen.

I praktiken innebär det att arbetsgivarens ansvar för att anpassa arbetet för den som är sjuk eller arbetshindrad på något vis, upphör. Något som det borgerligt styrda Örebro Kommun tydligen tagit fasta på.

Redan i remissvaret till den nya lagen så lyfte vi de konsekvenser som vi ser idag. Skrivningar som inget parti i kommunledningen ville ta med i kommunens officiella remissvar. (Det gäller alltså även Miljöpartiet)

Försämrat anställningsskydd

När det gäller anställningsskydd regleras detta av LAS och i förslaget finns inga hänvisningar till förändringar i den. Innan förslaget genomförs måste det utredas i vilka delar som de kommer att stå i konflikt med varandra och vilka förändringar som skall göras. Innebär förslaget att arbetsgivaren har rätt att säga upp en person som redan efter tre månader bedöms inte kunna komma tillbaka till tidigare arbete? Vilka krav kommer arbetsgivaren att ha på sig att anpassa arbetet efter individen?

Ökad arbetslöshet och utslagning

Med tanke på att det som föreslås i promemorian otvivelaktigt kommer att leda till att många fler än idag kommer att ställas utan arbete och att avsevärt fler av dessa arbetslösa kommer att ha inskränkt arbetsförmåga kan vi inte underlåta oss att påpeka att ”en politik för arbete” är på väg att ersättas av ”en politik för utslagning och arbetslöshet”. 

Även John Johansson skriver om de sjuka som sägs upp i Örebro.

Party på systerskap 2010

Idag börjar systerskapsfestivalen och pågår till måndag den 8 mars.

På lördagens systerskapsfest på Liquid spelar jag tillsammans med Kiss Kiss Bang Bang-gänget som dj.

Kom och dansa, festa, umgås och fira! Det kommer att bli superkul!!!

Det är andra året i rad som det pågår flera dagar av firande, dansande, kulturaktiviteter och seminarier kring kön, genus, jämställdhet, makt och nöjen.

Programmet är imponerande och jag kommer inte kunna delta i ens hälften av de programpunkter som jag vill.

Na gör en Bulls Eye om ”den stora ledaren”

När jag öppnade tidningen idag hann många tankar rusa genom huvudet:

  • Är det första April?
  • Har någon kuppat Na och gör en politisk dräpa mot Staffan Werme?

Det tog ganska lång tid för mig att förstå vad Na:s egentliga syfte var med fyra sidor som hyllar ”den stora ledaren Staffan Werme”. Med artiklar som:

Ledarens visdom – nu på internet

Örebro. Örebro läns invånare får inom kort tillgång till en ny sökmotor på internet. Under en fullsatt pressträff i går offentliggjorde Örebro läns ledning ”wermes-visdom.se”, en fullödig söktjänst där medborgarna bland annat kan hitta:

• Wermes samlade diktverk i ett sökbart register

• virtuell guidad tur på Svampen (endast tillgänglig för dem som gjort minst ett besök på Svampen under året och därmed erhållit en personligt inloggning för tjänsten.)

• Bilder och texter om den stora ledarens mångfacetterade kunskaper. Werme är som bekant en av länets främsta multisportare, en militär skarpskytt, en framstående kock och en av landets ledande jorbruksutvecklare.

Eftersom den nya söktjänsten wermes-visdom innehåller all nödvändig information kommer alla andra internetsajter att stängasner inom kort.

Men även om det egentligen skulle handla om en kontrast mellan media i ett land med yttrandefrihet och ett land där den politiska ledaren bestämmer vad som ska stå i tidningen – så blir det hysteriskt roligt som politisk satir.

Särskilt om man som förkunskap vet att Staffan ibland läser sina egna dikter för personalen på rådhusmöten, har en historia med lite svårigheter att hantera när han blir ifrågasatt och utmålar kritik från näringslivets företrädare som sosselakejer.

Jag vet inte hur Na tänkte men jag tror att journalisterna hade jäkligt kul när dom skrev artiklarna.

En utbrott om kyrkan och systematisk förföljelse av kvinnor

Dagens krönika i Karlskoga Kuriren.

Människor kan tro på Gud, Allah, totem, astrologi, ödet eller kristaller. För mig som inte tror är den enskilda människans religiositet likställd med en annans och jag respekterar det. Vad jag inte respekterar är när andras trossystem på ett påtagligt och negativt sätt påverkar mig, mitt liv och mina förutsättningar i livet. 

Den religion som under de senaste tusen åren har haft störst inflytande i Europa är kristendomen. Under tusen år har kyrkan lärt ut synen att kvinnan är underordnad mannen, att barnen räknas efter manslinjen och att kvinnans enda egentliga värde är som barnaföderska. En kyrka som med ihärdig nit förföljt och avrättat kvinnor och män som inte inordnat sig i tron på den enda manliga guden och tingens ordning.

Jag var ganska ung när jag blev medveten kring olika förväntningar på mig som tjej och på killar. Inte minst när det gällde hur högljudd jag fick vara, vad jag uppmärksammades för och vilka förväntningar som fanns kring mig som tjej när det gällde sexualitet. De flesta kvinnor jag känner minns att deras kroppar bultade i takt med puberteten. Att kåtheten och nyfikenheten var närvarande och påträngande men att det inte fick visas eller manifesteras. Att tjejer skulle säga nej även när dem ville säga ja. Att fina flickor inte hånglade runt eller lekte kroppslekar med olika killar. De flesta tjejer lär sig tidigt att förtränga, dölja och förvanska sin kåthet.

Innan kristendomen fick fäste dyrkades en mängd olika gudar och gudinnor, många med gemensamma drag. I en av de mest kända texterna om Inanna, en av de stora gudinnorna står: ”Mitt oplöjda land ligger i träda. När det gäller mig Inanna, vem ska plöja mitt sköte, vem ska plöja mitt höglänta fält, vem ska plöja mina våtmarker? När det gäller mig, den unga kvinnan, vem ska plöja mitt sköte?” Det klingar lite annorlunda mot 1 Mos 3:16 ”Till din man skall din åtrå vara och han ska råda över dig”.

I gamla tider räknades barnen på sin moders linje och sexualiteten var ganska fri. Under Indoeuropeernas framfart och genom bl.a. Moses lagar börjar barn räknas på manslinjen och det blir därmed viktigt att kontrollera kvinnors sexualitet. Förutom att skuldbelägga kvinnors kroppar och lust kan man kontrollera kvinnan genom att göra henne ekonomiskt och socialt beroende av mannen. Alltså får hon inte äga något, och inte arbeta. Historiskt och mytologiskt går det att följa paradigmskiftet i synen på kvinnlig sexualitet. Men rester av de gamla religionerna fanns kvar under lång tid. Bland jordemödrar och ”kloka gummor” fördes gammal kunskap om fruktsamhet, sexualitet, abort och örter vidare. Men många av dem blev avrättade, brända på bål och bannlysta av kyrkan.

På måndag fyller internationella kvinnodagen 100 år. Under de senaste hundra åren har kvinnor i Sverige fått rösträtt, föräldrapenning, barnomsorg och äldreomsorg. Genom visionär och praktisk politik har Socialdemokratiska kvinnor skapat förutsättningar för ett självständigt liv. På måndag är det 8 Mars. Nästan dagligen matas vi av bilder om kvinnan som sexuellt passiv. Fortfarande tjänar kvinnor mindre, har mindre makt, större förväntningar på sig i föräldraskapet Fortfarande finns det kyrkor som har ett motstånd mot kvinnliga präster och som är mot abort. Även idag finns de dem som hävdar en tingens ordning där kvinnor är underordnade män.

Den enskilda människans tro respekterar jag, men jag har svårt för systematisk förföljelse och jag tycker att kristendomen kommit obehagligt lätt undan. Jag blir upprörd över att en organisation som funnits under så många hundra år och systematiskt förtryckt kvinnor fortfarande idag har ett stort inflytande och en särställning i vårt samhälle.

Om varför sossar pratar hushållsnära förmåner för högavlönade

Det pågår en debatt bland ledande Socialdemokrater om att vi kanske ska behålla skatteavdraget för hushållsnära tjänster och i ännu större grad anpassa det till barnfamiljer med pressade tider.

Jag förstår att debatten lyfts i områden med många högavlönade barnfamiljer, eller bland företrädare som själva umgås med människor i den gruppen. Det är många av de hyfsat högavlönade barnfamiljerna som idag nyttjar möjligheten till billigare städning hemma och de tillhör väljargrupper som Socialdemokraterna vill och behöver vinna tillbaka i valet den 19 September 2010.

Men det smakar ändå beskt. Bland dom jag umgås med och har i min närhet är det inte frågor om avdrag för städmöjligheter som diskuteras. Det är väldigt få av dom jag känner som ens är i närheten av att ha råd med det, särskilt inte de ensamstående föräldrarna.

De pratar istället om vikten av fritidsaktiviteter för barnen i närheten av där man bor, att barngrupperna på förskolorna börjar bli orimligt stora och att segregationen i skolan är näst intill total. Det handlar om oro för vem som ska köpa lägenheten när det kommunala bostadsbolaget säljer ut eller hur man ska få möjlighet att utbilda sig som vuxen och samtidigt få ekonomin att gå ihop när man har barn att ta hand om. Det handlar om tårar vid semestrar och jul för att man inte har pengar utöver – trots att man har jobb.

Att någon annan städade hemma skulle säkert vara jävligt skönt, men det ligger långt ner på prioriteringsordningen av vilka kostnader man kan ta sig an. Att köpa nya vinterkängor eller att ena barnet ska få en ny cykel ligger nog lite högre upp. Särskilt för de pressade barnfamiljerna med bara en förälder som mest skulle behöva hjälpen.

Diskussionen om hushållsnära städavdrag blir en tydlig symbol för att vi lever i mycket olika vardagar. Och att Socialdemorkaternas företrädare kommer från väldigt olika bakgrunder. Det blir en symbol för ett delat land med ökade klasskillnader och nivån på de utmaningar som vi har att hantera. För att förstå varandra, för att göra Sverige till ett bättre och mer solidariskt land och att vinna ett val så vi kan bedriva en politik som är bättre även för de som har det sämst.

Om hushållsnära skatteavdrag är priset för att vinna de välutbildade i storstaden så att Sossarna har en möjlighet att hantera de ökade klasskillnaderna så är det väl förhållandevis billiga insatser i kronor talat – men det kostar på i trovärdigheten bland dem med minst inflytande som inte litar på att politiken egentligen ser deras vardag.

Personligen tycker jag att det känns beskt i magen när skatteavdrag på det hushållsnära lyfts som en viktig jobbsatsning när det samtidigt ser rätt illa ut i vårt gemensamma, det som alla behöver en bra kvalitet i.

Om vi ska prata jobbsatsningar inom tjänstesektorn så borde vi faktiskt prata om hela tjänstesektorn, inte bara de förmåner som högavlönade kan få i hemmet.

Om hur priset för en hårklippning ska betala hårfrisörskans lön, skatter, pension, hyra,  omkostnader, utbildning med mera. Eller att en körlektion ska betala lön, skatter, pension, sociala avgifter, bil, bensin, utbildning och annat och att kostnaderna innebär att det blivit en klassfråga vilka som har råd att ta körkort.

Kanske finns det en större utmaning i att se till hela tjänstesektorns utformning om vi vill ge stimulans för att konsumera tjänster i stället för varor?

Andra sossebloggare som är kritiska är bland andra HBT-sossen, Gabriella Granditsky Svensson och Lindgren Åsbrink. Vår lokala moderat Kent Persson har frågan som veckans bloggdebatt (samma Kent som just nu röstar igenom en försäljning av 1500 lägenheter i allmännyttan).